Försvarsstrukturutredningen

Försvarsstrukturutredningen (FSU) har nu levererat sitt betänkande. Utredningen föreslår att stora delar av FMLOG samt vissa utpekade andra delar av Försvarsmaktens logistikverksamhet ska föras över till ett utvecklat Försvarets Materielverk, som i och med förändringen föreslås byta namn till Försvarslogistikmyndigheten. Själva grundidén med allt detta är att det ska skapa möjligheter att spara pengar, stora pengar.

Jag har inte läst hela utredningen men tycker ändå att det finns skäl att reflektera lite.

Min grundkänsla är att en förändring av den typen som föreslås måste vara motiverad av oerhört tydliga och robusta ekonomiska kalkyler. Det duger inte att "utredningen bedömer" att en viss besparing ska kunna uppnås. Försvarsmakten har ju en historia av mycket stora förändringar i förbandsstruktur, förändringar som enligt min mening ofta inte genererat några besparingar överhuvud taget. Är det nu dags igen att återigen genomföra en mycket stor och genomgripande förändring byggande på bristfälligt underlag? Den som lever får se.

Ett underbart och pedagogiskt exempel på hur Försvarsmakten (dock sannolikt under tvång) tidigare genomfört mindre kloka organisationsförändringar är nedläggningen av alla artilleriregementen förutom Bergslagens Artilleriregemente, A 9. A 9 låg då i Kristinehamn, tillsammans med I 2 (Värmlands regemente). I 2 hade, för höga kostnader, flyttats till Kristinehamn från Karlstad. Tanken var att dessa två regementen på något magiskt sätt skulle bli en effektiv garnison och kunna sänka de fasta kostnaderna genom att samutnyttja delar av administration och infrastruktur.

Tanken var måhända klok men den byggde på att flyttkostnaden för I 2 så småningom skulle kompenseras av besparingar inom Kristinehamns garnison. Exakt hur ekvationen såg ut vet jag inte.

Problemet uppstod när I 2 lades ner. Den kloke läsaren inser snabbt att i och med I 2:s nedläggning föll hela kalkylen och flytten från Karlstad till Kristinehamn blev egentligen helt onödig.

Den komiska finalen på denna lilla flyttcirkus blir att sedermera flytta A 9 till Boden, där Försvarsmakten tidigare lagt ned A 8. Det hade varit intressant att veta hur mycket allt detta kostat skattebetalarna.

Jag ser en risk att FSU:s förslag kan få liknande effekter: mycket stora kostnader accepteras men utan att egentligen konkret kunna räkna hem motsvarande besparingar i efterhand. Tyvärr är det ju så att våra folkvalda i riksdag och regering ofta måste kunna bevisa sin politiska handlingskraft. Tyvärr är det ju också så att det inte ger politiska poänger med att kontinuerligt fila och förbättra en redan existerande struktur - nej rejäla tag ska det vara.

Finns det några konsekvenser för Försvarsmaktens personalförsörjning med utredningens betänkande då?

Enligt min uppfattning, som dock inte baseras på en fullständig analys av hela betänkandet, är svaret absolut ett ja. Försvarsmaktens volym av anställd personal minskar ju när flera tusen civila och militära arbetstagare på något sätt flyttas över till en ny myndighet. En minskning av de totala volymerna är dessutom planerad och beräknas utgöra en väsentlig del av den sammanlagda besparingen.

Det som får mig att fundera lite extra är dock att ett stort antal FMLOG-anställda i nuvarande planering är inriktade mot att ibland tillfälligt kunna besätta en insatsbefattning i ett krigsförband i form genom att tjänstgöra som specialist, en personalkategori som tyvärr egentligen inte existerar.

Jag har inte närmare utrett om en sådan befattning kan bemannas med i grunden civila arbetstagare genom ett så kallat arbetsledningsbeslut - spontant känns det dock som att så borde vara fallet. Rent konkret innebär situationen att den civile arbetstagaren (exempelvis en stridsfordonsmekaniker)  tillfälligt konverteras till att vara en militär arbetstagare och, under sin tjänstgöring i krigsförbandet och insatsbefattningen, bär uniform med gradbeteckning.

Det problem som jag tror finns är att detta inte alls fungerar om den civile arbetstagaren arbetar hos en annan arbetsgivare än Försvarsmakten. I så fall måste ju han eller hon ha status som tidvis tjänstgörande arbetstagare i Försvarsmakten för att få rätt till tjänstledighet, skydd för anställningen med mera. Men - det finns inte, och är inte heller planerat, något författningsstöd för tidvis tjänstgörande specialister. Kategorin existerar inte i den av Personalförsörjningsutredningen föreslagna speciallagen, som ju skapar förutsättningar för GSS/T. Speciallagen skapar förutsättningar för två typer av tidvis tjänstgörande arbetstagare:

• Tidvis tjänstgörande officerare och specialistofficerare (tillsammans benämnda reservofficerare)
• Tidvis tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän

Problemet accentueras av att IO14 redan nu innehåller cirka 1 000 befattningar för tidvis tjänstgörande specialister. Med FSU:s förslag adderas ytterligare kanske 2 000 befattningar, sammanlagt 3 000 befattningar för en kategori som faktiskt sett formellt inte existerar.

Jag återkommer när jag läst hela betänkandet och dess förslag.

GMY

Sinuhe