Meritvärde - vad är det?

Inom Försvarsmakten pågår sedan flera år ett arbete relaterat till vad som internt benämns ”civilt meritvärde”.

Jag uppfattar att detta begrepp i klartext betyder att de erfarenheter och den personliga utveckling som en individ får under sin tjänstgöring i Försvarsmakten på något sätt ska bli så tydlig att civila arbetsgivare står på kö för att anställa dessa fantastiska individer som har tjänstgjort i just Försvarsmakten.

För det första kan jag konstatera att meritvärde inte är civilt eller militärt. Ett meritvärde är just ett meritvärde, oavsett om dess ingående delar har tillkommit under tjänstgöring i Försvarsmakten - eller inte. Utanför Försvarsmakten använder man ofta begreppet meritportfölj, som en mer generell metod att beskriva vad en arbetsgivare kan förvänta sig då man anställer en individ från en annan arbetsgivare eller annan sysselsättning.

För det andra har ju ett flertal projekt varit inblandade i olika arbeten relaterade till meritvärde. Området uppfattas uppenbarligen som intressant. Den springande punkten är trots allt att ett meritvärde baserat på tjänstgöring i Försvarsmakten inte är något som Försvarsmakten ensidigt kan införa. Det handlar ju om hur tjänstgöring i Försvarsmakten uppfattas av andra arbetsgivare - en fråga som inte FML kan besluta om.

Jag uppfattar att begreppet meritvärde innehåller två olika dimensioner.

Den första innehåller de hårda delarna - certifikat och formella kompetenser. Det finns viss anledning att tro att denna del är av mindre intresse för en annan arbetsgivare, utom i vissa undantagsfall. Det faktum att Lisa har genomgått YBK nummer 457 ger i sig inget särskilt bidrag till en annan arbetsgivare. Den springande punkten är i stället hur Lisa utvecklats som människa på grund av kursen.

Den andra innehåller de mjuka delarna. Jag tror att dessa är viktigare men också betydligt svårare att beskriva. Det handlar på något sätt om den mentala resa och utveckling som en (ofta) ung människa gör under sin sex till åtta år som GSS i Försvarsmakten. Det handlar om hur en 50-årig yrkesofficer är som människa efter att ha varit plutonchef, kompanichef, bataljonschef samt kanske arbetat som stabsofficer, sektionschef eller avdelningschef inom HKV. Det handlar om en civil arbetstagare utvecklas i en organisation som så tydligt präglas av yrkesofficerarnas dominerande påverkan.

En mycket viktig faktor i detta sammanhang är Försvarsmaktens förmåga och möjligheter att upprätthålla en vettig dialog med andra arbetsgivare. De lokala försvarsmaktsråd som nu växer fram är ett bra steg. Den särskilda funktion som regeringen beskriver i propositionen är en minst lika viktig byggsten. Så här står det i propositionen, sidan 148:

En särskild funktion för arbetsgivarrelationer centralt i  Försvarsmakten bör övervägas (Sinuhes markering). Funktionen skulle ha ett övergripande och sammanhållande ansvar för arbetet med de civila arbetsgivarna. Inom ramen för sådana överväganden bör myndigheten också belysa frågan om resurser för arbetsgivarrelationer på lokal nivå.  Vidare bör Försvarsmakten överväga att inrätta försvarsmaktsråd på flera orter över hela landet och att tillsammans med parterna på det statliga avtalsområdet ta upp frågan om en partssammansatt grupp för frågor om sociala villkor för personalkategorin gruppbefäl, soldater och sjömän.

Vad väntar Försvarsmakten på? Kan regeringens styrning skrivas tydligare utan att det blir ministerstyre?

Det finns en annan sida av meritvärdering, nämligen hur Försvarsmakten som arbetsgivare uppfattar meriter som medarbetare har med sig från den sektor som finns utanför Försvarsmakten. På något sätt bör det ju vara en rimlig balans mellan hur Försvarsmakten tar hand om meriter som skapats hos andra arbetsgivare eller utbildningsanordnare och hur Försvarsmakten vill att meriter som skapats inom Försvarsmakten ska uppfattas externt.

I denna fråga tycker jag att Försvarsmakten har en rejäl resa att göra. Ett bra exempel är hur Försvarsmakten behandlat reservofficerarnas ofta tunga meriter skaffade utanför Försvarsmakten: högskoleutbildningar, akademiska examina, chefskap på större företag med mera. Jag har svårt att säga att Försvarsmakten överhuvud taget försökt dra nytta av dessa utanför Försvarsmakten erövrade och betalda meriter på ett ärligt sätt. Det har snarare varit tvärtom - ”Du ska inte tro att din doktorsexamen i Balkans historia är intressant för oss. Hos oss ska du vara skytteplutonchef och inget annat”. 

Begreppet civilt meritvärde har tydligen ingen som helst spegling i ett militärt meritvärde. Enligt min åsikt skulle Försvarsmakten ha mycket att tjäna på att a) inventera civila kompetenser hos alla medarbetare samt b) använda dessa på ett klokt sätt. Möjligheterna finns i System PRIO, men ingenting händer. Vet Försvarsmakten till exempel hur många hemvärnsmän som talar somaliska? Eller hur många reservofficerare som har bott i Afrika?

Generellt sett har enligt min bedömning yrkesofficerare haft det förhållandevis lätt att få bra arbeten hos andra arbetsgivare. Den generella uppfattning som finns om yrkesofficerare (med ledorden ledarskap, ordning och reda etc.) har ofta räckt förvånansvärt långt. De formella meriterna i form av krigsskola och olika interna utbildningar har inte haft någon större relevans i sammanhanget. Det känns därför rimligt att tro att detsamma kommer att gälla för GSS/K - den mjuka delen blir intressantare än den hårda.

Intressant nog gör regeringen en helt annan bedömning.

"Regeringens bedömning: En centralt placerad funktion i Försvarsmakten för meritbedömning och certifiering (Sinuhes markering) av erfarenheter och utbildning bör övervägas. Syftet med en civil meritvärdering är att tillförsäkra att erfarenheter och utbildning som den enskilde fått under anställningen i Försvarsmakten bedöms och värderas på ett likvärdigt sätt så att de ger ett verkligt meritvärde efter avslutad anställning. Försvarsmakten bör utveckla det civila meritvärdet i samverkan med övriga aktörer på den civila arbetsmarknaden och med utbildningsväsendet."

Jag anser inte alls att det är ”meritbedömning och certifiering” som är det centrala, utan det är de mjuka frågorna om meritvärdet som bör stå i fokus. Vi får se om tio år vem som hade rätt. En förutsättning är nog ändå att Försvarsmakten sätter lite mer fart på utvecklingen av ett strukturerat och tydligt system för att hantera arbetsgivarrelationerna.

GMY

Sinuhe

Lag om vissa försvarsmaktsanställningar

Jag tänkte ta detta tillfälle i akt och delge mina funderingar om den lag som kommer att ligga till grund för alla anställningar av GSS - både GSS/K och GSS/T. Lagen heter lag (0000:000) om vissa försvarsmaktsanställningar och finns på regeringens hemsida (man får leta rätt på hela proposition 2011/12:115 och sedan bläddra sig fram). Lagen beräknas träda i kraft 2012-07-01. 

För det första kan man konstatera att lagen till stora delar skiljer sig från det lagförslag som togs fram av Personalförsörjningsutredningen. Utredningen hade som stridsidé att inkludera hela det skyddsnät som anges i lag (2010:449) om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser, men så blev inte fallet. Den så kallade IMI-lagen kommer att leva vidare som en egen lag.

Personalförsörjningsutredningen ville också inkludera en del regler avseende reservofficerare i GSS-lagen, främst avseende rätten till ledighet för att tjänstgöra i Försvarsmakten. Så blev inte fallet i den slutliga versionen - GSS-lagen gäller enbart gruppbefäl, soldater och sjömän.

Till att börja med kan man konstatera att GSS-lagen ger mycket långtgående möjligheter till ledighet för GSS/T att tjänstgöra i Försvarsmakten. Generellt har man först rätt till ledighet under en provanställningsperiod om sex månader, därefter har man rätt till ledighet under upp till 12 månader vi varje tillfälle. Innan dessa sammanlagt 18 månaders ledighet kan tas ut har man dessutom rätt till ledighet för att fullgöra sin GMU = sammanlagt 21 månaders rätt till ledighet. Spaning ger vid handen att detta i en internationell kontext är mycket långtgående rätt till ledighet. Det finns dock en inskränkning såtillvida att om ledigheten ska vara längre än sex månader får man inte ha tjänstgjort överhuvud taget de föregående 12 månaderna (vilket ju inte är speciellt bra om man ska tjänstgöra i en internationell militär insats).

För en GSS/K gäller den första rätten till ledighet för att fullgöra sin GMU, följt av rätt till sex månaders ledighet under provanställningen.

Det man kan notera är att rätten till ledighet gäller rätten till att vara ledig från en civil anställning. Regeringen har i sin proposition inte varit särskilt tydlig med rätten till ledighet från studier vid olika typer av studier (högskola/universitet, yrkeshögskola etc.). Med start från sidan 110 utvecklar regeringen sina motiv beträffande skrivningarna om anstånd och studieuppehåll. Här, i min hydda vid Nilens strand, kan jag tycka att regeringen fegat lite, när man skriver på sidan 110 att:

Regler om anstånd med att påbörja studier och studieuppehåll för utbildning på grundnivå eller avancerad nivå vid högskola eller universitet finns i 7 kap. 33 § högskoleförordningen (1993:100). En högskola får, om det finns särskilda skäl, besluta att den som är antagen till utbildning på grundnivå eller avancerad nivå vid högskolan får anstånd med att påbörja studierna, eller får fortsätta sina studier efter studieuppehåll. Högskoleverket har meddelat föreskrifter om anstånd med studier för antagna samt studieuppehåll (HSVFS 1999:1). I 1 § i föreskrifterna anges att särskilda  skäl för anstånd med att påbörja studierna kan vara sociala, medicinska eller andra särskilda omständigheter som t.ex. vård av barn, värnplikts- eller civilpliktstjänstgöring eller studentfackliga uppdrag. Anståndstiden får enligt 2 § i föreskrifterna uppgå till högst 18 månader om det inte finns synnerliga skäl för en längre tid.

Det bör vara mer aktuellt att bevilja anstånd eller studieuppehåll för GMU, provanställning som GSS eller tjänstgöring som GSS/T än att bevilja anstånd eller studieuppehåll för ”värnplikts- eller civilpliktstjänstgöring”. Med tanke på att regeringen uppenbarligen uppfattat studerande som en potentiellt viktig grupp att rekrytera ur är det påfallande kraftlöst att inte dessa rättigheter regleras i GSS-lagen. Tydligen förväntas Försvarsmakten nu kontakta olika myndigheter för att hemställa att de ger ut föreskrifter som ansluter sig till det planerade nyttjandet av GSS. I så fall är det bråttom.

Det finns några avsnitt i GSS-lagen som ger särskild anledning till funderingar och kanske också eventuellt oro.

För det första definierar lagen gruppbefäl, soldater och sjömän enligt följande: gruppbefäl, soldat och sjöman: en arbetstagare med tidsbegränsad militär anställning som inte är yrkes- eller reservofficerare. Jag förstår inte riktigt hur regeringen har tänkt i denna definition - yrkes- och reservofficerare är ju överhuvud taget inte tidsbegränsat anställda. Lagens definition av gruppbefäl, soldater och sjömän står dessutom i konflikt med de särskilda anställningar som kan ske med stöd av IMI-lagen. Arbetstagare som anställs med stöd av IMI-lagen är också tidsbegränsat anställda. Det är möjligt att detta inte är ett problem eftersom lagens definition av gruppbefäl, soldater och sjömän endast gäller när detta begrepp används ”i denna lag”. En bättre definition hade dock gjort lagen tydligare.

För det andra anger lagen att gruppbefäl, soldater och sjömän inte får anställas med stöd av någon annan lag. Med andra ord är det inte tillåtet att efter 2012-07-01 anställa gruppbefäl, soldater och sjömän med stöd av ALVA-reglerna i LAS. Om man anställs med stöd av ALVA-reglerna i LAS  är det alltså inte som gruppbefäl, soldat eller sjöman, utan som något annat (sannolikt som civil arbetstagare). 

För det tredje anger lagen att en anställning som gruppbefäl, soldat eller sjöman ska omfatta minst sex år och högst åtta år. Anställningen får förnyas i upp till maximalt 16 år, varav högst 12 år som kontinuerligt tjänstgörande. Jag anser att detta är en bra styrning, som sätter stopp för oskicket att ge anställningar om bara två till fyra år. 

För det fjärde inför lagen vikariatsanställningar för GSS/K. Med vikariat menas inte rekrytering mot vakanta befattningar, utan rekrytering mot en befattning där den ordinarie befattningshavaren av olika skäl inte kan tjänstgöra (sjuk, föräldraledig etc.). Som lagen är skriven så begriper jag faktiskt inte om en vikarierande GSS/K har rätt till ledighet för vikariatsanställningen. Det verkar rimligt att tro att rätten till ledighet för provanställningen (de första sex månaderna) gäller, men jag är faktiskt osäker. Vad jag vet har Försvarsmakten i sina underlag inte angivit att det finns behov av vikarier, så jag förstår faktiskt inte vad skrivningen kommer från.

För det femte reglerar lagen att det med stöd av GSS-lagen går att anställa en GSS/K för att enbart tjänstgöra i en internationell militär insats - under förutsättning att han eller hon har en ”specialistkompetens”. Eftersom IMI-lagen ska fortsätta att gälla så förstår jag faktiskt inte varför regeringen inför en sådan möjlighet i GSS-lagen. Begreppet ”specialistkompetens” kan man fundera över vad det är. Det känns som att regeringen inte vill att ”vanliga skyttesoldater” ska kunna anställas med stöd av denna paragraf (11 §) men då måste man ju fundera på med stöd av vad som de i så fall ska anställas. IMI-lagen kanske? Jag vet inte. Det känns om att regeringen, säkert med goda avsikter, krånglat till lagen i onödan. Försvarsmakten har visserligen efter hand minskande behov av så kallad direktrekrytering, men med 4 200 GSS/K anställda så finns det inga stora volymer att använda för internationella militära insatser. Högvakt och IBSS håller ju på att bli den huvudsakliga sysselsättningen för många GSS/K. Detta är inget stort problem idag, när de internationella militära insatserna efterhand avvecklas helt.

För det sjätte har pennan slirat när man skrev i 22 §: 

En kontinuerlig eller tidvis anställning enligt 9 § första stycket får inledas med en tidsbegränsad provanställning, om prövotiden är högst sex månader.  

Nejnejnej - det är inte anställningen som är tidvis eller kontinuerlig - det är tjänstgöringen! Detta är dåligt gjort i regeringskansliet. Korrekt formulering hade varit:

En anställning med kontinuerlig eller tidvis tjänstgöring enligt 9 § första stycket får inledas med en tidsbegränsad provanställning, om prövotiden är högst sex månader. 

Det finns många andra detaljer i lagen som egentligen är värda att kommentera, lagen är ju omfattande och reglerar väldigt många detaljer som kommer att orsaka Försvarsmakten visst huvudbry.

Jag vill avslutningsvis kommentera lite det om det omfattande semesteravsnittet. Avsnittet är nytt jämfört med Personalförsörjningsutredningens förslag.

Lagen reglerar i princip att semesterdagar ska kunna flyttas mellan Försvarsmakten och den civile arbetsgivaren. Semester intjänad i det civila arbetet ska kunna tas ut hos Försvarsmakten och vice versa (detta gäller alltså enbart GSS/T). Man kan utan att vara alltför alarmistiskt lagd se en omfattande byråkrati växa upp för att hantera semester intjänad hos två helt olika arbetsgivare. Så här står det i lagen (41 §):

Semester som en tidvis tjänstgörande arbetstagare har tjänat in hos Försvarsmakten ska läggas ut under den civila anställningen, i den utsträckning som Försvarsmakten inte redan har lagt ut semestern för arbetstagaren. En civil arbetsgivare ska lägga ut sådan kvarvarande semester på samma sätt som om den hade tjänats in i den civila anställningen. Av de semesterdagar som läggs ut under ett visst semesterår ska de dagar med semesterlön som har tjänats in hos Försvarsmakten läggas ut först.

Jag tolkar detta som att Försvarsmakten får lägga ut intjänad semester under varje tjänstgöringsperiod. En treveckors KFÖ genererar ju bara en eller kanske två dagars semester. Det känns dessutom inte speciellt troligt att en GSS/T som är inne och tjänstgör kommer att anmäla att han eller hon nu vill ta ut sin civilt intjänade semester.

Avslutningsvis har jag tagit del av det nya arbetstidsavtalet. För GSS/T har det skapat en bra möjlighet att kompensera övningsdygn i pengar i stället för ledighet, under förutsättning att tjänstgöringen är kortare än 30 dagar. Jag har sett ett beräkningsunderlag som visar att om en GSS/T är inne och tjänstgör på en treveckors KFÖ (varav två veckor är övningsdygn) ger detta ett tillägg på över 1 700 kr per dygn, förutom den ordinarie lönen (det hela är beräknat på en I-lön om 17 000 kr/månad). Om detta stämmer tycker jag att det blivit enkelt och bra - alternativet hade ju varit att förlänga varje tjänstgöringsperiod för att kompensera för den intjänade ledigheten.

GMY

Sinuhe 

Uppvaknad efter semester i den nubiska öknen

Nu är jag tillbaka efter en varm och skön semester i den nubiska öknen. Kommande inlägg kommer att handla om meritvärde och personalreserv. Glad påsk!

GMY

Sinuhe