onsdag 30 mars 2011

"Sorry we cannot help you guys - we are Swedish"

Wiseman beskriver mycket tydligt den eländiga kompromiss som regeringen träffat med (S) och vilka konsekvenser det får. Jag tror många inte vet FN-mandatets faktiska utformning, men visst är det skrivet betydligt mer långtgående än vad socialdemokraterna vill erkänna. Håkan Juholt kanske inte har läst det? Med tanke på hans tidigare uttalanden om "stående stridsvagnsbataljoner" så kan man undra.

"Authorizes Member States that have notified the Secretary-General, acting nationally or through regional organizations or arrangements, and acting in cooperation with the Secretary-General, to take all necessary measures, notwithstanding paragraph 9 of resolution 1970 (2011), to protect civilians and civilian populated areas under threat of attack in the Libyan Arab Jamahiriya".

Den sista bisatsen i mandatet ger ju ett väldigt tydligt mandat att hjälpa civila och civila befolkade områden under risk för attack. Kan det uttryckas tydligare?

Som svensk så skäms jag. Vi skickar äntligen ett flygförband men om ett svenskt flygplan ser ett av överste Gadaffis förband attackera en flyktingkolonn så får vi inte ingripa utan ska snarast be "någon annan" att ingripa. "Sorry we cannot helt you guys - we are Swedish".

Just nu, kl 0718, sitter Lars Ohly och pratar rappakalja om mandadets innebörd. Han har uppenbarligen inte heller läst läxan.

Jag skäms. Min tidigare uttryckta beundran för de män och kvinnor som med risk för sitt liv vågar stå upp mot en blodtörstig diktator kvarstår och är nu ännu större. Min beundran för våra folkvalda representanter är betydligt mindre.

GMY

Sinuhe

måndag 28 mars 2011

Lundaspex samt insats i Medelhavet

Jag har fått några ebrev som artigt undrar om Sinuhe har avlidit, eller om han är ute på en ovanligt lång simtur i Nilen.

...eller som det sjungs i Lundaspexet Uarda:

Liten Moses, rar och söt
Mor din, hon var allt ett nöt
När hon i ett piltråg 
Sköt dig ut på Nil-våg.

Tyvärr är sanningen så enkel som att a) tiden inte riktigt räcker till just nu, b) övriga försvarsbloggare förefaller ha ett oändligt flöde av kreativitet och idéer samt c) personalförsörjningsaspekterna på en kommande internationell militär insats i Libyen är ointressanta.

Eller?

Faktum är egentligen det motsatta. Om det blir en insats i och runt Libyen blir det ju faktiskt ett gyllene tillfälle att testa både den internationella arbetsskyldigheten och de nya förutsättningarna i form av den avskaffade utlandsstyrkan. Det var ju faktiskt just för insatser liknande den som nu tornar upp sig som dessa ändringar gjordes. Utan ändringarna hade Försvarsmakten sannolikt haft mycket längre startsträcka (inte för all personal men för en hel del). Exakt hur lagen om utlandsstyrka i Försvarsmaktens hade påverkat en situation som den som just nu håller på att skapas är jag inte expert på - men jag har svårt att tro att någonting hade varit enklare.

Å andra sidan finns det en del arbete kvar. Utlandsavtalet gäller ju fortfarande, varför, om jag förstått det hela rätt, den personal som omgrupperar till Medelhavet kommer att få byta avtalsform hux flux. Detta kan vi bara komma runt den dag det nya arbetstidsavtalet är på plats - då börjar det likna något.

Nåja, nu blev det faktiskt en mikroblogg trots allt. Jag ska försöka skärpa mig framledes.

GMY

Sinuhe

tisdag 15 mars 2011

Beundran

Mitt huvudområde - personalförsörjning - handlar i mångt och mycket inte bara om den svenska personalförsörjningsreformen, med dess aningen hårda kvantiteter och kostnadsaspekter, utan innerst inne egentligen också om mjukare värden som känslor och empati.

Jag känner en enorm beundran för de modiga och outtröttliga män och kvinnor som till synes utan rast och ro kämpar för att finna överlevande efter jordbävningen och tsunamin. På TV kunde jag tidigare se en till synes fullständigt dödstrött räddningsarbetare som torkade en tår ur ögat och sade att han tänkte jobba hela nästa natt också. Katastrofer, som den vi ser nu, kan verkligen ta fram både det bästa och det sämsta hos människor.

Jag känner en enorm beundran för de män och kvinnor som arbetar i och runt de havererade reaktorerna i Fukushima. Sannolikheten att någon av dem ska utsättas för en för stor stråldos måste vara påtaglig. Det är lätt att dra paralleller till de sovjetiska brandmän som utan tvekan lät sig hissas ned i den skadade reaktorn i Chernobyl.

Jag känner en enorm beundran för alla de män och kvinnor som vågat stå upp mot ett antal förfärliga diktatorer i länder som vi till för några veckor sedan betraktade som stabila. Göran Persson sade en gång i TV att han beundrade den (socialistiska och totalitära) kinesiska modellen för deras unika långsiktighet. Jag undrar vad alla dessa modiga män och kvinnor i norra Afrika och runt arabiska gulfen hade sagt om de kände till den svenske statsministerns uttalande.

Tyvärr känner jag överhuvud taget ingen beundran för ledarskapet inom FN, EU och G8 avseende situationen i Libyen.  Det är säkert så att det har varit en mängd olika aspekter som påverkat besluten att inte göra något. Det är säkert så att realpolitik kan sätta hämsko på en reellt existerande vilja att faktiskt göra något åt en galen diktators ambitioner att mörda sitt eget folk.

Tyvärr tycker jag personligen inte att det räcker som förklaring. Dessa organisationers raison d'etre är bland annat just att snabbt och med val av rätt säkerhetspolitiska instrument kunna hantera situationer som den vi ser på andra sidan Medelhavet.

FN, EU och G8: Det ni gör just nu duger inte. Er legitimitet undergrävs.

GMY

Sinuhe

måndag 14 mars 2011

Lågsäsong

I likhet med min värderade kollega Wiseman har jag just nu svart att få tiden att räcka till för att leverera något någorlunda läsvart varje vecka. Men den gode Wiseman sitter ju mitt i natten och skriver har jag sett!

Det är faktiskt också så att inom mitt fokusområde - personalförsörjning - händer det inte så mycket just nu. Det är lågsäsong. Nja, inte riktigt kanske - det pågår ju faktiskt ett arbete fokuserat på specialistofficerskategorin och ett annat arbete fokuserat på hela OR-kategorin (som inte alls är en kategori egentligen utan två). Det pågår också ett rätt spännande arbete kopplat till utvärdering av rekryteringen till GMU. De befarat lättrörliga individerna har hitintills visat sig vara ännu mera lättrörliga än vad vi trodde.

Försvarsmakten har lämnat in sina kommentarer till Personalförsörjningsutredningens betänkande. Jag tror att nu startar en ganska lång regeringsbehandling innan det kan komma en proposition. Det är ju faktiskt så att centrala delar av arbetsrätten ändras rätt rejält - detta genom en lag och inte genom kollektivavtal. Fram till dess saknas viktiga verktyg i lådan helt.

Jag har sett en del av den nya rekryteringskampanjen Välkommen till vår verklighet och är tyvärr inte så imponerad. Visst känns väl anslaget fortfarande väldigt grabbigt? De pressklipp som INFOS skickade ut idag innehöll också en del kommentarer om ovärdiga kopplingar till tillverkare av olika virtuella krigsspel. Man får väl hoppas att INFOS och alla deras analytiker verkligen vet exakt vad de gör. Med tanke på att rekrytering av kvinnor nu är en livsnödvändighet så ska det bli intressant att se i vilken utsträckning det täcka könet nappar.

Skicka inte NBG till Libyen. Jag föredrar i så fall en insats i Elfensbenskusten, som sakta glider närmare och närmare ett inbördeskrig. Den springande frågan är ju faktiskt om hela konceptet med EU:s stridsgrupper inte är moget för nedläggning. Med tanke på beslutsmekanismen inom EU känns det inte speciellt troligt att två stridsgrupper någonsin blir insatta. Det är få konflikter där 5 000 boots on the ground kan göra skillnad.

GMY

Sinuhe

söndag 6 mars 2011

2014

Tänkbart scenario nyårsafton 2014...

ÖB satt i sin fåtölj med ett rejält glas champagne och rekapitulerade vad som hade hänt sedan han fick sin befattning. Åren hade helt klart inneburit en lång rad av ups and downs.

=====

"Det var ju själva fan att det här helikoptereländet aldrig kunde ta slut. Det helt katastrofala beslutet att köpa en helikopter som ingen annan nation beställt (hkp 14) hade övergått i ett otäckt svart hål när den i all hast inköpta kompletterande helikoptern (hkp 16) hade levererats så snabbt att personalförsörjningen av systemet inte alls hade hängt med. Ödets ironi hade dessutom plötsligt fått leveranserna av hkp 14 skjuta en oanad fart, för att till och med plötsligt ligga före planerna. Sverige föreföll översvämmas av splitternya helikoptrar.

Tyvärr översvämmades helikopterflottiljen inte alls av besättningar till alla dessa nya plattformar. Det visade sig att när de olika besluten om materielanskaffning hade tagits hade personalförsörjningsaspekterna överhuvud taget inte varit uppe till diskussion. Personal till besättningar antogs bara "finnas" men få hade några funderingar om hur alla dessa män och kvinnor skulle attraheras, rekryteras, utbildas och nyttjas.

Som tur var hade Allan Widman lyckats finna pensionerade helikopterpiloter och -tekniker, som mot en sanslöst hög ersättning åtog sig att faktiskt hålla hela den nya flottan igång intill dess att nya djärva män och kvinnor producerats.

Det var ju också själva fan att Visbyproblemen aldrig tog slut.

Trots alla löften om snar förbandssättning så var det alltid någon jäkla uppdatering av programvaran som skulle ske. Sverige hade sedan flera år alla fem Visbykorvetterna i något som officiellt benämndes drift, men tyvärr var deras operationella effekt nästan noll. Det hade varit ett klokt beslut han tog under år 2011 att åter göra alla fyra Göteborgkorvetterna fullt operationella igen. Visbykorvetterna gjorde sig bra vid Marinens Dag på Skeppsholmen men hade tyvärr varit en fullständig katastrof när Visby under 2012 fick möjlighet att delta i operation Atalanta. Trots en oerhört dyr extra uppdatering av programvaran hade de tekniska problemen varit av en sådan storlek att den enda korvetten mest hade legat i hamn. Som tur var fanns trotjänaren Carlskrona kvar och kunde med kort varsel skickas ner till Adenviken. Visby fick under tiden ligga i hamn och vara någon slags relästation för ledningssystemet.

Kunde det kanske vara så att Wasa också hade fel på programvaran? Var det därför hon sjönk?

Det mest spännande hade ju helt klart varit alla turer runt personalförsörjningen. Åren 2010 och 2011 hade inte alls varit bra. Antalet rekryter hade, efter en positiv inledning under år 2011, snabbt börjat dala under andra halvåret år 2011 och under år 2012. Märkligt nog hade sedan något hänt. Det började sprida sig i de kretsar där rekryterna skulle rekryteras att utbildningen faktiskt var riktigt bra. Facebook spelade en stor roll. Många rekryter vittnade om att första gången de hörde ordet värdegrund faktiskt var under sin utbildning i Försvarsmakten. Runt årsskiftet 2012 - 2013 hade det hela plötsligt svängt. Försvarsmakten översvämmades av ansökningar att få göra GMU. Vare sig personal- eller informationsstaberna kunde dock förklara vad som hänt. Ny programvara kanske?

Det mest fantastiska var dock den remarkabla utveckling som skett avseende tidvis tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän.

Det första steget som togs var när regeringen motvilligt beslöt att Försvarsmakten fick nyttja begreppet reservister i stället för det där otympliga begreppet med tidvis tjänstgöring. Försvarsministern hade till slut insett att det tidigare begreppet inte var säljande nog.

När det nya författningsstödet kom på plats under år 2012 hade det till allas förvåning snabbt visat sig att det fanns ett uppdämt intresse att bli anställd som reservist. Förmodligen påverkades hela systemet positivt av den snabba kinesiska ockupationen av Taiwan och det tysta ryska medgivandet. Näringslivet hade också snabbt gått ut och förklarat sig stöd till reservistsystemet. Den tydligaste fanföraren från näringslivet hade varit Marcus Wallenberg, som till ÖB:s förvåning visade sig vara reservofficer i Amfibiekåren.

Redan under 2014 hade Försvarsmakten fyllt de drygt 9 000 befattningarna för gruppbefäl, soldater och sjömän i reserven. Ett snabbt beslut att skapa redundans fick till följd att Sverige nu inte bara hade en komplett reservistorganisation, utan också att det under år 2018 kunde förmodas finnas två reservister per befattning. Detta borde borga för en betydligt mer stabil personalförsörjning. 

Ersättningssystemet för reservisterna hade däremot behövt ändras i grunden. De motiverade reservisterna var inte alls intresserade av att tjänstgöra i Försvarsmakten för 16 till 19 000 kr per månad. Det hade varit en besvärlig process att ta fram det nya ersättningssystemet, som främst baserades på extra pensionsinsättningar. Eftersom det offentliga pensionssystemet höll på att haverera hade den speciallösning som skapats för alla reservisterna blivit riktigt bra, utan att för den skull rasera ekonomin "

=====

ÖB log i mjugg, reste sig och gick för att hämta mer champagne.

Mvh

Sinuhe