Utbildning till yrkes- och reservofficer - del 2

Mitt tidigare inlägg initierade en hel del intressanta kommentarer om den metod som Försvarsmakten valt för att utbilda blivande kontinuerligt respektive tidvis tjänstgörande officerare. 

För läsare som inte läst det förra inlägget: kontinuerligt tjänstgörande officerare (på vanlig svenska: yrkesofficerare med tjänstegrad som officer) utbildas på Försvarshögskolan inom ramen för en treårig högskoleutbildning som heter Officersprogrammet. Programmet avslutas med att officersaspiranten tar en yrkesexamen som benämns officersexamen. Detta kan liknas vid en blivande sjuksköterska: han eller hon läser sjuksköterske-programmet och tar sedan yrkesexamen som benämns sjuksköterskeexamen. I det senare fallet kan dessutom individen begära och erhålla en särskild yrkeslegitimation. 

Tidvis tjänstgörande officerare utbildas genom att genomgå Specialistofficersutbildningen om 18 månader. Detta är inte en högskoleutbildning. Individens akademiska status vid examen avgör sedan om han eller hon anställs som fänrik eller som 1:e sergeant, dvs, som officer eller som specialistofficer. Om individen innehar en kandidatexamen (dvs. totalt minst 180 högskolepoäng varav minst 90 högskolepoäng inom ett huvudämne) kan han eller hon söka en OF-befattning och därmed bli fänrik. 

Det man kan fundera på är egentligen hur man lämpligen ska kombinera tankarna om officerens akademiska förhållningssätt och problem-lösningsförmåga med hur det hela i verkligheten implementerats. 

Å ena sidan kan man tycka att det är väl alldeles utmärkt att den blivande kontinuerligt tjänstgörande officeren har en akademisk utbildning och en yrkesexamen. Oj, så duktig han eller hon måste vara! Problemet infinner sig tyvärr obönhörligen när han eller hon vill söka en anställning hos en annan arbetsgivare. En mödosamt anskaffad officersexamen visar sig sannolikt inte alls vara relevant för andra arbetsgivare. Det som en annan arbetsgivare däremot är intresserad av är själva det praktiska innehållet i officersyrket: ledarskap, ledarskap och ledarskap. 

Försvarsmaktens förre insatschef generallöjtnant Anders Lindström blev sannolikt inte rekryterad till VD-stolen för Stockholms Lokaltrafik för sina akademiska meriter, utan på grund av att han förmodades kunna utöva ett bra ledarskap. 

Det huvudämne som den blivande officeren läser på Officersprogrammet benämns Krigsvetenskap. Jag är rätt säker på att han eller hon inte har någon större nytta av sitt huvudämne under de första tio åren av sin anställning. 

På samma sätt kan jag känns tveksamhet till att den blivande tidvis tjänstgörande officeren måste ha en kandidatexamen. Är det verkligen så att det finns forskning som visar att 180 högskolepoäng med en kandidatexamen är så mycket bättre än 180 högskolepoäng utan en examen? Jag kan tycka att det vore klart bättre att den blivande officeren, oavsett anställningsform, tar med sig en trevlig blandning av statsvetenskap, historia, sociologi, psykologi, juridik, statistik med mera och inte enbart en kandidatexamen. 

Min fråga till mina läsare (det fåtal jag har kvar - antalet läsare per månad har tyvärr sjunkit betänkligt den senaste tiden) är följande:

Ska kravet på 180 högskolepoäng kombineras med krav på en kandidatexamen med minst 90 högskolepoäng i ett huvudämne, eller är det bättre att bara kräva 180 högskolepoäng utan huvudämne?

Frågan får en stor relevans om det blir så att den beslutade modellen för att utbilda reservofficerare också får genomslag avseende utbildning av yrkesofficerare. Personligen tror jag att en individ som först läst in en kandidatexamen och sedan genomgår SOU blir en alldeles utmärkt fänrik, anställd som yrkesofficer.

Ordet är fritt.

GMY

Sinuhe

Försvarsministerns senaste blogginlägg

Försvarsminister Sten Tolgfors har  på sin blogg kommenterat det faktum att regeringens proposition, med tillhörande lagförslag rörande anställning av gruppbefäl, soldater och sjömän, har blivit beslutad av regeringen. Titeln på hans blogginlägg är ”Sista stora pusselbiten i försvarsreformen”. (http://tolgfors.wordpress.com/)

Jag tycker också att det är oerhört glädjande att propositionen läggs! Det är också väldigt glädjande att det hela sker i någon sorts samråd med det största oppositionspartiet. Socialdemokraterna visar verkligen prov på en tydlig tillnyktring i många frågor. Man kan bara hoppas att det goda samtalsklimatet håller i sig samt att propositionen sedermera blir till riksdagsbeslut så att den nya lagen får giltighet från och med 2012-07-01.

Statsrådet använder tyvärr ett språk som åtminstone får mig att fundera på om han egentligen satt sig in i hur det reformerade personalförsörjningssystemet ska fungera. Möjligen är språket på bloggen tillrättalagt för att vara begripligt även för läsare som inte är insatta i reformens hela omfattning, men jag anser ändå att det är olyckligt att det ansvariga statsrådet uppfinner en helt egen terminologi.

”Det var den så kallade soldatpropositionen innehållande arbetsrättsligt skydd för de nya deltidsanställda soldaterna, som beslutades.”

Om Försvarsmakten ska ha någon som helst chans att gå iland med att rekrytera tidvis tjänstgörande personal i den omfattning som FMUP anger duger det inte att plötsligt döpa om dem. Begreppet ”deltidsanställning” har ett arbetsrättsligt innehåll som inte har relevans på en GSS/T. Det vore mycket bättre om statsrådet bidrog till att pränta in begreppet ”tidvis tjänstgöring” än att hitta på egna begrepp. Det är dessutom så att både propositionen och den föreslagna lagen innehåller rätt mycket mer än det arbetsrättsliga skyddet.

”Försvarsmakten har idag tecknat ca 4 200 interimskontrakt för framtida kontraktsanställning som soldat. Under året kommer interimskontrakt att omvandlas till skarpa kontrakt för deltidsanställning. Försvarsmakten räknar med att ha 2 400 stycken ordinarie kontrakt för tidvis tjänstgörande soldater klara under året. Vi hoppas det blir fler och att de flesta med interimskontrakt väljer att omvandla dem till ordinarie kontrakt. Det skall efterhand bli ca 9 500 deltidsanställda soldater när försvaret är fullt utbyggt.”

Nu blev det konstigt. Det är inte Försvarsmakten som har tecknat 4 200 interimsavtal utan det är 4 200 svenska män och kvinnor som tecknat dem. Begreppet ”kontraktsanställning” vet jag inte vad det är. ”Skarpa kontrakt för deltidsanställning”? Det vore bättre om statsrådet skrivit exempelvis ”Under året kommer de som tecknat ett interimsavtal att bli erbjudna en anställning som tidvis tjänstgörande gruppbefäl, soldat eller sjöman”. ”Ordinarie kontrakt”? Det är inga ”kontrakt” - det är en anställning! Det finns inga ”kontrakt”! 

”Av Försvarsmaktens mål om 22 000 soldater i hemvärn med nationella skyddsstyrkor finns redan idag 20 200 nya hemvärnskontrakt på plats. Försvarsmakten ligger därmed väl framme relativt sin planering för rekrytering av soldater.”

Utan att vara expert på rekrytering till Hemvärnet så har jag inte alls intrycket att rekryteringen gått speciellt bra, tyvärr. Skrivningen ”redan idag 20 200 nya hemvärnskontrakt” känns inte alls korrekt - det blir lätt så att man kan förledas att tro att begreppet ”kontrakt” har samma innehåll, oavsett om det är relaterat till ”deltidsanställda soldater” eller till Hemvärnet. ”Hemvärnsavtal” är ett begrepp som har relevans enligt Hemvärnsförordning (1997:146). Några ”hemvärnskontrakt” har jag inte lyckats lokalisera.

Är jag petig? Ja, det är jag - men det finns en orsak. Om Försvarsmakten och rikets politiska ledning inte kan lyckas tala samma språk och använda samma terminologi externt så kommer den samhällsreform som nu genomförs inte att lyckas. 

Samhällsförankring är ett nyckelord i sammanhanget. Budskap och varumärke är två andra.

GMY

Sinuhe

Party på Livgardet

En myndighet som Försvarsmakten måste balansera mellan allmänhetens krav på öppenhet och de krav som generellt ställs på en myndighet avseende saklighet. Försvarsmakten har, i likhet med hela samhället, en mycket tydlig nedåtgående trend avseende språkbehandling. Detta gäller inte bara större dokument av typen budgetunderlag och årsredovisning, utan även en hel del av den information som publiceras på internet.

Ett speciellt område är platsannonser. Platsannonser borde enligt min mening följa en tydlig mall, innebärande att vissa delar av annonserna alltid ser likadana ut och har en gemensam profil. Alla platsannonser borde korrekturgranskas innan de läggs ut till allmänt beskådande.Så är tyvärr inte fallet.

Beträffande platsannonser tillämpar Försvarsmakten tyvärr till stor del ”herrarnas fria åkning”, med stora inslag av lokalt tillverkade textmassor.

Jag ska nu låta mina läsare ta del av det jag kallat ”party på Livgardet”. Jag har nämligen svårt att tro att nedanstående platsannons författats under nyktra omständigheter. 

Den fullständiga annonsen finns här: http://www.forsvarsmakten.se/Jobba/Lediga-jobb/

Bakgrunden är att ”Livgardet söker GSS/T”. Redan här måste man fundera om författaren överhuvud taget vet vad han eller hon pratar om - det finns idag inga individer benämnda GSS/T. Interimsavtalen är ju framtagna just för att under en övergångsperiod hantera det faktum att författningsstödet anländer två år efter det att personalförsörjnings-reformen sjösatts. ”Blivande GSS/T” vore den korrekta benämningen.

Längre ner i annonsen hittar man dock ett antal mindre lyckade skrivningar, framför allt om man ställer annonsen mot bakgrund att den återfinns på en myndighets officiella hemsida.

Livbataljon erbjuder nu dig en möjlighet att anmäla ditt intresse för en anställning som tidvis tjänstgörande soldater (GSS/T). 

=> En anställning som tidvis tjänstgörande soldater? En soldater? Singularis och pluralis? Livbataljon eller livbataljonen, dvs. bestämd form singularis?

Du kommer krigsplaceras hos oss och komma in på övingar och träning utöver din ordinarie civila verksamhet. 

=> Begreppet krigsplacering bör behandlas med omsorg. Jag är inte alls säker på att det egentligen är det korrekta begreppet som avses. Å andra sidan bör man fundera över att man ska komma in och tjänstgöra under ”övingar och träning”. Förutom att ordet ”övingar” är felstavat så borde det vara insatser som är det viktiga.

En stor del av personalen i krigsförbanden kommer om några år vara tidvis tjänstgörande. 

=> Fattas det inte ett ”att” någonstans?

Efter du skickat in din ansökan kommer vi kontakta dig och genomföra en förenklad telefonintervju för att kontrollera att vi erbjuder just det du söker. Därefter kommer du ingår i vårat informationsflöde där vi uppdaterar dig med info från förbandet. 

=> Nu vet jag inte längre om det är Microsoft som hjälpt till med formuleringarna. Den första meningen saknar ett antal viktiga ord och man har svårt att hålla sig för skratt när man läser den. Den andra meningen innehåller den felaktiga formen ”vårat”.

När registerkontrollen är godkännd kommer du kalls till fysiskatester, hälsokontroll samt en intervju. 

=> Man tar sig för pannan. Finns det ingen som kan stava på det förband som kallas Livgardet?

Insattsuppgift till sommaren 2012 och huvudsakliga arbetsuppgifter. 

=> Stavningskontroll, bäste livgardist, stavningskontroll...

Som anställd vid Livsbataljon kommer du som skyddsvakt bevaka de kungliga slotten och du är då Försvarsmaktens ansikte utåt. 

=> Det fattas ett ”att”, bäste livgardist. "Livsbataljonen"?

Vi söker dig som är fokuserad och uthållig i lösande av tilldelade uppgifter, duktig på att samarbeta med andra samt ser till att effektivt lösa problem för att kunna genomföra din uppgift. Eftersom du är vårt ansikte utåt är det viktigt att du har ett trevligt och tillmötesgående sätt. Du har demokratiska värderingar och tror på människors lika värde.

=> Ojdå, nu hände någonting. Detta är ju riktigt bra skrivet. Speciellt gillar jag den sista meningen!

Vi ställer följande krav

• Genomförd GMU eller svensk värnplikt med godkända betyg.
• God fysik (8.8 i beeptest motsvarar 3 km löpning på 15 min FM multitest 175p.
• Lägst G i Ma, Eng, Sv, Sh från gymnasiet
• Ej pälsdjurs allergiker
• B körkort är meriterande.

=> ” 8.8 i beeptest motsvarar 3 km löpning på 15 min FM multitest 175p”? Om man är anställd av Försvarsmakten till vardags kan man möjligen förstå vad som avses med denna till synes krypterade mening. För en utomstående är meningen helt obegriplig. Det heter ”pälsdjursallergiker” och inte ”pälsdjurs allergiker”. Jämför med skillnaden mellan ”sjuk sköterska” och ”sjuksköterska”.

Snälla Försvarsmakten, börja agera som en seriös myndighet och se till att det ni skriver på ”eran hemsida” blir korrekturläst innan det publiceras!

GMY

Sinuhe

Utbildning av yrkes- och reservofficerare

Försvarsmakten har de senare åren tagit ett antal steg avseende utbildningen till yrkes- eller reservofficer.

Officersprogrammet

För de officersaspiranter som vill bli anställda som kontinuerligt tjänstgörande officerare, dvs. yrkesofficer med tjänstegrad från och med fänrik, är det Officersprogrammet (OP) vid Försvarshögskolan som primärt gäller. Anställningen som yrkesofficer baseras på då på 17 § i Officersförordningen. 17 § säger i klartext att den som genomgått grundläggande officersutbildning inom Försvarsmakten eller utbildning vid Försvarshögskolan som leder till en officersexamen kan anställas som yrkesofficer i Försvarsmakten. Förordningen ställer alltså inte som villkor att blivande yrkes- eller reservofficerare måste genomgå OP.

Själva programmet omfattar 180 högskolepoäng och ger en akademisk examen på grundnivå i form av en officersexamen. Officersaspiranterna har två ”hussar”, nämligen Högskoleverket och Försvarsmakten.

Utbildningen på OP kanske börjar finna sina former, med det finns långtgående kritik som man inte behöver vara speciellt lyhörd för att uppfatta.

För det första är utbildningen tydligen mycket långsam. Detta visas av att ett antal officersaspiranter samtidigt som de läst på heltid vid Officersprogrammet också läst på heltid vid ett annat program; läkarprogrammet till exempel.

För det andra finns det (vad jag vet) ingen annan högskoleutbildning där man a) slipper ta studielån, b) har gratis mat och logi, c) gratis hemresor samt d) en ganska säkert jobberbjudande efter examen. Även om ”officersyrket” i sin grund skiljer sig från att vara civilekonom, så kan många ha svårt att inse varför skillnaden måste manifesteras redan under studierna. Det faktum att förmånspaketet är så positivt bidrar sannolikt till att även ”andra” högskolestudenter dras till OP, även om de egentligen inte alls tänker sig en framtid i Försvarsaktens trygga famn.

För det tredje finns det en allmän kritik att de nyblivna fänrikarna ”inte kan någonting”. Sådan kritik har emellertid alltid funnits, oavsett hur den stackars fänriken hade producerats. Skillnaden är möjligen att Försvarsmaktens kostnad för att utbilda fänriken har mångdubblats utan att den inledande kvaliteten blivit bättre. Det finns vidare funderingar på andra bloggar ( http://navyskipper.blogspot.com/2012/02/gastinlagg-officersutbildningen.html) om att OP egentligen är rätt illa anpassad till flottans behov.

Man kan slutligen reflektera lite över att nyblivna fänrikar som läst OP stolt förkunnat att ”vi är de enda officerarna med akademisk examen”. Detta är helt felaktigt. Det finns ett antal yrkesofficerare som av andra orsaker har en akademisk examen av typen civilingenjör, civilekonom, juristexamen etc.. Bland reservofficerarna, vilka också är officerare, är en akademisk utbildning legio. Det är vidare inte så att just en akademisk examen är det mest värdefulla för den blivande högre officeren - det kanske är ännu bättre med en bred akademisk utbildning på 180 högskolepoäng (statskunskap, nationalekonomi, psykologi, sociologi, juridik etc.) utan att för den skull få en yrkesexamen baserad på minst 90 högskolepoäng i ett huvudämne.

Vare sig Gustaf II Adolf, Johan Banér eller Lennart Torstensson hade någon akademisk examen. Johan Banér var en sjujäkla krigare men ingen bokmal. Leda fälttåg var han ändå ganska bra på.

Det finns slutligen ingenting som säger att OP inte kan leda till en anställning som reservofficer. Officersförordningens 17, 18 och 20 §§ gör över huvud taget ingen åtskillnad avseende utbildningens innehåll eller längd, beroende på om individen ska anställas som yrkes- eller reservofficer.

Specialistofficersutbildningen

Specialistofficersutbildningen (SOU) är en arton månaders inomverksutbildning, som också bedrivs i enlighet med 17 och 18 §§ i Officersförordningen. Specialistofficersutbildningen är alltså just en sådan grundläggande officersutbildning inom Försvarsmakten som förordningen 17 och 18 §§ nämner. 

Specialistofficersutbildningen var ursprungligen 12 månader, men blev sedermera förlängd till 18.

Vad jag har uppfattat har SOU nu börjat finna sin form, och resultatet upplevs som ”tillräckligt bra”. 


Tonvikten ligger på det militära hantverket, utan att lägga för mycket tid på den bakomliggande teoribildningen. Man kan säga att officeren jobbar med VAD, men specialistofficeren med HUR. 

SOU är primärt framtagen för att producera de yrkesofficerare som anställs som 1:e sergeanter. Efterhand har dock utbildningen kunnat bredda sin målgrupp, vilket jag redogör för nedan.

Särskild officersutbildning

Särskild officersutbildning baseras på 20 § i Officersförordningen. 20 § ger Försvarsmakten möjlighet att erbjuda en särskild officersutbildning om det behövs för att på ett kostnadseffektivt sätt knyta till sig särskilda kompetenser.

Av någon anledning benämndes utbildning enligt 20 § tidigare anpassad officersutbildning. I senaste FM PersI är detta dock ändrat, så nu har utbildningen samma namn som den har i förordningen.

Särskild officersutbildning används, vad jag vet, främst inom tre olika särskilda arbetsområden:

1. Försvarsmedicinpersonal
2. Flygledare
3. Meteorologer 

Officersförordningen anger inte hur lång en särskild officersutbildning minst måste vara. Jag tror mig minnas att särskild officersutbildning på FömedC är på sammanlagt 18 veckor. 

Man bör lägga märke till att utbildning enligt 20 § kan leda till en anställning som antingen yrkes- eller reservofficer!

Utbildning till reservofficer

Utbildningen till reservofficer har i praktiken legat nere ett stort antal år. Den senaste fastställda utbildningen hette reservofficersprogrammet (ROP). ROP dog emellertid sotdöden när MHS Ö lades ned. De senaste åren har det funnits vissa möjligheter att läsa SOU med sikte på en reservofficersanställning i tjänstegraden 1:e sergeant , men detta har överhuvud taget inte marknadsförts mot den tänkta målgruppen. Utfallet är vad jag vet har varit volymmässigt mediokert.

Samtidigt togs det fram en tvåårig utbildning (”ROU”) som var tänkt att användas för utbildning av reservofficerare med tjänstegrader från och med fänrik. Utbildningen gavs namnet Reservofficersutbildningen (ROU), men har aldrig genomförts. Däremot fanns den under en tid omnämnd på Försvarsmaktens hemsida.

Eftersom Försvarsmaktens underskott av reservofficerare, dvs. reservofficerare som har kompetens och beredvillighet för en befattning i ett krigsförband, nu verkar bli mer allmänt erkänt så har PERSDIR nyligen fattat beslut att alla blivande reservofficerare ska genomgå SOU. På hemsidan benämns detta som ”SOU/R”, men jag tror det är bara är en redovisningsfråga - själva utbildningen måste vara likadan som den ”vanliga” SOU.

Nu kommer det intressanta. 

För att bestämma enligt vilka kriterier som en officersaspirant ges tjänstegrad vid reservofficersanställningen har man valt att ta hänsyn till individens akademiska status vid examen. SOU ger i sig inga högskolepoäng, så systemet innebär att eventuell akademisk examen måste ha intjänats innan man påbörjar SOU/R.

Om officersaspiranten har en akademisk examen på grundnivå (minst 180 högskolepoäng, varav minst 90 högskolepoäng i ett huvudämne) är han eller hon kvalificerad att söka och erhålla en officersbefattning. Anställningen sker då som reservofficer med tjänstegraden fänrik.

Om officersaspiranten inte har en akademisk examen enligt ovan kan man bara söka och få befattningar för specialistofficerare, normalt på befattningsnivån OR 6. Anställningen sker alltså som reservofficer med tjänstegraden 1:e sergeant.

En reservofficer med tjänstegrad motsvarande befattningsnivåerna OR 6-9 kan bli befordrad till tjänstegrad motsvarande befattningsnivå OF 1 eller högre om han eller hon, efter det att reservofficersanställningen skett, senare erhåller en akademisk examen på grundnivå. Egentligen är det bara så att individen i sin anställning som reservofficer ges en annan tjänstegrad genom en befordran.

Man bör observera att det inte finns något författningsstöd för uppdelning av yrkes- och reservofficerare mellan officerare respektive specialistofficerare. Officersförordningen nämner endast yrkes- och reservofficerare och inte deras respektive undergrupper. 

Nu kommer det ännu mer intressanta.

Varför kan man inte tänka sig att utbilda blivande yrkesofficerare med fänriks tjänstegrad på samma sätt som blivande reservofficerare med fänriks tjänstegrad, dvs att individens akademiska status vid examen styr vad man kan anställas i för tjänstegrad, för både yrkes och reservofficerare?

Det finns säkert goda skäl för att vissa blivande yrkesofficerare produceras genom att genomgå OP. Men - det finns också starka skäl för att åtminstone våga testa att producera ett mindre antal blivande yrkesofficerare med fänriks tjänstegrad genom att rekrytera ett antal civilekonomer och civilingenjörer och sedan låta dem genomgå hela den ordinarie SOU och sedan bli anställda som yrkesofficerare i tjänstegraden fänrik.

• Deras rena yrkeskunskaper kopplat till instegsbefattningen torde vara bättre än deras kollegor från OP. 
• Deras reella akademiska bakgrund torde vara mer generell, och erövrad i större konkurrens. 
• Deras benägenhet att så småningom söka sig till en annan arbetsgivare torde underlättas av att de har en ”riktig” akademisk examen som inte baseras på Clausewitz.

Jag lämnar härmed frågan fri, och återgår till min iMac i min hydda vid Nilens strand.

GMY

Sinuhe

Försvarsmaktens omstrukturering

Försvarsmakten genomgår just nu något som benämns omstrukturering. Begreppet trumpetas ut kraftfullt. Det finns en särskild omstruktureringsledare utsedd, med en egen arbetsgrupp och omfattande personliga befogenheter. Omstruktureringsordern undertecknades av ÖB.

Man kan fundera på om andra offentliga organisationer eller privata företag genomför en i grunden naturlig anpassning till förändrade grundläggande verksamhetsförutsättningar med lika mycket buller och bång? Vad jag vet är svaret nej. Min begränsade erfarenhet av arbete inom näringslivet gav vid handen att det ibland behövds sparas pengar eller omorganiseras, men att detta skedde under mindre dramatiska former än inom Försvarsmakten.

Å andra sidan tycker jag att det finns starka skäl till att i grunden vara mycket positiv till det som händer nu. Tydligen är det första gången som det pågår en omstrukturering där huvudorsaken inte är att minska antalet kontinuerligt tjänstgörande (det känns extra bra att använda det nya begreppet som faktiskt mycket bra förklarar vilken personal det egentligen handlar om). 

I stället ska nu hela Försvarsmaktens kontinuerligt tjänstgörande personal marschera ut på kaserngården och där omedelbart bli fråntagna sina befattningar. Därefter vidtar (det kan bli kallt att stå uppställd på kaserngården i flera dagar) en datoriserad ”matchning” (jag gillar språklagens intentioner att man ska använda svenska ord i Sverige, men hittar faktiskt inget bra inhemskt alternativ) varefter man sedan antingen a) jobbar vidare i sin gamla befattning eller b) har fått ett erbjudande om en annan befattning. I det senare fallet kan det självklart bli så att erbjudandet om en ny befattning (kanske på en annan ort) inte lockar och då kommer vissa arbetstagare att sluta. Det senare gäller både yrkesofficerare och civila arbetstagare.

För att krydda anrättningen lite mer har man återigen skapat en pensionslösning, som innebär att en yrkesofficer som senast 2012-12-31 har mindre än fyra år kvar till sin ordinarie pensionering kan få sluta i förtid och därvid erhålla cirka (!) 70 % av sin lön. Pensionspaketet gäller inte civila arbetstagare över huvud taget.

Man kan utan vidare tycka en hel del om hela omstruktureringen. Jag tycker själv att det finns inslag som känns kloka och andra inslag som jag har svårare att förlika mig med.

Låt mig börja med det som känns riktigt:

• Omstruktureringen handlar mycket tydligt om att kompetens ska befinna sig i den befattning där den efterfrågas, dvs. där arbetsgivaren anser att den gör mest nytta.
• Omstruktureringen drivs inte primärt av en ratio för personalavveckling.
• Omstruktureringen har en ny komponent som kanske kommer att förmå ett antal äldre (förfärligt ord egentligen, är en 57-årig vältränad yrkesofficer att anses som äldre) yrkesofficerare att sluta i förtid.

Låt mig sedan lista det som känns mindre bra:

• Kompetenshantering inom ramen för omstruktureringen ska inte ske genom mångmiljardsystemet PRIO. I stället ska ReachMee användas, dvs. det system som Försvarsmaktens hemsida använder för att hantera annonser om lediga jobb. Hur säkerhets- och integritetsaspekterna hanteras i detta system känner jag inte till, men hoppas att omstruktureringsledaren och hans grupp noga analyserat frågeställningen.
• Kompetenserna ska inte beskrivas med de parametrar som en korrekt uppsatt kravprofil i System PRIO skulle medföra, med beskrivningen av varje befattnings kravprofil hämtad ur kvalifikationskatalogen. I stället är det PG BoK:s mycket översiktliga system för kravprofiler som ska användas.
• Pensionserbjudandet är en bara riktat till yrkesofficerare. Jag kan känna sympati med den underliggande orsaken men ur ett värdegrundsperspektiv är det inte korrekt att skilja på olika typer av kontinuerligt tjänstgörande arbetstagare på det sättet som man gör.

Utöver ovanstående har jag också några personliga reflektioner.

För det första så lär det finnas överslagsberäkningar att hela omstruktureringen ska medföra att 200 yrkesofficerare slutar i förtid, samt 100 civila arbetstagare. Detta bör innebära att det finns ekonomi reserverad. Bravo.

För det andra är jag inte säker på att erbjudandet om förtida pension kommer att generera att 200 yrkesofficerare slutar i förtid. En 57-årig manlig överstelöjtnants hustru är sannolikt cirka fyra år yngre. Hon kan därför utan vidare ha tio år kvar till pensioneringen. Det finns säkert yrkesofficerare som kan tänka sig att vara hemmaman i tio år, men jag är inte sådär himla säker på att erbjudandet kommer att vara en succé.

För det tredje är omstruktureringen kombinerad med anställningsstopp. Detta anställningsstopp verkar i så fall inte ha runnit över gatan till FM HRC, eftersom det finns massor av lediga befattningar på myndighetens hemsida. Även om OP 09-12 tydligen är fredade från anställningsstoppet så har jag inte hört eller läst något om direktrekrytering till internationella militära insatser. Man kan fundera på om denna verksamhet är bortglömd i sammanhanget, eller om det verkligen är så att direktrekryteringen här och nu ska avbrytas. Jag vet faktiskt inte.

Ett totalt anställningsstopp måste rimligen också påverka rekrytering av ny generaldirektör, stf C JURS etc. Oavsett hur det blir så är det viktigt att kriterierna för anställningsstoppet blir transparenta, enkla och kommunicerade.

Jag vill slutligen be mina läsare, om jag har några kvar, om ursäkt för att jag varit tyst några veckor. Ibland räcker tiden inte riktigt till.

GMY

Sinuhe