onsdag 18 december 2013

Svårigheter

Det är många saker som just nu kan förknippas med svårigheter.

För egen del har jag svårigheter att komma upp i den tidigare frekvensen på inlägg på min blogg, dvs i runda tal ett inlägg per vecka. Jag hoppas att mina fåtaliga läsare accepterar detta och kan utlova en gradvis stegrad ökning mot tidigare nivåer. Jag hoppas då också kunna komma tillbaka till den tidigare nivån avseende antal läsare - alltså runt 10 - 12 000 läsare per månad.

Våra folkvalda har just nu betydligt större svårigheter - främst vad gäller att försöka dölja de accelererande problem som övergången till ett insatsförsvar är förknippade med.

Svårigheterna har enligt min bedömning en tydlig och enkel grundval - för låga försvarsanslag.

Visst kan man argumentera om obalanser avseende personalvolymerna - i kontakter med olika utländska officerare möts jag ofta av höjda ögonbryn när jag beskriver att Försvarsmakten har betydligt fler yrkesofficerare än heltidssoldater. Mina försök att förpacka detta bistra faktum med hänvisning till att många yrkesofficerare behövs i centrala staber, inom hemvärnet etc. går aldrig hem. På något märkligt sätt har delar av personalstrukturen inte riktigt "följt med" i övergången till ett insatsförsvar och den reformerade personalförsörjningen.

Jag vill också peka på att redan den anorektiska organisation som benämns FMORG 14 har stora problem med moderniteten avseende materielen. Viss tillförsel sker men på alldeles för låga nivåer. Antalet strv 122 som ska genomgå modernisering är tänkt att vara en bråkdel av de stridsvagnar av denna typ som vi faktiskt har. Antalet stridsflygplan som ska finnas av typ JAS 39 E/F kan omöjligt vara det önskade antalet för att över tiden försvara hela Sverige. Antalet artilleripjäser (Archer) är ett skämt.

Till saken hör också att antalet manöverbataljoner (åtta stycken) inte kan tas på allvar. Detta ska också ställas i relation till att förbandsreservens fyra mekaniserade bataljoner snabbt föråldras samt helt saknar personal.

Ett annat allvarligt systemfel är att antalet stödjande förband är för litet. Att tro att Sveriges stora yta ska kunna försvaras av brigader eller bataljonsstridsgrupper med en allsidig förmåga faller på den enkla matematiken rörande antalet logistikbataljoner, sjukhuskompanier, sjukvårdsförstärkningskompanier, ingenjörbataljoner, luftvärnsbataljoner  samt stridsvagnskompanier.

I de allmänna försvarspolitiska debatten finns det bloggare som är mycket bättre än jag - mitt huvudspår har varit och kommer att förbli de aspekter som rör den reformerade personalförsörjningen. Jag vill särskilt peka på Wiseman och Skipper som drar ett tungt lass.

I detta sammanhang vill jag framhålla att Riksrevisionens tal om att det "fattas" nästan hälften av personalen i krigsförbanden är både rätt och fel. Det är rätt så tillvida att mycket stora brister finns avseende placering av deltidspersonal (reservofficerare samt tidvis tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän). Det är dock mindre rätt att komma med en sådan utsaga om man ställer den i relation till det faktum att det fortfarande finns krigsplacerade värnpliktiga (som dock inte kan övas i sin befattning - en befattning som de dessutom inte är tränade för). De facto har dock Riksrevisionen helt rätt, vilket borde vara tämligen generande för regeringen.

På något märkligt sätt har det ledande regeringspartiet blivit det parti som har en mest försvarsnihilistisk inriktning - Gösta Bohman och hans kollegor måste vrida sig i sina gravar när de tar del av de ständiga skönmålningarna.

Det enda riksdagsparti som förefaller ta försvarsfrågorna på allvar är Sverigedemokraterna. Är det verkligen regeringens avsikt att lämna carte blanche i försvarsfrågorna till detta parti?

Om detta är fallet så har jag svårt att förstå regeringens strategi.

GMY

Sinuhe




 

11 kommentarer:

  1. Läser din blogg med stor behållning Sinuhe! Skulle gärna se inlägg som behandlar officersutbildningen och rekryteringen till den samma, liknande det du skrev för något år sedan. Det är ett problem som jag på sikt tror kan få förödande konsekvenser för Försvarsmakten. /L.O

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var en bra idé och ett intressant ämne att fundera över - tackar!

      GMY

      Sinuhe

      Radera
  2. En annan ytterst relevant frågeställning är hur länge de OF och OR vi utbildar faktiskt stannar kvar - Mitt eget förband har upplevt ett tydligt strömhopp i närtid och det är tyvärr helt fel typ av personal som lämnar; Yngre befäl med specialistkompetenser och internationell erfarenhet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min bedömning är att om arbetsgivaren rent allmänt vill underlätta för en viss grupp att byta arbetsgivare så får detta ofta till följd att även andra grupper följer med.

      Jag tror tyvärr att arbetsglädjen i Försvarsmakten just nu i vissa fall befinner sig i fritt fall och att detta självklart påverkar arbetstagarnas benägenhet att stanna kvar.

      GMY

      Sinuhe

      Radera
  3. Det är trevligt att Sinuhe återkommit. En sådan lång frånvaro får då ursäkta vissa fakta eller tolkningsfel. Sinuhe skriver att RiR 2013:22 på sid 53 skriver att Det är framförallt civila befattningar samt befattningar avsedda för reservofficerare, specialistofficerare och GSS-personal som uppvisar stora vakanser.

    RiR rapporten har säkert flera förtjänster men trovärdigheten skadas när generella utsagor ges som ovan i verkligheten är felaktiga. Om det nu är så att denna uppgift har lämnats i en hemlig bilaga av FM så finner jag att en bättre verklighet bör beskrivas.

    Under hösten har HKV LedS genomfört ett RO-arbete vad främsta uppgift varit att starta en RO-utbildning av OF/T under 2014 vilket också sker. I samband med detta arbete gjordes en snabbinventering av bemanningsläget av RO-befattningarna i IO14. Inventeringen avsåg både OF/T (taktiska RO) och SO/T (specialist RO). Resultatet visade att bristen för dessa båda kategorier var mycket liten. De brister som finns är generella för FM, främst vissa teknikerbefattningar och viss sjukvårdspersonal. I och med att Org 18 planeras kommer behovet av RO troligen att öka men även denna bemanningsutmaning kommer nog FM klara av – speciellt om man genomför de förslag som briggen Fredrik Robertsson beskriver i Försvarets Forum No 8. november 2013.

    Wictor Phalén

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Sinuhe skriver att RiR 2013:22 på sid 53 skriver ..."
      Var i texten står detta?
      Varför kommenterar du något som inte står i texten?
      Hur ser din förklaring ut till de tabeller som redovisas på de följande sidorna i rapporten?

      I vilket system gjordes "snabbinventeringen"?
      Vad är "mycket liten" i procent räknat på bristerna?

      För kommentarens trovärdighet behövs lite mer fakta. Just nu är den väldigt lös och svepande.
      Problem som FM "nog" skall klara har vi sett resultatet av under flera år. Det hjälper tyvärr inte att kalla det för utmaningar.

      Teaterdirektören.

      P.S. Eftersom du ej läst igenom hela rapporten råder jag dig att göra detta och gärna återkomma med eventuella oklarheter eller frågor på de öppna delarna.
      P.S. Att önska sig en bättre verklighet istället för att inse hur den ser ut och försöka ta resan därifrån är, enligt mig, en bakvänd metod som tyvärr inte leder framåt.

      Radera
  4. Som jag ser det måste grunden bygga på frivillighet och kombinera det värnplikt där man lottar in dom nummer som saknas, den Danska modellen. Detta kombinerat med anställda soldater i nyckelbefattningar och Flottan, det finns erfarenheter att hämta i Tyskland som som under många år kombinerade värnplikt med anställda soldater. Tyskarna hade som krav att innan du fick gå en attraktiv utbildning tex Fallskärmshopp fick man skriva på för ett år.

    Sedan behöver man höja attraktiviteten på arbetsmarknaden för fd Vpl/GSS. Det gör man bäst genom att ställa höga krav på tidspassning, ordning och pålitlighet, och avskilja dom som inte kan anpassa sig, på det sättet kommer arbetsgivarna att uppfatta Värnplikten som en merit, oavsett yrkesområde.

    Tredje steget är att avakademisera den grundläggande Officersutbildningen, där ska man lära sig truppföring och bli dugliga yrkesmän. senare nivåhöjande utbildningar kan man gärna kombinera med akademiska kurser, både inom FM och på universiteten. Man kan titta på USA där man har erfarenhet, du får läsa 40poäng men får skriva på för två extra år. //Rune

    SvaraRadera
  5. Hoppas som sagt att detta ämne får ett eget inlägg men kan inte låta bli att följa upp med en kort kommentar. Varför skulle akademiseringen stå i kontrast till dugliga yrkesmän? Det är ju så stora delar av övriga krigsmakter har utformat officersutbildningen, varför skulle den svenska akademiseringen vara ett undantag? Självklart kan och ska innehållet i utbildningen ifrågasättas. Är det till exempel relevant för en blivande fänrik att fokusera så mycket på PUT-bedömande när det är en modell som först börjar bli relevant på högre nivåer? Däremot tycker jag att man misstagit sig när man ifrågasätter akademiseringen, den ska snarare ses som en möjlighet att ämnena som lärs ut kan kvalitetssäkras utifrån.

    Vidare får utbildningen ofta utstå spott och spe från dem som anser att blivande officerare bör läsa en civil examen för att sedan komplettera med en militär utbildning, motsvarande brittiska RMAS. Det enda argument jag kan se för det är att underlätta en karriärväxling i framtiden och det är ett argument jag ställer mig kritisk till. Bör inte den blivande officerens utbildning fokusera helt på att skapa en duglig fänrik? Jag är helt övertygad om att de kunskaper som förvärvas inom administration och ledarskap, både på skola men framförallt sen i det praktiska yrkeslivet, är konkurrenskraftiga i det civila arbetslivet. Ett av de grundläggande syftena med en akademisk utbildning ska vara att grundlägga ett kritiskt förhållningssätt och det är jag helt övertygad är möjligt på FHS och de ämnena som då studeras dessutom bär mer mot den kommande yrkesrollen.

    God jul!
    L.O

    SvaraRadera
  6. @L.O. Du har en begränsad tid att lära upp en Officerselev och min bestämda uppfattning är AnvTu 1968 ska ligga till grund för utbildningen ;-) och inte förslösa tid på att skrapa ihop akademiska poäng. Målet måste vara Fänrikar som är duktiga truppförare och yrkesmän, senare i karriären får man gärna läsa akademiska poäng.

    Alternativet är väl att fullakademisera och låta eleverna ta studielån.

    Jag skulle även vilja föreslå att man inför en 3+3 eller 4+4 kontrakt för GSS. Dvs man tjänstgör på fulltid i tex 3 år för att sedan få en ersättning som motsvarar studielån i tre år på reservkontrakt med en månads tjänstgöringsskyldighet varje sommar //Rune

    SvaraRadera
  7. Ämnen är intressant men jag tycker att det ska föras i ett lämpligt inlägg, därför blir det här svaret mitt sista tills ett relevant inlägg postats.

    Jag förstår fortfarande inte varför en akademisk utbildning står i motsats till skickliga yrkesmän. Om du med fullakademisering menar 100 %, d.v.s 180 hp på tre år, så har det redan skett. Avseende truppföringen, om vi med den menar skjutbana, utbildningar, etc, så ska det i största mån ske av våra specialistofficerare. Jag upplever att många motståndare till utbildningen för taktiska officerare inte har greppat tanken med tvåbefälssystemet.

    God fortsättning!
    L.O

    SvaraRadera
  8. Saknar dig i debatten. Dags att komma tillbaka!

    SvaraRadera