fredag 22 april 2011

Försvarsmaktens veteraner

Sedan Allan Widmans utredning om veteransoldater har det skett en enorm utveckling, som verkligen är glädjande. Ny lagstiftning finns, Försvarsmakten åläggs ett större ansvar än tidigare och en veteranavdelning ska bildas från halvårsskiftet. Ett rätt stort antal nya tjänster skapas för att förstärka de reella möjligheterna till stöd för veteraner.

Måndag och tisdag förra veckan avhölls ett rätt stort seminarium på Karlberg, inriktat på veteranfrågor.

Det man kan konstatera är att numera är inte frågan om Försvarsmakten ska ta ett större ansvar för sina veteraner utan mest om hur detta ansvar ska materialiseras. Forskning visar ju att generellt sett så mår Försvarsmaktens veteraner (med detta ord menar jag enbart de som egentligen borde benämnas utlandsveteraner, det vill säga soldater som tjänstgjort i internationella militära insatser) faktiskt bättre än ett medelsnitt av Sveriges befolkning gör. Detta gäller även förekomsten av PTSD (post-traumatic stress disorder). Även sådana variabler som självmordsfrekvens är mindre förekommande bland veteranerna än bland motsvarande genomsnitt av Sveriges befolkning.

Detta skulle kunna innebära att man kunde säga att då behövs ju ingen satsning - allt är ju OK. Tyvärr är det inte så. Orsaken till att veteranerna mår såpass bra som de trots allt gör är tydligen främst att det noggranna urval som görs inför anställning och tjänstgöring gör att en stor del av "riskindividerna" sållas bort. Å andra sidan innebär detta att det bland veteranerna kanske inte borde finnas ett enda självmordsfall samt att andelen som drabbats av PTSD också borde vara noll.

Seminariet hade ett bra sätt att beskriva detta, nämligen just att veteranerna som kollektiv kanske mår bra men att det ändå på den individuella nivån ändå kan finnas tydliga behov av hjälp, stöd och behandling.

Det är känt att det finns fortfarande veteraner som tjänstgjorde i Kongo som varje dag mår skit. En annan stor riskgrupp är de veteraner som tjänstgjorde i de tidiga Bosnien-missionerna, där ju kriget var närvarande på ett ännu tydligare sätt än i dagens Afghanistan men Försvarsmaktens "verktygslåda" inte alls lika utvecklad som den håller på att bli här och nu.

Ett stort problem, som jag ser det, är att det lätt blir så att Försvarsmaktens chefer tror att den nya personalförsörjningen på något mystiskt sätt redan idag existerar fullt ut, så att förbandscheferna ska ta sitt ansvar för "sina veteraner". Så kan det kanske bli så småningom, men vi är inte där än. Av de kanske 100 000 svenska män och kvinnor som tjänstgjort i internationella militära insatser är det ju en försvinnande liten andel (några tusen skulle jag tro) som är anställda i Försvarsmakten till vardags och som kan sägas ha en tydlig förbandstillhörighet och en förbandschef.

Det stora flertalet är och var ju totalförsvarspliktiga, som till vardags idag gör något helt annat (arbetar hos en civil arbetsgivare, studerar, är arbetslösa, är pensionärer etc). Många av dessa är utbildade vid ett förband som inte längre existerar. Många av dem har heller ingen krigsplacering vid ett krigsförband.

Det är detta som är problemet tror jag. Om man ska närma sig dessa 100 000 män och kvinnor ska man inte tro att man når dem genom deras "respektive förband", för det gör man inte. Ett omsorgsfullt detektivarbete måste nog till.

Men - det finns ingen annan väg än den smala vägen. Försvarsmaktens veteraner har gjort en fantastisk insats för Sverige, dess folk, riksdag och regering. De flesta veteraner mår jättebra. Nu gäller det bara att finna dem som trots allt har behov av stöd, hjälp och åtgärder.

GMY

Sinuhe

7 kommentarer:

  1. Man bör som alltid inom statistik beskriva både läge och spridning (med medelvärde och standardavvikelse).

    Tillämpat på utlandsveteranerna: Om andelen som mår uselt bland dem är större än bland befolkningen som helhet bör man tänka på orsaken.

    Dessutom bör alltid ta hand om individerna oavsett gruppen som helhet.

    Fundersam

    SvaraRadera
  2. Fundersam

    Det var ungefär så jag tolkade seminariet också. Försvarsmakten bör vänta med att slå sig för bröstet intill dess att alla utlandsveteranerna mår så bra det bara är möjligt. Risken med positiva kollektiva siffror är just att man kanske glömmer individerna.

    GMY

    Sinuhe

    SvaraRadera
  3. Jag måste säga att jag lite fascinerad av att så få har kommenterat veteranfrågan. Försvarsmakten gör faktiskt en enorm uppryckning avseende hantering av sina veteraner, med betoning på utlandsveteranerna - men inga bloggläsare verkar ha åsikter om detta. Ska det tolkas som tysta applåder kanske...=)

    GMY

    Sinuhe

    SvaraRadera
  4. Luttrade veteraner som vi är väntar vi på konkreta utfall och resultat innan vi stämmer upp till hyllningskör.
    Tystnaden ska kanske ses som sketiskt väntan.
    Löften och vackra tal är intet.

    SvaraRadera
  5. Men du cynisk - va fasen - nu händer det ju grejor? Du och jag lider kanske inte av PTSD men våra kompisar kommer ju att ha en bra mycket bättre chans att få vård och omsorg?

    Jag ser detta som början på ett monumentalt paradigmskifte.

    GMY

    Sinuhe

    SvaraRadera
  6. Många fina idéer är det men när det gäller såna här ärenden är det inte tanken som räknas. Det krävs realiserade handlingar.

    När jag ser resultat ska jag jubla, det lovar jag. Just nu är det inte annat än ord och FM:s ord och löften ger jag inte mycket för.

    SvaraRadera
  7. Cynisk, visst är det så. Det måste vara fortsatt tryck i röret, man får väl hoppas att veteranavdelningen kommer på plats snabbt så att de kan börja ta befälet redan efter sommaren.

    GMY

    Sinuhe

    SvaraRadera