GSS-lönerna

Ryktet går att GSS-lönerna mycket snart ska ändras och att generell höjning mycket snart ska läggas ut. Mitt tips är att lägstalönen för meniga hamnar på 17 500 kr per månad, eller kanske ännu lite högre.

Vad ska man tycka om detta? Personligen har jag tidigare förfäktat att en bättre löneutveckling är en bättre morot än att höja ingångslönerna. Jag tror fortfarande att pengarna hade gett bättre effekt om man i första hand hade justerat löneutvecklingen. Med effekt menar jag att den genomsnittliga anställningstiden för GSS/K mer närmar sig de sex år som personalflödena bygger på. 

En viktig fråga är också hur GSS-lönerna (främst för gruppbefälen) nu kan relateras till lönerna för befattningsnivåerna OR 6 och OF 1. Jag har ingen kunskap hur arbetet har gått till, men hoppas att en lönejustering för GSS inte skapar tillkommande skevheter och orättvisor. Om Försvarsmakten siktar på att ha en samlad lönestruktur så måste man ju ha som utgångspunkt att alla löner på något sätt hänger ihop. Systemet måste tåla syn och fungera i enlighet med värdegrunden.

Mitt stalltips är att besked om GSS-lönerna kommer kommande vecka.

En annan sak som "puttrar" är att regeringen i regeringsbeslut 7 ålagt Försvarsmakten att göra en oerhört stor genomlysning av hela försvarsstrukturen - en genomlysning som enligt mitt spontana bedömande kan bli av samma dignitet som det arbete som ledde till 30 januari-underlaget. Jag återkommer när jag läst regeringsbeslutet mer noga.

GMY

Sinuhe

Försvarsministern på Newsmill

Försvarsminister Karin Enström har den 28 september publicerat en artikel benämnd Bra villkor krävs för att försvaret ska kunna rekrytera.

På något sätt låter det som att slå in en öppen dörr att hävda att det behövs bra villkor för att lyckas - finns det någon som har en annan åsikt? 

Dessutom är det ju så att det mest aktuella problemet för Försvarsmakten är inte att rekrytera utan att behålla (GSS/K). I och för sig finns det vissa moln på himlen även avseende rekrytering (GMU mot hemvärnet,  utbildning till reservofficer, tekniker, piloter etc.) men i det stora hela bedömer jag att paniken inte står för dörren.

Beträffande behållande av GSS/K är bilden tyvärr en annan. Kurvorna börjar peka åt fel håll. Även om en klok analytiker bör ta i beaktande att de GSS/K som slutar sannolikt har varit "med" (under olika anställningsformer) sedan NBG 08, så finns det ändå skäl att fundera på vad Försvarsmakten kan göra bättre för att uppnå sex års genomsnittlig anställningstid.

Försvarsministerns artikel ger ingen vägledning. Däremot innehåller den ett antal språkliga grodor, som tyvärr visar att inte ens den högsta ansvariga vet vad systemets komponenter heter. Hon skriver att :

"Försvarsmakten har samtidigt nått, och i vissa fall överträffat, sina rekryteringsmål gällande kontinuerligt (heltids) och tidsbegränsat (deltids) tjänstgörande soldater och sjömän. I dagsläget har myndigheten anställt över 4 000 soldater och skrivit interimskontrakt med cirka 4 700 ytterligare". 

Detta är tyvärr inte alls korrekt. Ministerns eget departement har beslutat att det heter tidvis tjänstgörande. Så står det också i lag (2012:332) om vissa försvarsmaktsanställningar som riksdagen antagit efter det att ministerns tjänstemän skrivit en proposition.Det faktum att GSS är tidsbegränsat anställda är en helt annan sak. Som jag tidigare förfäktat anser jag att ansvarig minister ska använda korrekta uttryck. Det gäller både här i Egypten och i landet i norr.

I slutet av artikeln kommer ett avsnitt som möjligen kan sägas vara ett steg mot ministerstyre. Så här skriver ministern:

"Här finns det anledning att vara ödmjuk inför reformarbetet och givetvis följer jag noga hur den nya personalförsörjningen utvecklas. Regeringen har därför uppdragit åt Försvarsmakten att redovisa sina överväganden och åtgärder i en rad frågor. Det rör bland annat meritvärdering, arbetet med sociala villkor, inrättandet av olika samarbetsformer med övriga samhället på både lokal och central nivå och inte minst se över användandet av premier som ett incitament. Uppdraget ska redovisas i mars nästa år."

Ärligt talat så förstår jag inte riktigt vad som åsyftas. Vad jag vet gjordes för något år sedan ett arbete rörande just meritvärdering - civilt meritvärde. Ibland får jag en känsla av att regeringen inte riktigt förstår hur hantering av ett meritvärde fungerar när det gäller att göra just detta meritvärde gällande när man ska byta jobb. Försvarsmakten har mycket små möjligheter att certifiera inom sin egen verksamhet.

Sociala villkor - vad är det? Om regeringen vill skapa ett särskilt regelverk för GSS så står det givetvis regeringen fritt att göra så. Själv är jag emellertid motståndare till att Försvarsmaktens anställda lever inom ramen för ett regelverk som inte omfattar andra svenska medborgare. Jag går hellre och handlar på ICA än i Högkvarterets PX.

Det jag tycker är sämst i ministerns artikel är att hon åter tar upp den faktor som tydligen regeringen beslutat är Alexanderhugget vad avser att lägga till några år på den genomsnittliga anställningstiden för GSS/K - premier! I värsta fall är det så att Försvarsmakten inte kan undkomma ett införande av premier. Jag har dock tidigare på min blogg argumenterat för att en bättre löneutveckling nog är ett bättre instrument.

Den enda fördelen jag kan se med premier är att de inte skakar om hela lönestrukturen som den kommande höjningen av GSS-löner gör. Men - ibland är det bråttom och gäller att visa politisk handlingskraft. 

"Politik är att vilja", sade ju farao Amenhotep. 

GMY

Sinuhe

Nystart övervägs

Min resa till landet Punt (dvs. söder om mitt Egypten) blev längre än vad det var tänkt. Jag har därför full förståelse om mina fåtaliga läsare tröttnat på denne Sinuhe som bara försvinner utan att ens säga farväl.

Läget är att jag överväger att sluta blogga, men har inte bestämt mig. Även om mitt huvudspår (den reformerade personalförsörjningen) även berörs av andra bloggare så känner jag efter att försökt "läsa ikapp" att det kanske finns något enstaka korn av kunskap som jag kan bidra med.

Det som har hänt sedan jag sadlade Esther (min kamel) är ju att GSS-lagen har kommit på plats, den 1 juli 2012. Ska man vara krass är det ju helt klart två år för sent - två år som jag tror kan vara förödande för rekrytering av värnpliktiga till en anställning som GSS/T. Orsaken till mitt dystra påstående är att de två åren också innebär att potentiella GSS/T även blivit två år äldre. Två år äldre betyder oftast två är närmare villa, vovve och Volvo, dvs. en sannolikt minskad benägenhet att gå in i en anställning som tidvis tjänstgörande.

En komplicerande faktor för GSS-lagens implementering är att system PRIO inte är klart att härbärgera GSS/T förrän någon gång i november. Jag kan tänka mig att regeringen inte uppskattar eventuella förseningar som beror på faraos nya räknemaskin.

Nu kan i alla fall snart alla förband sätta fart och anställa. Det ska bli spännande om målet i ÖB U 2012 kan klaras av : 2 400 anställda GSS/T vid årets slut.

Den förändring som sker rörande ambitionsnivå för internationella militära insatser är både positiv och negativ för Försvarsmaktens personalförsörjning. 

I grunden är det givetvis positivt att en mindre andel av oss anställda behöver kommenderas ut i krig och örlog i olika konfliktområden. Med tanke på relationen mellan Försvarsmakten och civila arbetsgivare är det också positivt att risken för att Anders och Marie ska lämna sitt civila arbete för att vara borta i nio månader minskar.

Det negativa (men i grunden egentligen mycket positiva) är att den minskade internationella ambitionsnivån innebär att de låga soldat- och sjömanslönerna nu inte länge kan döljas av "faktoruppräkning" i enlighet med Utlandsavtalet. En balanserad och på vetenskap vilande "incitaments-verktygslåda" behöver snabbt tas fram. Om inte detta sker kan det få förödande effekter avseende anställningstid för GSS/K (GSS/T har en annan situation eftersom deras låga lön döljs av deras tillägg för övningsdygn under KFÖ, har man sagt).

Slutligen några ord om det faktum att fänriken blir chef över kaptenen. Som jag ser det borde detta ha kunnat förutsätts redan år 2008. De nyutexaminerade fänrikarna och 1:e sergeanterna måste ju få en befattning någonstans. Om man i Pg BoK bestämt att OF-befattningar ska ha som krav en akademisk examen så innebär det ju förr eller senare att individens formella kompetens inte matchar befattningens krav. Möjligen är det så att detta inte kommunicerats speciellt väl.

Nu gäller det att fundera - börja blogga igen eller sadla Esther för att omgruppera till landet Punt.

GMY

Sinuhe

Anställningstid för GSS

Många bloggare har under den senaste tiden tagit upp olika farhågor avseende anställningstid för anställda gruppbefäl, soldater och sjömän (GSS). Ett exempel är min värderade kollega Wiseman som skrev ett mycket bra inlägg här:

http://wisemanswisdoms.blogspot.se/2012/07/fortroendet-sviktar.html

Det finns ett antal faktorer att ta hänsyn till innan man dömer ut det nuvarande ”attraktionspaketet” för GSS.

För det första så gäller det (som vanligt) att använda rätt terminologi. Det finns ingen ”kontraktstid” och det finns inget ”kontrakt”. Det som finns är en anställning med en sista anställningstidpunkt. Det är ju en längre tidsbegränsad anställning som det hela handlar om.

Det som Försvarsmakten mäter är hur stor andel av GSS som avslutar sin anställning i förtid, dvs. innan den enligt anställningsbeviset skulle avslutas. Min information är att Försvarsmakten planerat för att cirka 10 % skulle avsluta sin anställning i förtid, medan de senaste siffrorna nu ligger på cirka 13 %.

Det hela kompliceras av att mycket få GSS/K har fått en anställning som enligt anställningsbeviset är så lång som kollektivavtalet maximalt tillåter. Det finns två kollektivavtal på området - det vanligaste (med OFR/O FM) finns här:

http://www.forsvarsmakten.se/upload/dokumentfiler/avtal/avtal-ofr-saco.pdf

Många organisationsenheter verkar regelmässigt ha gett anställningar om endast två till fyra år. Detta borde rimligen ha fått till följd att fler fullföljer sina anställningar - Försvarsmakten har ju ansatt sex år som en genomsnittlig anställningstid för GSS/K. Kollektivavtalet tillåter dock upp till 12 år inom en ramtid av 18 år. Den nya GSS-lagen tillåter upp till 16 år, varav maximalt 12 år som kontinuerligt tjänstgörande.

Jag tycker nog inte att man säga att skillnaden mellan 10 % och 13 % är alarmerande. Det som många observatörer missar är att en hel del av de GSS/K som Försvarsmakten har anställda just nu egentligen har varit med sedan NBG 08, i kombination med ett antal anställningar i olika internationella militära insatser. Ett mycket litet antal av dem har de facto ”nyproducerats” genom GMU och BFU. 

Detta innebär att de som slutar rent statistiskt sannolikt inte är representativa för de GSS/K som efterhand kommer att anställas under senare tid. Men - jag har inte kunskap om hur fördelningen ser ut för de som slutar: hur stor andel av de som slutar är ”nyproducerade” efter 2010-07-01 och hur stor andel är utbildade inom värnpliktssystemet? Kanske någon läsare har kunskap om detta?

För det andra är det så att den ansatta genomsnittliga anställningstiden om sex år för GSS/K (och sju år för GSS/T) endast var en ansatt tid - den byggde inte på en vetenskaplig analys eller kvantitativ undersökning. Däremot kom den att ligga till grund för olika typer av ekonomiska beräkningar.

För det tredje är det ju så att det enligt min mening finns flera grundläggande frågetecken med systemet med GSS.

Det största frågetecknet gäller den totala avsaknaden av redundans avseende GSS/T. I det gamla värnpliktsförsvaret hade varje krigsförband en mobiliseringsreserv - i mitt vapenslag var den regelmässigt 15 %. I klartext innebar det fanns 15 % ”extra krigsplacerade värnpliktiga” som också skulle infinna sig till tjänstgöring om krig och örlog förelåg. Ett krigsförband med 300 befattningar för värnpliktig personal hade 45 ”extra” värnpliktiga som tillhörde just det krigsförbandet.

Man bör observera att detta var i en situation där det var en lagstadgad plikt att infinna sig till tjänstgöring. Tjänstgöringsplikten för t-personal är inte lika stark. 

Det andra frågetecknet gäller det planerade flödet mellan GSS/K och GSS/T. Det finns enligt min mening en övertro på att ”när en GSS/K slutar ska han eller hon anställas som GSS/T”. Det man lätt glömmer bort är att det också måste finnas en rimlig matchning mellan kompetens och befattning. En GSS/K som är sjöman kan inte utan vidare ta en befattning som skyttesoldat inom ramen för en anställning som GSS/T. En stor del av alla GSS/K finns i flygvapnet och flottan. Men - ibland kan det säkert vara möjligt att gå från en k-anställning till en t-anställning. Till syvende och sist är det trots allt individens eget val om han eller hon vill fortsätta att vara anställd av Försvarsmakten.

Jag har tidigare på min blogg haft lite funderingar om vilka åtgärder som Försvarsmakten kan vidta för att öka benägenheten för GSS/K att förbli anställda hela den planerade anställningstiden ut.

Jag är fortfarande av uppfattningen att en bättre löneutveckling är ett viktigt verktyg. Jag skrev om detta på min blogg här:

http://sinuhessamtal.blogspot.se/2012/05/gssk-bostader-och-loneutveckling.html

Ett annat verktyg kan vara att sätta fart med det påbörjade arbetet kopplat till reell meritvärdering av anställning och tjänstgöring i Försvarsmakten. Man måste respektera att våra GSS/K är olika individer med olika personliga preferenser avseende sitt fortsatta liv. En del kommer att vilja jobba direkt och en del kommer att vilja studera. Några glada män och kvinnor kommer kanske att vilja åka jorden runt.

I och med att Försvarsmakten har ganska dålig kunskap om själva faktaläget borde ett projekt påbörjas för att a) undersöka fakta avseende incitament för att kvarstanna i anställningen, samt b) ta fram en ”verktygslåda” som överensstämmer med incitamentsstrukturen. Verktygslådan kan exempelvis innehålla:

• Studier på arbetstid
• Möjlighet att erhålla certifikat (exempelvis buss- eller lastbilskort) på arbetstid
• Studie- och yrkesvägledning

Vissa åtgärder bör rimligen inte vara åtkomliga förrän efter en viss anställningstid. Detta kanske kan låta hårt men det finns mig veterligen ingen annan arbetsgivare som aktivt förbereder sina arbetstagare för ett liv i en annan verksamhet.

GMY

Sinuhe

Sommarbetraktelse

Man skulle kunna tro att det inte händer så mycket på försvarsområdet under sommaren, men så är det inte alls.

För det första så pågår spektakelveckan i Almedalen. Försvarsmakten, med ÖB i spetsen, är självklart på plats. Praktiskt nog har man återigen med sig sitt eget flytande hotell i form av HMS Carlskrona. Jag kommer eventuellt att återkomma med refererat av något av alla de seminarier som Försvarsmaktens representanter deltar i.

Under måndag kväll blev statsrådet Karin Enström intervjuad med anledning av ÖB:s mycket starka markering att en oförändrad ekonomi kommer att medföra att ”någonting måste bort”. I pressen har detta uppfattats som att antingen armén eller marinen ”måste bort”. Jag trodde inte att vi hade försvarsgrenar längre, men uttalandet kanske inte ska ses som en bekräftelse på deras återuppståndelse. 

Jag uppfattar nog inte att valet står mellan armén och marinen utan snarare om exempelvis plattformar eller förmågor. Kan man tänka sig en Försvarsmakt utan exempelvis luftvärn, ubåtar eller amfibisk förmåga? 

Fördyringen av försvarsmateriel i kombination med oförändrade anslag är i sig en garanti för att ”något måste bort”. Materielanslaget har ju på ett fåtal år andelsmässigt minskat från cirka hälften till cirka en fjärdedel av hela försvarsanslaget. Jag tror inte att löne- och andra kostnader för våra cirka 4 000 GSS/K är det primära problemet - det finns snarare i andra obalanser. Man behöver inte vara raketforskare för att konstatera att antalet yrkesofficerare ter sig högt om det ställs i relation till antalet planerade GSS. 

Statsrådet Enström gjorde enligt min mening en ganska slät figur i intervjun och bör snarast förbättra sin förmåga att leverera mer konkreta svar utan att stapla plattityder på varandra.  Jag och många andra hade faktiskt förväntat oss ett bättre framträdande. Den ”grace period” som hennes ministerskap inleddes med har nog tagit slut nu.

För det andra har Sverige fått en ny lag - Lagen (2012:332) om vissa försvarsmaktsanställningar. Lagen ger bland annat GSS/T kraftfulla rättigheter till ledighet från civilt arbete för att arbeta i Försvarsmakten. Jag har i tidigare inlägg analyserat lagen och tänker inte gå igenom den igen.

Lagen kommer att medföra att Försvarsmakten nu kan börja anställa GSS/T ”på riktigt”, dvs. starta övergången från interimsavtal till anställning för ett antal tusen individer. Många förband har ju planerat aktiviteter under andra halvåret 2012 - både KFÖ:er, andra övningar och rekryteringsdagar. Det ska bli intressant att se hur detta kommer att gå till i praktiken - lagen är ju solklar på att ingen får anställas som GSS med stöd av ”någon annan lag”. Med andra ord är GSS-anställningar med stöd av ALVA förbjudna från och med halvårsskiftet.

Eftersom införande 4.2 av PRIO är försenat till i höst har Försvarsmakten här ett intrikat problem att lösa - GSS/T existerar ju inte i PRIO idag.

Efterhand som GSS/T anställs och börjar tjänstgöra med stöd av den nya lagen kommer sannolikt olika civila arbetsgivare att höra av sig till Försvarsmakten för att kontrollera vilken rätt till ledighet med mera som deras personal har. Regeringens proposition var ju tydlig rörande Försvarsmaktens behov av en särskild funktion för att hantera arbetsgivarrelationer. Försvarsmakten har dock agerat långsamt i denna fråga - lagen är i kraft men någon ny funktion syns inte till.

Jag önskar mina läsare en skön sommar.

GMY

Sinuhe

Ingen väg in

Försvarsmakten har i flera år arbetat med att ta fram en efterföljare till det nu existerande intranätet emil. Alla som kämpat med den helt ologiska strukturen när man ska söka efter information välkomnar säkert ett nytt modern intranät. Projektnamnet var ”En väg in”.

En bärande princip i arbetet var att det skulle vara möjligt att nå intranätet även om man inte satt vid en AP-dator (Försvarsmaktens arbetsplats). Det visade sig nämligen att det fanns gott om försvarsmaktspersonal, både anställa och andra, som var helt utestängda från den nuvarande lösningen.

Till att börja med så var alla icke-anställda utestängda. Man kanske kan diskutera i vilken utsträckning som hemvärnspersonal, frivilliga etc. har ett reellt behov att söka information på Försvarsmaktens intranät. Den icke-anställda personalens behov fanns i alla fall på kartan när man började söka efter en ny lösning.

Den anställda personalen var ett större problem och värderades också högre. Reservofficerare, tjänstlediga, personal som tjänstgjorde i miljöer där AP-datorer inte förekom var alla en del av det identifierade problemet. Under resans gång har ju Försvarsmakten dessutom tagit stora steg mot införandet av tidvis tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän - en kategori som när den är fullt uppfylld sannolikt kommer att omfatta en bra bit över 10 000 arbetstagare.

För någon vecka sedan fick jag för första gången information om att det inte alls kommer att bli så att ”extern” personal av något som helst slag kommer att kunna logga in i systemet via internet. Detta innebär att följande personal kommer att vara exkluderade:

• Alla tidvis tjänstgörande, dvs. alla reservofficerare och alla tidvis tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän. Den samlade volymen kan uppskattas (lite beroende på vilket år man mäter) till cirka 15 000 individer - alla anställda av Försvarsmakten.
• Alla kontinuerligt tjänstgörande som är är tjänstlediga, oavsett orsak. Jag har inga aktuella siffror på hur många detta kan röra sig om, men uppskattar volymen till cirka 500 individer. Detta innefattar bland annat yrkesofficerare som tjänstgör på FMV, FHS och inom regeringskansliet.
• Alla som tjänstgör i internationella militära insatser, oavsett om individen är tidvis eller kontinuerligt tjänstgörande, alternativt direktrekryterad.
• Hela hemvärnet, dvs. runt 22 000 personer.
• Yrkesofficerare och kontinuerligt tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän som tjänstgör utomlands (exempelvis i staber eller i andra förbandsenheter). Kan det vara så att denna kategori omfattar 500 personer?

Jag måste säga att det känns som att detta är mycket illa skött och resultatet är en stor besvikelse. Ryktet säger att det är av säkerhetsskäl som den nu skissade systemlösningen enbart innefattar dem som sitter vid en AP-dator.

Jag kan utan problem logga in på min bank från min dator hemma. Jag kan också logga in på min bank via smartphone. Väl inloggad kan jag se olika typer av kontoinformation. Jag kan också betala räkningar och överföra pengar. I hemmamiljö sker detta via en liten smart  dosa, som ger en ingångsinloggning. Om jag i stället använder min smartphone sker det genom en enkel inloggning med en avancerad PIN-kod.

Snälla Försvarsmakten - gör om och gör rätt. Det duger inte att exkludera majoriteten av Försvarsmaktens personal från det interna informationssystemet. Min slarviga kalkyl ovan visar ju att merparten av Försvarsmaktens cirka 55 000 personer blir exkluderade. I insatsorganisationen kommer en övervägande del av personalen att vara exkluderad.

Var det verkligen så vi ville ha det? ”En väg in” har i stället blivit ”ingen väg in”.

GMY

Sinuhe

GSS/K: bostäder och löneutveckling

I dagarna har en mycket livlig debatt rörande boende för kontinuerligt tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän blossat upp. Bloggaren Wiseman har varit mycket aktiv, liksom Johanna Hildebrand och Svenska Dagbladet. Jag känner faktiskt inte till hela bakgrunden, men som det målas ut i media verkar det som om sängar på logement som nyttjas av GSS/K plötsligt utan varning tagits bort. Alternativt har GSS/K blivit aviserade om att deras möjligheter till boende i kasern kommer att försvinna i höst. På vilken grund dessa förändringar vidtagits är för mig lite oklart.

När hela systemet med kontinuerligt tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän planerades var en grundbult att logementsboende för dem överhuvud taget inte skulle förekomma. En ”soldatesk-kultur” liknande de som finns i många andra länder skulle inte tillåtas växa fram hos oss. Kontinuerligt tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän skulle skaffa egna boenden, i likhet med de flesta andra statstjänstemän. Så småningom gjordes lokala anpassningar till denna grundfilosofi, främst på orter där det i praktiken är omöjligt att finna billiga bostäder. Ett system med ”övergångsboende på logement” växte fram, av Försvarsmakten internt beslutat till att omfatta maximalt sex månader. Problemet är bara att det är lika omöjligt att hitta ett billigt boende i Haninge efter sex månader som det är efter den första anställningsdagen. Övergångsboendet kan inte avlösas av något annat.

Problemet med att finna billiga bostäder accentueras sannolikt av att ett kontinuerligt tjänstgörande gruppbefäl, soldat eller sjöman inte är tillsvidareanställd utan istället är föremål för en anställningsform som är helt unik på svensk arbetsmarknad. Jag har inte information om att detta i realiteten påverkat möjligheten att få banklån för att köpa en bostadsrättslägenhet, men sannolikt är det så. 

Så kallat ”glest logementsboende” växte fram på vissa förband, det vill säga boende på logement med färre sängar än de gamla värnpliktslogementen. Detta blev ”övergångsboendet” i praktiken. Avsikten var att "trivselfaktorn" skulle vara lite högre och själva boendet i någon mån mer likt till exempel ett studentboende. Ett stort minus i sammanhanget var att regelrätt matlagning inte kunde ske på logementet. Till skillnad från en student (eller någon annan arbetstagare) var alltså dessa män och kvinnor i princip hänvisad till att äta frukost, lunch och middag på restaurant. Ett undantag från detta är personal som är påmönstrad på våra stridsfartyg - för dessa gäller särskilda regler.

Eftersom Försvarsmakten inte äger sina egna byggnader längre var tanken att det skulle upprättas ett hyresavtal, där Fortifikationsverket skulle vara kontraktspart. Jag vet faktiskt inte hur det hela fungerade i praktiken, dvs. om den enskilde ”hyresgästen” hyrde av Försvarsmakten eller Fortifikationsverket - sannolikt det senare.

Jag har tidigare argumenterat för att en bra metod att få GSS/K att stanna längre under sin anställning vore att erbjuda en förmånligare löneutveckling. Mitt förslag var tänkt att ställas i relation till den debatt om olika typer av premier som regeringen för i sin proposition. Jag är fortfarande av åsikten att en bättre löneutveckling är ett viktigt instrument för att få GSS/K att kvarstanna de sex år som Försvarsmakten planerat.

En bättre löneutveckling löser dock inte problemet för en nyanställd GSS/K, som regelmässigt hamnar mellan 16 250 kr och 16 500 kr i månaden i grundlön. Debatten om olika tillägg hör enligt min mening inte hemma här alls - som arbetstagare ska man kunna leva på sin lön och inte vara beroende av olika typer av (oregelbundet förekommande) tillägg till grundlönen. 

Jag anser att en lösning på problemet med logementsboende är att Försvarsmakten illa kvickt börjar skaffa personalbostäder, främst på de orter där det i praktiken är omöjligt att skaffa ett eget billigt boende avpassat för en nettoinkomst på cirka 12 000 per månad. Detta är redan på gång på Berga, där cirka 70 lägenheter planeras. 

Utvecklingen i Berga är mycket starkt pådriven av Sällskapet Kustjägarveteraner:

(http://www.forsvarsutbildarna.se/web/Sallskapet_Kustjagarveteraner.aspx). 

Bostäderna planeras att byggas av ett privat företag (Hemfosa AB) och huset/husen ska sedan blockförhyras av Stiftelsen MHS-bostäder:

(http://www.mhsbostader.se/). 

Hyresgästen blir alltså hyresgäst hos Stiftelsen MHS-bostäder och inte hos Försvarsmakten eller Fortifikationsverket. Sannolikt innebär ett hyresavtal att hyresgästen inte har formell besittningsrätt, dvs. kan fortsätta att bo i sin lägenhet efter det att anställningen som GSS/K har gått ut.

Mer information själva affärsupplägget finns här: 

http://kryssapeter.blogspot.se/2011/12/300-lagenheter-for-forsvarsanstallda.html

En stiftelse styrs av sin stiftelseurkund. En stiftelse får inte agera utanför det ramverk som finns i dess stiftelseurkund. Om en stiftelse ska ändra sin stiftelseurkund ansöker man om så kallad permutation hos Kammarkollegiet. Detta måste ske om Stiftelsen MHS-bostäder ska få ändrat uppdrag, exempelvis innefattande personalbostäder i hela Sverige och inte bara i Stockholm. Jag anser att det är en mycket god idé att jobba vidare i detta spår.

En klok åtgärd av Försvarsmakten borde vara att snarast initiera liknande upplägg på andra ställen än Haninge. Leveranstiden på lägenheter är sannolikt flera år, men det känns inte riktigt korrekt att bara göra ingenting. 

De faktiska genomsnittliga anställningstiderna för GSS/K är en avgörande framgångsfaktor för hela reformen.

En kombination av personalbostäder och en bättre löneutveckling är vad jag skulle vilja se.

Detta kan förresten vara mitt sista inlägg eftersom jag har svårt att hinna med att producera ett kvalitativt hyfsat inlägg varje vecka. Här vid Nilens strand finns det lite annat annat som lockar. Det känns lite grann som att det jag velat säga nu är sagt och det börjar bli dags att dra sig tillbaka.

GMY

Sinuhe

Insatsförsvar utan insatser

Det finns skäl att vara fundersam över att Försvarsmaktens deltagande i internationella militära insatser verkar vara i fritt fall. 

En viktig orsak till den reformerade personalförsörjningen var just att Försvarsmaktens krigsförband skulle vara så användbara att de utan att nyrekryteras skulle kunna användas för just insatser, både nationellt och internationellt. Det politiska målet sattes högt: 1 700 personer insatta i internationella militära insatser över tiden. Denna siffra ligger långt över vad Sverige haft för styrkor utomlands på mycket länge (sannolikt sedan Napoleonkrigens avslutande). På 70-talet hade Sverige en 700-mannabataljon (tre skyttekompanier) i Sinai och en 450-mannabataljon (två skyttekompanier) på Cypern.

Vad blev det då? Vårt bidrag till ISAF krymper och en avslutning kan skönjas runt år 2014. Vårt bidrag till KFOR är på väg att avvecklas. En ny insats runt Afrikas Horn kan skönjas men inga beslut är fattade. En sådan insats kommer att bli liten om man relaterar till antalet insatta personer.

Mina samtal med gruppbefäl, soldater och sjömän på många platser i Sverige ger vid handen att en viktig drivkraft för deras anställning är just möjligheten att få delta i internationella militära insatser. Jag tror detta gäller alla arenor. Den låga ingångslönen för gruppbefäl och soldater har ju delvis förklarats med att de över en längre tidsperiod kommer att få en betydligt högre medellön i och med alla de tillägg som utgår under en internationell militär insats.

Försvarsmakten måste enligt min mening göra två saker:

• Förmå regeringen att snarast fatta beslut om minst ett större svenskt truppdeltagande i en internationell militär insats. Insatsen bör vara långsiktig och omfatta markarenan. Insatsen bör vara av den arten att vi för första gången kan peka på en vanligt krigsförband (helst av bataljonsstorlek) och ge dem marschorder. Det får vara slut med plocke-pin-sammansatta förband.
• Överväga hur den tidvis tjänstgörande personalen ska upprätthålla någon rimlig duglighet utan att ”trimmas” av de två internationella militära insatserna som tidigare planerades för dem. En rimlig ansats är att utöka antalet krigsförbandsövningar från tre under en åttaårsperiod till minst det dubbla. Krigsförband som inte trimmas genom deltagande i internationella militära insatser borde kanske rent utav genomföra krigsförbandsövning varje år? 

Det kanske till och med är så att en klok lösning skulle vara att hitta en modell som innebär att internationella militära insatser genomförs med stående förband medan kontraktsförbanden, med deras stora inslag av tidvis tjänstgörande personal, upprätthåller sin duglighet genom en kraftigt förtätad KFÖ-verksamhet. Försvarsmaktens relationer till andra arbetsgivare skulle sannolikt förbättras genom en sådan lösning.

Jag är självklart medveten om att Försvarsmakten inte kan delta i internationella militära insatser enbart för att öka motivationen för personalen (främst k-personalen). Det finns ändå starka skäl att fundera över var vi håller på att hamna och hur det kunde bli så här.

Trots allt är det inte så att det saknas potentiella insatsområden. Konflikten mellan Sudan och Sydsudan kan till exempel få till följd att det upprättas en buffertzon mellan dessa båda stater. Enligt min mening skulle deltagande i en större internationell militär insats i ett sådant sammanhang vara en god sak - både för Försvarsmakten och för befolkningen i aktuell del av Afrika.

Jag vill slutligen framhålla att jag är mycket väl medveten om att Försvarsmaktens personal deltar i olika insatser dagligen. Tyvärr är de för små och specialiserade för att få något större genomslag avseende personalförsörjning. Sverige hade sannolikt inte behövt byta personal-försörjningssystem för den verksamhet som bedrivs.

GMY

Sinuhe

Längre anställningstid för GSS/K

Det finns goda skäl att ifrågasätta den planerade genomsnittliga anställningstiden för GSS/K. Siffran bygger ju inte på empirisk kunskap om hur länge ett kontinuerligt tjänstgörande gruppbefäl, soldat eller sjöman tänker kvarstanna i sin anställning. Möjligen finns det någon internationell forskning att luta sig mot, men eftersom alla länder är socialt olika bör man inte dra för stora växlar från exempelvis erfarenheter från Nederländerna eller Kanada.

I regeringens proposition om ”soldatanställningar” (den borde rimligen heta ”om vissa anställningar som gruppbefäl, soldat eller sjöman i Försvarsmakten”) framgår det att regeringen är lite inne på ett premiesystem för att skapa entusiasm för att kvarstanna i sin anställning de sex år som Försvarsmakten kalkylerat med.

Jag är mycket tveksam till ett premiesystem - av flera orsaker.

En grundläggande orsak är att jag inte anser att ett sådant system överensstämmer med Försvarsmaktens värdegrund. Det kan rimligen inte anses vara att ta ansvar om Försvarsmakten genom att vifta med en morot långt bort försöker skyla över andra grundläggande brister.

En lika stark orsak är att premiesystem lätt riskerar att bli väldigt fyrkantiga. Om Lisa verkligen vill kvarstanna i sju år men blir skadad och måste sluta (hon uppfyller ju inte längre sin befattnings kravprofil) utgår ingen premie - detta trots att hon egentligen vill kvarstanna.

En tredje orsak är att ett premiesystem, så länge det inte är undantaget från beskattning i inkomstskattelagen, ger väldigt lite ”pang för pengarna”. 

Låt mig exemplifiera. 

Försvarsmakten inför ett system som innebär att efter sex års anställning får man 200 000 kr i premie. Med sociala avgifter kostar detta Försvarsmakten cirka 1,45 X 200 000 kr = nästan 300 000 kr. Lisa får dock bara ut kanske hälften (med hänsyn till att Lisas marginalskatt till stor del är okänd har jag gissat på 50 % i marginalskatt). Utbetalningen blir föremål för beskattning av engångsbelopp, så den omedelbara beskattningen blir sannolikt ännu högre. Korrekt ”netto” visar sig inte förrän senare, beroende på jämkning etc.

Kalkylen ovan indikerar att Försvarsmakten får en kostnad på cirka 300 000 kr och Lisa får behålla cirka 100 000 kr. Dålig växelkurs.

Hur kan man i stället göra då?

Enligt min uppfattning, som har visst stöd av många samtal med olika gruppbefäl, soldater och sjömän, är det bättre ur flera aspekter att lägga pengarna på en bättre löneutveckling.

De gruppbefäl, soldater och sjömän som jag talat med har ofta inga större synpunkter på ingångslönen. Det är trots allt så att de anställs efter en mycket kort utbildning - i princip (nästan) är de outbildade. Ofta har de visat förståelse för detta.

Men - den kommande löneutvecklingen under de kommande anställningsåren upplevs som dålig. Redan det nu avskaffade tarifflönesystemet innehöll endast mycket låga löneökningar. En lönesättning baserad på I-löner kan kanske bli annorlunda, men det finns skäl att tro att det inte kommer att bli några avgörande skillnader. 

Om man i stället använder de 200 000 kr som avsatts för premier skapas det reellt utrymme för en betydligt bättre löneutveckling (utöver RALS-ökningarna).

Om 200 000 kr läggs ut under sex år ger det 33 000 kr per år, eller cirka 2 750 kr per månad. Att gå från cirka 16 500 kr till 19 250 kr det andra året ger tydliga resultat.

Ett problem med modellen är att den sannolikt innebär att att gruppbefäl, soldater och sjömän snabbt kommer att tjäna mer än sina officerare och specialistofficerare. Ojdå.

Nja, det kanske är så att summan 200 000 kr är alldeles för högt ansatt. Jag känner inte till om skisserade premiesystem är beloppsatta. Om de är det är kanske beloppen betydligt lägre än 200 000 kr. Jag vet inte.

Slutsats: Det finns goda skäl att i stället för att införa ett premiesystem använda det planerade ekonomiska utrymmet för en bättre löneutveckling. De skevheter som uppkommer i lönehänseende relaterat till officerare och specialistofficerare får man studera särskilt. En slutlig lösning kanske rent av innehåller en kombination av accelererad löneutveckling och en (mindre) premie vid anställningens slut.

Ett införande av ett system med accelererad löneutveckling för GSS/K måste ställas i relation till lönebildningen för GSS/T. Exakt hur detta ska gå till har jag inget konkret förslag till. Det finns dock skäl att anta att själva grundlönen inte är en primär drivkraft för GSS/T - GSS/T ska ju främst tjänstgöra under förhållanden då det tillkommer andra typer av tillägg: övningsdygn, ersättning enligt Utlandsavtalet etc.

Scenen är öppen för kloka kommentarer.

GMY

Sinuhe

Försvarsförmåga här och nu

I ett antal olika artiklar har Sveriges försvarsförmåga ”här och nu” berörts, främst med inriktning på att rikta ljuset på det stora behov av materiell förnyelse som föreligger snart.

Denna blogg handlar mycket sällan om materiel och så är fallet även denna gång.

Diskussionen om materiel missar som vanligt helt den viktigaste aspekten för en lands försvarsförmåga - personal. Utan personal finns det ingen försvarsförmåga.

En del av det stora behov av materiel som finns uppges återfinns inom sjukvårdsförbanden (jag vet inte riktigt och det är sjukhuskompanierna och sjukvårdsförstärkningskompanierna  som åsyftas, eller om det är den försvarsmedicinska förmågan i allmänhet). Jag skulle vilja påpeka att detta endast är det mindre problemet. Det större problemet är att det inte finns någon personal - eller åtminstone att en avgörande stor del av personalen saknas.

I de fyra kompanier jag räknade upp ovan kan det möjligen finnas en och annan krigsplacerad läkare eller sjuksköterska. Nyttjande av dessa är dock villkorad av ett läge där riksdagen har utlyst höjd beredskap (det vill säga skärpt beredskap eller högsta beredskap). Lagen om totalförsvarsplikt är till vissa delar vilande. Detta gäller bland annat plikten att genomföra grundutbildning, repetitionsutbildning, beredskapstjänst och krigstjänst.

Vad är det exakt som saknas då?

Jag vet faktiskt inte exakt. Det kan vara så att huvuddelen av reservofficers-befattningarna är bemannade med arbetstagare som a) har visat intresse för att tjänstgöra samt b) uppfyller respektive befattnings kravprofil. Jag tror dock inte att så är fallet - en gissning är snarare att en stor del av dessa befattningar är vakanta.

Det jag är 100 % säker på är att alla de befattningar som är avsedda för tidvis tjänstgörande specialister (befattningar benämnda CR eller CF) är vakanta - detta eftersom det inte finns något författningsstöd för en sådan kategori. Rekrytering har inte heller startat.

Från och med 2012-07-01 kommer det att finnas två typer av tidvis tjänstgörande personal: reservofficerare och GSS/T. Ingen annan kategori omfattas av ett författningsstöd som ger rätt till ledighet för att tjänstgöra i Försvarsmakten.

Ska Försvarsmakten med bibehållen trovärdighet säga att det finns en adekvat försvarsmedicinsk förmåga måste rekrytering och utbildning av tidvis tjänstgörande specialister startas snarast. Deras anställningsform måste sannolikt sökas inom de båda anställningsformer jag redogjort för ovan.

GMY

Sinuhe


Uppdatering tnr 011825: Det är givetvis så att det trots allt finns andra kategorier som har rätt att till ledighet för att tjänstgöra i Försvarsmakten - nämligen personalen i Hemvärnet samt personal som anställts med stöd av den så kallade IMI-lagen för att tjänstgöra i en internationell militär insats. Sådan personal är dock inte "tidvis tjänstgörande".
Uppdatering tnr 011830: Nu har jag förenklat verkligheten lite. Om regeringen återinför värnplikten, helt eller delvis, eller utlyser höjd beredskap är det givetvis så att den personal som ska tjänstgöra har rätt att lämna sin civila sysselsättning för att tjänstgöra i Försvarsmakten. Det är dock inte det som frågan gäller "här och nu". Dessutom är sådan personal (krigsplacerade värnpliktiga) inte "tidvis tjänstgörande".