onsdag 11 juli 2012

Anställningstid för GSS

Många bloggare har under den senaste tiden tagit upp olika farhågor avseende anställningstid för anställda gruppbefäl, soldater och sjömän (GSS). Ett exempel är min värderade kollega Wiseman som skrev ett mycket bra inlägg här:
Det finns ett antal faktorer att ta hänsyn till innan man dömer ut det nuvarande ”attraktionspaketet” för GSS.
För det första så gäller det (som vanligt) att använda rätt terminologi. Det finns ingen ”kontraktstid” och det finns inget ”kontrakt”. Det som finns är en anställning med en sista anställningstidpunkt. Det är ju en längre tidsbegränsad anställning som det hela handlar om.
Det som Försvarsmakten mäter är hur stor andel av GSS som avslutar sin anställning i förtid, dvs. innan den enligt anställningsbeviset skulle avslutas. Min information är att Försvarsmakten planerat för att cirka 10 % skulle avsluta sin anställning i förtid, medan de senaste siffrorna nu ligger på cirka 13 %.
Det hela kompliceras av att mycket få GSS/K har fått en anställning som enligt anställningsbeviset är så lång som kollektivavtalet maximalt tillåter. Det finns två kollektivavtal på området - det vanligaste (med OFR/O FM) finns här:
Många organisationsenheter verkar regelmässigt ha gett anställningar om endast två till fyra år. Detta borde rimligen ha fått till följd att fler fullföljer sina anställningar - Försvarsmakten har ju ansatt sex år som en genomsnittlig anställningstid för GSS/K. Kollektivavtalet tillåter dock upp till 12 år inom en ramtid av 18 år. Den nya GSS-lagen tillåter upp till 16 år, varav maximalt 12 år som kontinuerligt tjänstgörande.
Jag tycker nog inte att man säga att skillnaden mellan 10 % och 13 % är alarmerande. Det som många observatörer missar är att en hel del av de GSS/K som Försvarsmakten har anställda just nu egentligen har varit med sedan NBG 08, i kombination med ett antal anställningar i olika internationella militära insatser. Ett mycket litet antal av dem har de facto ”nyproducerats” genom GMU och BFU. 
Detta innebär att de som slutar rent statistiskt sannolikt inte är representativa för de GSS/K som efterhand kommer att anställas under senare tid. Men - jag har inte kunskap om hur fördelningen ser ut för de som slutar: hur stor andel av de som slutar är ”nyproducerade” efter 2010-07-01 och hur stor andel är utbildade inom värnpliktssystemet? Kanske någon läsare har kunskap om detta?
För det andra är det så att den ansatta genomsnittliga anställningstiden om sex år för GSS/K (och sju år för GSS/T) endast var en ansatt tid - den byggde inte på en vetenskaplig analys eller kvantitativ undersökning. Däremot kom den att ligga till grund för olika typer av ekonomiska beräkningar.
För det tredje är det ju så att det enligt min mening finns flera grundläggande frågetecken med systemet med GSS.
Det största frågetecknet gäller den totala avsaknaden av redundans avseende GSS/T. I det gamla värnpliktsförsvaret hade varje krigsförband en mobiliseringsreserv - i mitt vapenslag var den regelmässigt 15 %. I klartext innebar det fanns 15 % ”extra krigsplacerade värnpliktiga” som också skulle infinna sig till tjänstgöring om krig och örlog förelåg. Ett krigsförband med 300 befattningar för värnpliktig personal hade 45 ”extra” värnpliktiga som tillhörde just det krigsförbandet.
Man bör observera att detta var i en situation där det var en lagstadgad plikt att infinna sig till tjänstgöring. Tjänstgöringsplikten för t-personal är inte lika stark. 
Det andra frågetecknet gäller det planerade flödet mellan GSS/K och GSS/T. Det finns enligt min mening en övertro på att ”när en GSS/K slutar ska han eller hon anställas som GSS/T”. Det man lätt glömmer bort är att det också måste finnas en rimlig matchning mellan kompetens och befattning. En GSS/K som är sjöman kan inte utan vidare ta en befattning som skyttesoldat inom ramen för en anställning som GSS/T. En stor del av alla GSS/K finns i flygvapnet och flottan. Men - ibland kan det säkert vara möjligt att gå från en k-anställning till en t-anställning. Till syvende och sist är det trots allt individens eget val om han eller hon vill fortsätta att vara anställd av Försvarsmakten.
Jag har tidigare på min blogg haft lite funderingar om vilka åtgärder som Försvarsmakten kan vidta för att öka benägenheten för GSS/K att förbli anställda hela den planerade anställningstiden ut.
Jag är fortfarande av uppfattningen att en bättre löneutveckling är ett viktigt verktyg. Jag skrev om detta på min blogg här:
Ett annat verktyg kan vara att sätta fart med det påbörjade arbetet kopplat till reell meritvärdering av anställning och tjänstgöring i Försvarsmakten. Man måste respektera att våra GSS/K är olika individer med olika personliga preferenser avseende sitt fortsatta liv. En del kommer att vilja jobba direkt och en del kommer att vilja studera. Några glada män och kvinnor kommer kanske att vilja åka jorden runt.
I och med att Försvarsmakten har ganska dålig kunskap om själva faktaläget borde ett projekt påbörjas för att a) undersöka fakta avseende incitament för att kvarstanna i anställningen, samt b) ta fram en ”verktygslåda” som överensstämmer med incitamentsstrukturen. Verktygslådan kan exempelvis innehålla:
  • Studier på arbetstid
  • Möjlighet att erhålla certifikat (exempelvis buss- eller lastbilskort) på arbetstid
  • Studie- och yrkesvägledning
Vissa åtgärder bör rimligen inte vara åtkomliga förrän efter en viss anställningstid. Detta kanske kan låta hårt men det finns mig veterligen ingen annan arbetsgivare som aktivt förbereder sina arbetstagare för ett liv i en annan verksamhet.
GMY
Sinuhe

tisdag 3 juli 2012

Sommarbetraktelse

Man skulle kunna tro att det inte händer så mycket på försvarsområdet under sommaren, men så är det inte alls.

För det första så pågår spektakelveckan i Almedalen. Försvarsmakten, med ÖB i spetsen, är självklart på plats. Praktiskt nog har man återigen med sig sitt eget flytande hotell i form av HMS Carlskrona. Jag kommer eventuellt att återkomma med refererat av något av alla de seminarier som Försvarsmaktens representanter deltar i.

Under måndag kväll blev statsrådet Karin Enström intervjuad med anledning av ÖB:s mycket starka markering att en oförändrad ekonomi kommer att medföra att ”någonting måste bort”. I pressen har detta uppfattats som att antingen armén eller marinen ”måste bort”. Jag trodde inte att vi hade försvarsgrenar längre, men uttalandet kanske inte ska ses som en bekräftelse på deras återuppståndelse. 

Jag uppfattar nog inte att valet står mellan armén och marinen utan snarare om exempelvis plattformar eller förmågor. Kan man tänka sig en Försvarsmakt utan exempelvis luftvärn, ubåtar eller amfibisk förmåga? 

Fördyringen av försvarsmateriel i kombination med oförändrade anslag är i sig en garanti för att ”något måste bort”. Materielanslaget har ju på ett fåtal år andelsmässigt minskat från cirka hälften till cirka en fjärdedel av hela försvarsanslaget. Jag tror inte att löne- och andra kostnader för våra cirka 4 000 GSS/K är det primära problemet - det finns snarare i andra obalanser. Man behöver inte vara raketforskare för att konstatera att antalet yrkesofficerare ter sig högt om det ställs i relation till antalet planerade GSS. 

Statsrådet Enström gjorde enligt min mening en ganska slät figur i intervjun och bör snarast förbättra sin förmåga att leverera mer konkreta svar utan att stapla plattityder på varandra.  Jag och många andra hade faktiskt förväntat oss ett bättre framträdande. Den ”grace period” som hennes ministerskap inleddes med har nog tagit slut nu.

För det andra har Sverige fått en ny lag - Lagen (2012:332) om vissa försvarsmaktsanställningar. Lagen ger bland annat GSS/T kraftfulla rättigheter till ledighet från civilt arbete för att arbeta i Försvarsmakten. Jag har i tidigare inlägg analyserat lagen och tänker inte gå igenom den igen.

Lagen kommer att medföra att Försvarsmakten nu kan börja anställa GSS/T ”på riktigt”, dvs. starta övergången från interimsavtal till anställning för ett antal tusen individer. Många förband har ju planerat aktiviteter under andra halvåret 2012 - både KFÖ:er, andra övningar och rekryteringsdagar. Det ska bli intressant att se hur detta kommer att gå till i praktiken - lagen är ju solklar på att ingen får anställas som GSS med stöd av ”någon annan lag”. Med andra ord är GSS-anställningar med stöd av ALVA förbjudna från och med halvårsskiftet.

Eftersom införande 4.2 av PRIO är försenat till i höst har Försvarsmakten här ett intrikat problem att lösa - GSS/T existerar ju inte i PRIO idag.

Efterhand som GSS/T anställs och börjar tjänstgöra med stöd av den nya lagen kommer sannolikt olika civila arbetsgivare att höra av sig till Försvarsmakten för att kontrollera vilken rätt till ledighet med mera som deras personal har. Regeringens proposition var ju tydlig rörande Försvarsmaktens behov av en särskild funktion för att hantera arbetsgivarrelationer. Försvarsmakten har dock agerat långsamt i denna fråga - lagen är i kraft men någon ny funktion syns inte till.

Jag önskar mina läsare en skön sommar.

GMY

Sinuhe