Jag tar mig friheten att försöka besvara synpunkter (som jag är mycket glad över!) i ett nytt inlägg i stället för i det förra inlägget. Jag hoppas det är OK.
Flera kommentatorer skriver om "anställningsavtalet" och de delar av det som man anser fattas. Enligt Arbetsgivarverkets rekommendationer för anställningar i staten så manifesteras en anställning av a) ett anställningsbeslut (ofta på myndighetens anslagstavla) samt b) ett anställningsbevis (som tillsänds den nyanställde). Anställningsbeviset är inget avtal, eftersom det endast skrivs under av myndigheten. Basta. Gillar man inte anställningsbeviset och det som står i det så behöver man inte acceptera jobbet.
Den internationella arbetsskyldigheten är framtagen för att Försvarsmakten ska kunna nyttja ordinarie krigsförband (ja, det heter faktiskt så igen) för både nationella och internationella insatser. Det ska inte behöva rekryteras en massa ny personal eller lånas ihop materiel. Det nya systemet innebär att det blir irrelevant hur bra Försvarsmakten tidigare lyckats rekrytera personal till Utlandsstyrkan. Det är ju inte det systemet som framledes ska gälla.
Beträffande hur ofta man ska "åka ut" beror ju därmed på a) hur ofta det krigsförband där man har en insatsbefattning ska nyttjas men också på b) om hela krigsförbandet (exempelvis en bataljon) nyttjas i den internationella militära insatsen, eller bara en del. Frågan är därför omöjlig att svara på. Det pågår ett arbete relaterat till insatsfrekvens/tjänstgöringsfrekvens inom ramen för veteransoldatprojektet. Det hade självklart varit bra om det arbetet var klart när man "kryssade i rutan". Personligen känner jag mig rimligt säker i frågan.
Personal med bristkompetenser kommer sannolikt att bli mer eftertraktade men så är det väl redan nu?
Det finns ett giltigt kollektivavtal om tjänstgöring i Utlandsstyrkan. Det kommer att nästa år avlösas av ett nytt. Med andra ord är villkoren väl kända just nu. De nyttjas just idag.
J.K. Nilssons inlägg har jag lite svårt att kommentera, utom att jag kan hålla med om att pusslet än så länge saknar några bitar. Jag är rätt säker på att det snabbt kommer att bildas en praxis i samverkan med våra ATO.
Till den anonyme som "hintar" att jag inte är disponibel för utlandstjänst vill jag bara svara att han har fel. Jag har deltagit i en handfull internationella militära insatser i tre missionsområden. Jag har bott i tält månadsvis under vintern. Jag är redo att göra det igen om min arbetsgivare anser att jag har kompetens för den tänkta uppgiften.
Jag märker att Björn är en uppskattad kollega (jag vet själv inte vem han är) och har full respekt för det. Det är på något sätt en otäck ödets ironi att en av de mest respekterade försvarsbloggarna blir uppsagd på grund av den internationella arbetsskyldigheten, samtidigt som han själv står i begrepp att omgruppera till Afghanistan.
Ingen hoppas mer än jag att det hela löses på ett annat sätt.
Mvh//S
Och vad gäller för de som tjänstgör i Flottans ENDA stödfartyg, som torde delta i de flesta marina insatser, i synnerhet Atalanta. Skall de åka år efter år efter år?
SvaraRaderaDå blir det inte många som söker de tjänsterna och det är inte möjligt att byta personal inför varje insats - det finns endast en handfull som är kvalificerade att tjänstgöra i nyckelbefattningar ombord.
Det är detta som borde varit klargjort innan obligatoriet beslutades (helt i onödan för övrigt)!
Så länge inte detta är klarlagt råder osäkerhet för personalen och då bör de inte hotas till att skriva på in blanco.
Se gärna inlägget nedan för mer detaljer: http://commanderslog.blogspot.com/2010/10/internationell-tjanstgoringsskyldighet.html
/ Commander
Sinhue, hitills har jag inte varit imponerad över hur försvarsmakten förhandlat med ATO. Man har haft förhandlare utan mandat att sluta avtal, man har nekat förhandling med OF om ett avtal man nekar existensen av.
SvaraRaderaAtt då hoppas på den goda viljan ifrån AG att man kan utveckla en praxis mellan AG och ATO är mer än lovligt naivt.
Och föresten så kommenterar vi dina inlägg.... ;-)
J.K nilsson
Commanders kommentar är illustrativ för det orimliga i debatten, att ett avtal mellan arbetsgivaren och arbetstagarorganisationen skulle reglera insatsfrekvensen för en enhet.
SvaraRaderaJag får känslan att fixeringen vid avtalsregleringar är ett symtom på samma sjuka som gett oss en ständigt ökande mängd regelverk samtidigt som praktisk kunskap och beprövad erfarenhet inte längre värderas.
Men de hundra miljonerna FM lagt ner på Björns utbildning är fortfarande bortkastade helt i onödan, eftersom hkv inte kunde förmedla det du förmedlar, till de anställda i FM. Jag vet, alla är vi människor med våra fel och brister, men om inte det analyserade och systematiserade förhållande som du beskriver stod klart för FM innan, så undrar man varför de har hållit så hårt på sina principer då ingen verklig anledning har funnits för det, förutom principen självt. Och om det har stått klart, varför förmedlade de det inte?
SvaraRadera//Roger
Det blir nog inga hela krigsförband att sända iväg till fronten! deltagandet torde återspegla en verklighet som finns i det riktiga civila samhället och inte i FML "Militaryville".
SvaraRaderaGrpchefen blev blixtkär och sade upp sig.
Fordonsföraren insåg att det här är farligt och svarade ja till platsen på Polishögskolan.
En av soldaterna insåg att tjejen var gravid och tog avsked för nytt jobb hemmavid.
En annan av soldaterna som har flickvän och barn valde att ta föräldraledigt.
Var är vinsten?
Sinuhes!
SvaraRaderaFörst av allt tycker jag dt är kul med annorlunda vinkling i denna debatt. Dessutom med ett trevligt debattklimat.
Som så många andra håller jag med om att det är absurt att man ska ta tjänstledigt från sitt jobb i försvarsmakten för att åka utomlands, lika mycket som jag tycker att försvarsledningen har skött den här historien så dåligt att ÖB borde få ta sitt ansvar och lämna sin plats till mer lämpad kandidat.
Jag är lite bekymrad över arbetsgivaren och fackets samverkan då som jag förstått det brukar sluta med att AG tar ett arbetsgivarbeslut och samverkan slutar i oenighet. (Som det skedde med det nya utlandsavtalet)
Mitt förslag istället är att alla ska stå i beredskapsförband under en viss uppstyrd tid i FM. Under den tiden har man skyldighet till utlandstjänstgöring. Den tiden som man inte innehar en beredskapsbefattning är man fredad.
Jag tror också att framtiden kommer att kräva en mjukare inställning från AG till sina anställda, annars kommer de snart ha kompetensbrist inom väldigt många olika områden.
Mvh Ho
@Ho
SvaraRaderaDet är flera år sedan man omreglerade förutsättningarna för Utlandsstyrkan. Numera är en befattning i Utlandsstyrkan en befattning i FM som är reglerad i särskilt lagrum, bara. Du söker inte tjänstledigt från din ordinarie tjänst utan får en visstidsplacering.
I förbandets planering finns (kommer att finnas för de som släpar) en plan för vilka förbandsdelar som kommer att disponeras för vad. Där utläses när just din förbandsdel kommer att utbildas och sättas in i internationell tjänst.
@Anonym 13:44
Viss personalomsättning kan ett förband ta utan att tappa för mycket. Det är inga konstigheter.
Vad man vinner? Massor. Det är stor skillnad på förband som tränat tillsammans under längre tid och de 3-4 månader som "internetförbanden" som externrekryteras i sin huvuddel.
Sveriges ambitionsnivå kommer att diktera förutsättningarna för specifika befattningshavare, exempelvis besättningen på Carlskrona. Så mycket som Staten väljer kommer hon att ha en annan basering än i Östersjön.
@ Apan innanför:
SvaraRaderaSjälvklart är det avtal som styr hur och hur ofta du kan använda en enhet, åtminstone sålänge du endast har en besättning per fartyg.
En anställd besättning har ca 2000 timmar arbetstid per år som skall nyttjas till övningar, insatser i närområdet, utbildningar, materielvård, utvärdering, erfarenhetsskrivning, administration mm.
Om Utlandsavtalet lever vidare efter lagens upphörande kommer det ändå inte medge högre nyttjandegrad på enheten, eftersom avtalet medför så lång ledighet efter genomförd insats. Välförtjänt, men ändå.
Eftersom vi lever 2010 är detta faktum som vi har att hantera - det finns endast en begränsad mängd arbetstid att ta ut, oavsett avtal.
Den enda lösningen för att kunna utnyttja våra sjöstridskrafter effektivt är att utbilda dubbla besättningar. Då skulle, i teorin åtminstone, en enhet kunna vara mer eller mindre kontinuerligt insatt - i närområdet eller internationellt - med undantag för nödvändiga underhållsperioder.
Men - försök få HKV PROD att förstå det!
/ INS-knodd
@INS-konodd
SvaraRaderaVisst måste det finnas genomtänkta och rimliga avtal, det jag vänder mig mot är föreställningen att avtalen ersätter kunskap och beprövad erfarenhet. I debatten kring internationella tjänstgöringar framförs ofta att "man vill veta exakt vad det innebär för mig". Avtal ska reglera "gräns höger och gräns vänster". De ska utgöra ett ramverk.
Jämför gärna med avtalskonstruktionen övningsdygn/sjödygn. Jag vet att många skulle vilja se en mer detaljerad reglering hur verksamheten får bedrivas, jag menar att det är just då vi närmar oss det orimliga. Det finns ingen avtalskonstruktion som kan reglera alla tänkbara och otänkbara scenarier. I stället måste ledarskapet vara så väl skickat att det kan hantera personalen på bästa förmåga. Risken är betydande att såväl chefer som manskap invaggas i tron att avtal, certifikat eller andra typer av formella regleringar ersätter behovet av kompetens. Kompetens är oändligt mycket mer än att följa ett avtal eller inneha en formell behörighet. Den utvecklingen bekymrar mig.
@Anonym 13:44
SvaraRaderaVinsten är väl uppenbar i det att rekryteringsbehovet inför en kommande insats inte är 100% av personalen. Utan att det istället handlar om att fylla de luckor som uppstår föranledda av dina exempel. Hur stor den andelen kommer att vara kommer helt säkert att variera från insats till insats, variera mellan olika förband. Det kommer framtiden helt säkert utvisa.
@ INS-knodd
SvaraRadera2000/år timmar är väl i hemmavatten, under insats är det över 4000 timmar/halvår och ledigheten efteråt vet vi väl inget om då avtalen inte är klara, oddsen för att det ska bli nån är väl rätt låga eftersom det bara finns en besättning och 2 kostar dubbelt. De får avlösa sig själva som vi gjorde i ubåtsskyddsstyrkan många gånger, fanns ju bara en ; )
Johan Sigurd