"Försvarsmakten ska utveckla reservofficerssystemet utgående från insatsorganisationens kompetensbehov. Grundläggande reservofficersutbildning ska genomföras under 2009."
Inte ens i mina mest optimistiska stunder kan jag tycka att Försvarsmakten levererat det som regeringen faktiskt beställde under 2009. Försvinnande små skaror av blivande "generella" specialistofficerare i reserven har utbildats genom att genomgå ordinarie specialistofficersutbildning (SOU). Vidare har utbildning av reservofficerare inom specialspåren flygledare, meteorologer, läkare, sjuksköterskor etc. fortgått.
Men det som regeringen var beställde var sannolikt inte alls detta, utan att mängdutbildning av blivande "klassiska" reservofficerare (OFF/T) skulle ske inom de kompetensbehov som insatsorganisationen (egentligen inom krigsförbanden) har.
En sådan mängdutbildning har överhuvud taget inte genomförts.
Mycket riktigt börjar det nu visa sig att krigsförbandens behov av reservofficerare (cirka 2 200 personer) inte alls kan tillfredsställas av den rätt stora volym av äldre reservofficerare som existerar. Det är flera byggstenar som fattas:
- De äldre reservofficerarnas militära kompetenser är sannolikt inte helt "up to date". Reservofficerarnas militära kompetenser är dock egentligen okända för Försvarsmakten eftersom en försvinnande liten andel av dem har kompetenser införda i System PRIO. Reservofficerarnas civila kompetenser (ofta akademiska) är ännu mer okända.
- De äldre reservofficerarnas intresse för att tjänstgöra enligt det tjänstgöringsmönster (upp till 20 % tjänstgöring i Försvarsmakten under en åttaårsperiod) som skissats är sannolikt begränsat.
Så här står vi nu i den situation som hade kunnat undvikas (delvis) om Försvarsmakten kvitterat och genomfört den breddutbildning som regeringen beställde för två år sedan: IO14 kommer att innehålla ett stort antal RO-befattningar som inte kommer att kunna bemannas.
En vaken läsare ville att jag skulle belysa hur utvecklingen av varumärket reservofficer bör utvecklas.
En reservofficer tjänstgjorde för 20 år sedan i princip var fjärde år på en KFÖ med sitt förband. Därutöver kunde det förekomma tjänstgöring på en SÖB eller inom ramen för egen (kort) utbildning. Om man räknar på detta hamnar man på ett tjänstgöringsmönster på maximalt åtta veckor per fyraårsperiod och i många fall mindre. Två veckor per år motsvarar cirka 4 % av tiden (översiktligt).
Den "nye" reservofficeren kommer alltså att tjänstgöra fem gånger mer, dock under förutsättning att han eller hon verkligen tjänstgör i internationella militära insatser två gånger under en åttaårsperiod.
Sett utifrån detta resonemang kanske varumärket ska byggas mer på att individen är officer eller specialistofficer, inte på att han eller hon är anställd som reservofficer. En officer anställd som yrkesofficer och med en befattning i ett kontraktsförband kommer ju i de flesta fall inte att tjänstgöra i den befattningen mer än när hela kontraktsförbandet är mobiliserat. Däremellan kommer han eller hon sannolikt att tjänstgöra i rörliga produktionsbefattningar inom helt andra arbetsområden. Skillnaden mot hans eller hennes tidvis tjänstgörande kollegor blir därför inte så stor.
Jag vill slutligen peka på risken att tidvis tjänstgörande personal blir det som reservofficerare varit under ett stort antal år: en budgetregulator. Det finns en tydlig risk att kontinuerligt tjänstgörande personal, som i sin tjänstgöringsform är på plats och kan påverka exempelvis planering och ekonomi, fattar beslut som är negativa för de tidvis tjänstgörande kollegorna.
Är det kanske detta som skett med grundutbildningen till reservofficer? Kontinuerligt tjänstgörande personal har kanske ansett att reservofficersutbildningen av olika skäl inte har behövt prioriteras, fast regeringen varit mycket tydlig på den punkten. Märkligt nog har regeringen accepterat resultatet.
GMY
Sinuhe
Katastrof, som vanligt då det gäller försvaret av bananrepubliken Sverige.
SvaraRaderaFlygsoldat 113 Bom
Regeringen har beställt mer reservare ... som myndigheten inte hörsammar!
SvaraRaderaI proppen "Ett användbart försvar" anges att hemvärnsförbanden ska bemannas ur/av hemvärnet = hemvärnsmän, frivilliga försvarsorganisationer = avtalspersonal samt av reservofficerare. I 2011 års regleringsbrev anges att Försvarsmakten specifikt FÖR HEMVÄRNET SKA nyrekrytera, dvs rekrytera och nyutbilda reservofficerare samt rekrytera/bemanna med reservare som är anställda men ej krigsplacerade. Hörsammar då hemvärnet att regeringen pekar med hela handen? Nej! Istället trixar man i strid med förordningar och skriver hemvärnsavtal med officerare. När man inte har stöd i förordning för att skriva hvkontrakt så blir pröjset inte längre ok att betala ut skattefritt! Betalar man då sociala avgifter för dessa? Nej! Bra? Nej! Tål det syn? Nej!
Bobby Peru
Hej
SvaraRaderaJag delar din uppfattning att tjänstgöringen i Hemvärnet för en reservofficer måste bli mer lik tjänstgöringen i ett krigsförband. Tjänstgöringen i hemvärnsförbandet ska genomföras inom ramen för reservofficerens tjänstgöringsplan och inte något hemvärnsavtal. Lön och andra förmåner bör vara så "normalt" som möjligt.
GMY
Sinuhe