Mitt huvudområde - personalförsörjning - handlar i mångt och mycket inte bara om den svenska personalförsörjningsreformen, med dess aningen hårda kvantiteter och kostnadsaspekter, utan innerst inne egentligen också om mjukare värden som känslor och empati.
Jag känner en enorm beundran för de modiga och outtröttliga män och kvinnor som till synes utan rast och ro kämpar för att finna överlevande efter jordbävningen och tsunamin. På TV kunde jag tidigare se en till synes fullständigt dödstrött räddningsarbetare som torkade en tår ur ögat och sade att han tänkte jobba hela nästa natt också. Katastrofer, som den vi ser nu, kan verkligen ta fram både det bästa och det sämsta hos människor.
Jag känner en enorm beundran för de män och kvinnor som arbetar i och runt de havererade reaktorerna i Fukushima. Sannolikheten att någon av dem ska utsättas för en för stor stråldos måste vara påtaglig. Det är lätt att dra paralleller till de sovjetiska brandmän som utan tvekan lät sig hissas ned i den skadade reaktorn i Chernobyl.
Jag känner en enorm beundran för alla de män och kvinnor som vågat stå upp mot ett antal förfärliga diktatorer i länder som vi till för några veckor sedan betraktade som stabila. Göran Persson sade en gång i TV att han beundrade den (socialistiska och totalitära) kinesiska modellen för deras unika långsiktighet. Jag undrar vad alla dessa modiga män och kvinnor i norra Afrika och runt arabiska gulfen hade sagt om de kände till den svenske statsministerns uttalande.
Tyvärr känner jag överhuvud taget ingen beundran för ledarskapet inom FN, EU och G8 avseende situationen i Libyen. Det är säkert så att det har varit en mängd olika aspekter som påverkat besluten att inte göra något. Det är säkert så att realpolitik kan sätta hämsko på en reellt existerande vilja att faktiskt göra något åt en galen diktators ambitioner att mörda sitt eget folk.
Tyvärr tycker jag personligen inte att det räcker som förklaring. Dessa organisationers raison d'etre är bland annat just att snabbt och med val av rätt säkerhetspolitiska instrument kunna hantera situationer som den vi ser på andra sidan Medelhavet.
FN, EU och G8: Det ni gör just nu duger inte. Er legitimitet undergrävs.
GMY
Sinuhe
Jag vet inte vad som är mest tragiskt.
SvaraRaderaHändelserna i Japan, händelserna i Libyen eller (icke-)ledarskapet hos FN och EU och G8.
Man har chans att hjälpa till i ett land där flertalet vill ha förändring men står passiv.
Bra inlägg. Beundran...
Tackar. Måste bryta trenden lite ibland.
SvaraRaderaSinuhe,
SvaraRadera"Göran Persson sade en gång i TV att han beundrade den kinesiska modellen för deras unika långsiktighet". Det är inte varje dag man får tillfälle att hålla med Persson, men just i detta håller jag med honom. Vilken oerhörd fördel detta tänkesätt ger Kina och jag tror inte heller att det är en fråga om demokrati och diktatur. Snarare kultur och tradition. Det är ju heller inte så länge sedan en generation sörjde för förutsättningarna för nästa, även i västvärlden.
Après moi, le déluge! Efter mig, syndafloden!, som Ludvig XV sa. Dock i västerländsk politik begränsat till mandatperioden ut och denna är normalt fyra till sex år och miskar dessutom för varje dag som går från dag 1 räknat.
När Kinas president besökte Frankrike för några år sedan, frågade en journalist hur presidenten bedömde den historiska betydelsen av Franska revolutionen.
- Det är för tidigt att uttala sig om den saken, blev svaret.
När man sugit ett tag på detta, är man kanske böjd att ge honom rätt.
"FN, EU och G8: Det ni gör just nu duger inte. Er legitimitet undergrävs." Det samma kan nog sägas om presidentämbetet i USA. Och NATO.
George Bush, vad skulle du ha gjort?
Sumatra
SvaraRaderaVisst har vi i den västliga världen en tendens att se allting väldigt kortsiktigt. Jag ville mest flagga för en övergripande moralisk desperation - världen ser på när ett antal oljeproducerande diktaturer mördar sitt eget folk. Det kanske är så att det inte finns utrymme för moralism och humanism i världen men jag anser nog att vi alla har en grundläggande plikt att åtminstone ha ett i grunden moraliskt förhållningssätt, oavsett vad det ger för skillnad i vårt praktiska handlande.
På något sätt så faller hela schimären med krishanteringsförmåga och -mekanismer till marken när vi bara kan se på hur dödandet fortsätter.
GMY
Sinuhe