GSS/K: bostäder och löneutveckling

I dagarna har en mycket livlig debatt rörande boende för kontinuerligt tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän blossat upp. Bloggaren Wiseman har varit mycket aktiv, liksom Johanna Hildebrand och Svenska Dagbladet. Jag känner faktiskt inte till hela bakgrunden, men som det målas ut i media verkar det som om sängar på logement som nyttjas av GSS/K plötsligt utan varning tagits bort. Alternativt har GSS/K blivit aviserade om att deras möjligheter till boende i kasern kommer att försvinna i höst. På vilken grund dessa förändringar vidtagits är för mig lite oklart.

När hela systemet med kontinuerligt tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän planerades var en grundbult att logementsboende för dem överhuvud taget inte skulle förekomma. En ”soldatesk-kultur” liknande de som finns i många andra länder skulle inte tillåtas växa fram hos oss. Kontinuerligt tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän skulle skaffa egna boenden, i likhet med de flesta andra statstjänstemän. Så småningom gjordes lokala anpassningar till denna grundfilosofi, främst på orter där det i praktiken är omöjligt att finna billiga bostäder. Ett system med ”övergångsboende på logement” växte fram, av Försvarsmakten internt beslutat till att omfatta maximalt sex månader. Problemet är bara att det är lika omöjligt att hitta ett billigt boende i Haninge efter sex månader som det är efter den första anställningsdagen. Övergångsboendet kan inte avlösas av något annat.

Problemet med att finna billiga bostäder accentueras sannolikt av att ett kontinuerligt tjänstgörande gruppbefäl, soldat eller sjöman inte är tillsvidareanställd utan istället är föremål för en anställningsform som är helt unik på svensk arbetsmarknad. Jag har inte information om att detta i realiteten påverkat möjligheten att få banklån för att köpa en bostadsrättslägenhet, men sannolikt är det så. 

Så kallat ”glest logementsboende” växte fram på vissa förband, det vill säga boende på logement med färre sängar än de gamla värnpliktslogementen. Detta blev ”övergångsboendet” i praktiken. Avsikten var att "trivselfaktorn" skulle vara lite högre och själva boendet i någon mån mer likt till exempel ett studentboende. Ett stort minus i sammanhanget var att regelrätt matlagning inte kunde ske på logementet. Till skillnad från en student (eller någon annan arbetstagare) var alltså dessa män och kvinnor i princip hänvisad till att äta frukost, lunch och middag på restaurant. Ett undantag från detta är personal som är påmönstrad på våra stridsfartyg - för dessa gäller särskilda regler.

Eftersom Försvarsmakten inte äger sina egna byggnader längre var tanken att det skulle upprättas ett hyresavtal, där Fortifikationsverket skulle vara kontraktspart. Jag vet faktiskt inte hur det hela fungerade i praktiken, dvs. om den enskilde ”hyresgästen” hyrde av Försvarsmakten eller Fortifikationsverket - sannolikt det senare.

Jag har tidigare argumenterat för att en bra metod att få GSS/K att stanna längre under sin anställning vore att erbjuda en förmånligare löneutveckling. Mitt förslag var tänkt att ställas i relation till den debatt om olika typer av premier som regeringen för i sin proposition. Jag är fortfarande av åsikten att en bättre löneutveckling är ett viktigt instrument för att få GSS/K att kvarstanna de sex år som Försvarsmakten planerat.

En bättre löneutveckling löser dock inte problemet för en nyanställd GSS/K, som regelmässigt hamnar mellan 16 250 kr och 16 500 kr i månaden i grundlön. Debatten om olika tillägg hör enligt min mening inte hemma här alls - som arbetstagare ska man kunna leva på sin lön och inte vara beroende av olika typer av (oregelbundet förekommande) tillägg till grundlönen. 

Jag anser att en lösning på problemet med logementsboende är att Försvarsmakten illa kvickt börjar skaffa personalbostäder, främst på de orter där det i praktiken är omöjligt att skaffa ett eget billigt boende avpassat för en nettoinkomst på cirka 12 000 per månad. Detta är redan på gång på Berga, där cirka 70 lägenheter planeras. 

Utvecklingen i Berga är mycket starkt pådriven av Sällskapet Kustjägarveteraner:

(http://www.forsvarsutbildarna.se/web/Sallskapet_Kustjagarveteraner.aspx). 

Bostäderna planeras att byggas av ett privat företag (Hemfosa AB) och huset/husen ska sedan blockförhyras av Stiftelsen MHS-bostäder:

(http://www.mhsbostader.se/). 

Hyresgästen blir alltså hyresgäst hos Stiftelsen MHS-bostäder och inte hos Försvarsmakten eller Fortifikationsverket. Sannolikt innebär ett hyresavtal att hyresgästen inte har formell besittningsrätt, dvs. kan fortsätta att bo i sin lägenhet efter det att anställningen som GSS/K har gått ut.

Mer information själva affärsupplägget finns här: 

http://kryssapeter.blogspot.se/2011/12/300-lagenheter-for-forsvarsanstallda.html

En stiftelse styrs av sin stiftelseurkund. En stiftelse får inte agera utanför det ramverk som finns i dess stiftelseurkund. Om en stiftelse ska ändra sin stiftelseurkund ansöker man om så kallad permutation hos Kammarkollegiet. Detta måste ske om Stiftelsen MHS-bostäder ska få ändrat uppdrag, exempelvis innefattande personalbostäder i hela Sverige och inte bara i Stockholm. Jag anser att det är en mycket god idé att jobba vidare i detta spår.

En klok åtgärd av Försvarsmakten borde vara att snarast initiera liknande upplägg på andra ställen än Haninge. Leveranstiden på lägenheter är sannolikt flera år, men det känns inte riktigt korrekt att bara göra ingenting. 

De faktiska genomsnittliga anställningstiderna för GSS/K är en avgörande framgångsfaktor för hela reformen.

En kombination av personalbostäder och en bättre löneutveckling är vad jag skulle vilja se.

Detta kan förresten vara mitt sista inlägg eftersom jag har svårt att hinna med att producera ett kvalitativt hyfsat inlägg varje vecka. Här vid Nilens strand finns det lite annat annat som lockar. Det känns lite grann som att det jag velat säga nu är sagt och det börjar bli dags att dra sig tillbaka.

GMY

Sinuhe