Idén med interimsavtalen ("handskakningsövningen") är att skapa en "brygga" som ska underlätta arbetet den dag då det föreligger verkliga förutsättningar för att anställa GSS/T med ett korrekt utformat författningsstöd som ger bland annat rätt till ledighet från den civila sysselsättningen samt skydd för den civila sysselsättningen under den tid som tjänstgöringen i Försvarsmakten fullgörs.
Man kan fundera på om situationen hade varit bättre om interimsavtalen inte funnits och någon annan "verktygslåda" hade använts för att tidigt knyta upp krigsplacerade totalförsvarspliktiga. Det bästa hade självklart varit om det inte funnits några behov av interimistiska lösningar överhuvud taget utan författningsstödet för GSS/T hade varit på plats redan vid halvårsskiftet år 2010. Av olika orsaker kunde dock inte det författningsstöd som GSS/T behöver vara på plats så tidigt - bland annat fanns det ju inget betänkande från Personalförsörjningsutredningen så tidigt.
Jag anser att interimsavtalen var det bästa som gick att ta fram när det skedde - i juni år 2010. Avsikten var mest att styra upp och underlätta förbandens verksamhet så att enhetlighet avseende skriftlig kommunikation skulle erhållas. Detta gjordes genom att ensa utseende på avsiktsförklaring, tjänstgöringsplan med mera. Paketet innehöll också bland annat information om hur senare indatering i System PRIO skulle gå till.
Av olika skäl har en del förband överhuvud taget inte använt de verktyg som finns i övergångslösningen. Erfarenheterna från Lv 6 indikerar dock att det inte alls är omöjligt att få krigsplacerade totalförsvarspliktiga att teckna ett interimsavtal. Det är inte heller omöjligt (vilket jag inte riktigt trodde på) att få dessa individer att själva "fixa ledighet" och infinna sig på en KFÖ.
Vägen framåt innehåller nu ett intensifierat arbete på förbanden för att få fler krigsplacerade totalförsvarspliktiga att teckna interimsavtal. Förbanden har fått konkreta rekryteringsmål. Vissa volymförändringar har också skett - både uppåt och nedåt. Summan hamnar på cirka 2 500 interimsavtal.
Under förutsättning att den av Personalförsörjningsutredningen föreslagna speciallagen (en "lex specialis") träder i kraft vid halvårsskiftet år 2012 bör kan sedan "verkliga" anställningar som GSS/T börja effektueras. Jag vill framhålla att det inte är någon så kallad "kontraktering" utan en helt vanlig anställning. Gängse arbetsrätt gäller även en GSS/T. Det som skiljer är främst att man är anställd som tidvis tjänstgörande arbetstagare samt att anställningen är en längre tidsbegränsad anställning.
Innan en anställning som GSS/T kan ske måste dock lite andra pusselbitar falla på plats:
- Det måste finnas ett robust befattningssystem, med kravprofiler och nivåer kvalitetssäkrade
- Det finns ingen automatik att en individ med ett interimsavtal automatiskt "blir" GSS/T. Det handlar faktiskt om att en komplett test- och urvalsprocess sannolikt måste ske. Vidare måste ju varje individs kompetensprofil matchas mot ett antal olika befattningar i Försvarsmaktens krigsförband.
När hela detta paket med åtgärder är klart kan individen erbjudas en anställning. Anställningen som GSS/T manifesteras sedan med ett anställningsbevis (inget kontrakt!), precis som för alla andra arbetstagare i Försvarsmakten.
Jag känner inte till hur man har tänkt att behandla GSS/T när de inte tjänstgör. Enligt Sinuhes personliga mening är det rimligt att de minst ges samma formella förmåner som reservofficerarna: Försvarsmaktens ID-kort, uniform(er) i hemmet, prenumeration på Försvarets Forum med mera. Men - det räcker inte. När nu antalet tidvis tjänstgörande arbetstagare kommer att öka med nästan 10 000 individer måste förbanden komma bort från den anda av liknöjdhet som präglat kommunikationen med reservofficerarna. De nyanställda GSS/T kommer inte att nöja sig med att i bästa fall få ett julbrev från sin förbandschef - ett julbrev som innehåller förtäckta uppmaningar till läsaren att snarast säga upp sig.
Detta blir en spännande resa!
GMY
Sinuhe