söndag 14 augusti 2011

Sinuhe tillbaka efter sin semester

Jag vill kommentera socialdemokraten Peter Hultqvists debattartikel i DN (http://www.dn.se/debatt/personalforsorjningens-brister-aventyrar-forsvaret). Det känns som att det mest frapperande med artikeln är att den faktiskt inte kommer med några egna förslag utan mest "smågnäller" lite om hur eländigt regeringen sköter Försvarsmakten samt dess reformerade personalförsörjning. Jag hade faktiskt förväntat mig betydligt mer substans från det största oppositionspartiet. Vill man återinföra värn- och civilplikt eller inte? Hur många ska genomföra militär grundutbildning varje år? Ska kvinnor vara undantagna?


Hultqvist anför bland annat att FOI-rapporten konstaterat att "planeringen av rekryteringsbehov och kostnader i många fall vilar på osäkra antaganden”. Mycket talar för att det nya personalförsörjningssystemet är underfinansierat."


Jag håller faktiskt inte med helt och hållet. Rekryteringsbehovet ges av de ekonomiska ramarna och krigsförbandens faktiska behov. Det finns inget konstigt med att rekryteringsvolymerna kommer att behöva ändras kontinuerligt. Underfinansieringen som FOI pekar på är egentligen inte kopplad till svenska förhållanden utan till olika internationella jämförelser utan direkt relevans här och nu. 


Hultqvist säger också att det återstår "hela 10 000 befattningar" att bemanna i den nya insatsorganisationen (han menar nog egentligen krigsförbanden) och det inte går att dra några positiva eller negativa växlar på situationen just nu. Jag tror faktiskt att han är för optimistisk - det som återstår är betydligt mer än 10 000 befattningar. Av befattningarna för GSS/K (cirka 6 900) är mindre än 50 % bemannade, men avseende GSS/T är de facto inga befattningar bemannade av de cirka 9 200 befattningar som är avsedda för denna personalkategori. Avseende reservofficerarna har arbetet knappt startat med de cirka 2 200 befattningar som finns i krigsförbanden. Jag tror inte att intresset bland 50-åriga reservofficerare är så stort att tjänstgöra 20 % av tiden under åtta år.


Hultqvist pekar också på att det finns uppenbara risker att GSS/K slutar i "förtid" (han uttrycker det som att de slutar innan kontraktstidens utgång efter 6-8 år men det är en terminologi som lurar läsaren att tro att en GSS/K har en annan relation med Försvarsmakten än en vanlig anställning). Han har helt rätt i sin slutsats. Slaveriet är inte infört i Sverige och inte livegenskapen heller. Sedan vikingatidens slut har vi inte heller haft trälar. Istället fungerar arbetsmarknaden så att det är individens fria val som bestämmer när man vill avsluta en anställning (förutom om individen blir uppsagd). Hur länge GSS/K i genomsnitt kommer att vilja vara anställda vet vare sig Hultqvist eller någon annan.  


Jag anser att det finns goda skäl att sitta stilla i båten och ge systemet med anställda (kontinuerligt respektive tidvis tjänstgörande) gruppbefäl, soldater och sjömän en rimlig chans att visa sin funktionalitet innan det döms ut. Jag är säker på att värnplikten vid sitt införande dömdes ut lika kraftfullt av ett antal domedagsprofeter som den reformerade personalförsörjningen görs idag.


Beträffande Hultqvists siffror avseende interimslösningen för GSS/T är verkligheten tyvärr mycket värre än den som Hultqvist redovisar - detta framgår av Försvarsmaktens egna kommentarer till delårsrapporten (http://www.forsvarsmakten.se/sv/Aktuellt/centralanyheter/Forsvarsmaktens-delarsrapport-lamnad/). Av de 2 447 individer som Hultqvist refererar till återfinns det tydligen egentligen endast cirka 300. Detta är självklart ett stort problem och borde vara mycket pinsamt för de medarbetare inom Försvarsmakten som redovisat helt felaktiga siffror. Däremot håller jag inte med om Hultqvists rätt negativa skrivningar om behovet av en uppgörelse mellan Försvarsmakten och näringslivet för de mer exakta formerna för tjänstgöring avseende GSS/T (samt reservofficerare som han glömde bort helt). Författningsstöd för GSS/T tros inte finnas på plats förrän tidigast runt halvårsskiftet 2012. Innan dess existerar systemet med GSS/T inte överhuvud taget. Enligt min åsikt finns det därför fortfarande hyfsat med tid att ta tag i frågan om kontakter mellan näringslivet och Försvarsmakten - det finns ett antal olika täter som redan jobbat intensivt med denna fråga.


Slutligen: jag vill påminna läsarna att jag hela tiden på denna blogg flaggat för att jag anser att hela systemet med tidvis tjänstgörande personal är den enskilt svåraste delen av hela den reformerade personalförsörjningen. Jag vidhåller denna åsikt än idag. Utan reservofficerare och GSS/T kommer inte reformen att fungera. Tyvärr är Försvarsmaktens energi inte direkt riktat på dessa båda kategorier.


GMY


Sinuhe



8 kommentarer:

  1. Det är inte så lite rörigt för den enskilde, när man försöka att förstå turerna i personalhanteringen. Interimslösning - innebär det att dessa soldater GMU:as och vidareutbildas nu eller är det en avsiktsförklaring om utifall Riksdagen fattar beslut 2012, så kanske dessa 300 individer påbörjar utbildningen?

    Hur går det utifall att Riksdagen inte fattar beslut som möjliggör att införa GSS/T? Inte alla riksdagsbeslut går regeringens väg nu för tiden.

    SvaraRadera
  2. Det intressantaste med artikeln tyckte jag var att Hultqvist tydligen inte fått ta del av NATOs jättepositiva utvärdering.

    SvaraRadera
  3. @ Sumatra

    Det pågår något som liknar en kfö, för en av de två lvbataljonerna i Halmstad just nu. Där finns det soldater som är anställda på s.k. interimsavtal.
    Ännu så länge förlitar man sig på den lite sämre kvaliteten av soldatmaterialet. De har bara genomgått värnplikten.

    AI som besökte förbandet förra veckan närde en förhoppning att det “riktiga” avtalet skulle vara klart under nästa år.
    Det intressanta i det avtalet blir hur man kommer överens med arbetsgivarorganisationerna hur ledigheten för utbildningen skall räknas.

    Först måste den tilltänkta soldaten ha en tre månader lång ledighet för GMU. Därefter en minst sex månaders utbildning kompletterad med befattningsutbildning och/eller specialistkunskap.
    När detta är klart har man fått fram soldater av rätt sort och kvalitet.
    Dessa skall sedan genomgå årliga utbildningar och eventuellt genomföra utlandstjänst med sitt förband.
    Vad jag förstår har förhandlingarna inte ens börjat.

    Jag håller med dig att det är lite rörigt och företrädarna gör det inte lättare genom att uttrycka sig på olika sätt om samma sak.
    Jämför med delårsrapportens “interimsavtal” med försvarsministerns “interimskontrakt”. Politikerna (även en del militärer) använder ofta kontraktsanställda och kontraktsförband i sina skrivelser.
    Detta är säkert förvirrande både för politiker och militärer som ibland talar förbi varandra p.g.a. detta.
    För en icke insatt, utomstående verkar det säkert som rena rappakaljan.

    Sinuhe kan säkert förklara det bättre men för mig är alla soldater anställda. Vissa jobbar heltid och andra deltid.
    Personligen tror jag inte vi har den slutliga utformningen av GSS/T än på några år. Det är så många pusselbitar som måste falla på plats och jag skulle inte bli förvånad om man måste ta ett eller annat omtag under resans gång.

    Att FM och det politiska systemet blir överens om hur många som egentligen är anställda och vad de kostar är ju en bra början.

    Teaterdirektören.

    SvaraRadera
  4. Sumatra, övergångslösningen (vilket är det korrekta namnet enligt skrivelsen) är enbart till för individer som redan är färdigutbildade, dvs. har genomfört sin grundutbildning som totalförsvarspliktiga. Det dokument som benämns "avsiktsförklaring" är en icke-bindande förbindelse om att vilja bli "riktig" GSS/T när författningsstöd finns på plats.

    Övergångslösningen var det bästa som gick att få till med den verktygslåda som fanns för ett år sedan.

    GMY

    Sinuhe

    SvaraRadera
  5. Teaterdirektören

    Det är synd att AI fortsätter att sprida myten att det saknas ett "avtal" för GSS/T. Det som främst saknas är ett författningsstöd, i form av lag eller förordning, som a) ger stöd för själva anställningsformen, b) ger rätt till ledighet samt c) ger skydd för den civila sysselsättningen.

    Jag gissar att det därutöver finns utrymme för ett kollektivavtal för att reglera ett antal detaljer som inte är omhändertagna än. Detta har jag pekat på i tidigare inlägg på min blogg.

    Jag delar helt din inställning att det sliras betänkligt med orden på ett sätt som endast förvirrar. Det finns vare sig interimsavtal eller interimskontrakt. Det finns endast individer som skrivit under en "avsiktsförklaring" (samt möjligen också en "tjänstgöringsplan").

    Begreppet "kontraktsförband" är fortfarande helt korrekt (62. lvbat är just ett sådant förband) - att prata om "kontrakterad personal" är däremot rappakalja. Både GSS/K och GSS/T kommer att vara anställda men ha olika tjänstgöringsmönster.

    GMY

    Sinuhe

    SvaraRadera
  6. Jag förstod faktiskt aldrig varför man inte kunde kalla dem för "heltid" och "deltid" eller "reguljära" och "reserver".

    SvaraRadera
  7. @ Teaterdirektören och Sinuhe

    Jag är er stort tack skyldig för att ni tog er tid att så uttömmande förklara för en yngling som inte riktigt har begripit att det fanns fler komplikationer än det Sinuhe skriver; att FM inte lagt tillräcklig energi i rekryteringen av RO och GSS/T.

    Likt så mycket annat som lever på arvet i försvaret, verkar det inte så dumt att det finns en pott, om än på sätt och vis bespottade och nervärderade, värnpliktsutbildade.

    Själv har jag nog uppfattat de värnpliktiga som både motiverade och receptiva, skall vi dra till med ordet halvkolleger. Dessutom både trevliga och inspirerande att umgås med ombord, i och utom tjänsten. Nema problema, om man säger. Dessutom var de väl på slutet någon form av dåligt betalda frivilliga. Att det blev dippar i beredskapen vid besättningsbytena löste vi tidigare i flottan med saxade besättningsomgångar, för att sedan hyfsat snabbt bli stridsmässiga. Detta underlättades nog av den höga befälstätheten på våra stridsfartyg, så dippen gick aldrig mot nollstrecket. Dippen slog nog hårdare på andra förbandstyper.

    SvaraRadera
  8. Sumatra, tack för vänliga ord!

    Nej, jag anser inte att Försvarsmakten lagt krut på rekrytering av RO och GSS/T. Avseende möjligheten att utbilda sig till reservofficer finns det några meningar "undangömda" bland allt annat på rekryteringssidorna på mil.se, men några artiklar/nyhetsinslag om möjligheterna att bli reservofficer finns inte. Detsamma gäller möjligheten att teckna sig för övergångslösningen för GSS/T - det finns överhuvud taget INGA centrala nyheter om detta. Däremot har ett fåtal förband lagt ut "blänkare" om det.

    Jag delar din åsikt om våra fantastiska värnpliktiga! Tyvärr blev de med tiden för få. Beslutet om en reformerad personalförsörjning fattades nog egentligen i praktiken redan när värnpliktskullarna började dala under 10 000 värnpliktiga per år, samtidigt som repetitionsutbildning inte förekom längre.

    GMY

    Sinuhe

    SvaraRadera