fredag 22 april 2011

Försvarsmaktens veteraner

Sedan Allan Widmans utredning om veteransoldater har det skett en enorm utveckling, som verkligen är glädjande. Ny lagstiftning finns, Försvarsmakten åläggs ett större ansvar än tidigare och en veteranavdelning ska bildas från halvårsskiftet. Ett rätt stort antal nya tjänster skapas för att förstärka de reella möjligheterna till stöd för veteraner.

Måndag och tisdag förra veckan avhölls ett rätt stort seminarium på Karlberg, inriktat på veteranfrågor.

Det man kan konstatera är att numera är inte frågan om Försvarsmakten ska ta ett större ansvar för sina veteraner utan mest om hur detta ansvar ska materialiseras. Forskning visar ju att generellt sett så mår Försvarsmaktens veteraner (med detta ord menar jag enbart de som egentligen borde benämnas utlandsveteraner, det vill säga soldater som tjänstgjort i internationella militära insatser) faktiskt bättre än ett medelsnitt av Sveriges befolkning gör. Detta gäller även förekomsten av PTSD (post-traumatic stress disorder). Även sådana variabler som självmordsfrekvens är mindre förekommande bland veteranerna än bland motsvarande genomsnitt av Sveriges befolkning.

Detta skulle kunna innebära att man kunde säga att då behövs ju ingen satsning - allt är ju OK. Tyvärr är det inte så. Orsaken till att veteranerna mår såpass bra som de trots allt gör är tydligen främst att det noggranna urval som görs inför anställning och tjänstgöring gör att en stor del av "riskindividerna" sållas bort. Å andra sidan innebär detta att det bland veteranerna kanske inte borde finnas ett enda självmordsfall samt att andelen som drabbats av PTSD också borde vara noll.

Seminariet hade ett bra sätt att beskriva detta, nämligen just att veteranerna som kollektiv kanske mår bra men att det ändå på den individuella nivån ändå kan finnas tydliga behov av hjälp, stöd och behandling.

Det är känt att det finns fortfarande veteraner som tjänstgjorde i Kongo som varje dag mår skit. En annan stor riskgrupp är de veteraner som tjänstgjorde i de tidiga Bosnien-missionerna, där ju kriget var närvarande på ett ännu tydligare sätt än i dagens Afghanistan men Försvarsmaktens "verktygslåda" inte alls lika utvecklad som den håller på att bli här och nu.

Ett stort problem, som jag ser det, är att det lätt blir så att Försvarsmaktens chefer tror att den nya personalförsörjningen på något mystiskt sätt redan idag existerar fullt ut, så att förbandscheferna ska ta sitt ansvar för "sina veteraner". Så kan det kanske bli så småningom, men vi är inte där än. Av de kanske 100 000 svenska män och kvinnor som tjänstgjort i internationella militära insatser är det ju en försvinnande liten andel (några tusen skulle jag tro) som är anställda i Försvarsmakten till vardags och som kan sägas ha en tydlig förbandstillhörighet och en förbandschef.

Det stora flertalet är och var ju totalförsvarspliktiga, som till vardags idag gör något helt annat (arbetar hos en civil arbetsgivare, studerar, är arbetslösa, är pensionärer etc). Många av dessa är utbildade vid ett förband som inte längre existerar. Många av dem har heller ingen krigsplacering vid ett krigsförband.

Det är detta som är problemet tror jag. Om man ska närma sig dessa 100 000 män och kvinnor ska man inte tro att man når dem genom deras "respektive förband", för det gör man inte. Ett omsorgsfullt detektivarbete måste nog till.

Men - det finns ingen annan väg än den smala vägen. Försvarsmaktens veteraner har gjort en fantastisk insats för Sverige, dess folk, riksdag och regering. De flesta veteraner mår jättebra. Nu gäller det bara att finna dem som trots allt har behov av stöd, hjälp och åtgärder.

GMY

Sinuhe

söndag 10 april 2011

Försvarsstrukturutredningen

Försvarsstrukturutredningen (FSU) har nu levererat sitt betänkande. Utredningen föreslår att stora delar av FMLOG samt vissa utpekade andra delar av Försvarsmaktens logistikverksamhet ska föras över till ett utvecklat Försvarets Materielverk, som i och med förändringen föreslås byta namn till Försvarslogistikmyndigheten. Själva grundidén med allt detta är att det ska skapa möjligheter att spara pengar, stora pengar.

Jag har inte läst hela utredningen men tycker ändå att det finns skäl att reflektera lite.

Min grundkänsla är att en förändring av den typen som föreslås måste vara motiverad av oerhört tydliga och robusta ekonomiska kalkyler. Det duger inte att "utredningen bedömer" att en viss besparing ska kunna uppnås. Försvarsmakten har ju en historia av mycket stora förändringar i förbandsstruktur, förändringar som enligt min mening ofta inte genererat några besparingar överhuvud taget. Är det nu dags igen att återigen genomföra en mycket stor och genomgripande förändring byggande på bristfälligt underlag? Den som lever får se.

Ett underbart och pedagogiskt exempel på hur Försvarsmakten (dock sannolikt under tvång) tidigare genomfört mindre kloka organisationsförändringar är nedläggningen av alla artilleriregementen förutom Bergslagens Artilleriregemente, A 9. A 9 låg då i Kristinehamn, tillsammans med I 2 (Värmlands regemente). I 2 hade, för höga kostnader, flyttats till Kristinehamn från Karlstad. Tanken var att dessa två regementen på något magiskt sätt skulle bli en effektiv garnison och kunna sänka de fasta kostnaderna genom att samutnyttja delar av administration och infrastruktur.

Tanken var måhända klok men den byggde på att flyttkostnaden för I 2 så småningom skulle kompenseras av besparingar inom Kristinehamns garnison. Exakt hur ekvationen såg ut vet jag inte.

Problemet uppstod när I 2 lades ner. Den kloke läsaren inser snabbt att i och med I 2:s nedläggning föll hela kalkylen och flytten från Karlstad till Kristinehamn blev egentligen helt onödig.

Den komiska finalen på denna lilla flyttcirkus blir att sedermera flytta A 9 till Boden, där Försvarsmakten tidigare lagt ned A 8. Det hade varit intressant att veta hur mycket allt detta kostat skattebetalarna.

Jag ser en risk att FSU:s förslag kan få liknande effekter: mycket stora kostnader accepteras men utan att egentligen konkret kunna räkna hem motsvarande besparingar i efterhand. Tyvärr är det ju så att våra folkvalda i riksdag och regering ofta måste kunna bevisa sin politiska handlingskraft. Tyvärr är det ju också så att det inte ger politiska poänger med att kontinuerligt fila och förbättra en redan existerande struktur - nej rejäla tag ska det vara.

Finns det några konsekvenser för Försvarsmaktens personalförsörjning med utredningens betänkande då?

Enligt min uppfattning, som dock inte baseras på en fullständig analys av hela betänkandet, är svaret absolut ett ja. Försvarsmaktens volym av anställd personal minskar ju när flera tusen civila och militära arbetstagare på något sätt flyttas över till en ny myndighet. En minskning av de totala volymerna är dessutom planerad och beräknas utgöra en väsentlig del av den sammanlagda besparingen.

Det som får mig att fundera lite extra är dock att ett stort antal FMLOG-anställda i nuvarande planering är inriktade mot att ibland tillfälligt kunna besätta en insatsbefattning i ett krigsförband i form genom att tjänstgöra som specialist, en personalkategori som tyvärr egentligen inte existerar.

Jag har inte närmare utrett om en sådan befattning kan bemannas med i grunden civila arbetstagare genom ett så kallat arbetsledningsbeslut - spontant känns det dock som att så borde vara fallet. Rent konkret innebär situationen att den civile arbetstagaren (exempelvis en stridsfordonsmekaniker)  tillfälligt konverteras till att vara en militär arbetstagare och, under sin tjänstgöring i krigsförbandet och insatsbefattningen, bär uniform med gradbeteckning.

Det problem som jag tror finns är att detta inte alls fungerar om den civile arbetstagaren arbetar hos en annan arbetsgivare än Försvarsmakten. I så fall måste ju han eller hon ha status som tidvis tjänstgörande arbetstagare i Försvarsmakten för att få rätt till tjänstledighet, skydd för anställningen med mera. Men - det finns inte, och är inte heller planerat, något författningsstöd för tidvis tjänstgörande specialister. Kategorin existerar inte i den av Personalförsörjningsutredningen föreslagna speciallagen, som ju skapar förutsättningar för GSS/T. Speciallagen skapar förutsättningar för två typer av tidvis tjänstgörande arbetstagare:

  • Tidvis tjänstgörande officerare och specialistofficerare (tillsammans benämnda reservofficerare)
  • Tidvis tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän
Problemet accentueras av att IO14 redan nu innehåller cirka 1 000 befattningar för tidvis tjänstgörande specialister. Med FSU:s förslag adderas ytterligare kanske 2 000 befattningar, sammanlagt 3 000 befattningar för en kategori som faktiskt sett formellt inte existerar.

Jag återkommer när jag läst hela betänkandet och dess förslag.

GMY

Sinuhe

söndag 3 april 2011

Ett försök att minska begreppsförvirringen

Med anledning av Chefsingenjörens senaste inlägg på sin blogg ("Begreppsförvirring") vill jag ta tillfället i akt att försöka minska förvirringen lite grann. Mina läsare får ursäkta mig om jag skriver som en överpedagogisk gammal folkskollärare - jag vill bara vara säker på att alla förstår. Det är tyvärr så att den begreppsvärld som är fastställd innehåller en del ologiska komponenter.

Chefsingenjören inleder med att skriva att Other Ranks (OR) är detsamma som specialistofficerskategorin. Han har både rätt och fel.

Militära befattningar i Försvarsakten tillhör antingen gruppen OF eller gruppen OR. Befattningar benämnda OF är avsedda att bemannas med individer som är officerare (OFF), det vill säga a) anställda som yrkes- eller reservofficerare och b) med lägst fänriks tjänstegrad. Denna inskränkning innebär att en kapten i Hemvärnet normalt inte är officer - utom om han eller hon är yrkes- eller reservofficer. Denna inskränkning av vilka som får kalla sig officerare kommer från Officersförordningen, inte från Försvarsmaktens egna regelverk.

Officerare är tillsvidareanställda och tjänstgör antingen kontinuerligt (OFF/K) eller tidvis (OFF/T). 
  • En kontinuerligt tjänstgörande officer är anställd som yrkesofficer. 
  • En tidvis tjänstgörande officer är anställd som reservofficer.
Vän av ordning undrar då genast: "Vad är man då om man är kapten i Hemvärnet, eller tillfälligt anställd som kapten i en internationell militär insats utan att i grunden vara yrkes- eller reservofficer"? Svaret på frågan - oklart. Ett tänkbart svar skulle kunna vara att man är officers vederlike - men frågan är om inte det epitetet låter lite gammalmodigt? Ordet vederlike kan väl med dagens språk översättas närmast till likställd med.Vad jag vet finns det ingen fastställd benämning för exempelvis kaptener i Hemvärnet.

Slutsats: Befattningar märkta med OF är avsedda att bemannas med individer som är officerare - antingen anställda som yrkesofficerare eller anställda som reservofficerare.

Den uppmärksamme läsaren märker säkert att jag medvetet skiljer mellan befattningens nivå och individen. Jag gör det medvetet - tjänstegrad är en något som utmärker en individ medan nivå utmärker en befattning, som en del av befattningens kravprofil. En individ har tjänstegraden major och tjänstgör i en militär befattning på nivån OF-3.

Jag hoppas att vi nu någorlunda lyckats reda ut OF - jag svara gärna på frågor om någon vill.

Nu kommer det riktigt röriga - det så kallade OR-systemet.

Försvarsmakten har övergått till ett tvåbefälssystem. Det är då lätt att tro att den ena "befälssorten" heter OF (officerare) och den andra "befälssorten" heter OR (specialistofficerare).

Tyvärr är det exakt så som det inte är.

OR betyder other ranks vilket egentligen ska tolkas som alla tjänstegrader förutom de tjänstegrader som nyttjas av officerare. I vårt system innebär det att alla tjänstegrader från och med menig till och med regements/flottiljförvaltare tillhör OR-systemet. Befattningarna ska således markeras med nivåer från och mer OR-1 till och med OR-9.

I OR-systemet ingår tre olika typer av befattningar, och därmed individer.

Specialistofficerarna (SO) har tjänstegrader från och med 1.e sergeant till och med regements/flottiljförvaltare och deras befattningar markeras från och med OR-6 till och med OR-9. Specialistofficer kan man bara vara om man är anställd som yrkes- eller reservofficer. Om man är tillfälligt anställd för att tjänstgöra i en internationell militär insats med tjänstegraden fanjunkare är man lik förbannat inte specialistofficer, utan något annat - kanske specialistofficers vederlike.

Specialistofficerare är tillsvidareanställda och tjänstgör antingen kontinuerligt (SO/K) eller tidvis SO/T).
  • En kontinuerligt tjänstgörande specialistofficer är anställd som yrkesofficer. 
  • En tidvis tjänstgörande specialistofficer är anställd som reservofficer.
OR-systemet innefattar också gruppbefäl, soldater och sjömän (GSS). Detta innefattar individer med tjänstegrader från och med menig till och med sergeant. Deras befattningsnivåer är från och med OR-1 till och med OR-5. Det är idag inte definierat var gränsen går mellan soldater/sjömän och gruppbefäl.

GSS har längre tidsbegränsade anställningar, för närvarande stödd av ett kollektivavtal. Försvarsmakten räknar med att under 2012 även få ett uttalat författningsstöd för denna anställningsform.

GSS tjänstgör antingen kontinuerligt (GSS/K) eller tidvis (GSS/T).

Det är många komponenter i detta som gör att det kan bli rörigt. det kan exempelvis vara svårt att förklara att en yrkesofficer som är fanjunkare inte är officer (utan just specialistofficer). Om begreppet yrkesofficer hade bytts ut mot det bättre begreppet yrkesbefäl hade kanske detta varit mer enkelt att förklara.

Lägg märke till att vad jag angivit ovan är som systemet är tänkt att fungera. Alla stödsystem är inte fullt ut kompatibla med ovanstående sammanställning. I System PRIO finns det inget som heter GSS till exempel.

Slutligen (ja, detta blev ett långt och tråkigt inlägg): Kategorin specialister existerar formellt inte - det finns inget författningsstöd för den. Visst kan Försvarsmakten internt nyttja begreppet men jag tycker det är bättre att använda begrepp som faktiskt existerar och som det finns författningsstöd för.

Ännu mera slutligen - undvik att använda begreppet kontrakterade om Försvarsmaktens personal. De som är anställda är arbetstagare i Försvarsmakten, militära eller civila. En del arbetstagare är tillsvidareanställda, andra har tidsbegränsade anställningar.

Personalen i Hemvärnet har normalt ett hemvärnsavtal - det vill säga ett avtal om tjänstgöring i Hemvärnet.

Läs till exempel gruppindelningen i Förordning om Försvarsmaktens personal. Där framgår det tydligt att Försvarsmaktens ordinarie militära arbetstagare utgör av:

  1. Yrkesofficerare
  2. Reservofficerare
  3. Anställda gruppbefäl, soldater och sjömän
Dessutom kan Försvarsmakten tillfälligt anställa individer för tjänstgöring (enbart) i en internationell militär insats.

Jag hoppas jag inte rört till det hela totalt nu....=)

GMY

Sinuhe