lördag 12 maj 2012

Insatsförsvar utan insatser

Det finns skäl att vara fundersam över att Försvarsmaktens deltagande i internationella militära insatser verkar vara i fritt fall. 

En viktig orsak till den reformerade personalförsörjningen var just att Försvarsmaktens krigsförband skulle vara så användbara att de utan att nyrekryteras skulle kunna användas för just insatser, både nationellt och internationellt. Det politiska målet sattes högt: 1 700 personer insatta i internationella militära insatser över tiden. Denna siffra ligger långt över vad Sverige haft för styrkor utomlands på mycket länge (sannolikt sedan Napoleonkrigens avslutande). På 70-talet hade Sverige en 700-mannabataljon (tre skyttekompanier) i Sinai och en 450-mannabataljon (två skyttekompanier) på Cypern.

Vad blev det då? Vårt bidrag till ISAF krymper och en avslutning kan skönjas runt år 2014. Vårt bidrag till KFOR är på väg att avvecklas. En ny insats runt Afrikas Horn kan skönjas men inga beslut är fattade. En sådan insats kommer att bli liten om man relaterar till antalet insatta personer.

Mina samtal med gruppbefäl, soldater och sjömän på många platser i Sverige ger vid handen att en viktig drivkraft för deras anställning är just möjligheten att få delta i internationella militära insatser. Jag tror detta gäller alla arenor. Den låga ingångslönen för gruppbefäl och soldater har ju delvis förklarats med att de över en längre tidsperiod kommer att få en betydligt högre medellön i och med alla de tillägg som utgår under en internationell militär insats.

Försvarsmakten måste enligt min mening göra två saker:
  • Förmå regeringen att snarast fatta beslut om minst ett större svenskt truppdeltagande i en internationell militär insats. Insatsen bör vara långsiktig och omfatta markarenan. Insatsen bör vara av den arten att vi för första gången kan peka på en vanligt krigsförband (helst av bataljonsstorlek) och ge dem marschorder. Det får vara slut med plocke-pin-sammansatta förband.
  • Överväga hur den tidvis tjänstgörande personalen ska upprätthålla någon rimlig duglighet utan att ”trimmas” av de två internationella militära insatserna som tidigare planerades för dem. En rimlig ansats är att utöka antalet krigsförbandsövningar från tre under en åttaårsperiod till minst det dubbla. Krigsförband som inte trimmas genom deltagande i internationella militära insatser borde kanske rent utav genomföra krigsförbandsövning varje år? 
Det kanske till och med är så att en klok lösning skulle vara att hitta en modell som innebär att internationella militära insatser genomförs med stående förband medan kontraktsförbanden, med deras stora inslag av tidvis tjänstgörande personal, upprätthåller sin duglighet genom en kraftigt förtätad KFÖ-verksamhet. Försvarsmaktens relationer till andra arbetsgivare skulle sannolikt förbättras genom en sådan lösning.

Jag är självklart medveten om att Försvarsmakten inte kan delta i internationella militära insatser enbart för att öka motivationen för personalen (främst k-personalen). Det finns ändå starka skäl att fundera över var vi håller på att hamna och hur det kunde bli så här.

Trots allt är det inte så att det saknas potentiella insatsområden. Konflikten mellan Sudan och Sydsudan kan till exempel få till följd att det upprättas en buffertzon mellan dessa båda stater. Enligt min mening skulle deltagande i en större internationell militär insats i ett sådant sammanhang vara en god sak - både för Försvarsmakten och för befolkningen i aktuell del av Afrika.

Jag vill slutligen framhålla att jag är mycket väl medveten om att Försvarsmaktens personal deltar i olika insatser dagligen. Tyvärr är de för små och specialiserade för att få något större genomslag avseende personalförsörjning. Sverige hade sannolikt inte behövt byta personal-försörjningssystem för den verksamhet som bedrivs.

GMY

Sinuhe

64 kommentarer:

  1. Först skriver du att FM måste "Förmå regeringen att snarast fatta beslut om minst ett större svenskt truppdeltagande i en internationell militär insats."

    för att sedan skriva;

    "Jag är självklart medveten om att Försvarsmakten inte kan delta i internationella militära insatser enbart för att öka motivationen för personalen"

    Hur ska du egentligen ha det?

    Min åsikt är klar. Vi skall se till att återuppbygga förmågan till nationellt försvar. Detta görs genom ÖVNING, som kostar pengar, pengar som frigörs genom att vi INTE deltar i kostsamma insatser utomlands med tveksamt syfte och tveksamma resultat.

    De pengar som soldaterna behöver för att dryga ut lönen kan lika gärna komma från övningsdygn som från utlandslön. Motivation och känsla av meningsfull verksamhet kommer också att komma om soldaterna deltar i större övningar där man ser att man är en del av ett fungerande nationellt försvar. Övningarna kan gärna ske i internatinell miljö, varför inte i Tyskland, England, USA och/eller inom ramen för EDA eller NATO.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har måhända den gode egyptiern tittat lite för djupt i teglaset?

      Ska Försvarsmakten förmå regeringen skicka förband till konfliktområden i syfte att säkra soldaternas försörjning?

      Spännande tanke, men...

      /pseudoisten

      Radera
    2. Nej, det är precis det som jag INTE menar.

      Att Försvarsmakten bör överväga att fråga regeringen om kommande större insatser beror på att det är samma regering som haft ett ökat internationellt engagemang som en utgångspunkt för hela införandet av en reformerad personalförsörjning. Detta har också fört med sig att Försvarsmakten på ganska goda grunder kunnat göra ekonomiska beräkningar som utgår från 1 700 personer insatta utomlands. Självklart har detta också vävts in i olika kalkyler avseende medellön för en GSS - resonemanget bygger ju på regeringens inriktning.

      Om det är så att denna inriktning inte längre gäller bör regeringen tala om det. Ett sådant paradigmskifte får stor påverkan.

      Än en gång - jag är absolut motståndare till ett system som betyder att Sverige deltar i internationella militära insatser bara för att öka medel-lönen för personalen. Jag hoppas att detta är klart nu.

      GMY

      Sinuhe

      Radera
  2. Jag ser ingen motsättning i det jag skrev. Om regeringen genomför den största förändringen av personalförsörjningen på över 100 år med det uttalade syftet att Försvarsmaktens krigsförband ska bli mer användbara för internationella militära insatser ter det sig aningen ologiskt att kapaciteten inte används.

    Jag nämnde inte de internationella övningarna, vilket var dumt eftersom jag är mycket väl medveten om hur motiverande de är. Jag håller fullständigt med dig.

    Däremot ska vi inte delta i verksamhet enbart för motivera personal. Att dubbla eller tredubbla ambitionsnivån avseende nationella krigsförbandsövningar är väl i linje med dina åsikter?

    GMY

    Sinuhe

    SvaraRadera
  3. Du sa det själv:

    "Jag är självklart medveten om att Försvarsmakten inte kan delta i internationella militära insatser enbart för att öka motivationen för personalen"


    Det är som sagt helt orimligt att motivera en insats (med alla de risker det innebär), genom att hävda att de anställda (officerare & soldater)"vill det" för att få högre lön eller chans att prova sina kunskaper.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jajamän. Det måste finnas andra sätt att motivera personalen än att skicka dem till ISAF.

      Men - frågan kvarstår ändå varför regeringen beställer ett insatsberett försvar och sedan inte använder kapaciteten.

      GMY

      Sinuhe

      Radera
    2. Man ska komma ihåg att FM är ett verktyg för de svenska politikerna. Rent normativt tycker jag att det är bra att verktyget finns i form av ett insatsförsvar - men att det förhoppningsvis används i så liten utsträckning som möjligt, eller inte alls om det är möjligt.

      Bara för att man köper en ny fantastiskt användbar brandsläckare till sitt hem, är det ju inte tvunget att man måste jaga bränder med den hos grannens hus.

      Radera
    3. Försvarsmakten är ett verktyg i Sveriges säkerhetspolitiska verktygslåda. Det är riksdag och regering som beslutar om och hur den ska användas.

      Som jag skrev ovan så verkar det som att det successivt uppkommer ett glapp mellan den uttalade inriktningen och verkligheten.

      GMY

      Sinuhe

      Radera
  4. Insatser förutsätter att det finns någonting att sätta in, vilket ej är fallet. Prio tycks ha varit sista spiken i kistlocket...

    Flygsoldat 113 Bom

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det verkar i alla fall inte underlätta just nu.....;-)

      GMY

      Sinuhe

      Radera
  5. Argumentationens vägar äro krokiga....

    "På 70-talet hade Sverige en 700-mannabataljon (tre skyttekompanier) i Sinai och en 450-mannabataljon (två skyttekompanier) på Cypern."

    Vad hade vi för personalförsörjningssystem då?

    Lägg sedan till insatsen i Kongo på 60-talet då t.o.m. det svenska flygvapnet gjorde skarpa insatser med verkan i målet..

    ...och hur personalförsörjdes FM då?

    Värnplikt - ett brett rekryteringsunderlag som fungerade då och som skulle fungera även nu. Dessutom med fördelen att kunskapen i förbanden var ett tvärsnitt ur samhället - allt från civilingenjörer till rörkrökare och snickare.

    Mer än en gång har väl svenska förband bemannade av de nu så förhatliga värnpliktiga visat sin kvalité utomlands - men det är väl på modet att racka ned på det gamla...

    Men visst är det märkligt att ett så uselt personalförsörjningssystem som värnplikt kunde åstadkomma så mycket i internationella insatser...

    Som parantes kan ju nämnas att t.o.m. vår ÖB erkänt att GSS/T är att jämföra med gamla tidens KFÖ-soldater...
    Fast med en betydligt högre prislapp kan ju tilläggas.

    Någon större insats utomlands verkar vara mångas våta dröm - men den kommer aldrig att bli mer än en våt dröm.

    Varken NATO eller USA har pengar eller intresse att starta något nytt efter att Afghanistan lämnats med svansen mellan benen. Vare sig ekonom eller hemmaopinion i USA och Europa kommer att tillåta en ny insats så här nära inpå Afghanistan!

    Ser man till den egna firmans ekonomi så blir det aldrig mer än en våt dröm att det skulle skickas några större truppmassor utomlands - för ökade anslag är också en våt dröm som inte kommer att realiseras - och om den mot förmodan skulle realiseras så blir det höjda materielanslag och inget annat.

    "Det kanske till och med är så att en klok lösning skulle vara att hitta en modell som innebär att internationella militära insatser genomförs med stående förband medan kontraktsförbanden, med deras stora inslag av tidvis tjänstgörande personal, upprätthåller sin duglighet genom en kraftigt förtätad KFÖ-verksamhet. Försvarsmaktens relationer till andra arbetsgivare skulle sannolikt förbättras genom en sådan lösning."

    Jo - detta skulle vara sista spiken i kistan. Menar du på fullt allvar att personalen ska vara ute vartannat år eller oftare? Det är ju bara att räkna på vad en insats i bataljonsstorlek med sex månaders tjänstgöringstid kräver. Hur länge stannar personalen kvar - och i vilket skick är den personal som lever under det här en längre tid?

    Internationella insatser tillför inget till FM huvuduppgift - rikets försvar.

    Tack och lov har pendeln börjat svänga tillbaks - nu pratas det mindre om långtbortistan och mer om att uppträda i större förband på hemmaplan.

    För det är en väsentlig skillnad att åka runt gruppvis och slåss mot bönder utrustade med RPG och Kalashnikov kontra att i brigad slå en högteknologisk mekaniserad motståndare.

    Fokus de närmsta tio åren borde ligga på det nationella försvaret och att återta det som spolats ut i slasken när långtbortistandoktrinen blev på modet. Lägg pengar och energi på detta!

    Diskutera sedan även vad Sverige har för behov av en fast anställd expeditionskår - för det är ju de facto vad som hela ominriktningen haft som målbild - en FM skräddarsydd för insatsen i Afghanistan - en insats som nu avvecklas!
    Är detta vad folket vill - och är de villiga att betala prislappen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för ett långt inlägg.

      Jag tror att man måste ha i åtanke att det faktum att det förr var mycket lätt att rekrytera ur "magasinet" berodde på att detta magasin omfattade många hundratusen värnpliktiga. Med värnpliktskullar om 50 000 unga män (och senare även kvinnor) var sannolikheten stor att det fanns tillräckligt många som, av olika skäl, kunde tänka sig att på frivillig bas delta i en internationell militär insats.

      Med de successivt minskande värnpliktskullarna startades en resa som innebar att det på sikt inte längre skulle finnas ett magasin stort nog att leverera alla de kompetenser som behövdes. Ska man raljera kan man säga att beslutet om att reformera personalförsörjningen togs när värnpliktskullarna hamnade på 5 -10 000 om året. Jag har dock inte läst någon analys av detta.

      Jag bejakar absolut att det håller på att ske en tillnyktring som i högre grad prioriterar det nationella försvaret!

      Jag vet inte hur du räknat ut att personalen ska vara ute vartannat år? Min skrivning innebär bara att med ett minskande internationellt engagemang kanske det räcker med att använda de stående förbanden. Exakt var brytpunkten ligger har jag inte försökt att räkna ut.

      GMY

      Sinuhe

      Radera
  6. Rekordet avseende insatt personal torde ha varit 1993 då drygt 2000 svenskar var insatta samtidigt, varav huvuddelen i Bosnien och Libanon.

    Man bör kunna dra sig till minnes att målsättningen under 00-talet var att hålla 2000 man insatta i internationella insatser över tiden. Åtskilliga riksdagspolitiker har kritiserat sittande regeringar sedan dess för att så aldrig blivit fallet. Varför har det aldrig blivit fallet? Jo, huvudsakligen för att det kostar för mycket. Försvarsmakten kommer aldrig att ha råd att sätta in dagens 1700 man över tiden, även fastän man normglidit till internationella och nationella insatser.

    Dagens insatser kostar Försvarsmakten 2,5 mdr kr/år. Vi vet alla hur det ser ut budgetmässigt. Kommer Regeringen att vilja skjuta till ytterligare 2,5 mdr kr för att man ska nå målet? Knappast.

    Vilket resultat detta får för personalförsörjningen återstår att se, men alla som debatterat detta verkar vara eniga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Wiseman har rätt, vi hade 1 867 man (=hen) ute 1993 (enligt Fakta om Totalförsvaret) och 1 947 året efter (IISS Military Balance), en sammanställning av numerärer finns i en stude från Svenska FN-förbundet, s 10ff: http://click.infospace.com/ClickHandler.ashx?du=http%3a%2f%2ffeed.ne.cision.com%2fclient%2fwaymaker1%2fCommands%2fFile.aspx%3fid%3d992190&ru=http%3a%2f%2ffeed.ne.cision.com%2fclient%2fwaymaker1%2fCommands%2fFile.aspx%3fid%3d992190&ld=20120513&ap=5&app=1&c=yippy&s=yippy&coi=239137&cop=main-title&euip=37.2.247.42&npp=5&p=0&pp=0&pvaid=5be98b322be1478f9b8bd412a26fc581&ep=3&mid=9&hash=08F3713BEA1816C32AC8B04FD0A1E5AA

      SOm jag förstod det gick internationella insatser över UDs budget då, hur det är idag ska jag låta vara osagt. Notera även att förband under FN-flagg, delvis betalas över FNs budget (de ger en schablonersättning som gott och väl täcker pakistanska soldatlöner, men inte svenska).

      Radera
    2. Är det inte då rimligt att ändra målet från de 2000 som vi inte nått på mycket länge till något mer realistiskt?

      Wiseman, jag visste faktiskt inte att vi hade så många män och kvinnor i internationell tjänstgöring i början av 90-talet. tack för ny kunskap (gäller även ett tack till Ndorop!).

      GMY

      Sinuhe

      Radera
    3. Visst bör siffran ändras. 1700 man insatta samtidigt är fullkomligt orealistiskt. Det kostar som sagt i dagsläget 2,5 mdr kr att hålla hälften så många ute. Var hittar man ytterligare 2,5 mdr kr?

      Radera
    4. Tja, 2010 tog FortV in strax över 2 miljarder i hyror från Försvarsmakten (http://www.fortv.se/Documents/Om%20oss/Publikationer/Arsfakta2010_lowres.pdf)

      Nehej, det var redan intecknat eftersom FM tycks ha sagt upp sina lokaler till 2015? (se FortV redovisning, s. 15) (Ironi följer: Så det är DET som är planen, vi ska finansiera insatsförsvaret med att säga upp alla lokaler, jag visste jag gjorde ett klipp när jag köpte tre Ensamma Vargen på Ö&B! :)

      Radera
  7. Vitsen med att ha ett starkt försvar har (fram till nu?) varit att det ej ska behöva användas. Jag kan hålla med om att nuvarande försvar inte kan anklagas för att vara avskräckande för någon. Men att skicka ut det i bataljonsstorlek är nog inte aktuellt förrän långt efter 2020. Allt under förutsättning att pengar, materiel och personal tillförs.


    Vi kan kanske lägga de pengar som blir över på att ge soldaterna drägliga ekonomiska vilkor utan att åka utomlands.
    Jag tror dessutom att det är viktigt att de förband som tjänstgjort som vakt och eskort utomlands får öva i riktiga förbandövningar i den roll av krigsförband de är menade till.
    Du kan väl inte mena att det skall vara ett självändamål att förmå vår regering att hitta på en insats för att hjälpa upp en underfinansierad personalreform?
    Denna personalreform är också anledningen till att vi är där vi är!

    Vi har haft ett både större och bättre insatsberett försvar i många år utan att använda det!
    Jämför gärna en vpl soldat med de "nya" GSS/T. (Utbildningstid, kostnad, tillgänglighet o.s.v)
    Kan du hitta något på plussidan för en GSS/T?

    Frågan är dessutom inte aktuell förrän materielen,(pengar) personal,(mer pengar) och förbanden är samövade (-2020 och ännu mer pengar) i bataljonsstorlek.

    Till sist vill jag påminna om att det är inte bara de internationella insatserna som är i fitt fall i FM idag.
    En allt mer ökande spiral kan skönjas i många andra delar.
    1700 pers och 21 plan (plus ett antal helikoptrar) i en ny flyginsats i Afrika? När tror du detta är möjligt?
    2030....någonsin???

    Vi har just nu tillräckligt med problem för att med nöd klara verksamheten här hemma. Titta dig runt i FM får du se!

    Bara för att jag köpt nya brandsläckare kan jag inte sätta eld på grannens hus. Helst vill jag aldrig någonsin använda dem.

    Ett provocerande och tänkvärt inlägg som jag hoppas väcker till eftertanke hos vissa powerpointnissar.

    SUCK!

    Teaterdirektören.

    SvaraRadera
  8. Ingen trovärdig målbild för FM - ingen inriktning som kan motivera personalen

    Ett personalförsörjningssystem som kommer att kosta mer än det tidigare och generera färre soldater

    En materielförsörjningsstrategi som ger färre saker till högre kostnad än tidigare

    Ett stödsystem för reservmaterielförsörjningen som aldrig kommer att kunna bli lika anpassat till FM reservmaterielförsörjning som DELTA var - PRIO kommer alltid att vara dyrare i drift, kräva mer personal, ha längre ledtider än DELTA hade

    Är det någon som idag kan se någonting i FM som kommer att leda till någonting som var bättre och billigare än det vi hade tidigare?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Träff på spikhuvud efter spikhuvud, men nåt borde man kunna hitta som blivit bättre - jag kan bara inte komma på det.

      Radera
  9. Själva benämningen "insatsförsvar" syftar förmodligen på att insatserna är så höga, sannolikheten för "vinst" är så liten och antalet förlorare så stort.

    Nya vinster, nya insatser.

    SvaraRadera
  10. "senast vid utgången av 2014 ska, vid beslut om höjd beredskap, huvuddelen av insatsorganisationen vara tillgänglig inom några dagar. Tillgängligheten vid höjd beredskap ska dock inte för något förband överstiga en vecka" och att "samtliga förband ska över tiden vara kompletta i fråga om materiel och utbildad personal samt vara välövade."

    Klippte ovanstående citat från Strilaren II och stycket skall vara hämtat från regeringens inriktningsbeslut av den 14 januari 2010.

    Citatet ter sig tämligen komiskt med tanke på dagens verklighet - d.v.s. vår verklighet...

    Man kan undra när någon ansvarig vågar ta bladet från munnen och säga sanningen...

    ...eller om charaden ska pågå till den 31/12 2014 - för är ju misslyckandet ett faktum!

    Man kan ju även börja fundera på om kraften inte borde ha lagts på att göra om befordringssystemet istället för personalförsörjningssystemet - för här har uppenbarligen mycket gått snett....

    ..eller kanske har även chefsskiktet anammat den senaste klatschiga reklamslogan - VEM BRYR SIG?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag har också funderat över hur vi väljer chefer. Är det så att man väljer de som vill tillräckligt mycket, istället för de som är lämpade? Och är det så att de vill så mycket (för) att de inte klarar av att se fler dimensioner än en: klättra uppåt? Jag ser i alla fall alltför många beslut som inte tar hänsyn till mer än det som finns rakt framför näsan = stödprocesser som bestämmer hur huvudprocessen ska göras ?

      JAG BRYR MIG.

      Radera
  11. Förnekelse, Vrede, Köpslående, Depression och Acceptans = VEM BRYR SIG?

    SvaraRadera
  12. Sinhue!

    Har tidigare följt varenda inlägg på din blogg med respekt för din kunskap i personalfrågor m.m. Men detta inlägg måste nog klassas som ett bottennapp, så tillvida det inte handlar om att provocera dina läsare?

    Att Försvarsmakten skall lägga sina sista futtiga kronor och ören på en massa "hittepåinsatser" bara för saken skull är helt absurt!

    Tack och lov har åtminstone MI och senast även AI pekat ut vägen för att ÅTERUPPBYGGA (åtminstone till del) en försvarsmakt som skall kunna försvara Sverige i Sverige!
    Om du som du i ditt inlägg påstår, Försvarsmakten skulle förmå regeringen att besluta om ett antal internationella insatser varje år, så skulle detta dränera FM på de ekonomsika medel som krävs för att ÖVA upp FM till en acceptabel nivå avseende väpnad strid för nationella behov!

    Att som du påstår nu anpassa hela FM verksamhet efter det korkade beslut som fattades rörande att avveckla värnplikten bara för sakens skull vore mer än bedrövligt korkat.

    Börja istället i andra änden. Gör en oberoende säkerhetspolitisk analys avseende omvärldsläget och anpassa Försvarsmakten därefter istället för att skapa fler "hittepåverksamheter" enligt den tidigare "långtbortistandoktrinen"!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu var du kanske lite hård Skipper. Se till debatten som Sinuhe gett utrymme för på sin blogg genom ett måhända inte perfekt uppkast. Debatten ventilerar många intressanta tankar. Sneglar du på debatten som följde på förra frågan om GSS/K, ser du att det fanns en vilja att diskutera det här istället och det är en mer central fråga: vad är Försvarsmaktens mål och syfte, "idag"?

      Radera
    2. Ja jag medger att jag var lie väl hård i min första bedömning av inlägget. Jag ber om ursäkt för det men vidhåller att jag inte håller med i åsikterna. Debatten är oavsett viktig

      Radera
    3. Tar vi debatten förutsättningslöst, så har vi nog samma grunduppfattning: Sverige har en försvarsmakt för att försvara statsbildningen. Jag tvivlar även på klokheten att införa en stående här i syfte att spara pengar. Till skillnad från Trident tror jag dock att internationella insatser kan ge viss "reality check" på verksamheten (jag är överkänslig mot attityden att det är utbildningskompaniet som är regementets huvuduppgift och syfte), även om det inte tycks ha hindrat somliga verklighetsfrämmande projekt drivs igenom (de flesta här anar nog vilka jag tänker på).

      De internationella insatsernas främsta värde är dock att ge utrikespolitisk "coinage", främja FN-stadgans grunder i den internationella rätten, allmänt konfliktförebyggande samt som en del av ta ett moraliskt ansvar för våra medmänniskors säkerhet i den värld vi delar.

      Sedan tror jag bästa sättet att rekrytera folk som stannar till denna verksamhet, är att locka de som lockas av den, genom att beskriva den. Alltså: Även om vi ytterst har som uppgift att verka krigsavhållande genom att vara beredda värna landet, har vi som huvudsakliga uppgift för närvarande att sätta in marktrupp i oroshärdar. Då är det till den verksamheten vi behöver rekrytera. Det gör vi bäst genom att beskriva den verkigheten. När vi gjort det ska vi inte vara förvånade om de blir besvikna om de inte får göra det, och slutar. Men det betyder inte att vi skall börja söka nya krig. Det visar istället att det är fel sätt att rekrytera på. Om vi inte vet vilka insatser vi skall göra, hur skal vi då kunna rekrytera rätt folk till den?

      Lustigt nog var det kanske rätt att rekrytera folk på ett års anställning för att göra en insats i Bosnien, eftersom det var en tillfällig uppgift, inte Försvarsmaktens huvuduppgift.

      Nu finns det alltid behov av en beredskap hantera det okända, men det är den första enheten, som skall vinna tid att stampa fram en avlösning. Till denna beredskapsenhet krävs det specialister på att hantera allt, dvs generalister, med en rätt attityd och förutsättningar att sättas in på kort varsel. Det kräver i praktiken stående förband. Sådana enheter med erfaret, välövat folk, får ofta motivationsproblem om de inte sätts in (SWERAP m.fl.), men de kan då utnyttjas i rotation (jfr BG11 och Kongobataljonen) när de ersätts av en ny enhet. Låt säga att du har fem sådana enheter som roterar i personlig utbildning, förbandsutbildning, beredskap, insats, vila & återhämtning. Personalen väljer efter varje cykel om de skall fortsätta eller kliva ur. Fast om vi siktar på att bara betala för fem bataljoner i armén så blir det ju inte så mycket mer. Är det värt det?

      Radera
    4. Det var oerhört trist att du Skipper anser att mitt senaste (kanske sista) inlägg var ett "bottennapp".

      Eftersom JAG BRYR MIG så anser jag inte man bara kan sitta stilla i båten när det efterhand uppkommer en stor divergens mellan a) regeringens uttalade inriktning om internationella militära insatser och b) regeringen beredvillighet att fatta reella beslut om sådana insatser.

      Jag tycker INTE att det är korrekt att skyla över problemet med soldatlönerna med att utlova guld och gröna skogar när dessa män och kvinnor deltar i internationella militära insatser. Värdegrunden bör även gälla när Försvarsmakten formulerar sitt arbetsgivarerbjudande. Se gärna mitt tidigare inlägg om löner för GSS/K.

      Jag är absolut emot att Kungadömet Sverige deltar i internationella militära insatser bara för att skyla över en mindre bra lönesättning av gruppbefäl, soldater och sjömän. Om jag uttryckt mig oklart tidigare så har du min fasta övertygelse här. Read my lips.

      Denna tråd har också kommit att handla om värnpliktens förträfflighet. Värnplikten VAR ett fantastiskt system, så länge systemet hölls på en hög kvalitativ nivå. När Sverige grundutbildade 50 000 värnpliktiga om året SAMT repetitionsutbildade 100 000 värnpliktiga om året utförde systemet det som behövdes för att upprätthålla en rimlig kvalitativ nivå.

      Som jag skrev ovan så startade resan mot en personalförsörjning baserad på anställd personal för länge sedan. En kraftigt minskad volym med värnpliktiga kunde inte i längden harmonisera med ökande internationella ambitioner. Dessa ökande ambitioner har då inte jag sett till.

      GMY

      Sinuhe

      Radera
    5. Sinuhe, du är lite väl känslig för kritik. Fortsätt med dina utmärkta inlägg. Oavsett om det du skrev var för att provocera eller om det faktiskt är din uppfattning så leder det i alla fall till en viktig debatt.

      Radera
  13. Till er som verkar tro att FM åter ska fokusera på att möta en angripare på svenskt territorium. Läs de politiska besluten som styr oss: proposition 2008/09:140 "Ett användbart försvar" och regleringsbrevet till FM för 2012.

    Ett mindre utdrag från propositionen:
    "Målet för det militära försvaret från 2010 ska vara att enskilt och tillammans med andra, inom och utom landet, försvara Sverige och främja vår säkerhet. Detta sker genom att:
    - hävda Sveriges suveränitet, värna suveräna rättigheter och nationella intressen.
    - förebygga och hantera konflikter och krig, samt
    - skydda samhället och dess funktionaliteter i form av stöd till civila myndigheter."

    Genomgående i hela propositionen och i regleringsbrevet pekas våra internationella insatser ut som det viktigaste och att det är med den metoden våra intressen ska tillvaratas och därigenom stärks försvaret av Sverige och vår säkerhet främjas.

    Jag delar Sinuhes tankar om att vi står inför stora problem att behålla personal om vi inte sätts in i nya större insatser de närmaste åren. Om vi inte ska användas internationellt finns ytterst litet behov av kontinuerligt tjänstgörande. Jag är dock tämligen säker på att nya insatser är på gång och är egentligen inte så orolig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. CS:

      Du har rätt i att det är det där dokumentet som ytterst utgör inriktningen för försvaret. Men! Kom ihåg att såna där beslut är färskvara. Den propositionen (som var idiotisk) var ju resultatet av den förra försvarsberedningen och nu har det gått så lång tid att det snart är dags för nästa försvarsberedning och nästa försvarsbeslut. Man kan alltså hoppas på att nästa beslut kommer att innebära en förbättring åtminstone i detaljer.

      Radera
    2. Intill att nästa försvarsbeslut är på plats så är det ovan nämnda som gäller - oavsett vad man tycker om det.

      Sen finns alltid möjligheten att i rollen som medborgare arbeta för att förändra i den riktningen man föredrar. Men att som officer i sin tjänsteutövning verka för något annat än det fattade beslutet är inte rätt väg att gå.

      Radera
    3. @ CS
      Så här tyckte vår förre försvarsminister 2011-07-07 på sin blogg.

      "Det finns inte längre en uppdelning mellan en nationell insatsorganisation för Sverige och en särskild utlandsstyrka för internationella insatser, eller någon uppdelning mellan nationell och internationell förmåga. Reformen syftar till att stärka förmågan i båda perspektiven. Närområdesförmågan lyfts fram för försvaret av Sverige."

      Läs gärna detta om hur försvardepartementet uppfattar begreppet tillgänglighet


      "Försvarsdepartmentets enhet för Militär förmåga och insatser har tagit fram ett faktaunderlag,"...
      Hela dokumentet finns på Herr Tolgfors hemsida.
      2010-01-14.
      Några axplock...

      "Under perioden 2010-2014 höjer förbanden successivt sin beredskap och förmåga för att nå slutmålet som anges i proposition 2008/09:140, det vill säga att förbanden normalt ska ha en grundberedskap om tre till sex månader. Detta är en väsentlig ambitionsökning mot tidigare ställda beredskapskrav."

      "Under 2012 ska Försvarsmakten enligt regleringsbrevet prioritera krigsplacering av materiel och fortsatt bemanning i syfte att krigsförbanden från 2013 i huvudsak ska vara organiserade i insatsorganisation 2014 med befintlig materiel och personal. Därefter ersätts kvarvarande värnpliktig personal i krigsförbanden successivt av anställd eller kontrakterad personal."

      "Marinstridskrafterna utgörs i huvudsak av stående förband med den primära uppgiften att i närområdet skydda svenska intressen och där så är lämpligt även utanför närområdet."

      "Flygstridskrafternas förmåga är primärt utvecklad för att verka i Sverige och i vårt närområde."

      "När IO 14 är helt personaluppfylld ska det finnas 6900 GSS/K och 9200 GSS/T, enligt BU12. När det gäller officerare i olika kategorier finns det ett överskott av officerare och reservofficerare samt ett underskott av specialistofficerare. Den senaste kvartalsrapporten från FM (kv 3 2011) ger följande siffror (målbild IO14 inom parentes) 6272 (3100) officerare, 3328 (5700) specialistofficerare samt 8030 (2500) reservofficerare. 2582 av specialistofficerarna utgörs av officerare som placerats på specialistofficersbefattningar."

      Man kan läsa ut många olika sanningar ur ett och samma dokument. Vad FM tycker och tänker är, som du nog vet, inte i närheten av detta.

      Ska bli spännande att höra vår nuvarande försvarministers tolkning av samma dokument!
      Än så länge har hon inte haft så mycket uppfattning om någonting!

      Sätter man upp fingret i luften kan man ana att pendeln svänger tillbaka. Senaste undersökningen angående AFmissionen kan bli underlag för ytterligare fart på pendeln.
      Politikerna brukar vara experter på att känna vartåt det blåser. Ju närmare valet vi kommer ökar känsligheten snabbt.

      Jag har inte studerat herr Grundeviks senaste organisationsutspel så noga, men det ser inte ut att vara speciellt Afrika eller Affeanpassat.

      Det finns trender även i galenskap!

      Vi här på teatern är väldigt trendkänsliga och vajar som rön i vinden. Just nu känns det dock mer som tvärdrag.

      Teaterdirektören.

      Radera
    4. Rättelse..
      Faktaunderlaget är publicerat 2012-01-14.

      Teaterdirektören.

      Radera
    5. @CS

      Nej - FM ska inte fokusera på att möta en angripare och det är därför som förmågan att uppträda i brigad åter är på modet...

      Förmodligen kommer vi väl att vid nästa insats i långtbortistan skicka en hel brigad och det är därför vi ska återta denna förmåga....

      Att scenariot för Brigstri 12 bygger på att två brigader med hög tekniknivå (skrämmande lika de som den kända fienden i öst sätter upp) tagit terräng i Göteborgsområdet - och två svenska bridgader ska sättas in mot en av dessa brigader...

      Vad kan man tolka av detta?

      Fokus ligger på en ny insats i Afrika?

      Vi ska förstärka förbandet i Afghanistan till Brigadstyrka?

      Man behöver inte vara raketforskare för att se vilket håll pendeln svänger åt - sen kan man ju alltid förneka detta för att man tycker det är mer ballt att uppträda i grupp och strida mot bönder med RPG och AK-47.

      Radera
    6. Trident, som du kanske förstått av det jag skrivit tidigare så är det just den svängningen som jag tycker är felaktig; eller i alla fall tolkningen av innebörden. Det beror dock lite på vad vad syftet med återtagandet av brigadförmågan är.

      Är syftet med att återta brigadförmågan att vi inom kort ska kunna slå en större fientlig styrka på svensk mark, då är man inte lojal mot de politiska besluten och den utpekade hotbilden.

      Är istället syftet med att återta brigadförmågan att man på längre sikt bedömmer att kompetensen måste finnas för att man ska kunna bygga upp Armén vid en försämrad omvärldsutveckling alternativt att vi behöver kompetensen för att bättre verka inom ramen för multinationella brigader vid internationell tjänst, då tycker jag att det är ett bra beslut samt att det ligger i linje med de politiska besluten.

      Radera
    7. @ Trident: jag anmäler avvikande uppfattning. Ditt resonemang är alltför förenklat. @Skipper: ja du har rätt som utförare av de politiska besluten, men lyfter vi debatten till politiska nivå, om Försvarsmaktens syfte så håller jag inte med om vare sig din eller Tridents rekommendation. Det är "både och" som bör gälla, enligt mitt förmenande (IMHO).

      Pendeln svänger som Trident sa, än till höger, än till vänster: men varför ska vi vara hypnotiserade av den? Vi borde inte vara på väg åt det hållet alls, utan framåt!

      Radera
    8. Förlåt Skipper; Du fick oförskyllt kritik. Jag menade självfallet CS

      Radera
    9. Ndorop, du tappade bort mig där. Vilken rekommendation höll du inte med om?

      Jag menar också att "både och" gäller fast inte så långt att vi med Armén inom kort ska kunna möta en större kvalificerad angripare i Sverige. Dels är det inte ett troligt scenario och dels har vi inte resurserna för det. I alla fall inte med konventionell krigföring.

      Jag upplever att pendeln är på väg att slå tillbaka lite väl långt och det hänger inte längre ihop med den politiska inriktningen. Jag förstår helt enkelt inte resonemanget bakom AI:s målbild.

      Radera
    10. @CS: Copy. Ingen direkt motsättning alltså, men jag tror vi behöver ett konkret mål att kunna försvara landet också - det känns som vi tappat begreppen kring det. Jag är också rädd att pendeln ska slå över för hårt så det påminner om den gamla barnvisan "prästens lilla kråka".

      Radera
    11. Man må anmäla avvikande uppfattning bäst man vill - fakta finns på bordet...

      AI:s senaste utspel om strv

      Brigstri 12

      Arbetet med att återta brigadförmågan

      Låter ovanstående som det fokus som fanns för bara två år sedan?

      Den som tror att FM kan klara detta samtidigt som en insats planeras och genomförs måste vara bra pårökt. Den lilla operettförsvarsmakt som finns kvar klarar med nöd och näppe av antingen eller...

      Mitt tips är att det kommer att bli det nationella försvaret som blir fokusområde de närmsta fem åren, och under denna tid kommer det inte att ske några större engagemang på marksidan i långtbortistan - resurserna kommer helt enkelt inte att räcka.

      Min tro är att yxan kommer att falla på personalförsörjningssystemet inom denna period. När prislappen går upp för politikerna och visar sig vara bra mycket större än de glättiga PP-bilder som Hkv presenterat, då kommer den politiska nivån att få kalla fötter. Kom ihåg att värnplikten bara är vilande - inte avskaffad!

      Radera
    12. Hur återinförs en vilande pliktlag? Vad kostar det?
      Alla (då även unga kvinnor misstänker jag) ska återigen mönstra à X MSEK per år.
      Alternativ 1: en bråkdel genomför en relevant plikttjänstgöring, dock under max 15 månader vilket är för kort för ett antal tjänster. Huvuddelen hemförlovas tills vidare och får inte/behöver inte göra någon tjänst.
      Alternativ 2: alla ska göra tjänst till samhällets bästa. Pengarna räcker till en bråkdel av en relevant tjänstgöring. 3 veckor? 3 månader? Resultatet blir militärt oanvändbart utan komplettering. Majoriteten är utbildad i onödan då det inte finns några krigsförband som kan dra nytta av deras utbildning. Pengautrymmet för förband som utrustas och övas är mycket mindre än den volym soldater som alla svenska ungdomar innebär. Skulle man helt plötslig kunna drastiskt öka försvarsanslaget? Var ska de pengarna tas, och om det hade varit enkelt, varför har man inte redan gjort så istället för att lägga ner värnplikten??? Svar: det var inte så enkelt! Om alla utbildas, hur ska vi se till att de är tjänstbara och rekryteringsbara över tiden? Vi har ju inte haft råd att repetitionsutbilda några värnpliktiga förbande de senaste 20 åren med nuvarande anslagsnivåer. Vad har förändrats till det bättre? Större politisk vilja att finansiera SÖB:ar och KFÖ:er?
      Om vi antar att alternativ 2 är osannolikt, så kvarstår alternativ 1 (så såg det ju ut...).
      Ett fåtal genomför värnplikt jämfört med tidigare. Detta ger en mycket mindre rekryteringsbas för internationella uppgifter än tidigare då faktiskt alla unga svenska män genomförde värnplikt. (Något som pengarna inte längre räcker till. Förbandsvolymerna är för små och utbildningsplatserna för få för att rymma alla). Då kvarstår faktum att frivillig rekrytering från en väsentligt mindre rekryteringsbas inte kommer fylla behovet av personal till internationella uppdrag. Sådana har vi alltid genomfört, även under tidigare säkerhetspolitik. Därmed vore det fiffigt att kunna beordra soldater enligt pliktlagen att åka ut och strida i främmande land för Svenska intressen. Men, si det gick ju inte. Kanske går det bättre nu? Är det ok att vissa tvingas av staten att riskera liv och lem i främmande land och andra slipper? Ska vi införa lottning som har prövats i t.ex. USA för rekrytering till Vietnam-förbanden?

      Nä, har vi inte råd med större volymer av förband så går aldrig värnplikt att motivera längre. Antag att vi hade råd med en stor volym nationella skyddsstyrkor, t.ex. växla upp hemvärnet och försörja det med att låta alla unga svenska män och kvinnor göra 3 månaders gröntjänst. Hur många miljarder extra per år kommer det att kräva, utöver det minimum av förmåga som anslagen räcker till idag? Kommer våra politiker vilja betala den prislappen? Hur förhåller sig den till att öka finansieringen av yrkesförsvaret? Antagligen har någon räknat ut att det ändå blir billigare, eftersom man valt den vägen trots de fördelar det skulle ha att få utbilda, och rekrytera från, alla svenska ungdomar.

      Även om dagens lösning på försvarspolitiska utmaningar är dålig, så kvarstår problemen med det tidigare systemet som krävde en ny lösning. Det är fortfarande nya lösningar som krävs. De tidigare lösningarna är konstaterat ingen väg framåt, för då hade tåget fortsatt tuffa och gå i gamla spår.

      Radera
    13. Det är inte precis som att det saknas exempel från länderna runt omkring oss. Finland har behållit sitt system mer eller mindre intakt, medan både Norge och Danmark har värnpliktiga i kombination med anställda soldater.

      Jag tror anledningen till att vi fått det "system" vi fått har att göra med en fullkomlig frånvaro av analys på det politiska planet, kombinerat med en ryggradslös försvarsmakt som inte vågat säga ifrån. Antagandet på politisk nivå verkar ha varit att detaljer inte har betydelse, och att det funkar fin-fint att kopiera system från andra länder utan att försöka förstå hur de fungerar, vilka förutsättningarna är eller vilka nackdelar de har.

      95% av alla de problem vi har idag kunde tänkts ut på förhand. Men om man redan vet alla svaren och är arrogant nog att diktera både tillvägagångssätt, tid och budget, ja då går det som för Nordkoreanernas senaste robot... Den sprängs i bitar strax efter att den lämnat rampen.

      Mitt förslag för att komma ur den sits vi är i är följande. Bjud in de andra nordiska länderna + de baltiska staterna + ev. Polen på förutsättningslösa samtal om regionens framtida försvar. Särskilt erfarenheterna från Danmark och Norge torde vara användbara om när vi så småningom går över till det försvar vi så småningom kommer behöva och har råd med.

      Därefter, när vi har en klarare idé om vilken uppgift vi har i vår region fram till 2050 (Arktis smälter ju som bekant) så sätter vi en budget för att uppnå detta. Alla äventyr utomlands (utanför vår "stor-nordiska" region d.v.s.) är underordnat denna uppgift, och ska *inte* bekostas ur försvarsmaktens ordinarie budget. Vill politikerna riskera svenska liv utomlands ska kostnaden i liv och pengar vara klart redovisade, och *inte* smusslas undan i minskad övning eller att kritiska materielinköp skjuts på framtiden för att man ska kunna plantera någon ***** flagga på andra sidan jorden.

      Radera
    14. "Jag tror anledningen till att vi fått det "system" vi fått har att göra med en fullkomlig frånvaro av analys på det politiska planet, kombinerat med en ryggradslös försvarsmakt som inte vågat säga ifrån."

      Säga ifrån?

      Jag kan inte tolka den offentliga debatten under det senaste decenniet på annat sätt än att FM (eller åtminstone FML) har fått det personalförsörjningssystem man så hett önskat sig. I princip de enda som konsekvent opinionsbildat för ett byte av personalförsörjningsystem är representanter för FML, samt några representanter för politiska ungdomsförbund.

      Radera
    15. Värnplikt och civiliplikt kan återinföras om regeringen beslutar om det med hänsyn till Sveriges beredskap. Formuleringen är tämligen vid, men är nog inte tänkt att användas för att det finns tillfälliga problem med den frivilliga personalförsörjningen.

      Arktis smälter inte alls just nu, tvärtom tillväxer både Arktis och Antaktis. Svälj inte allt med hull och hår som domedagsprofeterna sprider ut.

      En kombination av värnplikt och anställd personal kan i och för sig vara tänkbar. Personligen tror jag nog att det snarare blir så att verktygslådan avseende attraktionspaketet ändras avsevärt innan en sådan förändring genomförs.

      GMY

      Sinuhe

      Radera
    16. @ Per A.
      Halvt rätt dig, halvt fel av mig. Det fanns nog gott om folk i FM och FML som ville ha ny personalförsörjning. Dock förminskar inte detta att borgarna ensamma röstade igenom en förändring som sedan:

      1. Skulle genomföras på rekordfart
      2. Skulle genomföras innan utredningen var klar
      3. Skulle genomföras inom en krympande budget

      Det finns gott om folk i det militära som inte är oskyldiga till dagens läge (se bara på PRIO eller Ledsyst), men ideologer i Moderaterna och apatiska Sossar är minst lika skyldiga.

      Radera
    17. @ Sinue
      Det är mycket tråkigt att läsa vad du skrev om klimatförändringarna på en annars bra blogg. Det finns en ocean av bevis för vad som är på väg att hända, så jag vet inte riktigt vad jag ska säga, förutom det här:
      "Shipping lanes could be regularly open across the Arctic by 2030 as rising temperatures continue to melt the sea ice, according to a National Research Council analysis commissioned by the U.S. Navy last year.

      What countries should do about climate change remains a heated political debate. But that has not stopped north-looking militaries from moving ahead with strategies that assume current trends will continue."

      http://www.military.com/news/article/as-ice-cap-melts-militaries-vie-for-arctic-edge.html

      Eller varför inte Stoltenbergrapporten:
      "Med klimaendringene og issmeltingen vil disse havområdene bli enda større. Klimaendringene vil også kunne medføre økt aktivitet i de nordlige havområdene, særlig gjennom olje- og gassproduksjon, og åpne opp for nye skipsruter mellom Europa og Stillehavet via arktiske farvann."

      http://www.regjeringen.no/upload/UD/Vedlegg/nordiskrapport.pdf

      Varför tror du Norge ökar sin försvarsbudget med 7%? Svaret har du ovan.

      Vad gäller värnpliktens återinförande: Det är mycket möjligt att det blir som du säger. Samtidigt ställer åtminstone jag mig frågan om nuvarande system kan hämta sig från de felgrepp och det dåliga rykte det börjat få. Och det nya systemet lider av en avgörande svaghet: för att det någonsin ska kunna fungera som det är tänkt, i den kvantitet som vi behöver, så måste det till väldiga mängder med pengar och förmåner. Inget annat kommer fungera.

      Mycket intressant i sammanhanget är följande utredning från Kungliga Krigsvetenskapsakademien, om förra gången vi hade ett volontärsystem, d.v.s. innan andra världskriget. Påbörjas så här:

      "För oss idag är det enligt min uppfattning
      intressant att studera erfarenheterna
      från detta volontärsystem, då
      det i snitt omfattade ca 20 000 värvade,
      heltidstjänstgörande soldater.

      Eftersom siffran 20 000 är rätt lik den siffra som
      motsvarar Försvarsmaktens behov idag
      av anställda gruppchefer, soldater och sjömän,
      GSS, torde en blick tillbaka på de erfarenheter
      dåvarande Krigsmakten drog av
      frivillig personalförsörjning vara av värde."

      Innehåller det här:
      Kärnproblemet med volontärsystemet
      var... rekryteringsproblemen
      – det var svårt att finna tillräckligt
      många unga män vilka ville ”offra”
      tre eller fler år av sitt liv för att bli soldat.
      Som huvudorsaker till rekryteringsproblemen
      uppfattar jag att det rör sig om lön
      och om osäkerheten vad man ska göra efter
      den militära tjänsten har avslutats, alltså
      civilförsörjningen. Lönesituationen för
      volontären har i en artikel beskrivits som
      ”usel” och civilförsörjningsproblematiken
      har berörts av alla.

      Och avslutas så här:
      "Den första frågan riktar sig mot Sveriges
      politiska ledning: Varför behandlades inte
      volontärsystemet och erfarenheterna av
      detsamma av riksdagen när värnplikten lades
      vilande?

      Den andra frågan riktas mot Försvarsmakten:
      Varför skriver Försvarsmakten
      i sin årsredovisning 2010 ”Vårt land har
      ingen egen erfarenhet om de mekanismer
      som påverkar personalförsörjningen i ett
      frivilligt försvar”?

      http://www.kkrva.se/wp-content/uploads/Artiklar/113/kkrvaht_3_2011_5.pdf

      Dessutom är jag av den personliga åsikten att värnplikt undviker att militären isoleras från befolkningen. På så vis kan ingen säga att soldater "får skylla sig själva" när de riskerar livet för oss andra. De är utsända av oss. Det är mycket farligt om vi slutar identifiera oss med våra soldater.

      Radera
  14. Ja, detta var verkligen ett bottennapp i en annars ganska så försiktig och konservativ blogg med stort faktainnehåll.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var tråkigt att du tycker det. Nu har jag suttit en timme och försökt att fylla på med en mer fyllig bild av vad jag tycker.

      - Jag tycker INTE att det just nu finns överensstämmelse mellan regeringens uttalade internationella ambitioner och verkligheten.
      - Jag tycker INTE att det är korrekt att skyla över låga soldatlöner med att utlova högre medel-löner under anställningstiden på grund av deltagande i icke-existerande internationella militära insatser.
      - Jag tycker INTE att internationella militära insatser ska genomföras för att Försvarsmaktens personal ska tjäna mer pengar.

      Har jag förklarat mig bättre?

      Ordet "bottennapp" får mig att allvarligt överväga om bloggen ska avslutas innan Sinuhe har blivit osams med hela bloggosfären.

      GMY

      Sinuhe

      Radera
    2. Visst mothugg får man alltid räkna med. Bara att bita ihop och stå för sin åsikt eller erkänna att man hade fel.

      Radera
    3. @Sinuehe 131550: Och jag som trodde du valt ett retoriskt knep för att provocera en fruktbar och belysande diskussion. Det är vad jag tycker det bivit. I ett samtal måste eman inte ha alla svar själv från början, det är det som skiljer det från en monolog. Att lära sig är att förändra sin ståndpunkt. Non omnia possumus omnes.

      Radera
    4. Bottennapp eller inte, du har i alla fall lyckats engagera läsare till kommentera. Att många tycker att du har fel och några tycker att det är ett bottennapp innebär inte att det varken är fel eller att det är ett bottennapp. Det innebär att de inte tycker som du och de gör sin röst hörd likväl som du framkastar dina åsikter.

      Argumenten bottennapp eller "du har fel" är de bekvämaste kommentarerna att hantera. Det går nämligen inte att bemöta eller resonera omkring det. Du får ett kvitto på att det du skriver väcker reaktion, vilket i sig är bekräftande och du kan lägga intellektuellt arbete på de kommentarer som faktiskt har ett värde att bemöta. Och som Wiseman skriver så kan det faktiskt finnas en möjlighet att man har fel själv. Själv är jag enbart tacksam när mina läsare påpekar fel jag gjort.

      För att resonera kring ditt inlägg så är det ju en fullt logisk fortsättning av den förda politiken och hur det kan vara ett "bottennapp" är för mig en gåta. Kanske om man läser det normativt att du i själva verket förespråkar personalförsörjningsreformen med därtill hörande följder såsom aktiva insatser för rekryteringens skull så kan det för vissa upplevas som bottennapp. Om jag läser ditt inlägg i den kontexten så kan jag också hålla med om att det är ett trist inlägg men så väljer jag som sagt inte att läsa det.

      J.K Nilsson

      Radera
  15. Visst tolkningutrymme finns det i dokumenten, det håller jag med om. De är inte direkt skrivna med militär precision (vilket f.ö. sällan ens våra militära dokument är). Ett exempel på tolkning kan man t.ex. se på Widmans blogg där han refererar endast till valda delar av texterna.

    Jag håller med om att det är "både och" som gäller och att Marinen och Flygvapnet fått ett något tydligare utpekat närområdesperspektiv. Men att dra det så långt som att vi ska kunna möta en större kvalificerad motståndare på svensk mark är felaktigt. Det stämmer varken med beskriven hotbild, tilldelade resurser eller vad som de facto står i texterna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svaret ovan avsett till teaterdirektören 130235.

      Radera
    2. När regeringen skriver om "officerare, specialistofficerare och reservofficerare" visar det rätt klart att man inte ens själva förstår tvåbefälssystemet. Suck.

      GMY

      Sinuhe

      Radera
  16. Först så vill jag tacka för ett intressant inlägg. Det här är en diskussion som det officiella Sverige borde ha haft i full öppenhet för tio år sedan. Bättre sent än aldrig.



    "Sverige hade sannolikt inte behövt byta personal-försörjningssystem för den verksamhet som bedrivs."

    Det är väldigt lätt att få intrycket att bytet var ett självändamål.
    Hur många karriärer har man kunnat bygga på att i ett decennium argumentera och opinionsbilda för detta systemskifte, samtidigt som de politiskt ansvariga visat ett högst förstrött intresse för verksamheten?

    SvaraRadera
  17. @ Sinuhe
    Att det går vita gäss på debattens vågor och stänker lite skum i ansiktet visar att Din blogg fyller en viktig funktion. Bara så Du vet!

    Flygsoldat 113 Bom

    SvaraRadera
  18. Trots allt blev det en intressant tråd detta, med just nu 51 kommentarer. Mitt "huvudspår" är egentligen inte allmän försvarspolitik utan endast den reformerade personalförsörjningen, med dess olika delar. Jag hoppas att kommentatorerna trots allt har fått ut lite av dagens debatt. En allmän försvarspolitisk diskussion passar nog bättre hos Wiseman trots allt, så jag är aningen stolt att delar av debatten hamnar här i hyddan.

    GMY alla

    Sinuhe

    SvaraRadera
  19. @ Flygsoldat 113 Bom

    Instämmer till fullo!


    @ Per A

    Huvudet på spiken!

    SvaraRadera
  20. Det är bra att värnplikten är avskaffad. Frihet måste vara utgångspunkten, den som vill tvinga någon till oavlönat arbete måste motivera det. I ett fritt samhälle måste tröskeln till tvångsarbete vara MYCKET hög. Dagens hotbild motiverar det inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken skulle hotbilden vara för att motivera ett VPL-försvar?

      J.K Nilsson

      Radera
    2. Skulle det i närheten finnas en aggresiv diktatur med
      *miljontals liv på sitt samvete
      *anspråk på världsherravälde
      *ett gäng lydstater omrking sig
      då skulle jag kunna tänka mig värnplikt. Denna värnplikt skulle dock omfatta HELA befolkningen och inte halva som tidigare.

      Radera
  21. Sinuehe...intressant perspektiv,,,

    Jag kan lugna dig med att säga att tack vare övergången till yrkesförsvar så har vi nu en större möjlighet att kunna erbjuda skräddarsydda förband med en reell kompetens för insatser som kan dyka upp utifrån olika strategiska händelseutvecklingar.
    Tidigare var vi med de fd värnpliktiga tvungna att noggrant analysera i vilket insatsområpde de kunde lösa en uppgift.
    Nu så har verktygslådan fler verktyg för olika scenarion. Lugn...insatserna kommer aldrig att ta slut så de dyker upp förr eller senare ,,,,snarare snabbare än vad man tror och för övrigt så deltas det aktivt på olika internationella övningar också vilket verkar ha förbigått en del bloggare i detta forum.

    SvaraRadera