söndag 11 mars 2012

Utbildning av yrkes- och reservofficerare



Försvarsmakten har de senare åren tagit ett antal steg avseende utbildningen till yrkes- eller reservofficer.

Officersprogrammet

För de officersaspiranter som vill bli anställda som kontinuerligt tjänstgörande officerare, dvs. yrkesofficer med tjänstegrad från och med fänrik, är det Officersprogrammet (OP) vid Försvarshögskolan som primärt gäller. Anställningen som yrkesofficer baseras på då på 17 § i Officersförordningen. 17 § säger i klartext att den som genomgått grundläggande officersutbildning inom Försvarsmakten eller utbildning vid Försvarshögskolan som leder till en officersexamen kan anställas som yrkesofficer i Försvarsmakten. Förordningen ställer alltså inte som villkor att blivande yrkes- eller reservofficerare måste genomgå OP.

Själva programmet omfattar 180 högskolepoäng och ger en akademisk examen på grundnivå i form av en officersexamen. Officersaspiranterna har två ”hussar”, nämligen Högskoleverket och Försvarsmakten.

Utbildningen på OP kanske börjar finna sina former, med det finns långtgående kritik som man inte behöver vara speciellt lyhörd för att uppfatta.

För det första är utbildningen tydligen mycket långsam. Detta visas av att ett antal officersaspiranter samtidigt som de läst på heltid vid Officersprogrammet också läst på heltid vid ett annat program; läkarprogrammet till exempel.

För det andra finns det (vad jag vet) ingen annan högskoleutbildning där man a) slipper ta studielån, b) har gratis mat och logi, c) gratis hemresor samt d) en ganska säkert jobberbjudande efter examen. Även om ”officersyrket” i sin grund skiljer sig från att vara civilekonom, så kan många ha svårt att inse varför skillnaden måste manifesteras redan under studierna. Det faktum att förmånspaketet är så positivt bidrar sannolikt till att även ”andra” högskolestudenter dras till OP, även om de egentligen inte alls tänker sig en framtid i Försvarsaktens trygga famn.

För det tredje finns det en allmän kritik att de nyblivna fänrikarna ”inte kan någonting”. Sådan kritik har emellertid alltid funnits, oavsett hur den stackars fänriken hade producerats. Skillnaden är möjligen att Försvarsmaktens kostnad för att utbilda fänriken har mångdubblats utan att den inledande kvaliteten blivit bättre. Det finns vidare funderingar på andra bloggar ( http://navyskipper.blogspot.com/2012/02/gastinlagg-officersutbildningen.html) om att OP egentligen är rätt illa anpassad till flottans behov.

Man kan slutligen reflektera lite över att nyblivna fänrikar som läst OP stolt förkunnat att ”vi är de enda officerarna med akademisk examen”. Detta är helt felaktigt. Det finns ett antal yrkesofficerare som av andra orsaker har en akademisk examen av typen civilingenjör, civilekonom, juristexamen etc.. Bland reservofficerarna, vilka också är officerare, är en akademisk utbildning legio. Det är vidare inte så att just en akademisk examen är det mest värdefulla för den blivande högre officeren - det kanske är ännu bättre med en bred akademisk utbildning på 180 högskolepoäng (statskunskap, nationalekonomi, psykologi, sociologi, juridik etc.) utan att för den skull få en yrkesexamen baserad på minst 90 högskolepoäng i ett huvudämne.

Vare sig Gustaf II Adolf, Johan Banér eller Lennart Torstensson hade någon akademisk examen. Johan Banér var en sjujäkla krigare men ingen bokmal. Leda fälttåg var han ändå ganska bra på.
Det finns slutligen ingenting som säger att OP inte kan leda till en anställning som reservofficer. Officersförordningens 17, 18 och 20 §§ gör över huvud taget ingen åtskillnad avseende utbildningens innehåll eller längd, beroende på om individen ska anställas som yrkes- eller reservofficer.

Specialistofficersutbildningen

Specialistofficersutbildningen (SOU) är en arton månaders inomverksutbildning, som också bedrivs i enlighet med 17 och 18 §§ i Officersförordningen. Specialistofficersutbildningen är alltså just en sådan grundläggande officersutbildning inom Försvarsmakten som förordningen 17 och 18 §§ nämner. 

Specialistofficersutbildningen var ursprungligen 12 månader, men blev sedermera förlängd till 18.
Vad jag har uppfattat har SOU nu börjat finna sin form, och resultatet upplevs som ”tillräckligt bra”. 


Tonvikten ligger på det militära hantverket, utan att lägga för mycket tid på den bakomliggande teoribildningen. Man kan säga att officeren jobbar med VAD, men specialistofficeren med HUR. 

SOU är primärt framtagen för att producera de yrkesofficerare som anställs som 1:e sergeanter. Efterhand har dock utbildningen kunnat bredda sin målgrupp, vilket jag redogör för nedan.

Särskild officersutbildning

Särskild officersutbildning baseras på 20 § i Officersförordningen. 20 § ger Försvarsmakten möjlighet att erbjuda en särskild officersutbildning om det behövs för att på ett kostnadseffektivt sätt knyta till sig särskilda kompetenser.

Av någon anledning benämndes utbildning enligt 20 § tidigare anpassad officersutbildning. I senaste FM PersI är detta dock ändrat, så nu har utbildningen samma namn som den har i förordningen.
Särskild officersutbildning används, vad jag vet, främst inom tre olika särskilda arbetsområden:
  1. Försvarsmedicinpersonal
  2. Flygledare
  3. Meteorologer 
Officersförordningen anger inte hur lång en särskild officersutbildning minst måste vara. Jag tror mig minnas att särskild officersutbildning på FömedC är på sammanlagt 18 veckor. 

Man bör lägga märke till att utbildning enligt 20 § kan leda till en anställning som antingen yrkes- eller reservofficer!

Utbildning till reservofficer

Utbildningen till reservofficer har i praktiken legat nere ett stort antal år. Den senaste fastställda utbildningen hette reservofficersprogrammet (ROP). ROP dog emellertid sotdöden när MHS Ö lades ned. De senaste åren har det funnits vissa möjligheter att läsa SOU med sikte på en reservofficersanställning i tjänstegraden 1:e sergeant , men detta har överhuvud taget inte marknadsförts mot den tänkta målgruppen. Utfallet är vad jag vet har varit volymmässigt mediokert.

Samtidigt togs det fram en tvåårig utbildning (”ROU”) som var tänkt att användas för utbildning av reservofficerare med tjänstegrader från och med fänrik. Utbildningen gavs namnet Reservofficersutbildningen (ROU), men har aldrig genomförts. Däremot fanns den under en tid omnämnd på Försvarsmaktens hemsida.

Eftersom Försvarsmaktens underskott av reservofficerare, dvs. reservofficerare som har kompetens och beredvillighet för en befattning i ett krigsförband, nu verkar bli mer allmänt erkänt så har PERSDIR nyligen fattat beslut att alla blivande reservofficerare ska genomgå SOU. På hemsidan benämns detta som ”SOU/R”, men jag tror det är bara är en redovisningsfråga - själva utbildningen måste vara likadan som den ”vanliga” SOU.

Nu kommer det intressanta. 

För att bestämma enligt vilka kriterier som en officersaspirant ges tjänstegrad vid reservofficersanställningen har man valt att ta hänsyn till individens akademiska status vid examen. SOU ger i sig inga högskolepoäng, så systemet innebär att eventuell akademisk examen måste ha intjänats innan man påbörjar SOU/R.

Om officersaspiranten har en akademisk examen på grundnivå (minst 180 högskolepoäng, varav minst 90 högskolepoäng i ett huvudämne) är han eller hon kvalificerad att söka och erhålla en officersbefattning. Anställningen sker då som reservofficer med tjänstegraden fänrik.

Om officersaspiranten inte har en akademisk examen enligt ovan kan man bara söka och få befattningar för specialistofficerare, normalt på befattningsnivån OR 6. Anställningen sker alltså som reservofficer med tjänstegraden 1:e sergeant.

En reservofficer med tjänstegrad motsvarande befattningsnivåerna OR 6-9 kan bli befordrad till tjänstegrad motsvarande befattningsnivå OF 1 eller högre om han eller hon, efter det att reservofficersanställningen skett, senare erhåller en akademisk examen på grundnivå. Egentligen är det bara så att individen i sin anställning som reservofficer ges en annan tjänstegrad genom en befordran.


Man bör observera att det inte finns något författningsstöd för uppdelning av yrkes- och reservofficerare mellan officerare respektive specialistofficerare. Officersförordningen nämner endast yrkes- och reservofficerare och inte deras respektive undergrupper. 

Nu kommer det ännu mer intressanta.

Varför kan man inte tänka sig att utbilda blivande yrkesofficerare med fänriks tjänstegrad på samma sätt som blivande reservofficerare med fänriks tjänstegrad, dvs att individens akademiska status vid examen styr vad man kan anställas i för tjänstegrad, för både yrkes och reservofficerare?

Det finns säkert goda skäl för att vissa blivande yrkesofficerare produceras genom att genomgå OP. Men - det finns också starka skäl för att åtminstone våga testa att producera ett mindre antal blivande yrkesofficerare med fänriks tjänstegrad genom att rekrytera ett antal civilekonomer och civilingenjörer och sedan låta dem genomgå hela den ordinarie SOU och sedan bli anställda som yrkesofficerare i tjänstegraden fänrik.
  • Deras rena yrkeskunskaper kopplat till instegsbefattningen torde vara bättre än deras kollegor från OP. 
  • Deras reella akademiska bakgrund torde vara mer generell, och erövrad i större konkurrens. 
  • Deras benägenhet att så småningom söka sig till en annan arbetsgivare torde underlättas av att de har en ”riktig” akademisk examen som inte baseras på Clausewitz.
Jag lämnar härmed frågan fri, och återgår till min iMac i min hydda vid Nilens strand.


GMY


Sinuhe

34 kommentarer:

  1. Intressant inlägg. Har inte hunnit bilda mig något ordentlig uppfattning än. Vad är egentligen det bakomliggande syftet med att en officer ska ha en akademisk examen? Utan det är det svårt att ta ställning till ditt förslag som rent spontant låter vettigt.

    SvaraRadera
  2. CS

    Jag vet faktiskt inte ett dugg om de bakomliggande motiven. Det har ju skett en allmän "akademisering" av många utbildningar, men varför just yrkesofficerarna drogs in i detta sammelsurium vet jag inte.

    Enligt min mening var den gamla typen av yrkesofficerare (regementsofficerare) ofta mycket kompetenta personer som normalt hade det lätt att få en civil anställning om de ville. detta trots avsaknad av akademisk examen på grundnivå.

    GMY

    Sinuhe

    SvaraRadera
  3. Bakgrunden till kravet på akademisk utbildning anses vara det akademiska förhållningssättet med ett kritiskt förhållningssätt och analytiskt tänkande. Det är en svensk anpassning till utländsk norm i t ex USA. Även om det inte är ett fullständigt krav i Storbritannien är det närmaste legio. Ser man till högre officerare i t ex USA är det ytterst få som inte har en avancerad universitetsutbildning att luta sig tillbaka på och bland de absolut högsta officerarna är det svårt att finna någon. David Petraeus har t ex både en master och en Ph D. Jämför man med våra svenska generalspersoner finns det endast en med doktorsexamen och hur det står till med övriga akademiska studier är svårt att säga.

    Man kan jämföra det med fördelarna som drogs under värnpliktssystemet med personal med breda civila erfarenheter och bakgrunder. En akademisk examen gör också officeren betydligt mer gångbar i det civila och underlättar yrkesväxling, men den huvudsakliga anledningen är just skolningen i det analytiska och kritiska förhållningssättet. Det är lätt att spekulera i att hade en större del av HKV, i synnerhet de högsta nivåerna, haft ett mer kritiskt förhållningssätt till information hade vi kanske sluppit undan en hel del snedsteg under 00-talet – t ex avarterna inom NBF.


    Rätt väg att gå vore precis som Sinuhe antyder, att modifiera officersutbildningen att även kunna acceptera civil akademisk utbildning som grundplatta på samma sätt som i andra länder, t ex den amerikanska OTC/ROTC.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Torde man inte kunna diskutera När denna akademiska utbildning ska läggas under karriären? Petraeus tog sin mastersexamen 10 år efter Westpoint, som en del i Command and General Staff College. Därefter doktorerade han vid Westpoint. I andra länder är det främst den högre utbildningen som akademiseras. Därmed skapas moduler som kan flexibelt kan läggas till individens tidigare meriter: du skapar möjligheter för rörlighet mellan kategorierna.

      Radera
    2. Jag kan mycket väl tänka mig att en kandidatexamen blir ett krav för att kunna uppnå exempelvis tjänstegraden major/örlogskapten. Det jag saknar är själva analysen om vid vilka nivåer som ett akademiskt förhållningssätt blir värdefullt.

      GMY

      Sinuhe

      Radera
  4. Tack för klarläggandet. Därmed torde alltså innehållet i de akademiska studierna vara av mindre betydelse och i så fall är Sinuhes förslag lämpligt.

    SvaraRadera
  5. Några kommenterar från en kadett. Det är riktigt att den akademiska utbildningen i sig inte bedrivs i något svindlande tempo. Jag har inte läst på högskola/universitet innan men har fått uppfattningen av mina skolkamrater som gjort det att tempot där är högre. Det du inte tar upp är att parallellt med den akademiska utbildningen så bedriver Försvarsmakten utbildning, främst sommartid men även regelbundet under veckorna. Detta tar trots allt en del tid även om den kanske inte är så intellektuellt betungande.

    De kadetter som läser dubbla program upplever jag inte har särskilt mycket tid över vid sidan av studierna men det är som du påpekar möjligt att ro i hamn det.

    Jag är i det stora hela nöjd med mitt val att läsa till officer även om en del av de förmåner du nämner inte riktigt fungerar. Den utlovade studielitteraturen har till exempel vid tillfällen inte delats ut till alla pga. brist och det har varit betydande strul med resorna. Därtill har någon enstaka kadett fortfarande, efter över ett halvårs studier, inte fått ut vapenrock, som ett exempel på att logistikkedjan inte är helt tillfredsställande.

    Akademiseringen diskuteras givetvis friskt även bland oss kadetter och åsikterna går ganska brett isär. Jag upplever dock att skolan har börjat hitta bättre former mellan teori och praktik än vad som varit tidigare utbildningskullar, åtminstone enligt vad jag lyssna mig till bland äldre kadetter. De motiveringar vi fått till akademiseringen är bla. att "skapa ett kritiskt förhållningssätt", om det ska göras via militära högskolestudier även om jag personligen har svårt att se att till exempel ekonomistudier skulle göra mig bättre rustad.

    Tycker det är mycket intressant att du väljer att skriva om personalförsörjningssystemet och officersutbildningen i synnerhet eftersom det för närvarande ligger mig nära.

    /OP-kadett

    SvaraRadera
    Svar
    1. OP-kadetten

      Tack för ett intressant inlägg! Jag ber att få återkomma med några kommentarer lite senare.

      GMY

      Sinuhe

      Radera
  6. Wiseman och CS

    Det är exakt det som är själva idén med mitt förslag. Försvarsmakten har på något märkligt sätt blandat ihop a) behovet av en civilt gångbar examen med b) behovet att ett akademiskt synsätt. Många anser att resultatet inte blev speciellt bra - eller är det så att det finns stora grupper av verksamma på regementen och flottiljer som verkligen tycker att de från OP producerade fänrikarna i något tydligt avseende skiljer sig från de fänrikar som på 70-, 80- och 90-talet producerades?

    GMY

    Sinuhe

    SvaraRadera
  7. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  8. Sinuhe:

    Skillnaden man märker är att våra yngre kollegor överlag är mer kritiska. Huruvida det är en generationsfråga eller till följd av utbildningen återstår att se.

    I USA ställs inga större krav på vilken inriktning man har på sin akademiska examen. Det verkar närmast som om bredden är att föredra, vilket är förståeligt. Märk också väl att de fyra år som genomförs på West Point, i Colorado Springs eller Annapolis leder till en civil examen som läses in parallellt med de militära studier. Så till vida är det alltså ingen skillnad mellan yrkesofficerarna. Dit har vi en bit kvar.

    Det är förmodligen inte för inte många av våra tidigare reservofficerare är långt mer framgångsrika än sina yrkeskollegor.


    Man måste dock inse att det finns en mycket stor och avgörande skillnad mellan USA och Sverige där min uppfattning är att det är vi som gör fel. Skillnaden är tempot i förbandstjänst. Medan den svenske officeren och organisationen under 00-talet blivit katastrofalt oövad, är grunden i den amerikanska organisationen att bygga så mycket erfarenheter som möjligt för officeren när denne är i skarp tjänst. På så sätt hinner man befästa militära kunskaper och ändå göra avbrott för studier. Det finns där också en helt annan personalrörlighet som är av godo. Ser man till den brittiska armén anses det vara fundamentalt att en officer med täta mellanrum byter tjänstgöringsställe och framförallt inriktning i syfte att ha en organisation med så bred kompetens och sammanhållning som möjligt.

    Även där har vi mycket att lära. Man ska dock komma ihåg att förmånerna är anpassade till kraven.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Wiseman

      Tyvärr träffar jag inte så ofta de yngre kolleger du refererar till. I de fall jag trots allt gör det kan jag hålla med om att deras grundläggande attityd är annorlunda än den var på min tid.

      Jag tycker det amerikanska systemet styrker grundtesen i mitt inlägg: det spelar en mycket liten roll inom vilket ämnesområde som man har tagit 180 hp. Invändningen att Försvarsmakten då kommer att befolkas av fjärilsforskare är bara löjlig.

      Det viktiga är att Försvarsmakten måste förmås att TESTA att utbilda även OFF/K på samma sätt som OFF/T. Författningsmässigt ser jag inga problem med de nuvarande skrivningarna i förordningen.

      GMY

      Sinuhe

      Radera
  9. Wiseman skriver: "Bakgrunden till kravet på akademisk utbildning anses vara det akademiska förhållningssättet med ett kritiskt förhållningssätt och analytiskt tänkande." Jag delar helt hans uppfattning om akademiseringens betydelse för verksamheten även om den tydligen sker på lite väl stor bekostnad av den militära skolningen för tillfället. Det som är beklämmande är dock det förhållningssätt som FM ledning har mot officerskåren i stort. Jag har fått uppfattningen att den ses som gnällig, ifrågasättande, kritisk och svårhanterlig av ÖB och hans gelikar. FM har ju med väldig energi arbetat för att akademisera officersutbildningen, när nu produkterna finns spridda i organisationen så vill man helst inte ha dom... Märkligt. En kritiskt tänkande och analyserande officer är det absolut säkraste sättet att utveckla FM till något som kan fungera som det var tänkt men då får faktiskt ledningen visa att dom också är med på tåget. Desto mer av ifrågasättande av verksamhetens bedrivande som förekommer desto mer utvecklas vi i rätt riktning! (OBS Detta har inget med de krav på lydnad som strid kan ställa på individer och organisation.) Omstruktureringen är ett typexempel på hur fel det kan bli då HKV tror att officerskåren m. fl. bara ska tugga och svälja de osammanhängande direktiv som ges ut. Börja med att nyttja den självständigt tänkande officerskåren till att utveckla FM istället!

    SvaraRadera
  10. Instämmer med föregående skribent 21.35

    SvaraRadera
  11. Tror detta system med olika grader för RO kan ställa till med problem och egentligen underminerar både OP och SOU.

    En annan fråga är vad händer med de som läst SOU, har en akademisk examen men är anställda som 1.serg. När (inte om) de säger upp sig men står kvar som reservofficerare - betyder det då att de kan komma tillbaka men på en OF-befattning samt befodras till fänrik?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att systemet underminerar OP är jag säker på. Jag kan däremot inte se att det underminerar SOU? En tänkbar påverkan kan dock vara att om en ökande andel SOU-elever är akademiker kommer de att ställa krav på en bättre och snabbare utbildning.

      Tyvärr förstår jag inte riktigt din avslutande fråga. Menar du att det är vanligt att en nyutnämnd SO/K har en akademisk examen i bagaget?

      GMY

      Sinuhe

      Radera
    2. Ett exempel på anonyms SOU akademiker är flottans skeppstekniker som läser till sjöingenjörer. Finns säkert flera andra kategorier.
      Den tolkning jag hört av PG-boks "krav på tjänster" så får inte den högsta "akademiska" nivån U4 finnas som kravprofil på OR befattningar. Verkar konstigt att det för militära tjänster är FHS (OP spåret/OF befattningar ),som har ensamrätt på denna nivå.


      anonym 2

      Radera
  12. Är det inte dags att låta Försvarsmakten och dess anställda lida mera, som utomstående så har jag noll förtroende för försvarsmakten som organisation.
    Jag tror inte en sekund på att FM och dess förband, chefer eller soldater/sjöman kan göra ett skit vid händelse av att svenska folket skulle behöva deras skydd.
    Det vore bättre att avveckla FM, spara ett antal miljarder och sedan upphandla yttre skydd på entreprenad.
    Anser ex. Nato att Sverige är strategisk viktigt så kommer man vilja skydda oss, tycker man inte det så klarar vi oss utan försvar.
    Det bästa vore att låta Nato och Ryssland + våra grannländer ingå ett avtal där Sverige görs till en militärfri zon.

    SvaraRadera
    Svar
    1. INTE lida mera ska det givetvis vara =)

      Radera
    2. Varför skulle Nato och Ryssland + våra granländer bry sig om att försvara oss? Varför skulle dom vilja lägga pengar på en sådan sak när dom brottas med inhemska ekonomiska problem och nedskärningar av sitt egna försvar?

      Varför saknar du förtroende? Är det så att du kanske vill sakna förtroende för försvaret? har du överhuvudtaget läst in dig på ämnet och analyserat vad som skulle ske om det du föreslår blir verklighet? Lämna gärna populismen därhän

      Radera
  13. Att döma av mina erfarenheter är det i USA mycket få officerare med typen fjärilsexamina eller spetsknyppling. De allra flesta har vanliga examina i ämnen som t ex Political Science, International Relations, Management, litteratur, historia eller språk.

    Alla med examen är inte heller superintellektuella bokmalar. En överste beskrev att han hade haft det trassligt i ungdomen och satsade på den uppfattat "lättaste" examen: Criminal Justice (i USA krav för att få bli polis).
    Denne blivande överste landade "på fötterna", tog sin examen och klarade sig rätt bra - kanske i huvudsak i kraft av andra kvaliteter.

    SvaraRadera
  14. @Anonym 1034 Du kan endast vara reservofficer som anställd. Har du sagt upp dig så är du inte resoff, utan fd resoff och du är inte ex lt utan fd lt. Det är en alltför vanlig missuppfattning att man är off och är en tjänstegrad. Det är man inte, utan man är anställd som de båda. Fullmaktsofficerare är en annan visa, men det är ju inte så aktuellt.

    För övrigt så är SOU/R + akademisk examen bra på alla möjliga sätt och vis. Det funkar ju för britterna med 44 veckor Commisioning Course på Sandhurst!?

    Lt Koskela

    SvaraRadera
    Svar
    1. Möjligen kan jag känns oro för hur det kommer att gå att rekrytera individer med en kandidatexamen till en utbildning om 18 månader plus en första tjänstgöringsperiod. Ska jag gissa tror jag att de akademiska meriterna i regel kommer att komma efter reservofficers-anställningen.

      GMY

      Sinuhe

      Radera
  15. Förvirrande, måste jag, säga med alla nya akronymer och benämningar. Kritiskt tänkande beror nog inte på akademisering i sig, det är en attityd och ett förhållningssätt man förmedlar. Personligen har jag under hela min officerstid bibringats att vara just kritisk i min yrkesutövning enligt talesättet: "tänker alla som chefen är det ingen som tänker". Som chef har jag också upplevt behovet av kritiska medarbetare för att kvalitetssäkra resultatet vare sig det var en stridsplan eller en stridsskjutningsplan, mm. Efter genomförd regementsofficersutbildning (före NBO 1983) var jag enligt utbildningsmålsättningen kvalificerad att vara plutonchef stf i grundorg eller bataljonsadjutant i kriorg. Vi hade bibringats både praktiska färdigheter för att kunna tjänstgöra på trupp och mer "akademiska färdigheter" som att hantera bataljonstaktik i brigads ram, göra taktiska bedömanden samt inte minst; fått en första grundläggande stabsutildning. Varför det? Jo, vår framtida "normerande" krigsbefattning var bataljonchef. Utbildingen kröntes ca 8 år senare med MHS AK, där stabstjänsten och AR 2 med taktiska bedömanden "drillades" och avslutades med en praktisk bataljonchefskurs. Vi hade två kompletta skyttebataljoner, mm till förfogande för tf i befattning från kompanichef till bataljonchef och stabsbefattningar. Alla arméelever genomförde alltså bataljonchefskursen som obligatorium oaktat kommande krigsbefattning, vilket medförde en oerhörd stabilitet ochkvalitet i organisationen. Först därefter började den individuella jakten på karriär i de högre graderna.
    Vad har dagens majorer för krigsbefattning (i insatsorganisationen? Sic!)? Där majorer förr var bataljonchefer är de nu kompanichefer. Är det kvalitetshöjning? Vad är det som den omtalade akademiseringen tillför utom att det möjligen blir lättare att byta till en civil karriär när nästa nedläggnings varv går i FM? Har akademiseringen urholkat officersutbildningen så att vi måste göra denna gradjustering?
    Dessutom mmisstänker jag att det amerikanska systemet, som nämns med så mycken kärlek ideligen, att likställa akademiker med officersämnen är ett enkelt sätt att göra urval. Har själv träffat åtskilliga officerare från USA som verkat "feluttagna" i alla fall i jmf med hur vi ser på den saken i Sverige.

    Vad är det som akademisering förbättrat? Eller skall förbättra, utom möjligheten att lämna yrket?

    Old School

    SvaraRadera
  16. Old School:

    En väl genomförd exposé. Nog handlar det om sållning allt. Det största hindret är idag att det är omöjligt att öva. Det finns ju inga resurser och har så inte funnits på flera år.

    SvaraRadera
  17. Ndorop:

    Den grundläggande officersutbildningen i USA i form av t ex West Point, Air Force Academy osv är också en fyraårig akademisk utbildning och ger förutom den militära utbildningen en civil kompetens och utbildning där samtliga kadetter väljer en major (huvudinriktning) för sina studier. Alternativet för dem som redan har en akademisk examen är att under en kortare tid komplettera med en militär utbildning för att få sin officersexamen.

    Masters och doktorandprogram genomförs senare under karriären av de officerare som vill söka sig vidare högt upp i graderna och bygger sannolikt på tidigare vald major eftersom det krävs gedigna grundläggande studier i ämnet för att kunna ta en masters eller doktorera.

    SvaraRadera
  18. När det gäller den amerikanska West Point-utbildningen får man inte glömma bort att de på intet sätt är redo för sitt yrke. Efter West Point går de grundläggande praktiska utbildningar inom det truppslag de valt eller tilldelats, för att kunna inneha befattningar som plutonchef, tex. Om jag kommer ihåg rätt ansåg dåvarande MHS efter ett studiebesök att en West Point-kadett efter sina fyra år var på samma kompetensnivå som en svensk KB-elev, men det är inget jag vet utan tror mig minnas ha hört i matkön.
    Är det där vi är på väg att hamna, en kadett som efter treårs heltidsstudier inte kan vara plutonchef, utan måste gå tilläggskurser?

    I Sverige har vi en missupfattning att officern skall kunna allt. Det är en missupfattning som grundades i NBO-systemet, att man skulle var chef - ledare - fackman. Vilket nonsens och omänskligt krav. Det innebär att man inte (fick inte bli) blev duktig på någonting. Därför måste man vara noggrann när man säger att fänriken inte duger någonting till. Säkert tycker "trupparna" (förr i tiden kompaniofficerarna/underofficerarna) det, men officeren skall inte bli världens bästa trupputbildare, det är just specialistofficerens roll! Officeren skall vara generalist, taktisk och operativ chef och ledare för taktiska och operativa förband. Då hinner man inte också bli världens bästa instruktör på grg och ksp och förflyttningssätten. Och skall inte heller vara. I officersyrkets natur ligger att man är ung som plutonchef och därmed mindre erfaren. Som stöd finns specialistofficeren. När erfarenhet och ålder kommer befordras man till högre nivåer. Så måste det vara av rent fysiska skäl. Det krävs högre fysisk prestationsförmåga som plutonchef än t.ex bataljonchef eller brigadstabsmedlem. (Jag vet att det finns specialförband med särskilda fysíska krav, här beskrivs den generella grunden)
    Å andra sidan kräver de senare befattningarna mer erfarenhet och utbildning. Men de skall aldrig tävla med specialistofficerarna om den djupa detaljkunskapen i våra olika system och soldatfärdigheter. (Jo, det finns säkert undantag men här finns inte uttrymmet att beskriva alla varianter)
    Frågan är alltså: Är våra kadetter efter tre års utbildning dugliga till att börja tjänsten som plutonchef/stf? Har de begreppen klara för sig om bataljonens strid och taktik inom brigad? Kan de formulera en bataljonsorder? Kan de inte detta så måste man ifrågasätta utbildningen. Om de inte är världsmästare på granatgevärets prestanda och data så kan vi leva med det.

    Old School

    SvaraRadera
  19. Tjänstemannen21 mars 2012 20:56

    Varför är det alltid det amerikanska utbildningssystemet som FM försöker apa efter? Det brittiska nämns visserligen ofta också i diskussionen. USA är förstås det land som "syns" mest militärt i världen f.n. Men ser man lite tillbaka i historien visar det sig att t.ex. Tyskland har en synnerligen gedigen tradition av en utomordentligt duglig befälskår, både officerare och underofficerare och underbefäl. Även kulturellt i största allmänhet står tyskt och svenskt varandra ganska nära, återigen historiskt sett. Kanske kan vi lära mer av Tyskland vad avser officersutbildning? Eller har de för lite akademiska inslag i sitt system vilket då går på tvärs med huvudsyftet att akademisera officersutbildningen (som tycks vara ett mål i sig själv mer än ett medel för att få fram en bra officerskår)?

    SvaraRadera
  20. Tjänstemannen:

    Du menar det Tyskland som har ett drygt års grundläggande officersutbildning för sina officerare och som sedan följs upp med tre-fyra års civila universitetsstudier innan det är dags för ytterligare officersstudier? Ja, det vi kan lära oss från dem är i alla fall att skriva kontrakt med de blivande officerarna så de inte tar sina gratisstudier och bara lämnar direkt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tjänstemannen22 mars 2012 11:08

      Japp, det låter som det Tyskland, och det låter som betydande akademiska inslag i utbildningen. Det blir förstås en rätt lång utbildingstid totalt sett, och just utbildningstiden är väl en huvudpunkt i kritiken som luftats här hemma från bl.a. flottanhållet.

      En reflexion är att naturligtvis kan man inte bara rakt av kopiera ett utländskt system till Sverige. Även om det rent av kunde vara en bra idé i vissa fall, skulle jag säga att det går inte - därtill är verkligheten för trögrörlig. F.ö. har nog inget enskilt land det perfekta befälsutbildningssystemet.

      Jag återkommer dock till att jag tycker att argumentationen för akademisering av officersutbildningen omfattar anmärkningsvärt mycket - nästan ensidigt - hänvisningar till USA. Detta blir särskilt konstigt om man betänker att många försvarspolitiker m.fl. emellanåt tycks grunda sin uppfattning om "militären" i största allmänhet på gamla Vietnamfilmer, och där framställs ganska sällan just den amerikanska officerskåren som särskilt duglig.

      Radera
  21. Bra där, Wiseman. En annan fråga vi kan ställa oss i det sammanhanget är hur det kommer sig att britterna lyckas locka unga människor med inhämtad akademisk examen att söka till officersutbildningen på Sandhurst, trots att det formella kravet är motsv gymnasiekompetens?

    Ett svar kanske är lönen. Gå in på brittiska arméns hemsida och titta på lönebilden för t.ex. officerare, det förklarar en del! De redovisar också vad både soldater och kadetter kommer att få för lön:
    Se http://www.army.mod.uk/join/20097.aspx och hitta t.ex. "Officer Rates of Pay", pdf för nedladdning. Har du en akademisk examen så är lönen än högre. "Smakar det, så kostar det".

    Det är alltså ett alternativ för ungdomar med höga ambitioner och akademisk examen i Storbritannien. Lönen är en icke föraktlig motivator för människor med ambitioner. Och det är helt ok, i varje fall när det gäller andra kvalificerade yrken i Sverige som läkare, tandläkare, jurister, ekonomer, etc (även i offentlig tjänst). Så varför inte officerare? Det är heller inte besvärande för FM att betala "marknadsmädssiga" löner till civil kompetens. Så varför inte till dess egna "slavar", officerarna och soldaterna?

    På FM:s hemsida är det närmsta jag lyckats komma "ALFA-avtalet" om jag skriver "lön" i sökrutan. Jag vet att vi har individuell lönesättning, men det måste väl ändå gå att ge någon fingervisning om vilken inkomst jag kommer att få om jag börjar inom FM? Eller är det lika svårt som att hitta hur man blir pilot på FM hemsida?

    Här finns en enorm utvecklingspotential!

    Old School

    SvaraRadera
  22. Tjänstemannen22 mars 2012 13:43

    Jag hittade en utredningsrapport tack vare ett inlägg hos Chefsingenjören. Där tittar man främst på de amerikanska och brittiska systemen - som båda förefaller betydligt mer flexibla än det svenska.

    Rapporten gavs ut för två år sedan. Någon som vet om den haft någon påverkan på något?

    SvaraRadera
  23. Tjänstemannen:

    Instämmer att vi är alldeles för benägna att kopiera andra nationers lösningar rakt av utan en mer övergripande analys kring kontexten. Som någon påpekade på någon av bloggarna är vi framförallt snabba att rakt av kopiera de senaste tekniska idéer från andra sidan Atlanten. Vårt nya personalförsörjningssystem är ju också en kopia från ett annat land och med inslag från andra länder – dock utan analys kring de sociala situationerna i dessa länder. Vi har ju i Sverige inte längre någon arbetsklass att tala om till skillnad från andra länder.

    Rent krasst borde man också kunna säga att ju färre officerare vi ska, desto högre krav borde vi kunna ställa på dem och deras utbildning.

    SvaraRadera
  24. Tjänstemannen23 mars 2012 10:10

    Wiseman: "ju färre officerare vi ska, desto högre krav borde vi kunna ställa på dem och deras utbildning"

    Huvudet på spiken! En av mina käpphästar är att militär verksamhet är till sin natur elitistisk - det gäller att vara bäst, tvåa duger inte. Detta borde återspeglas i synnerhet i officersutbildningen. Uttagningen och utbildningen till officer borde vara så utformad, att det är i alla bemärkelser "riktigt vassa knivar" som kommer ut i andra änden. Det behöver inte - borde inte - vara utformat så att "alla" eller "nästan alla" kan bli officer. Utser man fortfarande kursettor? Det borde man.

    Om vi nu inför ett system (efter någon, delvis oklar, utländsk modell) där unga nybakade officerare kommer att ges befäl över i vissa delar betydligt äldre och mer erfaren personal, måste officeren besitta något extra som skapar förtroende för honom eller henne hos den personalen. Ett stort antal högskolepoäng på papperet är knappast receptet. Däremot har vi säkert alla någon gång träffat individer som man intuitivt känner på sig är "bra folk", pålitliga, kunniga, gedigna i någon inte alltid helt solklar mening. De människorna är det ont om, men ju mindre officerskåren blir desto större möjlighet att de räcker - om vi utbildar och sållar på rätt sätt.

    Vad rätt sätt är vågar jag inte försöka definiera här och nu. Jag kan konstatera, att när jag försöker tänka på sådana militära personer jag själv mött har flera av dem haft t.ex. jägar- eller dykarbakgrund, d.v.s. de har kommit från svenska försvarets traditionella elitförband, där det nog många gånger förekommit en hel del sållning under den synnerligen krävande utbildningen. Tråkigt för dem som blivit bortsållade, såklart, men i förlängningen bra för organisationen som kan utnyttja dem som faktiskt klarade utbildningen. Jag tror att officersutbildningen - oavsett akademiseringsgrad - skulle behöva större inslag av "elitism" av den typen. Officersyrket är knappast för alla.

    Det här blev en aning flummigt, känns det som. Grundbudskapet är att jag tror att man borde ställa högre krav (akademiska, fysiska, militära o.s.v.) på officersstudenter (!) än på andra studenter.

    SvaraRadera