Försvarsmaktens behov av personalkårer

Försvarsmakten sista "personalkår" avskaffades officiellt för något år sedan. Kåren hette Väg- och vattenbyggnadskåren (VVK). VVK hade anor sedan 1800-talet och var enligt uppgift mycket viktig under andra världskriget då en stor mängd befästningar och andra fasta anläggningar skulle byggas. För att bli medlem i VVK skulle kandidaten vara reservofficer samt civilingenjör inom väg- och vattensbyggnadsfacket (det som numera heter samhällsbyggnadsprogrammet).

VVK avvecklades främst för att dess medlemmar i mycket liten omfattning faktiskt tjänstgjorde i Försvarsmakten. Att det blev så är nog både VVK:s och Försvarsmaktens fel. VVK avvecklades också för att dess författningsstöd utgick redan på 1990-talet.

Idag har Försvarsmakten ett flertal arbetsområden där bildandet av motsvarande personalkårer enligt min mening skulle ge tydliga fördelar och egentligen inga nackdelar.

Låt oss börja med att studera försvarsmedicinpersonalen. Försvarsmedicinpersonal består i dag av värnpliktiga krigsplacerade, yrkesofficerare, reservofficerare, GSS/K och GSS/T, civila arbetstagare samt hemvärnssoldater. De har titlar som läkare, sjuksköterska, undersköterska, tandläkare, veterinär, stridssjukvårdare etc. Det de egentligen har gemensamt är att de inte har något gemensamt, förutom att Försvarsmakten främst är intresserad av deras civila kompetenser inom försvarsmedicinområdet.

Denna ganska stora skara av människor saknar en "husse" (eller "matte") som kan arbeta med att "hålla ihop" hela skaran samt dagligen vara dess främste företrädare. Att vara främste företrädare för en personalkår innebär inte att man är personalens chef utan mer att man har ett arbete som i någon mån liknar det som en KOF (kompetensområdesföreträdare) utför. Exempel på uppgifter som skulle kunna tänkas åvila en främste företrädare för en personalkår är följande:

• Planera kompetensutveckling
• Planera personalrörlighet
• Planera personalflöden
• Följa internationell utveckling

Däremot tror jag inte att det är lämpligt att en personalkår så att säga får en egen ekonomi för exempelvis kompetensutveckling. Rent principiellt är det ju respektive förbandschef som ska planera och genomföra kompetensutveckling för sin personal. Problemet är bara att C I 19 sannolikt inte har full kunskap om hur man bör kompetensutveckla en narkosläkare.

Den modell jag har funderat på ett bra tag är följande:

Försvarsmakten bildar ett antal personalkårer inom de arbetsområden där behovet förefaller tydligast. Rent spontant och utan djupare analys tror jag att det finns goda behov inom följande områden:

• Försvarsmedicin (Försvarsmedicinkåren)
• Logistik (Försvarslogistikkåren)
• Underrättelsetjänst (Underrättelsekåren)
• Ledningssystem (Ledningssystemkåren)
• Personaltjänst (Personaltjänstkåren)

Till denna lilla skara skulle man kunna lägga till den personalkår som faktiskt redan existerar, fast den inte omnämns som en personalkår: Försvarsmaktsingenjörerna (Försvarsingenjörkåren).

Eftersom denna blogg till stor del handlar om Försvarsmakten så har jag kunskap om att många i Försvarsmakten bär uniform. En uniform präglas ofta av att den är behängd med symboler av olika slag. Detta innebär att en fråga som automatiskt kommer upp är "ska medlemmar i Underrättelsekåren bära ett särskilt märke som visar kårtillhörigheten?". 

Spontant är mitt svar ett entydigt ja.

För att summera detta inlägg så föreslår Sinuhe härmed att Försvarsmakten återinför begreppet personalkår, samt bildar ett antal sådana inom de områden där behovet förefaller tydligast. Om någon läsare tvekar så fråga gärna en försvarsmaktsingenjör vad han eller hon tycker.

Trevlig söndagkväll! Det ska bli spännande att läsa vad mina läsare tycker om detta skott ut i mörkret.

GMY

Sinuhe