Jag känner en oerhört djup oro inför framväxten av kontraktsförbanden. Jag känner en lika stor oro inför framväxten av GSS/T.
Kontakter med organisationsenheterna ger vid handen att allt fokus ligger på a) stående förband och b) GSS/K. Till del kan jag förstå detta; den verkliga tillväxten av "riktiga" GSS/T kan ju inte ske förrän 2012. Det är först då som det kommer att finnas ett uttalat författningsstöd för a) rätt till tjänstledighet från den civile arbetsgivaren för tjänstgöring i Försvarsmakten, b) skydd för civil anställning under tjänstgöring i Försvarsmakten samt c) en anställningsform som innebär att man är anställd även när man inte tjänstgör.
De författningsförslag som återfinns i Personalförsörjningsutredningens betänkande ser rimligt funktionella ut, och klarar av att leverera a) till och med c) enligt ovan. Det finns också ett föreslaget skydd mot diskriminering vid själva den civila anställningens ingående. Var och en som suttit i en anställningsintervju inser säkert att det föreslagna skyddet bara är en schimär.
Om man ser GSS/T som en sort kusiner till reservofficerarna så måste man tyvärr konstatera att Försvarsmakten sedan muren föll inte alls kunnat hantera tidvis tjänstgörande personal på ett klokt och rättvist sätt. Det finns otaliga exempel på felaktiga uppsägningar, oskälig lönesättning och felaktigt nyttjande. Listan kan göras lång, mycket lång.
Försvarsmaktens attraktionskraft ska ju kunna riktas mot både blivande, existerande och före detta anställda. Som stöd för den förbättrade attraktionskraften refereras ofta, i VU och FMUP, till attraktionsskapande aktiviteter. Jag anser att detta är ett helt felaktigt synsätt. Attraktionskraft riktad till existerande anställda handlar om ett grundläggande förhållningsätt, inte aktiviteter.
Om GSS/T blir behandlade på samma dåliga sätt som reservofficerarna kommer systemet aldrig att fungera. Den tidvis tjänstgörande personalen måste fullt ut räknas in i arbetslaget.
Det finns också en risk att systemet med GSS/T blir dyrare än vad Försvarsmakten planerat för. Det är nämligen så att frågan om det skatterättsliga tjänstestället för GSS/T inte är avdömd. Enligt min bedömning är risken/chansen oerhört stor att Skatteverket beslutar att tjänsteställe för GSS/T ska vara hemmet och inte förbandet där arbetet utförs. Så är det nämligen för reservofficerarna. Ett sådant beslut kan innebära stora obudgeterade kostnader för traktamente, resor med mera.
Rörande kontraktsförbanden, som ju till största delen ska bli bemannade med tidvis tjänstgörande personal, känner jag en oro att de hela tiden kommer att bli second class units. Organisationsenheter som har två bataljoner, en stående och en kontrakts-, kommer helt säkert att alltid prioritera den förstnämnda. Det är ju den som syns och märks.
I det sammanhanget kan man fundera på varför specialtruppslagen egentligen har stående bataljoner? Vad ska vi med en stående haubitsbataljon, en stående ingenjörbataljon eller en stående luftvärnsbataljon till?
Slutsats: utan aktiv "handpåläggning" kommer vare sig kontraktsförbanden eller GSS/T-systemet att fungera som regeringen beställt.
Beträffande GSS/T återkommer jag senare med ett nytt inlägg. Det är nämligen sannolikt ännu värre än vad jag beskrivit ovan.
Mvh//S
onsdag 15 december 2010
söndag 5 december 2010
Svenska Dagbladets senaste rappakalja
SvD har idag en artikel om den numera riksbekante bloggaren "Björn" och hur han hanterats av sin arbetsgivare.
När jag växte upp var SvD ett signum för kvalitet och måttfullhet. Dess journalister visste i allmänhet vad de skrev om och kunde dessutom uttrycka sig på korrekt svenska.
Så är det inte nu. Dagens artikel är så full av fel att jag tycker SvD borde skämmas. Några småsaker:
Jag anser inte att det är orimligt att man medverkar i arbetsgivarens uppgifter, utan att sätta villkor att fackföreningarna först godkänt deltagandet.
Mvh//S
När jag växte upp var SvD ett signum för kvalitet och måttfullhet. Dess journalister visste i allmänhet vad de skrev om och kunde dessutom uttrycka sig på korrekt svenska.
Så är det inte nu. Dagens artikel är så full av fel att jag tycker SvD borde skämmas. Några småsaker:
- Det ska inte "skrivas på något anställningsavtal". Det ska tas ställning till om man accepterar en utvidgad arbetsskyldighet. Om man gör det får man ett nytt anställningsbevis, med den internationella arbetsskyldigheten inskriven. Om man inte gör det blir man uppsagd. Påskrivandet sker av myndighetens representant.
- Försvarsmakten kan inte "sparka honom även från den tjänsten". Utlandsstyrkan är ingen egen myndighet. Blir man uppsagd blir man av med alla tjänster man har i Försvarsmakten. För det mesta är det bara en.
- Björns villkorande av sitt ja med att hans fackförening skulle fullt ut acceptera hela frågan om omreglering av sina medlemmars anställningar var från början ett omöjligt upplägg. 25 000 anställda = 25 000 olika grader av villkor?
- Björn kan inte bli "uppsagd från Utlandsstyrkan". SvD borde ge sina så kallade journalister en grundläggande utbildning i arbetsrätt.
- Några 450 soldater har inte sagts upp av Försvarsmakten. Åtminstone inte i fredags när jag var på jobbet senast.
Jag anser inte att det är orimligt att man medverkar i arbetsgivarens uppgifter, utan att sätta villkor att fackföreningarna först godkänt deltagandet.
Mvh//S
SMS-debatten och dess fortsättning, del 2
Jag tar mig återigen friheten att skriva reflektioner på tidigare kommentarer i form av ett nytt inlägg - hoppas det är OK!
Commander, du har absolut en point i att vissa befattningar alltid kommer att innebära "för få individer för att hålla befattningen bemannad under längre tid". Jag tror dock inte att detta fenomen främst berör flottan. OM så är fallet kanske vi får fundera på att ha två besättningar per båt? Det redundansproblem du berör tror jag är betydligt större för hela systemet med kontraktsförband. Jag återkommer med ett längre inlägg om det inom kort.
J.K. Nilsson - tackar och bockar....;-). Kul att någon läser det man vill skriva om!
Apan innanför (varför kallar du det?) - jag tror du och jag delvis har samma grundinställning. Det är självklart i längden orimligt att en ny internationell militär insats ska föregås av förhandlingar med fackföreningarna om avtal och villkor, inköp av materiel, uppsättning av ad-hoc-förband med mera. Lite lättare kommer det att gå med det nya systemet!
Roger Klang - någon tyckte att min beskrivning av arbetsskyldighetens innebörd var bättre än Försvarsmaktens. Om det är så är det ju både smickrande och skrämmande! Jag tror du håller med om det orimliga i att 25 000 anställda villkorar, på olika sätt, sina ställningstaganden.
"Ho" föreslår beredskapsförband - intressant idé men jag är ändå tveksam. Vad gör vi om ingen vill bemanna dem? Det danska exemplet skrämmer kanske lite. Jag stödjer faktiskt att våra ordinarie krigsförband ska kunna göra insatser. Jag inser också att antalet LMT, MOT, OMLT etc. i krigsförbanden är "rätt lågt". Men - huvudbyggstenarna kommer att finnas i alla fall!
Cynisk - jag tror vi är på samma linje!
Jag glädjer mig åt att ett nytt uttryck sett dagens ljus: INS-knodd! Någon sorts kusiner till PROD-knoddarna antar jag...;-)
Tyvärr mina vänner - detta var allt jag orkade med i kväll. Under helgen har jag följt en del mer fackmässiga bloggar och lärt mig lite mer om stödfartyg och helikoptrar. Någon blogg uttryckte en oro över att allt blir så jäkla komplicerat att sannolikheten att det ska fungera i en skarp situation blir näst intill noll. Jag delar absolut den grundsynen. I krig är bara det enkla möjligt är en maxim som jag tror står sig alldeles utmärkt.
Mvh//S
Commander, du har absolut en point i att vissa befattningar alltid kommer att innebära "för få individer för att hålla befattningen bemannad under längre tid". Jag tror dock inte att detta fenomen främst berör flottan. OM så är fallet kanske vi får fundera på att ha två besättningar per båt? Det redundansproblem du berör tror jag är betydligt större för hela systemet med kontraktsförband. Jag återkommer med ett längre inlägg om det inom kort.
J.K. Nilsson - tackar och bockar....;-). Kul att någon läser det man vill skriva om!
Apan innanför (varför kallar du det?) - jag tror du och jag delvis har samma grundinställning. Det är självklart i längden orimligt att en ny internationell militär insats ska föregås av förhandlingar med fackföreningarna om avtal och villkor, inköp av materiel, uppsättning av ad-hoc-förband med mera. Lite lättare kommer det att gå med det nya systemet!
Roger Klang - någon tyckte att min beskrivning av arbetsskyldighetens innebörd var bättre än Försvarsmaktens. Om det är så är det ju både smickrande och skrämmande! Jag tror du håller med om det orimliga i att 25 000 anställda villkorar, på olika sätt, sina ställningstaganden.
"Ho" föreslår beredskapsförband - intressant idé men jag är ändå tveksam. Vad gör vi om ingen vill bemanna dem? Det danska exemplet skrämmer kanske lite. Jag stödjer faktiskt att våra ordinarie krigsförband ska kunna göra insatser. Jag inser också att antalet LMT, MOT, OMLT etc. i krigsförbanden är "rätt lågt". Men - huvudbyggstenarna kommer att finnas i alla fall!
Cynisk - jag tror vi är på samma linje!
Jag glädjer mig åt att ett nytt uttryck sett dagens ljus: INS-knodd! Någon sorts kusiner till PROD-knoddarna antar jag...;-)
Tyvärr mina vänner - detta var allt jag orkade med i kväll. Under helgen har jag följt en del mer fackmässiga bloggar och lärt mig lite mer om stödfartyg och helikoptrar. Någon blogg uttryckte en oro över att allt blir så jäkla komplicerat att sannolikheten att det ska fungera i en skarp situation blir näst intill noll. Jag delar absolut den grundsynen. I krig är bara det enkla möjligt är en maxim som jag tror står sig alldeles utmärkt.
Mvh//S
torsdag 2 december 2010
SMS-debatten och dess fortsättning
Jag tar mig friheten att försöka besvara synpunkter (som jag är mycket glad över!) i ett nytt inlägg i stället för i det förra inlägget. Jag hoppas det är OK.
Flera kommentatorer skriver om "anställningsavtalet" och de delar av det som man anser fattas. Enligt Arbetsgivarverkets rekommendationer för anställningar i staten så manifesteras en anställning av a) ett anställningsbeslut (ofta på myndighetens anslagstavla) samt b) ett anställningsbevis (som tillsänds den nyanställde). Anställningsbeviset är inget avtal, eftersom det endast skrivs under av myndigheten. Basta. Gillar man inte anställningsbeviset och det som står i det så behöver man inte acceptera jobbet.
Den internationella arbetsskyldigheten är framtagen för att Försvarsmakten ska kunna nyttja ordinarie krigsförband (ja, det heter faktiskt så igen) för både nationella och internationella insatser. Det ska inte behöva rekryteras en massa ny personal eller lånas ihop materiel. Det nya systemet innebär att det blir irrelevant hur bra Försvarsmakten tidigare lyckats rekrytera personal till Utlandsstyrkan. Det är ju inte det systemet som framledes ska gälla.
Beträffande hur ofta man ska "åka ut" beror ju därmed på a) hur ofta det krigsförband där man har en insatsbefattning ska nyttjas men också på b) om hela krigsförbandet (exempelvis en bataljon) nyttjas i den internationella militära insatsen, eller bara en del. Frågan är därför omöjlig att svara på. Det pågår ett arbete relaterat till insatsfrekvens/tjänstgöringsfrekvens inom ramen för veteransoldatprojektet. Det hade självklart varit bra om det arbetet var klart när man "kryssade i rutan". Personligen känner jag mig rimligt säker i frågan.
Personal med bristkompetenser kommer sannolikt att bli mer eftertraktade men så är det väl redan nu?
Det finns ett giltigt kollektivavtal om tjänstgöring i Utlandsstyrkan. Det kommer att nästa år avlösas av ett nytt. Med andra ord är villkoren väl kända just nu. De nyttjas just idag.
J.K. Nilssons inlägg har jag lite svårt att kommentera, utom att jag kan hålla med om att pusslet än så länge saknar några bitar. Jag är rätt säker på att det snabbt kommer att bildas en praxis i samverkan med våra ATO.
Till den anonyme som "hintar" att jag inte är disponibel för utlandstjänst vill jag bara svara att han har fel. Jag har deltagit i en handfull internationella militära insatser i tre missionsområden. Jag har bott i tält månadsvis under vintern. Jag är redo att göra det igen om min arbetsgivare anser att jag har kompetens för den tänkta uppgiften.
Jag märker att Björn är en uppskattad kollega (jag vet själv inte vem han är) och har full respekt för det. Det är på något sätt en otäck ödets ironi att en av de mest respekterade försvarsbloggarna blir uppsagd på grund av den internationella arbetsskyldigheten, samtidigt som han själv står i begrepp att omgruppera till Afghanistan.
Ingen hoppas mer än jag att det hela löses på ett annat sätt.
Mvh//S
Flera kommentatorer skriver om "anställningsavtalet" och de delar av det som man anser fattas. Enligt Arbetsgivarverkets rekommendationer för anställningar i staten så manifesteras en anställning av a) ett anställningsbeslut (ofta på myndighetens anslagstavla) samt b) ett anställningsbevis (som tillsänds den nyanställde). Anställningsbeviset är inget avtal, eftersom det endast skrivs under av myndigheten. Basta. Gillar man inte anställningsbeviset och det som står i det så behöver man inte acceptera jobbet.
Den internationella arbetsskyldigheten är framtagen för att Försvarsmakten ska kunna nyttja ordinarie krigsförband (ja, det heter faktiskt så igen) för både nationella och internationella insatser. Det ska inte behöva rekryteras en massa ny personal eller lånas ihop materiel. Det nya systemet innebär att det blir irrelevant hur bra Försvarsmakten tidigare lyckats rekrytera personal till Utlandsstyrkan. Det är ju inte det systemet som framledes ska gälla.
Beträffande hur ofta man ska "åka ut" beror ju därmed på a) hur ofta det krigsförband där man har en insatsbefattning ska nyttjas men också på b) om hela krigsförbandet (exempelvis en bataljon) nyttjas i den internationella militära insatsen, eller bara en del. Frågan är därför omöjlig att svara på. Det pågår ett arbete relaterat till insatsfrekvens/tjänstgöringsfrekvens inom ramen för veteransoldatprojektet. Det hade självklart varit bra om det arbetet var klart när man "kryssade i rutan". Personligen känner jag mig rimligt säker i frågan.
Personal med bristkompetenser kommer sannolikt att bli mer eftertraktade men så är det väl redan nu?
Det finns ett giltigt kollektivavtal om tjänstgöring i Utlandsstyrkan. Det kommer att nästa år avlösas av ett nytt. Med andra ord är villkoren väl kända just nu. De nyttjas just idag.
J.K. Nilssons inlägg har jag lite svårt att kommentera, utom att jag kan hålla med om att pusslet än så länge saknar några bitar. Jag är rätt säker på att det snabbt kommer att bildas en praxis i samverkan med våra ATO.
Till den anonyme som "hintar" att jag inte är disponibel för utlandstjänst vill jag bara svara att han har fel. Jag har deltagit i en handfull internationella militära insatser i tre missionsområden. Jag har bott i tält månadsvis under vintern. Jag är redo att göra det igen om min arbetsgivare anser att jag har kompetens för den tänkta uppgiften.
Jag märker att Björn är en uppskattad kollega (jag vet själv inte vem han är) och har full respekt för det. Det är på något sätt en otäck ödets ironi att en av de mest respekterade försvarsbloggarna blir uppsagd på grund av den internationella arbetsskyldigheten, samtidigt som han själv står i begrepp att omgruppera till Afghanistan.
Ingen hoppas mer än jag att det hela löses på ett annat sätt.
Mvh//S
onsdag 1 december 2010
SMS-debatten och dess relevans
Nu blir det svårt, eftersom det jag ska skriva kanske innebär en revolt mot dagens gängse åsikter i "bloggosfären".
Att det faktiskt ser hyfsat ut avseende GMU samt att Personalförsörjningsutredningens betänkande faktiskt ser ut att lösa en del stora problem - ja, det drunknar i mängden av information, tyckanden och påståenden på grund av ett SMS skickat av Jan Otterström.
Chefsingenjören: jag tycker det var synd att du blev utsatt för tråkiga nyheter (dock inte en uppsägning) i ett SMS. Förmodligen hade du på känn att taktiken med förbehåll inte skulle hålla ända in i mål. Jag tror ändå du var överraskad att det som skedde faktiskt skedde. Du klarar dig säkert bra - med den 100-miljoners-utbildning du har vore det konstigt annars.
Förhoppningsvis kommer Försvarsmakten nu att lära sig att använda aningen mer mjukhet samt lägga örat mer till rälsen vad avser själva genomförandet av kvarstående delar av reformen.
- Jag anser helt klart att införandet av den internationella arbetsskyldigheten var korrekt och nödvändigt, men illa tajmat och genomfört. Vissa bloggares åsikter om brist på svar på frågor av typen "det finns inga avtal", "hur ofta ska man åka ut", "vad gäller just för mig", "jag har barn, måste jag ändå åka ut" anser jag dock bara visar att skribenten inte tagit sig tid att läsa och förstå vad det hela egentligen handlar om.
- I fallet med Chefsingenjören går mina slutsatser enligt ovan i stort sett igen. Utan att alls veta vad som i detalj har hänt, utöver det berömda SMS:et, tror jag att alla inser att det förmodligen måste hänt betydligt mer som inte kommit fram i debatten. Chefsingenjören, som ju helt klart förefaller vara en klok karl (Björn), borde kanske insett att han inte utan vidare kan svara "ja med förbehåll". Tänk om alla 25 000 anställda svarat ja eller nej med olika förbehåll?
Att det faktiskt ser hyfsat ut avseende GMU samt att Personalförsörjningsutredningens betänkande faktiskt ser ut att lösa en del stora problem - ja, det drunknar i mängden av information, tyckanden och påståenden på grund av ett SMS skickat av Jan Otterström.
Chefsingenjören: jag tycker det var synd att du blev utsatt för tråkiga nyheter (dock inte en uppsägning) i ett SMS. Förmodligen hade du på känn att taktiken med förbehåll inte skulle hålla ända in i mål. Jag tror ändå du var överraskad att det som skedde faktiskt skedde. Du klarar dig säkert bra - med den 100-miljoners-utbildning du har vore det konstigt annars.
Förhoppningsvis kommer Försvarsmakten nu att lära sig att använda aningen mer mjukhet samt lägga örat mer till rälsen vad avser själva genomförandet av kvarstående delar av reformen.
söndag 21 november 2010
Kallbergs rappakalja
Jan Kallberg har i Dagens PS (www.dagensps.se) raljerat en massa om Försvarsmaktens reform avseende personalförsörjning. Tyvärr verkar han se verkligheten iklädd ett par amerikanska Ray-Ban solglasögon. En del av det han skriver må vara korrekt men det mesta är mest rappakalja. Hur reformen avlöper vet i dagsläget vare sig han eller jag.
Jag ska nedan bemöta hans tio punkter (lika många som budorden men färre än president Wilsons 14 punkter).
1 Kostnader
Kallberg blandar friskt äpplen och päron. Försvarsmaktens inriktning är att under en begränsad tid erbjuda ett enkelt boende. Avsikten är att gruppbefäl, soldater och sjömän efterhand ska hitta ett eget boende. Detta torde vara rätt normalt i Sverige. Lever inte Kallberg kvar i någon sorts värnpliktsförsvar?
Försvarsmakten har självklart avsatt medel för sociala avgifter. Attraktions- och rekryteringskostnaderna är också avsatta. Detta sker löpande inom ramen för Försvarsmaktsplaneringen.
Kallberg använder ofta ordet "kan", vilket klart avspeglar att han egentligen inte "vet".
2 Idealism på stor bredd
Här har Kallberg faktiskt en point. Vårt samhälle kan inte liknas vid det amerikanska, som han hela tiden refererar till. Men - vi står ni i början av reformen och hur Försvarsmakten kommer att uppfattas som arbetsgivare om några år vet vare sig Kallberg eller jag. Klart är i alla fall att Försvarsmakten är oerhört medveten om problematiken.
3 Förväntningar och verklighet
Kallberg tycks tro att alla andra arbetsgivare erbjuder en hundraprocentig överensstämmelse mellan förväntningar och leverans? Eller vill han bara svartmåla kanske?
Visst är det så att alla yrken i Försvarsmakten inte innebär att man får flyga Gripen på förmiddagen och skjuta med strv 122 på eftermiddagen. Men - det åvilar självklart Försvarsmakten, som alla arbetsgivare, ett ansvar att så bra som möjligt förklara för blivande rekryter vilka yrkes som finns.
4 Bostadsfrågan
Kallberg tycks åter igen vara illa påläst. Försvarsmakten äger inte sina fastigheter. Gruppbefäl, soldater och sjömän planeras inte att i längden bo på logement. Dessa individer kan sannolikt träna på samma gym som alla andra.
5 Rekryteringskostnader
Kallbergs inlägg visar tydligt att han överhuvud taget inte läst på. Rekrytering ur "magasinet" kommer enbart att ske under det fåtal år när vi har ett "magasin".
Medel för att säkerställa ett balanserat inflöde till GMU är självklart budgeterade.
6 Ekonomiska incitament
Kallberg cyklar igen. Anledningen till att några avgångsvederlag inte är budgeterade är att de inte är planerade. Ett gruppbefäl, soldat eller sjöman som lämnar sin anställning i Försvarsmakten gör det antingen för att hans/hennes anställning har gått ut (det som Kallberg helt felaktigt refererar till som "kontraktet") eller också för att han/hon bestämt sig för att pröva något annat.
Försvarsmakten arbetar just nu med att ta fram en palett av åtgärder för att underlätta för tidsbegränsat anställda för att lämna Försvarsmaktens trygga famn. Paletten planeras inte att innehålla några premier eller andra speciella ekonomiska incitament.
7 Soldatfacket
Hur i hela friden kan Kallberg mena att ett nytt soldatfack skulle vara ett problem? Det är snarare ett stort problem att det idag inte existerar något soldatfack. Vare sig Officersförbundet, Sveriges Reservofficersförbund, Försvarsförbundet eller SEKO kan egentligen sägas representera de båda nya kategorierna.
8 Positiv diskriminering
Kallberg kan vara lugn. Försvarsmakten tänker inte be om någon positiv diskriminering av den typ som Veteransoldatutredningen skissade på.
9 Militärt rättssystem
Kallberg har möjligen en point igen men är för tidigt ute. Frågan om tjänstgöringsskyldighet behandlas av den sittande Personalförsörjningsutredningen. Jag har svårt att tro att det i det svenska rättssamhället skulle accepteras prygel och tukthus för den som väljer att avsluta sin anställning i Försvarsmakten. Eller anser Kallberg att det borde vara så kanske?
10 Integration i gällande lag
Återigen visar Kallberg att han har bott för länge i USA. Försvarsmakten accepterar självklart det regelverk som finns i Sverige. ÖB kan inte ålägga en annan myndighet att rekrytera. Och - ja en svensk soldat kommer att få vara föräldraledig. Något annat vore orimligt, Kallberg.
Jag ska nedan bemöta hans tio punkter (lika många som budorden men färre än president Wilsons 14 punkter).
1 Kostnader
Kallberg blandar friskt äpplen och päron. Försvarsmaktens inriktning är att under en begränsad tid erbjuda ett enkelt boende. Avsikten är att gruppbefäl, soldater och sjömän efterhand ska hitta ett eget boende. Detta torde vara rätt normalt i Sverige. Lever inte Kallberg kvar i någon sorts värnpliktsförsvar?
Försvarsmakten har självklart avsatt medel för sociala avgifter. Attraktions- och rekryteringskostnaderna är också avsatta. Detta sker löpande inom ramen för Försvarsmaktsplaneringen.
Kallberg använder ofta ordet "kan", vilket klart avspeglar att han egentligen inte "vet".
2 Idealism på stor bredd
Här har Kallberg faktiskt en point. Vårt samhälle kan inte liknas vid det amerikanska, som han hela tiden refererar till. Men - vi står ni i början av reformen och hur Försvarsmakten kommer att uppfattas som arbetsgivare om några år vet vare sig Kallberg eller jag. Klart är i alla fall att Försvarsmakten är oerhört medveten om problematiken.
3 Förväntningar och verklighet
Kallberg tycks tro att alla andra arbetsgivare erbjuder en hundraprocentig överensstämmelse mellan förväntningar och leverans? Eller vill han bara svartmåla kanske?
Visst är det så att alla yrken i Försvarsmakten inte innebär att man får flyga Gripen på förmiddagen och skjuta med strv 122 på eftermiddagen. Men - det åvilar självklart Försvarsmakten, som alla arbetsgivare, ett ansvar att så bra som möjligt förklara för blivande rekryter vilka yrkes som finns.
4 Bostadsfrågan
Kallberg tycks åter igen vara illa påläst. Försvarsmakten äger inte sina fastigheter. Gruppbefäl, soldater och sjömän planeras inte att i längden bo på logement. Dessa individer kan sannolikt träna på samma gym som alla andra.
5 Rekryteringskostnader
Kallbergs inlägg visar tydligt att han överhuvud taget inte läst på. Rekrytering ur "magasinet" kommer enbart att ske under det fåtal år när vi har ett "magasin".
Medel för att säkerställa ett balanserat inflöde till GMU är självklart budgeterade.
6 Ekonomiska incitament
Kallberg cyklar igen. Anledningen till att några avgångsvederlag inte är budgeterade är att de inte är planerade. Ett gruppbefäl, soldat eller sjöman som lämnar sin anställning i Försvarsmakten gör det antingen för att hans/hennes anställning har gått ut (det som Kallberg helt felaktigt refererar till som "kontraktet") eller också för att han/hon bestämt sig för att pröva något annat.
Försvarsmakten arbetar just nu med att ta fram en palett av åtgärder för att underlätta för tidsbegränsat anställda för att lämna Försvarsmaktens trygga famn. Paletten planeras inte att innehålla några premier eller andra speciella ekonomiska incitament.
7 Soldatfacket
Hur i hela friden kan Kallberg mena att ett nytt soldatfack skulle vara ett problem? Det är snarare ett stort problem att det idag inte existerar något soldatfack. Vare sig Officersförbundet, Sveriges Reservofficersförbund, Försvarsförbundet eller SEKO kan egentligen sägas representera de båda nya kategorierna.
8 Positiv diskriminering
Kallberg kan vara lugn. Försvarsmakten tänker inte be om någon positiv diskriminering av den typ som Veteransoldatutredningen skissade på.
9 Militärt rättssystem
Kallberg har möjligen en point igen men är för tidigt ute. Frågan om tjänstgöringsskyldighet behandlas av den sittande Personalförsörjningsutredningen. Jag har svårt att tro att det i det svenska rättssamhället skulle accepteras prygel och tukthus för den som väljer att avsluta sin anställning i Försvarsmakten. Eller anser Kallberg att det borde vara så kanske?
10 Integration i gällande lag
Återigen visar Kallberg att han har bott för länge i USA. Försvarsmakten accepterar självklart det regelverk som finns i Sverige. ÖB kan inte ålägga en annan myndighet att rekrytera. Och - ja en svensk soldat kommer att få vara föräldraledig. Något annat vore orimligt, Kallberg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)