Lite Off Topic kanske, men när man ser nyheterna och bilder på politiker som funderar på hur man ska agera gentemot Ghadaffi så kan jag inte låta bli att dra mig till minnes Tom Lehrers sång "Send the Marines". I en strof så sjunger han så här:
When someone makes a move
of which we don´t approve
Who is it that always intervenes?
CIA and OAS - they have their place, I guess
But first - SEND THE MARINES!
Tom Lehrer var för övrigt egentligen matematiker men också en lysande ordvrängare och sångare.
GMY
Sinuhe
torsdag 24 februari 2011
söndag 20 februari 2011
Jan Kallbergs inlägg på Newsmill
Jan Kallberg har skrivit ett långt inlägg på Newsmill om alla fel som finns med Försvarsmaktens reformerade personalförsörjning. Det är tråkigt att mycket av den försvarsdebatt som förs i olika sociala media snabbt tenderar till att handla om vem som med högst röst kan påtala vilka totala jubelidioter det måste vara som hittat på världens sämsta militära personalförsörjningssystem. Jag ska nedan försöka bemöta och kommentera hans inlägg utan att falla i samma "gnällfålla" som många andra gör.
"1) Ta bort officerare och soldaters rätt att organisera sig - precis som i alla andra länder. Föreningsrätten finns i Regeringsformen men den kan man göra avsteg ifrån genom ny lagstiftning." Intressant idé att införa retroaktiv lagstiftning som fullständigt går tvärtemot värdegrunden, svensk arbetsrättstradition samt (förmodligen) ett stort antal internationella rättsöverenskommelser. Jag bedömer detta förslag som absolut stendött.
"2) Ersätt fast anställning med rullande treårskontrakt för alla personalkategorier.Vart tredje år skall nytt kontrakt tecknas efter nya förutsättningar." Se mina kommentarer till Kallbergs förslag nummer 1. Jag uppfattar dessutom att riksdag och regering så långt det bara går vill att Försvarsmakten ska omfattas av samma regelverk som resten av samhället. Se bara på hantering av arbetsmiljöfrågor samt hur säkerhetsfrågorna hanteras för våra flygplan och båtar.Den särlagstiftning som Personalförsörjningsutredningen föreslår ligger redan den på gränsen till vad som jag bedömer vara möjligt. Möjligen har Kallberg bättre kontakter i regeringskansliet än vad ÖB Försvarsmakten har.
"3) Skapa reella straffsanktioner för avvikelse eller kontraktsbrott som fängelse." Ovanligt dumt förslag, som Personalförsörjningsutredningen redan funderat över men kommit till helt andra slutsatser. Vem vill ha en stridsparskamrat som blivit hämtad av Polis inför sin tjänstgöring i Kongo? Hur motiverad tror Kallberg att hon är? Hela reformen bygger ju på att personal i ett krigsförband ska vara där med frivilligheten som grund. Men - jag har tidigare skrivit om det bortslarvade behovet av personell redundans. Jag anser att mina åsikter i den frågan fortfarande är välgrundade och korrekta.
"4) Friställ samtliga officerare och återanställ enbart dem som har en plats i krigs- och fredsorganisationen. Detta ledar till att kanske bara 1/3 av dagens officerskår kvarstår." Jag rekommenderar Kallberg en snabbkurs i arbetsrätt.
"5) En anställning i Försvarsmakten är ett kontrakt som har en aktiv del och en reservistdel. Ett treårigt kontrakt på aktiv tjänst medför en efterkommande kontraktering på 6 år som reservist för att optimera utbildningsutläggen för Försvarsmakten." Tyvärr förstår jag inte riktigt vad Kallberg menar med sitt förslag. Behoven av tidvis tjänstgörande personal är ju större än för kontinuerligt tjänstgörande? Det känns som att Kallberg vill införa livegenskap och inte en reformerad personalförsörjning. Dessutom är det fel att fortsätta älta om de berömda kontrakten. Det finns inga kontrakt, Kallberg. Det kommer inte heller att finnas några kontrakt. Det som jobbas fram är en anställning som tidvis tjänstgörande i Försvarsmakten, med en tjänstgöringsplan som anger när arbetstagaren ska tjänstgöra och vad han eller hon ska nyttjas till under tjänstgöringen.
"6) Eftersom värnplikten finns kvar utan att det grundutbildas kan krigsförband fyllas med värnpliktiga ur tidigare årskullar och vi har personalresurser att åtminstone 5 - 7 år till vara utan grundutbildning och bara repetitionsutbilda krigsförband. Under dessa 5 - 7 år har vi förbandstillgänglighet men samtidigt tid att skapa ett fullödigare system. De som utbildades som norrlandsjägare för fem år sedan kan kvarstå i ett krigsförband i tio år till. Den verkliga personalen är den som är grundutbildad och hemförlovad. Vi utnyttjar den resursen." Jag må vara korkad men jag förstår inte riktigt vad Kallberg menar att Försvarsmakten ska göra. Ska vi återinföra värnplikten och nyttja den till att påbörja ett intensivt repetitionsövande? Hur vet Kallberg att det finns personal till alla befattningar i krigsförbanden? Vad ska vi göra under de fem till sju år som tydligen Kallbergs metod skapar?
"7) Samtliga personal i Försvarsmakten måste uppfylla krigets fysiska krav. I USA ges man två chanser sedan är man avskedad. Det skulle lösa en betydande del av övertaligheten i Högkvarteret. Det känns lite löjeväckande att behöva påminna att man rekryterar till en krigsmakt." 10 poäng till Kallberg. Jag kan inte heller förstå att Försvarsmaktens behov av fysiskt vältrimmade män och kvinnor tydligen inte gäller när man tjänstgör i vissa byggnader. Jag stöder Kallbergs idé till 100 %. Tydliga krav och årliga prov behövs.
"8) När man införde på tidigt 1980-tal NBO (ny befälsordning) trodde man i sin iver att man skulle göra officerare av kreti och pleti. I verkligheten avskaffade man officerskåren. Den tidigare befälsordningen hade uppenbara fördelar. Plutonsofficeren var specialist, kompaniofficeren var truppare och regementsofficeren var förbandschef. Samtliga tre grupperna var duktiga i sin gren. En befälsordning för 2000-talet kräver diffrentierade befälgrupper vilket sänker kostnader eftersom de lägre kategorierna skolas mindre och truppför mer." Detta förslaget känns lite som att slå in en öppen dörr. Både Försvarsmakten och regeringen har ju till slut insett att NBO var en djupt olycklig förändring. Nu gäller det att ha högtryck i införandet av specialistofficerarna!
"9) Uppgradera personalförsörjningssystemen med mer data på särskilt de som gjort värnplikten, förtidsavgångna yrkesofficerare, tidigare reservofficerare och särskilt deras civila komptens för att skapa förutsättningar för en virtuell personalpool som kan vara en bas för att skapa krigsförband genom. Om vi har koll på 50 000 krigsdugliga och vet vad de kan kan vi inom ett år gå från kader till mobiliserbara förband med repetionsutbildning och materieltillförsel." Kallberg har både rätt och fel. Försvarsmakten har allmänt sett mycket liten koll på sin personals kompetenser. Tanken är att var och en ska fylla i sin kompetensprofil i System PRIO. Jag är tveksam till hur detta kommer att fungera. Min tveksamhet grundar sig på a) mer exotiska kompetenser kan inte läggas in i systemet samt b) problematiken med den tidvis tjänstgörande personalen samt personal med avtal med Hemvärnet.
"10) Försvarsmakten måste för sin egen överlevnad skull, och Rikets, förankra hos regeringen en förståelse att man måste separera militär verksamhet från svensk sedvanlig arbetsrätt och regler. Kriget är unikt." Det är här jag tror att Kallberg tyvärr lämnar jordklotet och beger sig ut i rymden. Min bedömning är att regeringen kommer aldrig att ändra på grundläggande regelverk på det sätt som Kallberg vill.
Jag återkommer med ett nytt inlägg relaterat till Kallbergs mer allmänna tankar. Det är ofta värdefullt med debatt i olika frågor kopplade till Försvarsmaktens utveckling. Men - många debattörer tycks inte inse eller förstå att en reform som den nya personalförsörjningen inte bara kan införas rakt av, utan att det under en rad av år kommer att finnas behov av ett kontinuerligt skruvande och meckande med olika detaljer. Jag tror man gjorde så även efter beslutet om införandet av det ständiga knektehållet 1683.
Jag önskar mina läsare en trevlig söndagskväll.
GMY
Sinuhe
"1) Ta bort officerare och soldaters rätt att organisera sig - precis som i alla andra länder. Föreningsrätten finns i Regeringsformen men den kan man göra avsteg ifrån genom ny lagstiftning." Intressant idé att införa retroaktiv lagstiftning som fullständigt går tvärtemot värdegrunden, svensk arbetsrättstradition samt (förmodligen) ett stort antal internationella rättsöverenskommelser. Jag bedömer detta förslag som absolut stendött.
"2) Ersätt fast anställning med rullande treårskontrakt för alla personalkategorier.Vart tredje år skall nytt kontrakt tecknas efter nya förutsättningar." Se mina kommentarer till Kallbergs förslag nummer 1. Jag uppfattar dessutom att riksdag och regering så långt det bara går vill att Försvarsmakten ska omfattas av samma regelverk som resten av samhället. Se bara på hantering av arbetsmiljöfrågor samt hur säkerhetsfrågorna hanteras för våra flygplan och båtar.Den särlagstiftning som Personalförsörjningsutredningen föreslår ligger redan den på gränsen till vad som jag bedömer vara möjligt. Möjligen har Kallberg bättre kontakter i regeringskansliet än vad ÖB Försvarsmakten har.
"3) Skapa reella straffsanktioner för avvikelse eller kontraktsbrott som fängelse." Ovanligt dumt förslag, som Personalförsörjningsutredningen redan funderat över men kommit till helt andra slutsatser. Vem vill ha en stridsparskamrat som blivit hämtad av Polis inför sin tjänstgöring i Kongo? Hur motiverad tror Kallberg att hon är? Hela reformen bygger ju på att personal i ett krigsförband ska vara där med frivilligheten som grund. Men - jag har tidigare skrivit om det bortslarvade behovet av personell redundans. Jag anser att mina åsikter i den frågan fortfarande är välgrundade och korrekta.
"4) Friställ samtliga officerare och återanställ enbart dem som har en plats i krigs- och fredsorganisationen. Detta ledar till att kanske bara 1/3 av dagens officerskår kvarstår." Jag rekommenderar Kallberg en snabbkurs i arbetsrätt.
"5) En anställning i Försvarsmakten är ett kontrakt som har en aktiv del och en reservistdel. Ett treårigt kontrakt på aktiv tjänst medför en efterkommande kontraktering på 6 år som reservist för att optimera utbildningsutläggen för Försvarsmakten." Tyvärr förstår jag inte riktigt vad Kallberg menar med sitt förslag. Behoven av tidvis tjänstgörande personal är ju större än för kontinuerligt tjänstgörande? Det känns som att Kallberg vill införa livegenskap och inte en reformerad personalförsörjning. Dessutom är det fel att fortsätta älta om de berömda kontrakten. Det finns inga kontrakt, Kallberg. Det kommer inte heller att finnas några kontrakt. Det som jobbas fram är en anställning som tidvis tjänstgörande i Försvarsmakten, med en tjänstgöringsplan som anger när arbetstagaren ska tjänstgöra och vad han eller hon ska nyttjas till under tjänstgöringen.
"6) Eftersom värnplikten finns kvar utan att det grundutbildas kan krigsförband fyllas med värnpliktiga ur tidigare årskullar och vi har personalresurser att åtminstone 5 - 7 år till vara utan grundutbildning och bara repetitionsutbilda krigsförband. Under dessa 5 - 7 år har vi förbandstillgänglighet men samtidigt tid att skapa ett fullödigare system. De som utbildades som norrlandsjägare för fem år sedan kan kvarstå i ett krigsförband i tio år till. Den verkliga personalen är den som är grundutbildad och hemförlovad. Vi utnyttjar den resursen." Jag må vara korkad men jag förstår inte riktigt vad Kallberg menar att Försvarsmakten ska göra. Ska vi återinföra värnplikten och nyttja den till att påbörja ett intensivt repetitionsövande? Hur vet Kallberg att det finns personal till alla befattningar i krigsförbanden? Vad ska vi göra under de fem till sju år som tydligen Kallbergs metod skapar?
"7) Samtliga personal i Försvarsmakten måste uppfylla krigets fysiska krav. I USA ges man två chanser sedan är man avskedad. Det skulle lösa en betydande del av övertaligheten i Högkvarteret. Det känns lite löjeväckande att behöva påminna att man rekryterar till en krigsmakt." 10 poäng till Kallberg. Jag kan inte heller förstå att Försvarsmaktens behov av fysiskt vältrimmade män och kvinnor tydligen inte gäller när man tjänstgör i vissa byggnader. Jag stöder Kallbergs idé till 100 %. Tydliga krav och årliga prov behövs.
"8) När man införde på tidigt 1980-tal NBO (ny befälsordning) trodde man i sin iver att man skulle göra officerare av kreti och pleti. I verkligheten avskaffade man officerskåren. Den tidigare befälsordningen hade uppenbara fördelar. Plutonsofficeren var specialist, kompaniofficeren var truppare och regementsofficeren var förbandschef. Samtliga tre grupperna var duktiga i sin gren. En befälsordning för 2000-talet kräver diffrentierade befälgrupper vilket sänker kostnader eftersom de lägre kategorierna skolas mindre och truppför mer." Detta förslaget känns lite som att slå in en öppen dörr. Både Försvarsmakten och regeringen har ju till slut insett att NBO var en djupt olycklig förändring. Nu gäller det att ha högtryck i införandet av specialistofficerarna!
"9) Uppgradera personalförsörjningssystemen med mer data på särskilt de som gjort värnplikten, förtidsavgångna yrkesofficerare, tidigare reservofficerare och särskilt deras civila komptens för att skapa förutsättningar för en virtuell personalpool som kan vara en bas för att skapa krigsförband genom. Om vi har koll på 50 000 krigsdugliga och vet vad de kan kan vi inom ett år gå från kader till mobiliserbara förband med repetionsutbildning och materieltillförsel." Kallberg har både rätt och fel. Försvarsmakten har allmänt sett mycket liten koll på sin personals kompetenser. Tanken är att var och en ska fylla i sin kompetensprofil i System PRIO. Jag är tveksam till hur detta kommer att fungera. Min tveksamhet grundar sig på a) mer exotiska kompetenser kan inte läggas in i systemet samt b) problematiken med den tidvis tjänstgörande personalen samt personal med avtal med Hemvärnet.
"10) Försvarsmakten måste för sin egen överlevnad skull, och Rikets, förankra hos regeringen en förståelse att man måste separera militär verksamhet från svensk sedvanlig arbetsrätt och regler. Kriget är unikt." Det är här jag tror att Kallberg tyvärr lämnar jordklotet och beger sig ut i rymden. Min bedömning är att regeringen kommer aldrig att ändra på grundläggande regelverk på det sätt som Kallberg vill.
Jag återkommer med ett nytt inlägg relaterat till Kallbergs mer allmänna tankar. Det är ofta värdefullt med debatt i olika frågor kopplade till Försvarsmaktens utveckling. Men - många debattörer tycks inte inse eller förstå att en reform som den nya personalförsörjningen inte bara kan införas rakt av, utan att det under en rad av år kommer att finnas behov av ett kontinuerligt skruvande och meckande med olika detaljer. Jag tror man gjorde så även efter beslutet om införandet av det ständiga knektehållet 1683.
Jag önskar mina läsare en trevlig söndagskväll.
GMY
Sinuhe
tisdag 15 februari 2011
Personalförsörjningsutredningen and beyond
Personalförsörjningsutredningen levererade sitt betänkande den första december 2010, precis som regeringen bestämt. Betänkandet är en rätt maffig historia och är enligt min mening mycket välskriven.
Utredningens uppdrag var i stort sett att ta fram verktyg för en säker bemanning av insatser. Detta har man bland annat löst genom att föreslå en ny och omfattande speciallag. Den nya lagen tjänar flera syften:
Ett är avsnittet om tjänstgöringsskyldighet för tidvis tjänstgörande personal. Utredningen har inte föreslagit en lagstadgad tjänstgöringsskyldighet, utan nöjer sig med att betona att eftersom alla anställda är frivilliga är det rimligt att förmoda att de också kommer att infinna sig till tjänstgöring. En tidvis tjänstgörande som inte infinner sig till tjänstgöring trots inkallelse kan vad jag förstår inte straffas för detta. Han eller hon kan bara sägas upp från anställningen. Om tjänstgöringsskyldigheten vore lagstadgad skulle den trilskande soldaten kunna hämtas av polis. Men å andra sidan - vem vill ha en soldat som blivit hämtad av polis i sin pluton i Sheberghan?
Utredningen har också många idéer om behovet av nya funktioner. Man beskriver bland annat behovet av en ny funktion som ska motivera civila arbetsgivare att släppa sin personal till tjänstgöring i Försvarsmakten.
Man beskriver också en annan ny funktion som ska arbeta med certifiering av kompetenser samt utveckling av det som brukar benämnas civilt meritvärde.
Det som händer nu är att ett antal remissinstanser ska "tycka till" om utredningen och dess förslag. Realistiskt sett kommer den nya speciallagen att börja gälla vid halvårsskiftet 2012. Med andra ord - innan dess kan Försvarsmakten inte rekrytera och anställa GSS/T "fullt ut".
Det ovan beskrivna är nog ett av de största frågetecknen med hela reformen. Det går ju inte att bortförklara att det fullständiga författningsstödet kommer tämligen sent, med tanke på hur viktiga GSS/T är för krigsförbandens bemanning.
GMY
Sinuhe
Utredningens uppdrag var i stort sett att ta fram verktyg för en säker bemanning av insatser. Detta har man bland annat löst genom att föreslå en ny och omfattande speciallag. Den nya lagen tjänar flera syften:
- Den bildar en säkrare bas för anställning av GSS/K än det nuvarande kollektivavtalet. Ett kollektivavtal kan ju sägas upp och då skulle Sverige riskera att stå där utan soldater (om inte regeringen beslutar att värnplikten åter gäller). Alternativet (jag kan inte arbetsrätten tillräckligt) är möjligen att Sverige står där med tillsvidareanställda soldater.
- Den ger författningsmässiga möjligheter för hela konceptet med GSS/T. Den gör detta genom att a) skapa anställningsformen, b) skapa skydd för anställning samt c) skapa rätt till ledighet för tjänstgöring i Försvarsmakten.
- Den för på ett elegant sätt in även reservofficerares rätt till ledighet och skydd för anställningen i den nya författningen.
- Den ersätter den nuvarande lagen om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser.
Ett är avsnittet om tjänstgöringsskyldighet för tidvis tjänstgörande personal. Utredningen har inte föreslagit en lagstadgad tjänstgöringsskyldighet, utan nöjer sig med att betona att eftersom alla anställda är frivilliga är det rimligt att förmoda att de också kommer att infinna sig till tjänstgöring. En tidvis tjänstgörande som inte infinner sig till tjänstgöring trots inkallelse kan vad jag förstår inte straffas för detta. Han eller hon kan bara sägas upp från anställningen. Om tjänstgöringsskyldigheten vore lagstadgad skulle den trilskande soldaten kunna hämtas av polis. Men å andra sidan - vem vill ha en soldat som blivit hämtad av polis i sin pluton i Sheberghan?
Utredningen har också många idéer om behovet av nya funktioner. Man beskriver bland annat behovet av en ny funktion som ska motivera civila arbetsgivare att släppa sin personal till tjänstgöring i Försvarsmakten.
Man beskriver också en annan ny funktion som ska arbeta med certifiering av kompetenser samt utveckling av det som brukar benämnas civilt meritvärde.
Det som händer nu är att ett antal remissinstanser ska "tycka till" om utredningen och dess förslag. Realistiskt sett kommer den nya speciallagen att börja gälla vid halvårsskiftet 2012. Med andra ord - innan dess kan Försvarsmakten inte rekrytera och anställa GSS/T "fullt ut".
Det ovan beskrivna är nog ett av de största frågetecknen med hela reformen. Det går ju inte att bortförklara att det fullständiga författningsstödet kommer tämligen sent, med tanke på hur viktiga GSS/T är för krigsförbandens bemanning.
GMY
Sinuhe
tisdag 8 februari 2011
Statistik
Fascinerande. Jag var inne på min statistiksida och försökte se vilka som egentligen läser min blogg. Jodå, merparten av läsarna var svenska, men det var också spridda skurar från andra länder.
Det som jag funderar på är att jag har ett icke föraktligt antal besök från Afghanistan. Är det som jag hoppas, att män och kvinnor som jobbar för Försvarsmakten i Afghanistan har uppmärksammat den egyptiske bloggaren, eller är det så att de så kallade insurgenterna också sitter och lär sig om den nya svenska personalförsörjningen?
I så fall får akronymen GSS/T en ny betydelse: Tidvis tjänstgörande taliban!
GMY
Sinuhe
Det som jag funderar på är att jag har ett icke föraktligt antal besök från Afghanistan. Är det som jag hoppas, att män och kvinnor som jobbar för Försvarsmakten i Afghanistan har uppmärksammat den egyptiske bloggaren, eller är det så att de så kallade insurgenterna också sitter och lär sig om den nya svenska personalförsörjningen?
I så fall får akronymen GSS/T en ny betydelse: Tidvis tjänstgörande taliban!
GMY
Sinuhe
söndag 6 februari 2011
Om galonering
Det är nog dags att börja diskutera om galonering - nämligen hur en kommande omgalonering skulle kunna tänkas gå till för att inte starta en ny storm liknande den som den internationella arbetsskyldigheten startade.
Själva införandet av tvåbefälssystemet skedde i enighet med Försvarsmaktens fyra fackliga organisationer. So far so good. Utbildning av blivande specialistofficerare startade till och med innan själva beslutet - detta fick dock en del negativa resultat i form av oklarheter om gradinplacering efter examen. Utbildningen har förlängts och är nu på 18 månader. Vad jag erfarit är kvalitén på "produkten" (det begrepp som FHS brukar använda för att benämna sina blivande fänrikar) i stort sett godtagbar. Den kortare utbildningen leder till rimlig kvalitet, även om det självklart alltid finns belackare som menar att några års utbildning ytterligare är nödvändigt.
Utbildningen sker i en takt som genererar cirka 300 kontinuerligt tjänstgörande spcialistofficerare (SO/K) om året. Till detta ska läggas de cirka 50 blivande tidvis tjänstgörande spcialistofficerare (SO/T) som utbildas på exakt samma sätt.
Problemet är att FMORG 14 innehåller en yrkesofficerskår med över 5 000 befattningar för SO/K!
Det krävs inget matematiskt geni för att inse att utbildningstakten inte kan fylla alla befattningar med "rätt" utbildade yrkesofficerare inom rimlig tid.
Försvarsmakten och dess chef står här inför ett synnerligen besvärligt vägval. Antingen så låter man allting vara som det är nu och nöjer sig med att specialistofficerare, "arméns ryggrad", under lång tid förblir sällsynt fågel på förbanden. Nuvarande kontinuerligt tjänstgörande officerare (OFF/K) inplaceras på befattningar som SO/K men utan krav på att befattningen nivå ska resultera i nya gradbeteckningar. Denna mer passiva metod resulterar i att specialistofficerare under lång tid framåt kommer att vara sällsynta samt att det faktiska införandet och genomförandet av tvåbefälssystemet kommer att gå i ultrarapid.
Den mer aktiva modellen innebär att alla som placeras på en befattning för en specialistofficer ska bära gradbeteckning som motsvarar befattningen nivå. Inom parentes gäller detta även rätt många befattningar i HKV...
Om vi analyserar problemet sett ur ett kompetensperspektiv så blir det ännu svårare.
Om Försvarsmaktens inriktning är att alla dess officerare ska ha lägst kandidatexamen (180 hp) så resulterar det ju i att endast ett fåtal yrkesofficerare formellt sett "duger" till att besätta officersbefattningar. Å andra sidan är det egentligen lika illa med spcialistofficers-befattningarna: Det är ju egentligen inte alls självklart att en officersexamen för 20 eller 30 år sedan innebär att individen är kompetent att besätta en befattning på nivån OR-7. Det gäller nämligen att komma ihåg att OR-7 (fanjunkare) är den normerande nivån. OR-8 och OR-9 ska vara sällsynta fåglar.
Dagens fråga: vad skulle DU lämna för råd till ÖB? Alternativ A = passiva metoden, alternativ B = aktiva metoden. Fundera gärna på just det Alexanderhugg som gör att reformen går att genomföra utan stora stormar.
GMY
Sinuhe
Själva införandet av tvåbefälssystemet skedde i enighet med Försvarsmaktens fyra fackliga organisationer. So far so good. Utbildning av blivande specialistofficerare startade till och med innan själva beslutet - detta fick dock en del negativa resultat i form av oklarheter om gradinplacering efter examen. Utbildningen har förlängts och är nu på 18 månader. Vad jag erfarit är kvalitén på "produkten" (det begrepp som FHS brukar använda för att benämna sina blivande fänrikar) i stort sett godtagbar. Den kortare utbildningen leder till rimlig kvalitet, även om det självklart alltid finns belackare som menar att några års utbildning ytterligare är nödvändigt.
Utbildningen sker i en takt som genererar cirka 300 kontinuerligt tjänstgörande spcialistofficerare (SO/K) om året. Till detta ska läggas de cirka 50 blivande tidvis tjänstgörande spcialistofficerare (SO/T) som utbildas på exakt samma sätt.
Problemet är att FMORG 14 innehåller en yrkesofficerskår med över 5 000 befattningar för SO/K!
Det krävs inget matematiskt geni för att inse att utbildningstakten inte kan fylla alla befattningar med "rätt" utbildade yrkesofficerare inom rimlig tid.
Försvarsmakten och dess chef står här inför ett synnerligen besvärligt vägval. Antingen så låter man allting vara som det är nu och nöjer sig med att specialistofficerare, "arméns ryggrad", under lång tid förblir sällsynt fågel på förbanden. Nuvarande kontinuerligt tjänstgörande officerare (OFF/K) inplaceras på befattningar som SO/K men utan krav på att befattningen nivå ska resultera i nya gradbeteckningar. Denna mer passiva metod resulterar i att specialistofficerare under lång tid framåt kommer att vara sällsynta samt att det faktiska införandet och genomförandet av tvåbefälssystemet kommer att gå i ultrarapid.
Den mer aktiva modellen innebär att alla som placeras på en befattning för en specialistofficer ska bära gradbeteckning som motsvarar befattningen nivå. Inom parentes gäller detta även rätt många befattningar i HKV...
Om vi analyserar problemet sett ur ett kompetensperspektiv så blir det ännu svårare.
Om Försvarsmaktens inriktning är att alla dess officerare ska ha lägst kandidatexamen (180 hp) så resulterar det ju i att endast ett fåtal yrkesofficerare formellt sett "duger" till att besätta officersbefattningar. Å andra sidan är det egentligen lika illa med spcialistofficers-befattningarna: Det är ju egentligen inte alls självklart att en officersexamen för 20 eller 30 år sedan innebär att individen är kompetent att besätta en befattning på nivån OR-7. Det gäller nämligen att komma ihåg att OR-7 (fanjunkare) är den normerande nivån. OR-8 och OR-9 ska vara sällsynta fåglar.
Dagens fråga: vad skulle DU lämna för råd till ÖB? Alternativ A = passiva metoden, alternativ B = aktiva metoden. Fundera gärna på just det Alexanderhugg som gör att reformen går att genomföra utan stora stormar.
GMY
Sinuhe