HR-transformation - succé eller misär?

Det har nu gått ett antal år sedan HR-transformationen startades. Jag skriver med vilje startades, eftersom en sådan reform sannolikt egentligen aldrig blir klar.

Vad är då egentligen en HR-transformation (fortsättningsvis i detta inlägg förkortad till HRT)? Om man googlar på begreppet så ser man att det är inte bara Försvarsmakten som gjort resan. En av de första träffarna handlar om S-E-Banken men är skriven av ett konsultföretag. Vänta nu, väldigt många av träffarna handlar antingen om ett konsultföretag eller också är det uppsatser av studenter som utvärderat hur olika organisationers HRT har avlöpt.

Efter några minuters googlande har jag märkligt nog inte fått en enda träff där ett företag eller en organisation själva berättar om sin framgångsrika HRT - allt är skrivet av konsulter eller studenter. Konstigt. Är det så att alla organisationer som genomfört en HRT har misslyckats och att ingen därför vill eller vågar skriva om det?

Försvarsmaktens HRT startades för att uppnå ett antal mål.

Ett mål var att minska antalet arbetstagare som sysslade mer personalfrågor. Många av dessa arbetstagare var säkert kompetenta, men det väl ingen hemlighet att personalfunktionen på många regementen och flottiljer inte alltid fylldes med den mest kompetenta och entusiastiska personalen.

Ett annat mål var att ensa själva personalfunktionens arbete. Genom att centralisera allt det som rimligen kunde centraliseras ökas också möjligheterna att ett visst ärende hanteras lika från gång till gång. Detta beror helt enkelt på att det ju är samma grupp av arbetstagare som alltid hanterar ärendet, samt att det genom den centraliserade hanteringen också inträffar personalhändelser så ofta att den enskilde arbetstagaren inte blir ringrostig. 

Ett tredje mål var att förändra chefsrollen. Chefer skulle bli mer aktiva och fatta beslut även avseende personalfrågor för sin personal. Det skulle inte längre vara ett avlägset HKV som beslutade hur mycket fänrik Larsson skulle få i ny lön, utan det skulle vara hennes plutonchef som genomförde ett lönesamtal samt förde in den nya lönen i stödsystemet.

Som ett resultat av HRT bildades sedermera en ny organisationsenhet på det fundament som dåvarande RekryC lämnade. Den nya organisationsenhetens namn bestämdes till Försvarsmaktens HR-centrum och dess förkortning till FM HRC. Inom parentes bestämdes namn och förkortning till syvende och sist av regeringen genom att ändra i gällande författning -  det innebär att påhittade förkortningar som exempelvis FM HR Centrum är felaktiga.

Det är nu jag tror att det började bli luddigt. Mina kontakter med medarbetare runt om i landet ger vid handen att många uppfattar att System PRIO, HRT och införandet av FM HRC egentligen är samma sak. Framför allt uppfattar jag att mycket kritik mot System PRIO spiller över på FM HRC, som utan förskyllan får ta emot kritik för saker som de inte har att göra med.

Mitt under denna stora reform (om jag får ta mig friheten att lägga ihop införandet av System PRIO, HRT samt bildandet av FM HRC) så beslutar sig riksdagen för att lägga värn- och civilplikt vilande, med start från 2010-07-01. Observera att detta skedde efter införandet av System PRIO och efter starten av HRT.

Med detta ändras en stor del av förutsättningarna för HRT. De värnpliktiga går ut genom grindarna och ersätts dels av anställda GSS, dels av rekryter. Jag kan inte yttra mig om dimensioneringen av HR-funktionen, lokalt och centralt, därmed blev felaktig. Jag tror däremot att man i denna fråga kan använda begreppet "ingen rök utan eld" - informationen från många organisationsenheter ger vid handen att det sannolikt finns behov av en ny dimensionering.

Det är ju redan så att det på många håll har tillförts nya befattningar kopplade till HR-funktionen, men denna utökning har mer varit kopplad till tillkommande nya uppgifter (exempelvis rekryteringsofficerare, rekryteringsinformatörer och psykologer). Jag upplever däremot inte att antalet HR-generalister har ökat någonstans. Det ska de inte heller göra om man ska vara systemet troget och lita på att chefer på alla nivåer själva initierar och avslutar olika personalhändelser.

Jag är själv inte helt säker på att dimensioneringen avseende HR-generalister fullt ut blivit balanserad. Det var faktiskt därför jag tyckte att det fanns behov av detta inlägg - vad tycker ni kamrater som arbetar ute i landet? Jag är tacksam om vi kan få tillstånd en trevlig och givande diskussion utan ständiga återblickar på "hur bra det var förr".

Vad bör göras för att det inom HR-funktionen ska bli bättre än vad det är idag?

GMY

Sinuhe

Insatsbefattningar och krigsplaceringar

Är det egentligen solklart vad som är skillnaden mellan a) en insatsbefattning i ett krigsförband och b) en befattning som krigsplacerad i samma krigsförband? Är det så att den senare nomenklaturen har utgått och att det är den föregående nomenklaturen som gäller utan undantag? Eller har vi på något mystiskt sätt två olika krigsorganisationer?


Jag tror att svaret på frågan finns lite grann i den nuvarande Lagen om totalförsvarsplikt.


Vaddå, säger den påläste läsaren,  den lagen är ju avskaffad eller vilande? Nej, det är den inte alls. Lagen gäller i alla sin delar utom den lilla delen som avser värnplikten och civilplikten samt skyldigheten att genomgå mönstring. Så här står det i lagen:


3 a § En totalförsvarspliktig är skyldig att genomgå mönstring enligt 2 kap. 2 och 3 §§ eller fullgöra värnplikt eller civilplikt enligt 4 kap. endast om regeringen med hänsyn till att det behövs för Sveriges försvarsberedskap har beslutat det. Lag (2010:447).


Alltså kan vi konstatera att lagen om totalförsvarsplikt i några få delar är vilande. Enligt 3 a § ovan är det "värnplikten" som är vilande - vad omfattar detta begrepp då?


Vad värnplikten omfattar framgår av 4 §:


4 § Värnplikten och civilplikten omfattar grundutbildning, repetitionsutbildning, beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring.


Här kom det viss vägledning: värnplikten omfattar bland annat beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring.


Nu letar vi vidare i denna ganska omfattande lag och hittar följande:


12 § En totalförsvarspliktig som efter avslutad grundutbildning har förvärvat tillräckliga kunskaper och färdigheter för en krigsuppgift ska krigsplaceras i en befattning eller i en viss verksamhet som han eller hon är lämplig för. Den som har genomgått en längre grundutbildning än 60 dagar ska krigsplaceras i den verksamhet där grundutbildningen fullgjordes, om det inte från totalförsvarets synpunkt är väsentligt bättre att han eller hon krigsplaceras i en annan verksamhet.


Längre ner i § 12 står det:


Krigsplaceringen ska inte kvarstå längre än tio år efter det senaste tjänstgöringstillfället. Om det finns särskilda skäl i enskilda fall, får beslut fattas om förlängning. Lag (2010:447).


Sammanfattning: begreppet krigsplacerad har fortfarande i allra högsta grad aktualitet. Om regeringen fattar beslut om att aktivera värnplikten, som den är formulerad i 4 § ovan, ska alla krigsplacerade infinna sig till tjänstgöring på den plats som framgår av deras respektive krigsplaceringsorder.


Nu kommer dagens stora fråga: hur ska ovanstående tolkas med bakgrund av att regeringen också har bestämt att all tjänstgöring (i krigsförbanden kan man anta) ska ske med frivilligheten som grund.


Personligen tror jag att man ska se detta som a) en tvåstegsraket och b) en helförsäkring. 


Tvåstegsraketen innebär att - javisst, alla befattningar i krigsförbanden ska bemannas med kontinuerligt eller tidvis tjänstgörande arbetstagare men för att vi ska vara säkra på att de rackarna verkligen infinner sig när det föreligger fara för krig och örlog så kommer regeringen att aktivera värnplikten om behov finns. 


Det jag inte har kunnat utreda är var det står att en svensk totalförsvarspliktig inte kan kallas in för att tjänstgöra i främmande land (inklusive internationella militära insatser). Kan någon av alla mina läsare hjälpa mig med den pusselbiten?


En spontan reflektion efter att ha spenderat en kväll med Lag (1994:1809) om total-försvarsplikt är att det finns visst utrymme för att städa. Avsnittet om tjänstgöring utan vapen känns inte speciellt aktuellt, hur vilande än värnplikten är.


Jaha, och hur passar detta ihop med den reformerade personalförsörjningen då? Som en spegel kanske? Försvarsmaktens krigsförband ska ju bemannas med kontinuerligt eller tidvis tjänstgörande militära arbetstagare (samt viss frivillig personal).

• De k-tjänstgörande har arbetsskyldighet i Försvarsmaktens verksamhet både nationellt och internationellt men kan säga upp sig från sin anställning om krig och örlog utbryter = tomma befattningar i krigsförbanden.
• De t-tjänstgörande har nationell och internationell arbetsskyldighet när de tjänstgör men däremot ingen stark skyldighet att överhuvud taget tjänstgöra (detta är nog inte helt sant men det finns inga straffrättsliga sanktioner om t-personalen inte infinner sig till tjänstgöring - i realiteten är det ingen stark skyldighet).

Med andra ord kan en aktiverad värnplikt användas för att öka sannolikheten att k-personal och t-personal, under förutsättning att de är krigsplacerade,  infinner sig till tjänstgöring vid krig och örlog.

Slutsats 1: om inte k-personal och t-personal krigsplaceras i sina insatsbefattningar ökar risken för "luckor" om regeringen bedömer att värnplikten måste aktiveras med hänsyn till Sveriges beredskap - det jag ovan kallade för krig och örlog.

Slutsats 2: Försvarsmaktens organisation i allmänhet och krigsförbandens i synnerhet måste överensstämma med motsvarande delar i IOR. Om dessa, i två olika system beskrivna, systembeskrivningar av grundläggande byggstenar för Sveriges existens divergerar ökar risken markant för att personalförsörjningen av krigsförbanden "vid krig och örlog" inte kommer att fungera.

Bästa läsare - detta var nog nästan det längsta inlägg jag skrivit. Kom gärna igen med feed-back och synpunkter!

GMY

Sinuhe

Behov av korrektur både här och där

Som de flesta av mina läsare säkert uppmärksammat delades senaste numret av Försvarets Forum ut igår (åtminstone här i Stockholm). Jag bejakar verkligen att vår personaltidning kommer oftare. Den har också utvecklats till det bättre de senaste åren (även om jag känner viss tveksamhet till de träningstips som alltid är med - vore det inte bättre med bra tips om kost, exempelvis baserat på LCHF?).

När jag började läsa det senaste numret kunde jag inte låta blir att hoppa till när jag såg framsidan. Längst ned stod det nämligen "tidvis anställda soldater". Vad jag vet är det korrekta begreppet tidvis tjänstgörande soldater - hela idén med den av Personalförsörjningsutredningen föreslagna speciallagen är ju just att en GSS/T ska vara anställd över tiden men bara tjänstgöra (aktivera anställningen) ibland = tidvis.

Jag har sett att även försvarsministern på sin blogg ibland slirar lite med begreppen...

Det igår utdelade numret av Försvarets Forum är nästan ett temanummer om interimsavtalen och GSS/T. Mycket bra initiativ! Men då är det också extra viktigt att förklara ett komplext system så enkelt som möjligt samt använda rätt benämningar och begrepp. C FÖRBPROD är föredömligt pedagogisk i sina kommentarer.

Om man fortsätter att läsa Försvarets Forum så hittar man samma felaktiga uttryck på sidan 7 - "de tidvis anställda soldaterna".

Å andra sidan förekommer ett helt nytt begrepp på sidan 13: "de tillfälligt tjänstgörande soldaterna".

Det är tyvärr så att de begrepp som regeringen har bestämt att Försvarsmakten inte är speciellt säljande eller lätta att använda. Men - tesagt är tesagt! Fast jag vet att jag själv slirade lite när jag i mitt förra inlägg skrev att Lisa ville bli specialistofficer i reserven och att Kalle ville bli soldat i reserven. Riktigt så heter det ju egentligen inte. I Lisas fall var det nog ganska rätt men avseende Kalle var isen under Sinuhes fötter mycket tunn.

GMY

Sinuhe

ÖB chefsmöte den 28 september

Den senaste upplagan av ÖB chefsmöte innehöll en intressant punkt som sträckte sig över flera timmar.

Det som visades var ett försök att visa "livsresan" för två fiktiva individer kallade Lisa och Kalle. Lisa vill bli specialistofficer i reserven (SO/T)  och Kalle vill bli soldat i reserven (GSS/T). Ett smart drag var att Lisa och Kalle relaterats till två av de målgrupper som Försvarsmakten identifierat - Lisa tillhörde målgruppen de samhällsengagerade och Kalle var en spänningssökare. Lisa är också några år äldre än Kalle vilket överensstämmer med hur de båda målgrupperna ser ut.

De båda ungdomarnas livsresa beskrevs livfullt av PERSDIR och C FÖRBPROD. Livsresan hade ett antal "stationer" som beskrevs mer eller mindre ingående. Om jag minns rätt var stationerna rekrytering - utbildning/anställning - tjänstgöring - personalutveckling - personalrörlighet - lönesättning - avslut av anställning samt att bli veteran. Livsresan var en rätt intressant idé som gav möjligheter att belysa rätt många aspekter avseende Lisa och Kalle och deras respektive karriärer i Försvarsmakten.

De flesta stationerna var likartade för Lisa och Kalle, men några skiljde sig åt. Rörande utbildning och anställning kan man fundera över logiken i att Kalle blir anställd efter en GMU på tre månader, medan Lisa har rekrytförmåner i tre plus tre månader (GMU och KMU) samt sedan en i praktiken sänkt ersättning om 140 kr/dag under hela reservofficersutbildningen om 18 - 24 månader. 

Det var tydligt att Försvarsmakten planerar för att huvuddelen av alla specialistofficerare, både kontinuerligt och tidvis tjänstgörande, i framtiden ska utvecklas ur GSS-kollektivet. Spontant tycker jag att detta låter mycket sympatiskt, framför allt om man då kan förkorta dagens SOU till kanske bara en termin. Vad jag vet finns det ingen författningsstyrning från regeringen i den frågan utan Försvarsmakten får själv bestämma hur lång en sådan utbildning eller kurs ska vara.

Under "tjänstgöringsstationen" betonades vikten av att all t-personal har en tjänstgöringsplan. Även Personalförsörjningsutredningen innehöll tydliga skrivningar om detta. Enligt utredningen ska all tjänstgöring i Försvarsmakten för t-personal aviseras minst tre månader i förväg. Utredningen innehåller också skrivningar om att den tidvis tjänstgörande arbetstagaren i sin tur ska avisera kommande tjänstgöring till sin civile arbetsgivare senast två månader i förväg. Enligt min uppfattning är detta alldeles för låga mål.

Det som inte berördes under tjänstgöringsstationen var hur inkallelse ska gå till rent praktiskt, samt vad som inträffar om Lisa och Kalle inte dyker upp. Enligt Personalförsörjningsutredningen är dock denna fråga redan besvarad - det händer ingenting förutom att Lisa och Kalle riskerar att bli uppsagda från sina respektive anställningar i Försvarsmakten. Några straff finns inte och kommer inte heller att finnas.

Stationen som behandlade personalrörlighet kändes väldigt avskalad - det enda som sades var att Lisa och Kalle skulle anmäla till "sin chef" om de ville byta befattning (jag undrar hur detta går till om deras chef är reservofficer och inte tjänstgör?). Å andra sidan vet jag att det pågår ett stort arbete relaterat till hela frågekomplexet om personalrörlighet. Begreppet verkar för övrigt nytt och ska väl ses som ett barnbarn till sin farfar bemanning och barn till sin pappa intern personalförsörjning.

Under "personalutvecklingsstationen" beskrevs att Lisa och Kalle inte planeras att genomgå ett komplett utvecklingssamtal med UBS varje år. I stället planeras det för att förenklat system som benämndes begränsat utvecklingssamtal. Jag tycker att detta låter klokt och alldeles tillräckligt.

"Lönesättningsstationen" borde ha en viss sprängkraft men blev mest en torr redogörelse för hur statens och Försvarsmaktens lönebildning ska gå till - några lönenivåer kom aldrig upp. Egentligen är ju frågan enkel: Lisa och Kalle ska ha individuell och differentierad lön (I-lön) som återspeglar det arbete som de utför i sina befattningar när de tjänstgör. 

Beträffande avslut av anställning, som ju för Kalle sker senast efter åtta års anställning och för Lisa den månad när hon fyller 67 år, framkom egentligen bara att Lisa enligt nu gällande regler får medalj och diplom medan Kalle inte får någonting. Det finns nog skäl att likrikta ceremonierna så att all tidvis tjänstgörande personal behandlas lika.

På tal om att (inte) behandlas lika kan jag inte låta bli att informera om det erbjudande som finns på emil att köpa ett billigt Office-paket. Erbjudandet är för det första inte riktat till den tidvis tjänstgörande personalen över huvud taget. Vad som verkligen får mig att höja ögonbrynen och fundera över värdegrund och attraktionskraft är det faktum att erbjudandet endast riktar sig till a) yrkesofficerare och b) civila arbetstagare. Någon verkar ha glömt bort att Försvarsmakten numera har anställda gruppbefäl, soldater och sjömän. Enligt min ödmjuka mening är detta inte riktigt godkänt.

GMY

Sinuhe