Wiseman beskriver mycket tydligt den eländiga kompromiss som regeringen träffat med (S) och vilka konsekvenser det får. Jag tror många inte vet FN-mandatets faktiska utformning, men visst är det skrivet betydligt mer långtgående än vad socialdemokraterna vill erkänna. Håkan Juholt kanske inte har läst det? Med tanke på hans tidigare uttalanden om "stående stridsvagnsbataljoner" så kan man undra.
"Authorizes Member States that have notified the Secretary-General, acting nationally or through regional organizations or arrangements, and acting in cooperation with the Secretary-General, to take all necessary measures, notwithstanding paragraph 9 of resolution 1970 (2011), to protect civilians and civilian populated areas under threat of attack in the Libyan Arab Jamahiriya".
Den sista bisatsen i mandatet ger ju ett väldigt tydligt mandat att hjälpa civila och civila befolkade områden under risk för attack. Kan det uttryckas tydligare?
Som svensk så skäms jag. Vi skickar äntligen ett flygförband men om ett svenskt flygplan ser ett av överste Gadaffis förband attackera en flyktingkolonn så får vi inte ingripa utan ska snarast be "någon annan" att ingripa. "Sorry we cannot helt you guys - we are Swedish".
Just nu, kl 0718, sitter Lars Ohly och pratar rappakalja om mandadets innebörd. Han har uppenbarligen inte heller läst läxan.
Jag skäms. Min tidigare uttryckta beundran för de män och kvinnor som med risk för sitt liv vågar stå upp mot en blodtörstig diktator kvarstår och är nu ännu större. Min beundran för våra folkvalda representanter är betydligt mindre.
GMY
Sinuhe
Delar din frustration. Se även:
SvaraRaderahttp://commanderslog.blogspot.com/2011/03/skamligt-svek.html
/ Commander
Men kanske finns det en Överste Ulf Henricsson som agerar utan mandat från Sverige vid en sådan situation som den du beskriver, som den gången vid massakern i Srebrenica? Jag hoppas det. Hade jag fått bestämma så hade Khaddafis palats haft stora hål i sig nu.
SvaraRaderaRoger Klang
Commander och Roger!
SvaraRaderaDet vore intressant att ta reda på om "försvarsbloggvärlden" är mer blodtörstig än gemene man i Sverige? Är det så att svenska medborgare i allmänhet tycker att det är helt OK att vi överlåter en del av hantverket åt andra? Eller är det så att alla våra fredliga år sedan 1809 har fått oss att bli ett folk som har en "lagom-inställning" även i frågor som rör mänskliga rättigheter och ställningstagandet mellan att acceptera eller förkasta diktaturer?
Jag vet i alla fall i vilket läger jag vill slå ner mina bopålar. Moral måste få kosta och innebära risker ibland.
GMY
Sinuhe
Jag har tänkt på vad du sade Sinuhe, och jag har kommit fram till att vi alla i försvarsbloggvärlden, både sådana som kommenterar och sådana som driver egna försvarsbloggar, tycker att det är ganska abstrakt och "mindboggling" den här (underförstådda) frågeställningen hur det kan vara möjligt att andra har så svårt att förstå vikten av att ha ett försvar, och har därför inte något riktigt svar. Överste Bo Pellnäs som är försvarspolitisk talesperson för försvaret, uttryckte sin frustration; "vi lever i dårarnas paradis". Därför känner vi oss ibland som dåliga människor, antar jag. Vi är nämligen sådana som är beredda att grisa ner oss för Sverige. Många av oss är sådana som inte tål orättfärdigheter och kliver emellan når flera slår en, eller en stor slår en liten. Vi är sådana som går igång när situationen blir kritisk. Det finns fler sådana i samhället, men de har inte nödvändigtvis samma övertygelse att statsvåld kan vara berättigat till den grad att man känner sig förpliktigad. Vi är patrioter de flesta av oss, det vill jag i alla fall tro, och det finns bara ett begränsat antal sådana kvar. Och det är väl så att sådana söker själva aktivt upp bloggar och hemsidor som är försvarsinriktade. Hade man varit en kvinna så hade man kanske hängt på modebloggar. Och till på det så finns det en del män som tycker om att umgås med andra män. Det är en orsak till att en del av dem söker sig hit. Men det finns riktiga män överallt i samhället och en del skiter i sådant som vi intresserar oss för. Andra kanske slumrar, men väcks t.ex. av personalrekryterare. Försvarsmakten är väl en av Sveriges största privatintressen. Det är få som bildar sig så mycket om sitt yrke på fritiden som försvarsanställda, och även MÖP:ar. Jag är ingen MÖP och jag är ingen försvarsanställd, men periodvis köper jag böcker från SMB och läser med stort intresse om främst vk2. Jag bildar mig eftersom jag är intresserad av krig! Kanske gör det mig blodtörstig, men i så fall är jag inte ensam. Eller så är det människans natur, det har ju alltid funnits krig, så någon måste ta hand om krigen (och politiken). Det är som Karl Von Clausewitz sade; "Krig är bara en fortsättning på politiken, fast med andra medel". Och så till sist; vissa vill hellre vara till belastning för att det är bekvämt, andra kanske skulle vilja delta men saknar förutsättningarna.
SvaraRaderaJag vet varför du ställer den retoriska frågan om vi är blodtörstigare än andra, det är för att du tycker att du kanske gick lite för långt, och det gäller att balansera sig. Man kan lätt bli för aggressiv på ett ihärdigt och långdraget sätt, och då gäller det att ta ett steg tillbaka, lugna ner sig och hålla igen. Kanske avhålla sig från att skriva fler blogginlägg på ett litet tag. Det är helt enkelt en rädsla att man har sagt för mycket, att man har gått för långt. Jag kanske har fel om dig, men så är det för mig i alla fall.
Mvh Roger