Det finns ett antal aspekter på värnplikten som jag tror behöver ytterligare belysas - lite grann mot bakgrund av den pågående Sälen-konferensen.
Regeringen fattade ju ett ganska begränsat beslut så tillvida att plikten att delta i repetitionsutbildning endast kom att omfatta krigsplacerade värnpliktiga som inte har någon annan relation med Försvarsmakten (dvs. i klartext inte är anställda som yrkesofficerare, reservofficerare eller som anställda gruppbefäl, soldater och sjömän).
Man hade alternativt kunnat tänka sig ett mer ambitiöst beslut, nämligen att plikten att delta i repetitionsutbildning skulle gälla alla krigsplacerade, oavsett deras associationsform med Försvarsmakten. Ett sådant beslut hade inneburit att de tre personalgrupper som återfinns i parentesen ovan alla skulle ha plikt att infinna sig till och delta i repetitionsutbildningen.
Jag tror inte att det idag föreligger något problem med att få yrkesofficerare att delta. Detsamma gäller sannolikt reservofficerare. Vad gäller anställda gruppbefäl, soldater och sjömän så har det tydligen funnits något fall där en oväntat stor andel av de t-tjänstgörande valde att inte infinna sig. Jag saknar information om närmare omständigheter och har inte sett någon analys om varför det blev så.
Generellt är min åsikt att de tidvis tjänstgörande anställda gruppbefälen, soldaterna och sjömännen tvärtom vill tjänstgöra mer än vad Försvarsmakten kan erbjuda - den ekonomiska beräkningsmodell som idag existerar (37 dagars tjänstgöring på fyra år) är enligt min mening allvarligt tilltagen i underkant.
Det som starkt talar för ett mer ambitiöst beslut är faktiskt jämlikhetsaspekten. Det hade enligt min mening varit lättare att kommunicera pliktbeslutet till dem som det idag påverkar om man i budskapet också kunde framhålla att beslutet självklart gäller all personal i krigsförbandet.
En annan fråga i sammanhanget är om man i ett mer långtgående beslut också skulle inkluderat personal i hemvärnet (hemvärnsmän och avtalspersonal) samt kanske också avtalspersonal som finns i krigsförband utanför hemvärnet. Om detta vet jag för lite, men helt klart hade det varit en tydligare signal till omvärlden och till rikets befolkning att nu måste all krigsplacerad personal dra sitt strå till stacken.
Värnplikten är ett väl inarbetat varumärke hos Sveriges befolkning. Undersökningar visar att en återinförd värnplikt rimmar ganska väl med breda gruppers önskemål. Det publiceras också ett jämnt flöde av artiklar i den riktningen (se exempelvis http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article20132792.ab).
Man kan fundera över vad dessa debattörer egentligen menar. Den nuvarande lag (1994:1809) om totalförsvarsplikt är könsneutral. En allmän värnplikt skulle alltså innebära att cirka 110 000 unga män och kvinnor skulle med plikten som grund genomföra grund- och repetitionsutbildning. Detta är uppenbarligen orimligt och kan inte ske. Rikets ledning har effektivt bantat Försvarsmakten så att det redan idag gnisslar betänkligt när några tusen rekryter ska genomgå en tremånaders GMU. Det finns vare sig personal, materiel eller utbildningsplattformar för att ge en högklassig utbildning åt cirka 100 000 ungdomar årligen.
Det man skulle kunna överväga i så fall är att reducera det antal som de facto skulle genomgå grundutbildning till volymer liknande dagens (låt oss säga någonstans runt 3 - 4 000 personer). Men - ett sådant system kan inte benämnas allmän värnplikt. Det kan inte rimligen vara allmänt att genomföra något som de facto endast cirka 3 % sedan måste delta i.
Återinförandet av en allmän värnplikt är enligt min uppfattning ingen framkomlig väg.
Det finns ändå andra sätt som man skulle kunna putsa lite på systemet och som skulle ge förbättringar.
Förutom det jag skrev inledningsvis (att plikten att delta i repetitionsutbildning bör utvidgas) så är denna blogg en stark förespråkare för allmän mönstringsplikt.
Försvarsmakten har ett starkt verksamhetsintresse av att verkligen möta en hel årsklass fysiskt och inte endast genom brev och web-baserade aktiviteter. Jag vill i detta sammanhang peka på att plikten att genomgå mönstring och skrivas in för värnplikt också återfinns i lag (1994:1809) om totalförsvarsplikt och alltså bör ses som en femte plikt, förutom de fyra som beskrevs i detta förra inlägget.
En allmän mönstringsplikt bör framför allt ses mot bakgrund av en förbättrad folkförankring. Det är denna bloggs bestämda uppfattning att Försvarsmakten är tydligt beroende av hur Sveriges befolkning ser på Försvarsmaktens verksamhet. En ökad folkförankring skapar bättre möjligheter för rikets ledning att öka försvarsansträngningarna utan att hamna i en defensiv position mot alla nedrustningsivrare.
Det är även från denna utgångspunkt man bör se på systemet med t-personal (reservofficerare samt tidvis tjänstgörande anställda gruppbefäl, soldater och sjömän). Dessa individer finns till vardags ute i samhället och har möjlighet att på många sätt påverka det offentliga samtalet.
Detta inläggs slutsatser är följande.
GMY
Sinuhe
Regeringen fattade ju ett ganska begränsat beslut så tillvida att plikten att delta i repetitionsutbildning endast kom att omfatta krigsplacerade värnpliktiga som inte har någon annan relation med Försvarsmakten (dvs. i klartext inte är anställda som yrkesofficerare, reservofficerare eller som anställda gruppbefäl, soldater och sjömän).
Man hade alternativt kunnat tänka sig ett mer ambitiöst beslut, nämligen att plikten att delta i repetitionsutbildning skulle gälla alla krigsplacerade, oavsett deras associationsform med Försvarsmakten. Ett sådant beslut hade inneburit att de tre personalgrupper som återfinns i parentesen ovan alla skulle ha plikt att infinna sig till och delta i repetitionsutbildningen.
Jag tror inte att det idag föreligger något problem med att få yrkesofficerare att delta. Detsamma gäller sannolikt reservofficerare. Vad gäller anställda gruppbefäl, soldater och sjömän så har det tydligen funnits något fall där en oväntat stor andel av de t-tjänstgörande valde att inte infinna sig. Jag saknar information om närmare omständigheter och har inte sett någon analys om varför det blev så.
Generellt är min åsikt att de tidvis tjänstgörande anställda gruppbefälen, soldaterna och sjömännen tvärtom vill tjänstgöra mer än vad Försvarsmakten kan erbjuda - den ekonomiska beräkningsmodell som idag existerar (37 dagars tjänstgöring på fyra år) är enligt min mening allvarligt tilltagen i underkant.
Det som starkt talar för ett mer ambitiöst beslut är faktiskt jämlikhetsaspekten. Det hade enligt min mening varit lättare att kommunicera pliktbeslutet till dem som det idag påverkar om man i budskapet också kunde framhålla att beslutet självklart gäller all personal i krigsförbandet.
En annan fråga i sammanhanget är om man i ett mer långtgående beslut också skulle inkluderat personal i hemvärnet (hemvärnsmän och avtalspersonal) samt kanske också avtalspersonal som finns i krigsförband utanför hemvärnet. Om detta vet jag för lite, men helt klart hade det varit en tydligare signal till omvärlden och till rikets befolkning att nu måste all krigsplacerad personal dra sitt strå till stacken.
Värnplikten är ett väl inarbetat varumärke hos Sveriges befolkning. Undersökningar visar att en återinförd värnplikt rimmar ganska väl med breda gruppers önskemål. Det publiceras också ett jämnt flöde av artiklar i den riktningen (se exempelvis http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article20132792.ab).
Man kan fundera över vad dessa debattörer egentligen menar. Den nuvarande lag (1994:1809) om totalförsvarsplikt är könsneutral. En allmän värnplikt skulle alltså innebära att cirka 110 000 unga män och kvinnor skulle med plikten som grund genomföra grund- och repetitionsutbildning. Detta är uppenbarligen orimligt och kan inte ske. Rikets ledning har effektivt bantat Försvarsmakten så att det redan idag gnisslar betänkligt när några tusen rekryter ska genomgå en tremånaders GMU. Det finns vare sig personal, materiel eller utbildningsplattformar för att ge en högklassig utbildning åt cirka 100 000 ungdomar årligen.
Det man skulle kunna överväga i så fall är att reducera det antal som de facto skulle genomgå grundutbildning till volymer liknande dagens (låt oss säga någonstans runt 3 - 4 000 personer). Men - ett sådant system kan inte benämnas allmän värnplikt. Det kan inte rimligen vara allmänt att genomföra något som de facto endast cirka 3 % sedan måste delta i.
Återinförandet av en allmän värnplikt är enligt min uppfattning ingen framkomlig väg.
Det finns ändå andra sätt som man skulle kunna putsa lite på systemet och som skulle ge förbättringar.
Förutom det jag skrev inledningsvis (att plikten att delta i repetitionsutbildning bör utvidgas) så är denna blogg en stark förespråkare för allmän mönstringsplikt.
Försvarsmakten har ett starkt verksamhetsintresse av att verkligen möta en hel årsklass fysiskt och inte endast genom brev och web-baserade aktiviteter. Jag vill i detta sammanhang peka på att plikten att genomgå mönstring och skrivas in för värnplikt också återfinns i lag (1994:1809) om totalförsvarsplikt och alltså bör ses som en femte plikt, förutom de fyra som beskrevs i detta förra inlägget.
En allmän mönstringsplikt bör framför allt ses mot bakgrund av en förbättrad folkförankring. Det är denna bloggs bestämda uppfattning att Försvarsmakten är tydligt beroende av hur Sveriges befolkning ser på Försvarsmaktens verksamhet. En ökad folkförankring skapar bättre möjligheter för rikets ledning att öka försvarsansträngningarna utan att hamna i en defensiv position mot alla nedrustningsivrare.
Det är även från denna utgångspunkt man bör se på systemet med t-personal (reservofficerare samt tidvis tjänstgörande anställda gruppbefäl, soldater och sjömän). Dessa individer finns till vardags ute i samhället och har möjlighet att på många sätt påverka det offentliga samtalet.
Detta inläggs slutsatser är följande.
- Regeringens beslut att återinföra delar av värnplikten för viss personal är i grunden bra.
- Beslutet borde tagits tidigare.
- Beslutet borde omfatta all personal som ska delta i repetitionsutbildningen.
- Allmän värnplikt bör inte införas.
- En allmän mönstringsplikt bör införas - främst baserat på behovet av totalförsvarets folkförankring.
GMY
Sinuhe
Som läsaren förstår så håller denna bloggs författare på att få spader på Bloggers fullkomligt urdåliga funktionalitet. Jag hoppas att budskapet ändå går fram och ska försöka snickra lite med layout senare idag.
SvaraRaderaGMY
Sinuhe
Budskap framför form i dagens läge, kosmetikan kan vi diskutera sedan... ;-)
RaderaOch för att diskutera budskapet, jag skulle vilja se hur man krigsplacerade personal men samma eller liknande uppgifter man har i fred gällande "Stödmyndigheterna" och industrin. Jag har några idéer men dom är inte mogna för tryck än om ingen hjälper mig.
J.K Nilsson
Som en del i ett allmänt återtagande av rikets försvarsberedskap vore en sådan åtgärd helt i linje med mycket annat. Författningsmässigt tror jag inte att det är några problem utan det handlar mer om att rikets ledning måste fatta beslut.
RaderaGMY
Sinuhe
Om rekryteringen ska lyckas får nog FM se till att behandla officerarna bättre. Senaste FM-VIND visade att sju av tio officerare inte kan rekommendera FM som arbetsgivare.
SvaraRaderaDu har säkert rätt i det du skriver men ämnet är lite utanför dagens text.
RaderaGMY
Sinuhe
Sant, ovan, men tänkt inte som en militär, eller snarare, tänk som en militär utanför boxen.
SvaraRadera"Det finns vare sig personal, materiel eller utbildningsplattformar för att ge en högklassig utbildning åt cirka 100 000 ungdomar årligen."
Om dessa inkallas för en tre månader lång civil GMU, så blir det teoretiskt 7/1 26.000 individer
1/8 26.000 individer, och låt säga:
16.000 individer 1/4 resp vardera 1/10.
För att utbilda 24.000 individer behövs ca 2 GB per 8 individer, dvs 6 000 inkallade GB, som gjort GU 6 - 9 månader innan, och vidareutbildat sig för att kunna utbilda rekryter. För att utbilda 6 000 GB behövs kanske 1200 PB som i sin tur behöver ca 400 KB som i sin tur behöver ca 100 - 200 löjtnanter, (kaptener)
Att kunna/behöva utbilda beväringar borde vara varje miltärs grundläggande kunskap, för att begripa och vidmakthålla "beredskapskunskapen" på sig. Den börjar gå förlorad, och ungdomar idag kanske inte alla vet hur man gör upp eld, sätter upp ett tält eller klarar sig utan handdator mer än 15 minuter, kanske kan inte ens alla längre simmae ller ens vet hur man släcker en brand.
Värnplikt handlar således om totalförsvar, i ett alltmer sårbart samhälle, individer i storstäder som blir rädda vid en systemkollaps, som inte är en om utan en när-fråga, är oftast ett minst lika allvarligt hot som en yttre fiende.
Alla individer, kvinnor och män, bör göra en civil plikt, som kan vara militär som frivilligt tillval, och ingående kunskaper ska vara att klara av att samarbeta i grupp och nå gemensamma i fält, samt grundläggande sjukvård och viss teoretisk kunskap om krig, fred och kris. Den teoretiska delen kan man tenta av vid sidan om, medan de praktiska delarna är just praktiska, och några vapen behövs egentligen inte, några regementen skulle motverka syftet, dvs all utbildning bör ske i fält. tar man bort helger så blir det ca 20 dagar per månad eller 60 dagar i fält eller 12 vändor á 5 dagar vardera med fyra övernattningar. Finns absolut ingen anledning att sitta i lektionssalar med IT och datorer. 12 veckor blir 12 st stationer med 12 olika moment, där moment 1 skulle vara att marschera 1 -2 mil om dagen, sätta upp gruppens tält och laga mat över öppen eld. Någon stans där börjar allt, om samhället råkar ut för något oförutsett, tex att det inte kommer petroleum till våra lastbilar eller ett omfattande strömavbrott under en vecka.
En återgång till grundutbildningsförband som klarade av kvalificerade stridsuppgifter i aktiva insatser (som efter 2a VK och fram till 1995) gav - med den gamla utbildningstiden på 330 dagar för värnpliktiga och 3 st inryckningsomgångar - 6 reducerade bataljoner (infanteri- norrlandsbat och pansar)med samövat acceptabelt stridsvärde eftersom de värnpliktiga kunde sättas in i för aktiv strid de sista 2 - 3 månaderna av sin utbildning.
Nu är det inte dit vi ska, det är fullständigt orealistiskt, men det är icke för ty, dit vi måste, om världsordningen fortsätter utvecklas negativt, och kampen om jordens kvarvarande fattiga resurser fortsätter. Det roligast är inte invasion av arméer, utan att jordens fattiga säker sig till säkrare environger, om 25 år kanske Sverige består 20 - 25 miljoner människor, varav minst hälften utan arbete och fast bostad, det är i den miljön som Svensk militär ska verka, och då behövs en idé om civilförsvar och totalförsvar, annars tar gatans parlament över helt. S.W
Dina tankar är intressanta och det skulle säkert gå att designa ett system likt det du indikerar. Bloggens fokus är tyvärr lite mer "här och nu" men det kanske är någon annan läsare som vill kommentera?
SvaraRaderaGMY
Sinuhe
Anonym11 januari 2015 16:46 Du drömmer, du räknar inte med Terminsstarter, Jul-uppehåll, svårigheten att att utbilda utomhus i Januari när det kryper ner till -30 grader och att få fram 6000GB som är LÄMPLIGA?
SvaraRaderaDet viktiga är väl att de "drömska" frågorna/realiteterna ställs. Problemet är inte värnplikt eller inte, det har ju bevisligen fungerat, utan finansieringen.
RaderaJul, nyår, helger, midsommarafton och semester är väl rätt ovidkommande i skarpt läge, och just hela problmet. Inga poliser vill arbeta när buset är i farten, eftersom poliser är som alla, arbete 9 - 17 föredras, vardagar, och vill staten jaga bus när de är operativa, så får man betala, vilket staten ej har råd med, och då får man minska numerären. I l,änder som Ryssland med en icke uppbyggd välfärdssektor, fungerar det lite annorlunda, och hela civilbefolkningen lever och klarar sig i ständig kris, och just därför kan man räkna operativt, om det blir hett.
6 000 lämpliga GB när det är - 30 grader :-) för att inte tala om de överviktiga, otränad aningslösa grundmaterialet som ska skita i en grop.....har förstått att unga människor numera, tom under GMU har svårt att göra det mest grundläggande utomhus, och bara detta är ett argument. Vad som är lämpligt är ju relativt, och ju mer unga människor vänjer sig att sitta och wanka bakom en dator, desto sämre blir de på att komma till skott på riktigt.
Leker vi med tanken att det skulle vara krig på riktigt, så brukar de gå bäst för dem som har en realistisk grundsyn. Inför 1a VK hade tyskland utmålat engelsemännen som en bunt fjollor, och tyskarna som en bunt mordiska bestar, och inför 2a VK var rollerna ombytta, man hade lärt sig läxan, och var överlägsen operativt. Vid legion Condor var det tydligt, där den internationella brigaden och den socialistiska tanken i stort sätt gick upp i rök, eftersom fluffsnacket inte riktigt motsvarades av verkligheten.
Ett stort problem idag är att unga människor, som kommer i kontakt med det militära, inte är vana vid principen att befälet bestämmer, och att order är order. Då är alternativet att sticka/rösta ned fötterna. Vid de internationella brigaden i Spanska inbördeskriget, började man sätta upp kulsprutekompanier i ryggen på de frivilliga, när det visade sig hur det var vid fronten, och det fungerade naturligtvis inte heller.
Nä, löser man nu bara finansieringen med en civil plikt för alla, så är gallringen klar, det blir så klart ett enormt manfall och rena cirkusen :-) och då är den saken klar när beväringarna ska slussas vidare. I grunden kan inte så mycket ha ändrats? Det tar ca ett år att utbilda en soldat, att fungera i hop med andra, innan det blir skarpt läge. Det handlar mer om hur bra/pedagogisk militären är att utbilda, än de värnpliktiga själva, och det samhälle vi är på väg in i, i västvärlden kommer inte at ha råd att hyra in professionella knektar, om alla övriga ska wanka. S.W
Räkneexemplet ska ses som en metod, har vi inte 6000 dugliga KB, bland män och kvinnnor i januari, så ska vi vl ta bort möjligheten att kunna mobilisera vid skarpt läge under vintern? och lita på att Ryska trupper är lika bortwankade som Svenska ungdomar, eller så litar vi som vanligt på Finnarna.
RaderaDitt inlägg/kritik är naturligtvis helt rätt, och just därför centralt, vad gör dessa 100.000 ungdomar i en kull födda 1997, om proppen går i januari? De klarar sannolikt inte ens av att arrangera ett gediget upplopp - vid sidan av alla frivilliga som söker sig ner till Levanten, oron infinner sig på fler håll, ju mindre förberedd på det oväntade, desto mer fåraktig och lättstyrd blir man.
Alla bör göra första 3 månader av rättviseskäl, sedan har man de lämpligaste som i en liten ask, som går att behålla som både soldatmaterial och "underbefäl", och som kommande officerare och reservofficerare, på köpet en för uppgiften ngt överdimensionerad inofficiell vilande reservofficerskår med det vitkigaste, kompetens från det civila, som är grunden för framtidens totalförsvar, med en salig blandning av gröna/blå, svarta, grå och vita operativa funktioner.
Det är sannolikt tiden 3 - 12 månader som är mest kritisk resursmässigt, dvs vid en mer professionalsiering bör man ha lite baser och plattformar. Detta får utredas mer specifikt, dvs som "pliktig" tid och medf okus åp att behålla individer (personal låter så urbota omilitäriskt, men kanske börjar man snart med "medarbetare"
Man kan säkert välja, anställning eller skattefri dagpenning med bonus för tiden efter 1 år, dvs för de så kallade underbefälen, dvs för PB och KP med ytterligare 6 månader, inkl att utbilda nästa generations klåpare, kan, men måste inte vara, regelrätt frivillig anställning. har du plikt på upp till ett år, och sedan bra villkor för nästa 6 månader, kan man komma åt rätt många frivilliga, i synnerhet om utbildningen i ledarskap håller hög klass, för då blir det en fråga för arbetsmarknaden vid anställning, ingen vettig unge med ambitioner för karriär i en fårflock, kommer välja bort fortbildningen eter GMU/GCU.
Det mest centrala 'r väl att krig är på riktigt, och så klart mat, värme och sömn, det mesta övriga vi ägnar oss åt i övrigt här i västvärlden bakom våra TV-skärmar är sas inte riktigt på riktigt,
problemet för försvarsmakten och uppdragsgivaren RK är väl att förstå att verkligheten, uppenbarligen ville man inte förstå problemet för valet, när väljarna fick säga sitt, och nu kommer man att kattraka fram till 2018, det kan ju fungera....S.W
Jag tror att en god början med det grundmaterial vi har är att acceptera läget och inte bara gorma sig hes för att Pelle från Södermalm inte självklart kan göra upp eld i skogen i snöslasket och inte vet hur man sätter upp ett 12-mannatält i mörker utan att någonsin ha sett grejorna förut.
RaderaGanska ärligt så var det inte så mycket med det där med utbildning under värnplikten egentligen, det lilla som lärdes ut kunde ha gjorts på en bråkdel av tiden och med betydligt mer respekt för de kunskaper som de värnpliktiga faktiskt hade och tillförde. Man respekterade de befäl som kunde eller förstod något själva och inte bara maniskt och utan förståelse upprepade något de själva fått lära sig eller läst i en bok dagen innan.
Vårt samhälle har förändrats, idag ställs helt andra krav på den genomsnittlige medborgaren i värnpliktsåldern, på gott och ont. Det går inte längre att utbilda dem som någon sorts skytteboskap som slaviskt ska följa den mest puckade order, utan att förklara vad det är man gör och varför, den tiden är förbi. Efter VK2 är det också relativt välkänt att man inte bara kan skylla på att man lydde order, så det går inte ens att hävda att order är order och ska lydas blint, vi förväntar oss uttryckligen att de tar mer ansvar än så. Fördelen med dagsläget är dock att det går att ge en värnpliktig en helt annan förståelse för både materiel och verksamhet om man väljer att utnyttja de kunskaper de har istället och faktiskt lär ut de som saknas jämfört med t.ex. 50-talets värnpliktiga.
Alltså, man behöver anpassa utbildningen till verkligheten istället för att slentrianmässigt utgå från att det är som det alltid varit och att de värnpliktiga/rekryter är lata idioter om de inte förstår allt som de brukade förstå eller kunna förr. Människor rör sig också mindre idag och ägnar sig inte lika mycket åt kroppsarbete, men lösningen på det är inte mer pannben och fler snabbmarscher i full packning första veckan, utan att gradvis bygga upp styrkan över tid samtidigt som man lär ut annat. Man kan lära ut att följa order genom att förklara mer i början och sedan gradvis trappa ner förklaringar, samtidigt som man hänvisar icke-akuta frågor till lämpligt tillfälle. Dvs alla måste veta att det snart kommer att komma tillfälle planerat för frågor och att det inte bara är något som kanske eventuellt blir tid över för någon gång. Det kommer ändå alltid att finnas idioter kvar som inte klarar av att rätta sig, men då kan man gorma då istället för hela tiden.
Sen tror jag att det är väldigt viktigt att ha fast anställd personal som har utbildningen som en av sina huvuduppgifter (och att detta värderas karriärs-, respekt- och lönemässigt i organisationen) och begränsa användningen av diverse omogna GB, PB, KB med hävdelsebehov och ytterst begränsad förståelse för utbildningen.
Om man sedan vill införa korttidsutbildning följt av urval för vidare utbildning så får man se till att kompensera både de som gör värnplikt och de senare utvalda rejält så att det inte blir en sorts bestraffning för de minst inkompetenta som det var under de senare åren av värnplikten. (Grattis till ett förlorat år, halvt isolerad från samhället och till en ersättning att betrakta som ett hån, ungefär...)
Danmark har använt ett värnplikts system sedan länge, man lätt lotta fram de som behövdes utbildas istället för att utbilda hela åldersklassen.
SvaraRaderaLiknade system kan användas även här i Sverige.
Du antyder något som du benämner "ett mer ambitiöst beslut, nämligen att plikten att delta i repetitionsutbildning skulle gälla alla krigsplacerade, oavsett deras associationsform med Försvarsmakten..." Syftet framstår som otydligt men känslan man får är att ditt syfte skulle vara att alla i den svenska jantelagens tecken skulle omfattas av samma villkor under repetitionsutbildningen! Man bör då beakta att så har det i modern tid aldrig varit. Yrkes- och reservofficerare har alltid haft andra villkor, må så vara att de inte i alla stycken var lika som vid övning. Övningsdygnsersättningen var på lägsta nivå och den lediga dagen fick man inte, om jag minns rätt. Det är väl inte orimligt att den som har det som yrke också har andra villkor, idag GSS, och yrkes- och reservofficerare.
SvaraRaderaProblemet, om det nu finns ett problem, med RO och GSS/T som inte infinner sig, om det är det du åsyftar, är snarare ett ledarskapsproblem. Försvarsmaktens adelsmärke - ledarskapet, bland annat förmågan att fatta relevanta personalbeslut, synes ha tappats bort på vägen. Och när det inte fungerar då strävar man först mot tvångsmedel i form av tvingande åtgärder som plikt och arbetsskyldighet. Det som besvärar mig med det är att Försvarsmaktens chefer inte behöver utveckla sitt ansvar som chefer, ledare och arbetsgivare utan man kan få detta gratis med tvångsmedel. Jag hade hellre sett att man ansträngde sig lite mer med relevanta ersättningsformer och incitament framför tvångsmedel. Att som nu tillämpa pliktbeslutet bara på krigsplacerade värnpliktiga kanske också beror på att varje normal individs och uppdragsgivarens utgångspunkt faktisk är att Försvarsmakten rimligen kan få den anställda personalen att delta när deras förband repetitionsutbildas. Men det är klart - för Försvarsmaktsanställda som helt tappat sitt adelsmärke så framstår tvångsmedel som enklare. Då behöver man vare sig tänka eller planera - kanske några sedan många år bortglömda förmågor hos våra chefer.
Du missförstod mig, sannolikt för att jag otydlig. Det jag menar är att plikten att delta i repetitionsutbildning skulle gälla alla krigsplacerade i det aktuella krigsförbandet. VILLKOREN kommer självklart bli olika, det är jag fullt medveten om.
SvaraRaderaDet kan finnas viss dynamit i villkorsfrågan men det var inte riktigt mitt huvudämne.
Visst är det så att det handlar om chefsskap men min åsikt är ändå att det skulle finnas påtagliga fördelar att plikten att delta var generell. One size fits all lite grann. Det ska bli spännande att se hur ett bra system växer fram inför de första repetitionsutbildningarna i höst!
Beträffande t-personalen är det ju så att de inte kan beordras med arbetsskyldigheten som grund - den gäller ju bara när de redan är inne och tjänstgör.
Tack för att du tog dig tid att skriva ett långt och välformulerat inlägg.
GMY
Sinuhe
Lyssnade man på Fömins tal i Sälen idag så fick man lätt intrycket att han menade något annat än det jag anser att regeringen har bestämt.
SvaraRaderaHan påpekade flera gånger att FM i och med regeringsbeslutet nu hade tillgång till hela krigsorganisationen för reputb med pliktlagen som grund.
Jag är inte så säker på att detta stämmer.
Självklart behövs ett system tas fram där hela förbandet övar. Jag tror dock inte detta är på plats under 2015.
Det är mycket som måste synkas ihop innan reputbildningen, Arbets/tjänstgöringsplaner, annan utbildning/kurser av anställd personal, utlandstjänstgöring m.m.
Det enklaste vore ju att alla krigsplacerade skulle omfattas av plikten att göra reputbildning men det är väl att ta ett steg tillbaka;-)
Det verkar dock som om FÖmin anser att det är just detta man bestämt?
F.d. Teaterdirektören.
Intressant fråga. Min bild är att att ett mer ambitiöst beslut var på banan, men valdes bort så att det nu bara omfattar krigsplacerade vpl. Jag är dock inte säker på att fömin verkligen har menat vad han sagt beträffande "hela krigsorganisationen". I denna finns även YO, RO, GSS/K, GSS/T, CVAT, hemvärnsmän och avtalspersonal. Jag uppfattar inte beslutet som att det omfattar alla dessa.
RaderaGMY
Sinuhe
Även FM anser att beslutet innefattar alla krigsplacerade oavsett anställning eller inte. I frasen "krigsplacerade värnpliktiga" har ordet värnpliktiga utgått!
RaderaUr Bu16 sida 27.
"Den 11 december 2014 fattade regeringen beslut om att ge Försvarsmakten rätt att kalla in krigsplacerad personal till repetitionsutbildning med stöd av pliktlagen."
"Möjligheten att kalla in personal som är krigsplacerad men inte anställd till repetitionsutbildning skapar förutsättningar för Försvarsmakten att samöva hela krigsförband och därmed öka såväl krigsförbandens förmåga som Försvarsmaktens samlade operativa förmåga."
Någonstans på vägen har texten och meningen ändrats!
F.d. Teaterdirektören.
Nästa inlägg från hyddan vid Nilens strand kommer att handla om rekrytering.
SvaraRaderaGMY
Sinuhe