Halvsovande blogg

Av olika orsaker kommer denna blogg från och med nu att gå ned i ett än mer halvsovande läge.

Skälen är många.

Ett skäl är att redaktionen har svårt att finna erforderlig tid att skriva om ett ämne som berör och entusiasmerar ganska få läsare.

Ett annat skäl är att redaktionen delvis arbetar med personalfrågor till vardags och det därför kan upplevas som illojalt att inte arbeta för förbättringar i det som brukar kallas "i linjen".  

Ett tredje skäl är att bloggen, i annan form, redan finns på Twitter.

Det finns ändå skäl att skriva några ord som sammanfattning av vad bloggen innerst inne vill åstadkomma.

För det första är vi av uppfattningen att riksdag och regering kan faktiskt förbättra t-systemet genom att dels göra det mer intressant att vara anställd som reservofficer eller som GSS/T, dels göra det mer intressant för andra arbetsgivare att anställa t-personal. Bloggen har redovisat handfasta förslag. Vi hoppas att regeringens utredare tar till sig dessa.

För det andra är vi av uppfattningen att informationen på Försvarsmaktens hemsida ibland är av generande låg kvalitet. Detta gäller bland annat rekryteringsinformation och platsannonser.  

För det tredje så känns det inte alltid som att Försvarsmakten inser att det är bråttom att förbättra och säkerställa myndighetens personalförsörjning  i händelse av höjd beredskap eller krig. Ett exempel är att volymen inkallade totalförsvarspliktiga är obegripligt låg jämfört med hur många värnpliktiga som faller ur systemet med hänsyn till tioårsregeln. Krigsplaceringsinstrumentet måste användas mycket mer aggressivt än idag.

För det fjärde så blev ett mål med bloggen att försöka förklara ett komplicerat personalsystem så enkelt och lättfattligt som möjligt. Att som myndighet hantera inte mindre än 12 olika personalgrupper är en utmaning.

Annars har det under flera år varit ett mycket stort nöje att blogga.  

Vi tackar för de stora mängder av kommentarer som har kommit!

När det gick som bäst hade vi tiotusentals unika besökare varje månad, och totala antalet besökare totalt är "stort". Statistiken visar också att även andra länder har haft viss spaning på den triste egyptiern. Att hamna på Expressens tio-lista var extra kul!

Vi önskar våra mer uthålliga kollegor (Wiseman, Skipper och många fler) fortsatt framgång och kan faktiskt inte lova att inte återkomma med forntida kraft igen.

Men - nu är det dags att dra sig tillbaka till hyddan vid Nilens strand ett tag. 

GMY

Sinuhe

 

Utbildning, värnplikt med mera

Just nu är det mycket som händer med beröring på Försvarsmaktens personalförsörjning.

För det första har kollegan Wiseman upplåtit plats till Lars Fresker att problematisera om försörjningen med nya yrkesofficerare.

För det andra verkar vårt land plötsligt ha blivit fyllt av värnpliktskramare, där utrikesminister Wallström just nu är den senaste att hurra för ett system där unga kvinnor och män med plikten som grund förväntas ge sin tid (och i värsta fall sitt liv) till staten.

Om vi börjar med försörjningen med yrkesofficerare så har Fresker i stort sett rätt i att det  nuvarande systemet inte riktigt levererar. Problemen finns främst inom officersprogrammet (OP), där ett för litet intag kombineras med en genant stor andel officersaspiranter vilka efter tre års akademiska studier inte ens klarar av att skriva en enkel C-uppsats. 

Beträffande specialistofficersutbildningen (SOU) så ser det lite bättre ut, men även där fylls inte utbildningsplatserna.

För SOU finns det också en anpassad variant, där ett anställt gruppbefäl, soldat eller sjöman efter viss anställningstid kan invärdera sina redan erhållna kunskaper och därigenom genomgå en förkortad variant av utbildningen (minst en termin kortare). Detta kan i de flesta fall även ske med i stort sett bibehållna förmåner enligt ett särskilt regelsystem.

Man bör här känna till att någon motsvarande anpassad variant inte finns för OP - ska denna utbildning resultera i en officersexamen (yrkesexamen) så blir det svårt eller omöjligt att invärdera kunskaper av "oakademisk" karaktär.

Fresker menar också att anställda gruppbefäl, soldater och sjömän ska kunna medges att genomgå hela OP (tre år) med "bibehållen lön". Hej och hå - det blir ett ekonomiskt klipp för individen eftersom det förmånspaket som regleras i officersförordningen är tvingande (140 kr/dag, fri mat, fria resor, fri logi med mera). Individen skulle alltså tjäna betydligt mer under utbildningen än hon eller han gör före eller efter utbildningen.

Men - det kanske ändå trots allt kan vara en god idé att exempelvis öronmärka 10 platser av OP för redan anställda gruppbefäl, soldater och sjömän samt att låta dem erhålla "dubbla förmåner" under utbildningen. Det som kan trassla till de hela är möjligen att OP är en akademisk utbildning där FHS står för antagningen. Exakt hur detta skulle kunna matchas med att Försvarsmakten fördelar till tio platser vet denna blogg inte riktigt. 

Det finns dock också en annan variant och det är att Försvarsmakten köper tio platser som så kallad uppdragsutbildning. Detta sker redan idag när det gäller särskild officersutbildning av försvarsmeteorologer och -ingenjörer. I dessa fall får individen dock ingen officersexamen, men däremot motsvarande kunskaper. 

Med tanke på de rekryteringsproblem som finns till OP så kan det finnas goda skäl att prova nya verktyg enligt ovan.

Fresker nämner ingenting om reservofficersutbildning. Spaning ger dock tyvärr vid handen att rekryteringen till den nya ettåriga reservofficersutbildningen och det grundutbildningsår som den ska inledas med går uruselt. 

Nästa ämne att behandla i detta lite längre inlägg är det stora intresset för värnplikten (eller egentligen en plikt att genomföra grundutbildning som värnpliktig).

Denna blogg har tidigare varit tveksam till en övertro att värnplikten med ett Alexanderhugg kan lösa Försvarsmaktens rekryteringsproblem. Kritiken har varit baserad på ett oomkullrunkeligt faktum: problemet är inte för få som söker och blir antagna, problemet är brist på utbildningsplatser.

Försvarsmakten har kända problem vad avser rekrytering av både tidvis tjänstgörande personal och hemvärnsmän. Man kan dock inte säga att dessa problem skulle försvinna om plikten användes för att få in unga kvinnor och män till grundutbildning, följd av krigsplacering efter utbildningen. Det finns lik förbannat för få utbildningsplatser! 

Det är också så att många som får frågan om det inte vore trevligt att återinföra plikten att genomgå grundutbildning baserad på plikt inte inser eller fattar att en utbildningsvolym om 4 000 individer av en årsklass på över 100 000 individer rimligen inte kan sägas vara allmän värnplikt.

Det finns också romantiska fantasier om att värnplikten skulle underlätta integration och assimilering av kvinnor och män med sina rötter i andra länder. Detta argument faller dock även det platt till marken med hänsyn till den begränsade utbildningskapaciteten.

Slutligen så har minister Wallström också fantasier om "civil värnplikt" och "militär värnplikt".

Man skulle kunna hoppas att en minister skulle vara bättre påläst. Civilplikt finns redan beskriven i lag (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Det är fullt möjligt för Wallströms regering att fatta beslut om plikt att genomföra grundutbildning som civilpliktig. Då får Wallström dock också berätta vilken myndighet som ska genomföra utbildningen, hur uttagning ska gå till samt vad personalen ska användas till efter genomförd grundutbildning. 

Att med plikt som grund utbilda unga kvinnor och män för att de ska kunna hjälpa "nyanlända" kan inte sägas vara av sådant nationellt intresse att någon ska kunna tvingas till det. 

Jag ber om ursäkt för detta lite flummiga inlägg, men tycker att båda ämnena kan samsas rätt bra.

Det ska bli intressant att följa Folk- och Försvars konferens. Kanske någon kan tipsa minister Wallström om vad som redan är beslutat i en lag.

GMY

Sinuhe