Vilande - men inte insomnad!

Som den uppmärksamme läsaren tidigare sett aviserade jag i våras att jag tänkte lägga ned min blogg. En orsak var att det kändes som att mitt huvudintresse - den reformerade personalförsörjningen - inte var såpass intressant att det var värt att lägga tid på att hålla en blogg vid liv. Vänliga läsare fick mig dock att ändra mig. Antalet läsare på bloggen var också så stort att det hade känts fel att bara lämna alla dessa tiotusentals läsare. 

Av andra orsaker har det blivit en liten lucka i bloggandet - men jag avser bli mer flitig igen. Försvarsförmågan är ju faktiskt beroende av både människor och vapensystem - även om man ofta får föreställningen att det endast är vapensystemen som erfordras.

Hur står det till då med den reformerade personalförsörjningen? Jo tack - ur många aspekter faktiskt mycket bättre än vad reformens alla domedagsprofeter  trott. Försvarsmakten har det - åtminstone just nu - ganska lätt att rekrytera både rekryter och "färdiga" GSS/K. Till och med lite för lätt eftersom vissa förband tydligen anställt för många.

Det finns en stor fara i denna situation - nämligen att försvarsmaktsledningen med flera luras att tro att attraktionskraften är absolut fullgod och att inga nya verktyg kommer att behöva användas för att säkra det planerade inflödet av rekryter och GSS. Jag tror tyvärr inte att vi kan vara så säkra på att det vi ser just nu kommer att gälla också om något eller några år. Den som väntar får se.

Det känns som att en ny fara är under uppsegling - nämligen risken för att Sveriges internationella engagemang minskar och därigenom möjligheterna för GSS att få tjänstgöra i ett antal internationella militära insatser under sin anställning. KFOR går mot sitt slut. Camp Victoria är lämnad. Camp Tor Hov har varit civil ett antal år och blivit byggmarknad. Jag ser en risk att väldigt många av de unga män och kvinnor som just nu söker sig till Försvarsmakten gör det för att få delta i internationella militära insatser - "att få göra skillnad". Att bara tjänstgöra "hemma på roten" tror jag inte lockar alls. Håkan Juholts tragikomiska hantering av styrspaken för Libyeninsatsen inger inte förtroende.

Samtidigt är det ju i grunden så att det ingalunda saknas konflikter i världen. Jag är själv mycket illa berörd av den syriska regimens mördande av den egna befolkningen. Likartade folkmord pågår på många platser i världen. Men - det räcker tyvärr inte. Det så kallade världssamfundet måste reagera - ett samfund där två av de ledande aktörerna har helt andra agendor än de demokratiska stater har (heldiktaturen Kina och halvdiktaturen Ryssland).

Grundtanken med Förenta Nationerna är säkert jättefin. Att denna organisation i praktiken är tandlös och korrumperad är däremot väl känt. Synd - det hade kunnat bli bra mycket bättre!

Min kritik mot FN gäller självklart inte bara organisationens tandlöshet i hanteringen av internationella konflikter - det gäller också den så kallade klimatpanelens ovetenskapliga hantering av en mycket långsam uppvärmning av vår planet.

GMY

Sinuhe - återuppstånden egyptier