måndag 5 september 2011

Internationell utblick

Det beslutade svenska personalförsörjningssystemet ansluter sig mycket tydligt till gängse regler på svensk arbetsmarknad.

I många andra länder har man tydliga undantag särskilt för den militära personalen i allmänhet och "kontraktsanställda" soldater i synnerhet. Undantagen kan exempelvis vara att:

  1. Det är inte möjligt att häva "kontraktet" innan "kontraktstiden" har gått ut - alternativt innebär ett hävande att stora skadestånd måste betalas till arbetsgivaren.
  2. Kontraktsanställningen för med sig detaljer som tydligt visar att det är en unik anställningsform. Anställningen kan exempelvis innebär att soldaten måste bo i kasern intill dess att viss (högre) tjänstegrad har uppnåtts. Systemet har stora likheter med hur vi hanterade våra värnpliktiga.
  3. Ett system med negativa inlåsningseffekter förekommer i många länder. Med detta menas att det finns en lång rad av förmåner som är villkorade av den militära anställningen. Exempel på sådana inlåsningseffekter kan vara:
    • Möjlighet att handla billigt i förbandets PX
    • Möjlighet att bo billigt inne på förbandets område
    • Pensionsförmåner
    • Sjukförsäkringsförmåner
    • Möjlighet till betald utbildning
    • "Exit package"
Den lösning vi har valt i Sverige avviker med ljusår från den bild jag målat upp ovan. Medvetet eller omedvetet innebär vår lösning att vi distanserar oss från en "mainstream"-lösning. I mina kontakter med officerare från andra länder händer det regelbundet att ögonbryn höjs och hakor tappas. "Can the soldiers really leave before the contract is expired"? "Are you really not having any special pension system for soldiers"?

En annan sak som får ögonbryn att åka i tangentens riktning är när jag berättar att våra reservister alls inte behöver infinna sig till tjänstgöring. Eller jo - de ska nog infinna sig om inkallelsen är sakligt grundad. Men nej - det händer ingenting om de inte infinner sig - möjligen kan de bli uppsagda. Men straff - nix.

Just nu har vi en unik situation så till vida att vi trots tämligen låga löner har lätt att rekrytera. Även våra nuvarande rekryteringssiffror får ögonbryn att åka upp i skyn! När man efter att ha gått igenom aktuella rekryteringssiffror ger en systembeskrivning som visar att vårt vägval avviker helt och hållet från de flesta andra länder så blir det ofta väldigt roligt...;)

Om ovanstående kan man faktiskt tycka väldigt mycket. Jag inbjuder härmed till en trevlig diskussion - gör vi rätt eller gör alla andra rätt? Eller är det helt enkelt kanske så att alla länder har olika förutsättningar?

GMY

Sinuhe

23 kommentarer:

  1. Jag anser att det är allt för tidigt att dra några slutsatser av vårt vägval. De få som rekryterats med nuvarande förutsättningar är bedömt idealister. De har dessutom inte hunnit tjänstgöra i någon större omfattning.

    Om något år kommer vi att se effekten. Stannar idealisterna eller har deras låga falnat och drivkraften är lönen, precis som för alla andra?
    Kommer FM då att attrahera andra, som drivs av monetära eller andra drivkrafter?

    Förhoppningsvis grusas mina farhågor om att det är nyhetens behag som drar just nu.

    SvaraRadera
  2. Vi börjar redan tappa personal. Kostnaderna för nyutbildning är omfattande men drabbar inte samma konto så det är ingen som bryr sig än. Kostnaderna för effektbortfall är svårare att se men de är betydande.

    Det verkar främst bero på bristande lön/förmåner men kan även kopplas till materielbrist och mindre lyckat ledarskap. Det sämre ledarskapet kan i sin tur kopplas till bristande lön och materiel som gör det omöjligt att leda...

    Vi måste definitivt se över hela förmånsbiten men också ställa krav på våra anställda om vi ska lyckas framöver.

    MYA

    SvaraRadera
  3. - Vi ligger över snittet i EU när det gäller ungdomsarbetslösheten.

    - Fm ett bra ställe att vara på i väntan på utbildningsplats eller på att man skall komma på vad man vill bli när man blir stor.

    - Slippa bo hos far och mor fast man är vuxen men arbetslös.

    - Med det minsta uppslammad ledighet kan man lämna samma dag man bestämt sig för att lämna.

    - Lite häftigt bland kompisarna.

    - På sikt kanske man kan byta ett fängelsestraff mot lite tjänstgöring, vad vet jag?

    Själv brukar jag undvika att berätta hur saker och ting fungerar i Sverige. Det kan ju solka ner mig själv och de utländska kollegernas syn på mig och det land jag kommer ifrån.

    SvaraRadera
  4. Jag tror precis som Cynisk att det är alldeles för tidigt att spekulera om systemets förträffligheter. Enligt mitt sätt att se på det hela har vi inte börjat använda systemet ännu. Vi lever fortfarande på godis från värnpliktstiden.
    Jag håller även med CS om att vi börjar tappa personal i en icke önskad takt.
    Sedan skall vi inte stirra oss blinda på herr Tolgfors matematiskt spänstiga övningar.

    Den enda GMU som det finns någon längre statistik från är GMU 1 och där framgår det att trots 6600 sökande till ett behov av 817 finns idag endast 680 stycken kvar som rekryter.

    Som kuriosa kan jag berätta att jag fått den från WW2 så kända kommentaren “NUTS” från en högt uppsatt amerikan när jag berättade om vår reformering.
    Jag tror inte systemet kan se likadant ut om fem-tio år då värnpliktsmagasinet är slut. Vi får nog ge oss till tåls och ha örat mot marken. Under tiden kan vi ju alltid diskutera hur vi på bästa sätt skall försöka jämna vägen och bygga bort vägbulorna.

    Teaterdirektören.

    SvaraRadera
  5. På en annan nivå men i stort samma problem och förslag till lösningar.( sista styckets förslag känns väl igen) Delar ur artikeln.

    "The Russian military’s manpower problem
    July 29, 2011 by Dmitry Gorenburg
    Davis Center for Russian and Eurasian Studies
    Harvard University


    The greatest failures of Russian military reform over the last two years have been in the realm of manpower and staffing. Policy in this area has been wildly inconsistent and has shown no sign of either prior planning or strategic thinking during the reform process. I’ll focus here on just one aspect — the continuing debate over whether the Russian military should be staffed primarily through conscription or by recruiting professional soldiers to serve under contract.

    So that leaves two possible options for dealing with the manpower crisis within the reform paradigm. The first is to greatly increase the number of contract soldiers serving in the military. This has been the stated goal of the reformers over the last two years. But so far they have little to show for their efforts. In their recent Carnegie Moscow Center working paper on the military reform, Aleksei Arbatov and Vladimir Dvorkin point out that over the last 15 years, Russia has actually regressed in its ability to attract professional soldiers. In 1995, the Russian military had 380,000 contract soldiers and NCOs in service. Because of a combination of financial problems and resistance by senior generals, by 2003 this figure had shrunk to 135,000. Subsequent programs to increase the number of contract soldiers to 400,000 failed due to a combination of sabotage by the military bureaucracy, mistakes in implementation, and continuing problems with low pay and lack of prestige for serving in the military. Arbatov and Dvorkin note that only 107,000 contract soldiers are left at this point. This has not prevented the military from promoting new plans to increase the number of contract soldiers to 425,000 in the next few years.

    The second option is to reduce the size of the military to a more manageable number.

    Another option that has been discussed is to increase the length of conscript service to either 18 months or two years. This is a politically unpopular measure …

    By improving pay and conditions in the military, the government can show that it is serious about its goal of recruiting and retaining professional soldiers. If contract soldiers are paid and treated well, a sizeable number will stay beyond their initial three year term. This will start to change the military’s image, making further recruitment of professional soldiers easier and allowing the government to eliminate conscription."

    Teaterdirektören.

    SvaraRadera
  6. Cynisk et al

    Jag har läst undersökningar om vad våra nya GSS/K har för primära drivkrafter för sitt engagemang i Försvarsmakten. Lön är mycket tydligt INTE en sådan primär drivkraft, inte heller mat och boende.

    Det innebär självklart inte att vi kan underbetala våra anställda GSS hur mycket som helst - men det innebär också att det är allvarligare om övriga delar av målbilden inte infrias. Om alla dessa unga män och kvinnor INTE får komma ut och "göra skillnad" har vi nog ett större problem.

    Jag är självklart medveten om vår ungdomsarbetslöshet. Spaning ger dock vid handen att unga arbetslösa inte alls är den enda målgruppen som har anammat Försvarsmaktens erbjudande.

    GMY

    Sinuhe

    SvaraRadera
  7. Sinuhe,

    Vi kan inte bli en nation på ständig krigsfot i fjärran länder för att vi bytt personalförsörjningssystem och för att några - aldrig så anställda - ungdomar skall få chansen att "göra skillnad. Eller för att politiker skall få bekräftat att reformen varit motiverad.

    Vad är det som gör att jag får en obehaglig känsla av att den här reformen kan komma att bringa framtida elände? Väst bör inse att föreställningen börjar närma sig slutet och vi behöver inte själva påskynda ridåfallet. Det kommer nog av sig självt, tids nog.

    SvaraRadera
  8. En intressant observation:

    Häromdagen hörde jag en radioreklam som jag var säker på var Försvarsmaktens. Den talade om att jobba ute i terrängen, för ganska låg lön och att göra skillnad. Försvarsmakten, eller hur?
    Nej, det var Läkare utan gränser som försöker rekrytera personal med samma argument som FM.
    Intressant men skevt.

    Jag är MYCKET tveksam till "att göra skillnad" som huvudsakligt motiv till tjänstgöring i FM. Mången är de som tappat sugen en bit in i en internationell insats när de insett vad liten skillnad de faktiskt gör. Ibland tvingas man till och med vara kontraproduktiv lokalt för att nå ett högre syfte. Inte sällan får de hårdaste idealisterna då svårt med sin tjänstgöring.

    Jag föredrar egoistiska motiv som Spänning och Ersättning.

    SvaraRadera
  9. Vi kan inte ha en krigsmakt som skaver runt i främmande land, för att kunna rekrytera personal så att vi kan ha en krigsmakt som kan skava runt i främmande land. För FM och staten måste insatsen vara ett medel, inte ett mål.

    SvaraRadera
  10. Sumatra

    Jag vet inte om vi måste vara på krigsfot. Sverige har ju deltagit i olika typer av fredsoperationer sedan 60-talet. Jag kan inte rakt av säga om det någonsin under den tiden varit så att vi inte haft "en enda bataljon" ute.

    Konflikter finns det gott om. Behov av fredsbevarare finns det hela tiden också. Frågan är kanske om det finns politiskt ledarskap som vågar sätta in svensk trupp eller om Afghanistanminnet kommer att ligga som en blöt duk över hela frågan.

    Det kanske kan vara rimligt att tro att frågan om deltagande i internationella militära insatser är viktigare för GSS/K än för GSS/T?

    Slutligen: jag inser också att systemet inte svängt in än. Det är för tidigt att dra långsiktiga slutsatser om attraktion och rekrytering. Men reformen kunde ha inletts mycket sämre.

    Nu gäller det att vara beredd på att skruva på reglagen efterhand som verkligheten divergerar från kartan!

    GMY

    Sinuhe

    SvaraRadera
  11. Varför vänta och se när vi redan ser att kejsaren står bar och naken utan kläder? Det räknas gubbar hit och dit. Och så hänvisas till lv-exemplet som har gått så bra. Tala om att bara se träd och inte skog. Skruva på reglagen kan man ju roa sig med, men faktum är att vår krigsmakt bara mäktar med att försvara Södertälje kyrkby med omnejd. Vi lever fortfarande på arvet som flera redan har påtalat. Skamligt detta.

    SvaraRadera
  12. @Sinuhe 21:49
    I officersförbundets senaste nummer går att läsa om en lokal undersökning som genomfördes i Skövde garnison. Där framgår klart och tydligt att nuvarande löner och förmåner är ett problem

    Det bekräftar min egen bild. Ingångslönen för en nyanställd oerfaren lön är acceptabel. Lönestegringen och möjligheten att premiera erfarna soldater är dock allt annat än tillräckligt.

    Nästa problem är att specialistofficerare i många fall har en ingångslön som är lägre eller att skillnaden är för liten mot vad OR-5 tilldelas.

    SvaraRadera
  13. Det är klart att varje land har sina förutsättningar och de som bara stirrar sig blinda på UK och USA missar att deras ekonomi, kultur och politik skiljer sig enormt från vår(särskilt USA) Då är det väl bättre att ta vara på erfarenheter från samhällen som är mer lika oss, Danmark och Norge har ju haft anställda soldater länge.

    Jag tror antalet skattebetalare som är beredda att betala enorma summor för en försvarmakt som inte gör ett skit är mycket lågt så de feberdrömmarna kan ni nog ge upp direkt...

    SvaraRadera
  14. Jag har ett par frågor inom HR som jag funderat över och kommit fram till att rätt person att ställa dem till mycket väl skulle kunna vara du. Så här kommer de.

    1. Hur fungerar det egentligen när GSS får sina grader? När får exempelvis en person som är anställd i en OR-4 befattning sin grad? Är det direkt när denne anställs i befattningen eller är det först när befattningskraven uppfylls eller finns det andra krav? I många fall är det ju så att det är först efter att man fått av Försvarsmakten tillhandahållen utbildning som man kan uppfylla alla krav i en befattning.

    2. Häromdagen kom beskedet om hur GSS lönesättning skall fungera framöver. Förhoppningsvis är du inläst på den. Den ger möjlighet till individuell lönesättning men med klart angivna lägsta respektive högsta nivåer. Den ger också utrymme för lönesänkningar vid byte till mindre kvalificerade befattningar.

    Min första reflektion efter att ha tagit del av den är att här har det gjorts ett bra och noggrant arbete (även om jag saknar enstaka detaljer). Min förhoppning är att något liknande ska tas fram för både OR-6-9 och OF. Har du någon uppfattning om något sådant är på gång?

    SvaraRadera
  15. Bästa läsare

    Ursäkta att jag slöat lite med att svara och kommentera. I morgon kommer ett nytt inlägg och då ska jag även besvara dina frågor CS - ja g tror jagbhar de korrekta svaren i alla fall!

    GMY

    Sinuhe

    SvaraRadera
  16. CS

    Jag vill kommentera flera saker du tagit upp (ursäkta att det tagit lite tid).

    Du skriver att du inte anser att ingångslönerna är ett problem men att löneutvecklingen är det. Jag kan vara beredd att dela dina farhågor men har egentligen inga fakta som styrker att löneutvecklingen måste vara mer attraktiv. Jag är mer orolig för att tjänstgöring i internationella militära insatser kommer att bli en bristvara för "gemene soldat" - i så fall uppstår ett stort glapp mellan vad Försvarsmakten utlovat och vad som faktiskt levereras.

    Beträffande lönerna är det min uppfattning att det planerade systemet kommer att inkludera även OR-6/9 samt OF-1/9 plus alla CR- och CF-befattningar. Försvarsmakten ska få EN lönestruktur för alla arbetstagare.

    Befordran för OR-1/5 ska ske på samma grunder som för alla andra - man blir befordrad när man tillträder en befattning på en högre befattningsnivå samt uppfyller befattningens kravprofil.

    MHS H har ett projekt som bland annat handlar om denna fråga, men det jag skrev nyss är det som gäller idag!

    GMY

    Sinuhe

    SvaraRadera
  17. Tack för svaren. Du är som vanligt insatt.

    Om jag förstår dig rätt så blir alltså den som nyss genomfört GMU och anställts, befordrad till innehavd befattnings grad den dagen denne uppfyller befattningens krav. Det är alltså möjligt att hoppa direkt från OR-1 till OR-4 som exempel om man inte har några speciella krav på befattningen. Jag ser direkt ett behov av att vi måste kravspecificera befattningarna i långt större utsträckning än idag. Vet du i vilken beslut jag kan hitta stöd för detta (skrivelse)?

    När det gäller avhopp från erfarna soldater så är det tyvärr ett faktum. Det sker i mycket stor omfattning. Tyvärr verkar det ta en stund innan systemet uppfattar det. Det är på den punkten jag tycker att det nya lönebeslutet för GSS måste utvecklas. Från 1 oktober ger varje internationell insats ett lönepåslag på 200kr. Det är på tok för lågt. I mitt skrå tar det som absolut minst 1 år efter genomför GMU innan jag ens kan fundera på att använda soldaten internationellt. De soldater vi har mest nytta av är de som har genomfört flera insatser och de får vi inte belöna i tillräcklig omfattning.

    Det låter lovande att en liknande lönestruktur är på gång för alla. Även här hoppas jag att man i större omfattning än idag premierar de som genomfört internationell tjänst.

    SvaraRadera
  18. Kom på ytterligare följdfrågor. Ett par exempel:

    Exempel 1.
    En soldat anställs i en OR-4 befattning efter genomförd GMU. Denne uppfyller inte kraven förrän efter ytterligare ett års utbildning. Vilken grad har denne under sin utbildning?

    Exempel 2.
    En soldat anställs i en OR-4 befattning. Denne har sedan tidigare genomfört värnplikt och tjänstgjort i internationella insatser i sammanlagt 3 år. I internationell tjänst har denna bland annat haft OR-5 befattningar. Denne saknar dock 3 månaders befattningsutbildning som kommer erhållas direkt efter anställning. Vilken grad har denne i väntan på att befattningskraven uppfylls?

    Vem äger rätt att befordra när kraven är uppfyllda? Regementschef eller bataljonschef?

    SvaraRadera
  19. CS, ursäkta att jag inte fattat att det skrivs även på äldre inlägg!

    Jag tror inte att det i praktiken kommer att finnas några vakanta befattningar på nivån OR-4 som en nyanställd menig kan söka. Däremot har hela Försvarsmakten ett problem och det är att kvaliteten på både själva organisationen och befattningarnas kravprofiler inte är god idag. Som du vet är det nu bildat en arbetsgrupp under ledning av öv Jan Pålsson som ska jobba med detta fram till vecka 50. Jag tror att arbetsgruppen internt benämns Ag Krav.

    Beträffande tillägget på 200 kr - ja det låter som ganska lite. Å andra sidan så har ju alla arbetstagare en internationell arbetsskyldighet så det bör inte finnas behov av ekonomiska incitamentssystem för att bemanna internationella militära insatser.

    En annan fråga är ju att det sannolikt blir så att inte alla GSS egentligen kommer att vara aktuella för att tjänstgöra internationellt - helt enkelt för att deras krigsförband inte är med på INS:s insatslinjal.

    Dina exempel:

    Exempel 1: Han eller hon är menig ända fram till dess att han eller hon uppfyller befattningens kravprofil.

    Exempel 2: Detta låter som en bra exempel på där validering kan ersätta utbildning. Han eller hon förefaller ju ha mycket goda praktiska erfarenheter.

    Beträffande befordran är svaret enkelt: Chefen för organisationsenheten (i regel regementet eller flottiljen). C OrgE har idag rätt att befordra upp till och med OR-8 samt OF-3 samt motsvarande för CR och CF.

    Än en gång, ursäkta missade inlägg!

    GMY

    Sinuhe

    SvaraRadera
  20. Sinuhe, du är definitivt ursäktad. Jag får mer information via dig än vad som är möjligt att få linjevägen.

    Vi har just nu OR2-4 befattningar som är sökbara för meniga. Eftersom utbildningen är för komplex och inte heller går att få civila vägen så kan de omöjligt uppfylla befattningskraven i förväg. Därmed är det för oss oklart både vilken lön och grad de egentligen ska ha medan utbildningen pågår. Tack för det svaret. Nu måste jag bara hitta det i ett formellt beslut också...

    Som du nämnde så är nuvarande kvalifikationskatalog (den indaterad i PRIO) ganska bristfällig och innefattar egentligen bara det absolut viktigaste. Så i väntan på att den kompletteras antar jag att det är den som gäller och därmed är befattningsutbildningen betydligt kortare och därmed tiden till ny grad och lön.

    Beträffande tillägget så fungerar ditt resonemang ännu så länge bara i teorin. Jag skulle önska att vi kommit längre. I och med att chefer inte beordrar iväg personalen och fördelar rotationsbördan jämt så slår det fel. De som åker är de som lojalt ställer upp medan övriga myglar sig undan. Skall jag åka med rotationstempo 1:5 medan andra med samma befattning kanske aldrig åker eller har 1:10 så kräver jag definitivt kompensation för det.

    Angående exempel två så låter det rimligt endast om man kan valideras mot befattningskravet men i vårt fall är det inte aktuellt eftersom man endast kan få utbildningen hos oss. Då kvarstår frågan.

    Gällande befordran så låter ditt svar bra. Jag har dock bara sett ett övergångsbeslut som gäller omgalonering för OF till OR-6-9. Jag har inte sett något som reglerar varken hur GSS hanteras eller om en specialistofficer som uppfyller befattningskraven och har en högre befattning faktiskt kan befordras.

    Fullt medveten om att du sannolikt inte har skrivelsenummer i huvudet men om du kommer på några som reglerar de frågor jag har uppe så får du gärna lägga ut dem.

    Du har blivit mitt nya HR Direkt =).

    MYA

    SvaraRadera
  21. CS

    "I min värld" är det styrande beslutet inget mindre än "Försvarsmaktens personalförsörjningsinstruktion" (FM PersI), senast utgiven 2010-03-31. Vad jag minns beskrivs roller och befogenheter avseende validering mot ny befattning och nivå ganska väl där.

    Kvalifikationskatalogen - ja jag lever i alla fall i tron att den som finns nu är också den som gäller.

    Beträffande befordran så vill jag rekommendera en snabb läsning av FM PersI. Det är ganska mycket som numera är delegerat till förbandsnivån. Men - den lokala personalförsörjningsnämnden (PFN) ska vara med i spelet.

    Jag vet att jag inte svarat eller kommenterat hela ditt inlägg. Ber att få rekommendera mig till i morgon. Dessutom har jag ett inlägg om Peter Hultqvists bidrag till Newsmill klart i huvudet - det gäller bara att skriva det också!

    Inte nog med det! Tror du att det finns intresse av att fundera lite över relationen mellan insatsbefattning i system PRIO och krigsplacering i IOR?

    GMY

    Sinuhe

    SvaraRadera
  22. Tackar. PersI ska jag ta och plöja igenom.

    Angående korrelationen mellan PRIO och IOR har jag faktiskt inte hittills funderat så det kan vara intressant.

    En annan fråga man kan fundera över är hur hela HR-biten kommer fungera i de enheter där cheferna är RO. Det kan vara ett annat intressant uppslag.

    MYA

    SvaraRadera
  23. CS

    Där slog du verkligen huvudet på spiken! Tyvärr är jag rädd att Försvarsmakten, när man "ritar organisationen", utgår från att alla GSS/T har chefer som är k-tjänstgörande (exempelvis plutonchef, stellis och gruppchef). Om någon eller flera av dessa är t-tjänstgörande finns det diverse minor som bara väntar på att bli upptäckta.

    Om du läser mitt inlägg om ÖB chefsmöte kan du läsa att det verkar vara på gång att bli bestämt att GSS/T inte ska genomgå ett komplett utvecklingssamtal med UBS. Bra beslut! Detta hade annars varit ett bra exempel på hur k-personalens vardag också förmodas vara t-personalens.

    Tyvärr kan jag ändå se en risk att k-personalens "normer och vardag" blir styrande och reglerande även för t-personalen. Tyvärr - det kommer inte att fungera.

    Om man funderar lite internationellt så finns det nog skäl att inhämta lite aktuell kunskap om hur länder med både reguljär personal och reservister fungerar avseende våra HR-processer. När kan det vara lika och när kan det absolut inte vara lika?

    "Certifieringshysterin" kan vara ett bra exempel på när det goda riskerar att bli det möjligas fiende. Hur ska korpralen i reserven Lisa Karlsson, stf kspgrpch i 72. mekbat, kunna upprätthålla de krav på certifiering som helt klart verkar vara uppfunna med k-personalens möjligheter i fokus?

    Tack för bra frågor att reflektera över!

    GMY

    Sinuhe

    SvaraRadera