tisdag 13 december 2011

Förband, skolor. centrum och krigsförband

Försvarsmaktens nuvarande indelning i förband, skolor och centrum (=organisationsenheter) med tillhörande krigsförband och hemvärnsförband är en ologisk konsekvens av hur krigsmakten i allmänhet och armén i synnerhet var organiserad under stormaktstiden.

Ett regemente var då i grunden ett krigsförband. Sveriges numerär av regementen stadfästes i 1634 års regeringsform. Paragraf 31 angav att kavalleriet skulle bestå av 8 kavalleriregementen (varav 3 i den östra rikshalvan) samt 20 infanteriregementen (varav 7 i den östra rikshalvan). Fördelningen mellan rikshalvorna anges främst genom namnet på regementet samt det tillhörande länet - något område eller någon provins benämnt "Finland" fanns ju egentligen inte. Till ovanstående krigsorganisation skulle också adderas värvade (=stående) regementen samt vissa tillfälla förband.

Jag har en grundläggande tro att konung Gustav II Adolf och fältmarskalkarna Johan Banér och Lennart Torstensson hade skrattat ihjäl sig om de beskådat den nuvarande Försvarsmaktens balans mellan ledning och verkan. Men OK - stridsmedlen är mer komplexa nu och informationsinflödet till ledningsfunktionen är oändligt mycket större än det var till en konung som satt på sin häst ("Streif") med en kikare.

Dagens organisationsenheter har ju egentligen ganska lite med sina krigsförband att göra - det heter ju "basorganisation" vilket liksom indikerar att när krigsförbanden rycker ut i krig och örlog så står basorganisationen kvar och väntar på krigsförbandens snara hemkomst.

Men om kopplingen mellan basorganisationen och krigsförbanden är så liten kanske det skulle vara möjligt att rationalisera lite? Kanske lite mindre basorganisation och lite mer krigsförband?

Låt mig ta ett exempel.

I Karlskrona med omnejd finns det följande organisationsenheter:

  • 3. sjöstridsflottiljen (31. korvettdivisionen, 33. minröjningsdivisionen samt 34. underhållsdivisionen) 
  • 1. ubåtsflottiljen (fem ubåtar jämte HMS Belos)
  • Marinbasen (en marin basbataljon samt två sjöinformationskompanier)
  • Sjöstridsskolan (inga krigsförband)
  • Blekinge Flygflottilj (171. och 172. stridsflygdivisionerna samt en flygbasbataljon)

Detta innebär minst fem överstar/kommendörer med varsin stab. Man kan också reflektera över det faktum att det i flottan numera verkar vara kutym att två fartyg kan räknas som "division" och inte "rote" som vore ett mer rättvisande begrepp. Men "division" genererar säkert direkt minst en befattning för en kommendörkapten - sannolikt flera. Det finns andra fall där en Tp 84 med kringutrustning benämnts division.

Jag anser att man borde kunna fundera på en ny organisationsenhet benämnd Blekinge Garnison. Om det är så att av olika skäl F 17 inte kan inordnas i en garnisons-samordning så borde namnet bli Karlskrona Garnison. Garnisonschefen skulle vara chef för den lokala basorganisationen för:

  • 31. korvettdivisionen
  • 33. minröjningsdivisionen
  • 34. underhållsdivisionen
  • Ubåtsdivisionen (dvs dem fem ubåtarna som nu inryms i en hel flottilj)
  • HMS Belos
  • Marina basbataljonen
  • Två sjöinformationskompanier

Dessutom skulle det i basorganisationen ingå SSS samt en del andra komponenter som jag för pedagogisk enkelhet inte nämnt.

Kan det vara möjligt för en chef att utgöra basorganisationen för 8 krigsförband? Enligt min bestämda åsikt är svaret obetingat ja. Många regementen var förr "basorganisation" åt två hela brigader, i fallet med SK/KA 1 åt 3 brigader.

En utgångspunkt med ovanstående idéskiss är att taktisk och operativ ledning av de på basorganisationen  replikerande krigsförbanden utövas av "någon annan". Men så är det ju. Det är ATS, FTS och MTS som ska utöva operativ och taktisk ledning av krigsförbanden, inte cheferna för organisationsenheterna.

Karlskrona är måhända ett väldigt enkelt exempel på hur det skulle kunna gå att rationalisera. Men det finns också andra regioner där man kan fundera på rationaliteten. Boden/Arvidsjaur, Skövde/Karlsborg, och Berga förefaller vara tänkbara garnisoner där en reell garnisons-samverkan avseende basorganisations-verksamheten skulle kunna ske. Att garnisonen i Göteborg benämns Försvarsmedicincentrum (FömedC) är för mig ett skämt - den försvarsmedicinska verksamheten inom organisationsenheten är ju inte alls speciellt dominerande. Göteborgs Garnison förklarar betydligt bättre vad det handlar om.

Jag är helt förberedd på en kanonad av argument innebärande att "så kan man inte göra". Tyvärr tror jag att det är i detta inläggs riktning som Försvarsmakten kommer att gå, vare sig vi vill eller inte.

1634 års regeringsform gäller inte längre.

GMY

Sinuhe

16 kommentarer:

  1. Sinuhe,

    Nog med förslag, förutsatt att garnisonens basorg inte blir summan av de nu ingående förbandens bemanningar.

    Ett annat tänkbart alternativ vore att lägga hela marinen under en stab, en sorts "kustflottestab".

    Själv begriper jag inte riktigt varför regementen och flottiljer skall delas i två delar, men det är säkert mig det är fel på.

    SvaraRadera
  2. Ur ett flygvapenperspektiv så är det lite annorlunda. Ett arméförband må rulla ut genom grindarna från regementet när kriget kommer, men för flygförbanden så är flygbaserna en del av krigsorganisationen. Där är det idag en riktig soppa av INS, PROD, fredsflottilj och insatsförband.

    Rimligtvis så borde det gå att uppnå någon form av rationalitet och effektivare ledning om man accepterar att t ex Kallingebasen kommer att fortsätta sin verksamhet även när kriget kommer. Som det är nu så ska flottiljchefen leda verksamheten till en viss brytpunkt längs beredskapsskalan då ledningen tas över av basbataljonen. Någon som tror att den brytpunkten ligger när det är lugn och ro så att överlämningen går smärtfritt?

    Jag misstänker att samma förhållanden till viss del gäller för marinen och deras basverksamhet.

    SvaraRadera
  3. Östersunds garnison hade en Garnisonschef, en Öv 1. Förbanden och skolorna hade en gemensam godsmottagning, post in och ut, gemensamma servicefunktioner innan FMLOG centraliserade. Delning av övnings- och skjutfält. Soldater från F4 gjorde GSU på I5, visserligen med F4-befäl men på övningsterräng och med faciliteter som man saknade på ön.

    Visserligen kraftig redundans i förbands- och skolledningarna.

    Men Garnison Nord är ett koncept man försöker sälja in mellan Bodens och Luleå garnisoner. Visserligen avstånd som i Blekinge så några större synergieffekter kanske man inte uppnår nu när FMLOG har centraliserat och det är ganska långt att köra gemensam godsmottagning. Kanske lite samordning kan ske. Förbanden är så små att man skulle lika gärna kunna leda med bataljonsstaber och ha en rudimentär garnisonsstab med garnisonsfunktioner på varje förband direkt under garnstaben för att stödja krigsförbandsproduktionen.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  4. Sumatra

    Nä, hela stridsidén är att det ska gå att spara in resurser genom en reell samordning inom basorganisationen. OM det inte går så ska vi kanske inte ha någon uppdelning mellan basorganisation och krigsförband utan återgå till ett äldre system.

    Jag ler när jag läser din passus om "Kustflottestab" - varför inte löpa hela linan ut och föreslå en återgång till försvarsgranarna? Marinstaben är ju ett väletablerat begrepp...;)

    GMY

    Sinuhe

    SvaraRadera
  5. Uppgiven

    Jo jag har oxå en känsla av att det inom flygvapnet inte är lika lätt att dra gränsen mellan bas- och insatsorganisation. Hela konceptet är ju i grunden framtaget för armén.

    Exemplet i Karlskrona är ändå så bestickande att det förvånar mig att ingen ansvarig politiker kommit på samma idé.

    GMY

    Sinuhe

    SvaraRadera
  6. Rörande ditt exempel med Karlskrona.

    Bättre vore att återinrätta en CKF (Chefen för Kustflottan) som blev chef för alla sjögående förband i riket, och således kunde alla flottiljchefer avskaffas, och divisionscheferna skulle då bli DUC till CKF.

    Då får man EN CHEF för samma typ av verksamhet.

    Utöver detta skulle man behöva ytterligare en chef för sammanslagen basverksamhet, marin ledning och sjöstridsskolan.

    Vi är inte större än så (vilket i sig är beklagligt).

    Men hur gör man då med den mer eller mindre "markoperativa" amfibiebataljonen på Berga?

    SvaraRadera
  7. J.K.Nilsson

    Garnison Nord har ju ändå enligt min mening missat en grundläggande rationaliseringsmöjlighet - nämligen möjligheten att slå ihop I 19 och A 9 till EN garnison (med eventuellt F 21 på väg in). En garnisonschef borde väl utan större problem kunna leda basorganisationen åt 2 mekaniserade bataljoner, 1 jägarbataljon samt 2 artilleribataljoner - framför allt med tanke på att 1 mekaniserad bataljon och 1 artilleribataljon är kontraktsförband.

    Eller har jag missat något?

    GMY

    Sinuhe

    SvaraRadera
  8. Integrering av SWEDEC i Ing2 och Fältarbetsskolan är ytterligare en lämplig rationaliseringsåtgärd.

    SvaraRadera
  9. Skipper

    Din idé är helt klart väl värd att fundera vidare över. Flottiljchefsbegreppet känns rätt överflödigt.

    2. amfibiebataljonen är helt klart ett särfall där det inte finns en logisk och enkel lösning. Under KA:s dagar så var det nog mer tydligt att vapenslaget kunde tillhöra ANTINGEN armén ELLER marinen men idag är valet inte lika lätt.

    Kanske amfibiekåren kan bilda en egen "arena" tillsammans med SOG?

    GMY

    Sinuhe

    SvaraRadera
  10. Anonym, ja där har du en tydlig rationalisering!

    GMY

    Sinuhe

    SvaraRadera
  11. I mitt exempel här ovan skulle då självklart alla flottiljstaber plockas bort och delar av dessa gå in i CKF stab. Man kunde då återupprätta mindre divisionsstaber (3-4 man) för att lösa de nära uppgifterna mot typspecifika system.

    Jag är övertygad om att framförallt personalplaneringen skulle bli BETYDLIGT bättre än den är i marinen i dag om CKF stab fick ett helhetsgrepp om den sjögående personalen.....

    SvaraRadera
  12. En grundförutsättning för att minska på Basorg är att våra insatsförband klarar att stå på egna ben! Det är dags att de som tagit fram IO14 tar bladet från munnen och redovisar vad deras produkt är dimensionerad för. - En värnpliktsarmé som lever i en förbandsomsättning enligt detta system.

    Nu tillkommer all personalhantering inkl. arbetsgivaransvar, materielansvar för egen krigsplacerad materiel (uppfyllnadsgrad ?) mm som insatsförbanden hitintills blivit servade med av basorg. Frågan är om en reduktion av en befattningshavare i basorg ger IO en soldat till eller om det som en befattning i basorganisationen med måste byggas upp på respektive insatsförband - Hur många tillikauppgifter kan man ha?.



    Kommentar till: J.K. Nilsson 13 december 2011 22:22
    En liten detalj är att garnisonscheferna LG, P4, P7 och I19 tillika är chefer över den regionala ledningen. Utöver detta finns ett antal utbildningsgrupper som vardera utbildar 1-4 HV Bat.

    / Stefan

    SvaraRadera
  13. Det känns som om Garnison Nord-arbetet har stannat av efter våren 2008.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  14. Det känns som att den här bloggen har oerhört genomslag i FM. Mycket av det som nämns här dyker upp i verkligheten ganska kort därpå. Jag har sett flera exempel. Idag tillkännagavs t ex ett inriktningsdirektiv om att slå ihop SWEDEC med Ing 2.

    Skulle vara intressant att veta hur många läsare du har. Helt klart är att du påverkar inom FM.

    SvaraRadera
  15. God morgon CS

    Ja det vore smickrande om min blogg från Nilens strand påverkade Försvarsmakten i positiv riktning! Ämnen i detta inlägg tycker jag är självklart och ett bra sätt att spara pengar och rationalisera.

    Antalet läsare fluktuerar och jag kan bara säga att jag är nog en mikroskopisk försvarsbloggare jämfört med Wiseman...

    GMY

    Sinuhe

    SvaraRadera
  16. I Kallinge har du även 3.Hkpskv.

    SvaraRadera