Sommarbetraktelse

Man skulle kunna tro att det inte händer så mycket på försvarsområdet under sommaren, men så är det inte alls.

För det första så pågår spektakelveckan i Almedalen. Försvarsmakten, med ÖB i spetsen, är självklart på plats. Praktiskt nog har man återigen med sig sitt eget flytande hotell i form av HMS Carlskrona. Jag kommer eventuellt att återkomma med refererat av något av alla de seminarier som Försvarsmaktens representanter deltar i.

Under måndag kväll blev statsrådet Karin Enström intervjuad med anledning av ÖB:s mycket starka markering att en oförändrad ekonomi kommer att medföra att ”någonting måste bort”. I pressen har detta uppfattats som att antingen armén eller marinen ”måste bort”. Jag trodde inte att vi hade försvarsgrenar längre, men uttalandet kanske inte ska ses som en bekräftelse på deras återuppståndelse. 

Jag uppfattar nog inte att valet står mellan armén och marinen utan snarare om exempelvis plattformar eller förmågor. Kan man tänka sig en Försvarsmakt utan exempelvis luftvärn, ubåtar eller amfibisk förmåga? 

Fördyringen av försvarsmateriel i kombination med oförändrade anslag är i sig en garanti för att ”något måste bort”. Materielanslaget har ju på ett fåtal år andelsmässigt minskat från cirka hälften till cirka en fjärdedel av hela försvarsanslaget. Jag tror inte att löne- och andra kostnader för våra cirka 4 000 GSS/K är det primära problemet - det finns snarare i andra obalanser. Man behöver inte vara raketforskare för att konstatera att antalet yrkesofficerare ter sig högt om det ställs i relation till antalet planerade GSS. 

Statsrådet Enström gjorde enligt min mening en ganska slät figur i intervjun och bör snarast förbättra sin förmåga att leverera mer konkreta svar utan att stapla plattityder på varandra.  Jag och många andra hade faktiskt förväntat oss ett bättre framträdande. Den ”grace period” som hennes ministerskap inleddes med har nog tagit slut nu.

För det andra har Sverige fått en ny lag - Lagen (2012:332) om vissa försvarsmaktsanställningar. Lagen ger bland annat GSS/T kraftfulla rättigheter till ledighet från civilt arbete för att arbeta i Försvarsmakten. Jag har i tidigare inlägg analyserat lagen och tänker inte gå igenom den igen.

Lagen kommer att medföra att Försvarsmakten nu kan börja anställa GSS/T ”på riktigt”, dvs. starta övergången från interimsavtal till anställning för ett antal tusen individer. Många förband har ju planerat aktiviteter under andra halvåret 2012 - både KFÖ:er, andra övningar och rekryteringsdagar. Det ska bli intressant att se hur detta kommer att gå till i praktiken - lagen är ju solklar på att ingen får anställas som GSS med stöd av ”någon annan lag”. Med andra ord är GSS-anställningar med stöd av ALVA förbjudna från och med halvårsskiftet.

Eftersom införande 4.2 av PRIO är försenat till i höst har Försvarsmakten här ett intrikat problem att lösa - GSS/T existerar ju inte i PRIO idag.

Efterhand som GSS/T anställs och börjar tjänstgöra med stöd av den nya lagen kommer sannolikt olika civila arbetsgivare att höra av sig till Försvarsmakten för att kontrollera vilken rätt till ledighet med mera som deras personal har. Regeringens proposition var ju tydlig rörande Försvarsmaktens behov av en särskild funktion för att hantera arbetsgivarrelationer. Försvarsmakten har dock agerat långsamt i denna fråga - lagen är i kraft men någon ny funktion syns inte till.

Jag önskar mina läsare en skön sommar.

GMY

Sinuhe

Ingen väg in

Försvarsmakten har i flera år arbetat med att ta fram en efterföljare till det nu existerande intranätet emil. Alla som kämpat med den helt ologiska strukturen när man ska söka efter information välkomnar säkert ett nytt modern intranät. Projektnamnet var ”En väg in”.

En bärande princip i arbetet var att det skulle vara möjligt att nå intranätet även om man inte satt vid en AP-dator (Försvarsmaktens arbetsplats). Det visade sig nämligen att det fanns gott om försvarsmaktspersonal, både anställa och andra, som var helt utestängda från den nuvarande lösningen.

Till att börja med så var alla icke-anställda utestängda. Man kanske kan diskutera i vilken utsträckning som hemvärnspersonal, frivilliga etc. har ett reellt behov att söka information på Försvarsmaktens intranät. Den icke-anställda personalens behov fanns i alla fall på kartan när man började söka efter en ny lösning.

Den anställda personalen var ett större problem och värderades också högre. Reservofficerare, tjänstlediga, personal som tjänstgjorde i miljöer där AP-datorer inte förekom var alla en del av det identifierade problemet. Under resans gång har ju Försvarsmakten dessutom tagit stora steg mot införandet av tidvis tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän - en kategori som när den är fullt uppfylld sannolikt kommer att omfatta en bra bit över 10 000 arbetstagare.

För någon vecka sedan fick jag för första gången information om att det inte alls kommer att bli så att ”extern” personal av något som helst slag kommer att kunna logga in i systemet via internet. Detta innebär att följande personal kommer att vara exkluderade:

• Alla tidvis tjänstgörande, dvs. alla reservofficerare och alla tidvis tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän. Den samlade volymen kan uppskattas (lite beroende på vilket år man mäter) till cirka 15 000 individer - alla anställda av Försvarsmakten.
• Alla kontinuerligt tjänstgörande som är är tjänstlediga, oavsett orsak. Jag har inga aktuella siffror på hur många detta kan röra sig om, men uppskattar volymen till cirka 500 individer. Detta innefattar bland annat yrkesofficerare som tjänstgör på FMV, FHS och inom regeringskansliet.
• Alla som tjänstgör i internationella militära insatser, oavsett om individen är tidvis eller kontinuerligt tjänstgörande, alternativt direktrekryterad.
• Hela hemvärnet, dvs. runt 22 000 personer.
• Yrkesofficerare och kontinuerligt tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän som tjänstgör utomlands (exempelvis i staber eller i andra förbandsenheter). Kan det vara så att denna kategori omfattar 500 personer?

Jag måste säga att det känns som att detta är mycket illa skött och resultatet är en stor besvikelse. Ryktet säger att det är av säkerhetsskäl som den nu skissade systemlösningen enbart innefattar dem som sitter vid en AP-dator.

Jag kan utan problem logga in på min bank från min dator hemma. Jag kan också logga in på min bank via smartphone. Väl inloggad kan jag se olika typer av kontoinformation. Jag kan också betala räkningar och överföra pengar. I hemmamiljö sker detta via en liten smart  dosa, som ger en ingångsinloggning. Om jag i stället använder min smartphone sker det genom en enkel inloggning med en avancerad PIN-kod.

Snälla Försvarsmakten - gör om och gör rätt. Det duger inte att exkludera majoriteten av Försvarsmaktens personal från det interna informationssystemet. Min slarviga kalkyl ovan visar ju att merparten av Försvarsmaktens cirka 55 000 personer blir exkluderade. I insatsorganisationen kommer en övervägande del av personalen att vara exkluderad.

Var det verkligen så vi ville ha det? ”En väg in” har i stället blivit ”ingen väg in”.

GMY

Sinuhe

GSS/K: bostäder och löneutveckling

I dagarna har en mycket livlig debatt rörande boende för kontinuerligt tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän blossat upp. Bloggaren Wiseman har varit mycket aktiv, liksom Johanna Hildebrand och Svenska Dagbladet. Jag känner faktiskt inte till hela bakgrunden, men som det målas ut i media verkar det som om sängar på logement som nyttjas av GSS/K plötsligt utan varning tagits bort. Alternativt har GSS/K blivit aviserade om att deras möjligheter till boende i kasern kommer att försvinna i höst. På vilken grund dessa förändringar vidtagits är för mig lite oklart.

När hela systemet med kontinuerligt tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän planerades var en grundbult att logementsboende för dem överhuvud taget inte skulle förekomma. En ”soldatesk-kultur” liknande de som finns i många andra länder skulle inte tillåtas växa fram hos oss. Kontinuerligt tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän skulle skaffa egna boenden, i likhet med de flesta andra statstjänstemän. Så småningom gjordes lokala anpassningar till denna grundfilosofi, främst på orter där det i praktiken är omöjligt att finna billiga bostäder. Ett system med ”övergångsboende på logement” växte fram, av Försvarsmakten internt beslutat till att omfatta maximalt sex månader. Problemet är bara att det är lika omöjligt att hitta ett billigt boende i Haninge efter sex månader som det är efter den första anställningsdagen. Övergångsboendet kan inte avlösas av något annat.

Problemet med att finna billiga bostäder accentueras sannolikt av att ett kontinuerligt tjänstgörande gruppbefäl, soldat eller sjöman inte är tillsvidareanställd utan istället är föremål för en anställningsform som är helt unik på svensk arbetsmarknad. Jag har inte information om att detta i realiteten påverkat möjligheten att få banklån för att köpa en bostadsrättslägenhet, men sannolikt är det så. 

Så kallat ”glest logementsboende” växte fram på vissa förband, det vill säga boende på logement med färre sängar än de gamla värnpliktslogementen. Detta blev ”övergångsboendet” i praktiken. Avsikten var att "trivselfaktorn" skulle vara lite högre och själva boendet i någon mån mer likt till exempel ett studentboende. Ett stort minus i sammanhanget var att regelrätt matlagning inte kunde ske på logementet. Till skillnad från en student (eller någon annan arbetstagare) var alltså dessa män och kvinnor i princip hänvisad till att äta frukost, lunch och middag på restaurant. Ett undantag från detta är personal som är påmönstrad på våra stridsfartyg - för dessa gäller särskilda regler.

Eftersom Försvarsmakten inte äger sina egna byggnader längre var tanken att det skulle upprättas ett hyresavtal, där Fortifikationsverket skulle vara kontraktspart. Jag vet faktiskt inte hur det hela fungerade i praktiken, dvs. om den enskilde ”hyresgästen” hyrde av Försvarsmakten eller Fortifikationsverket - sannolikt det senare.

Jag har tidigare argumenterat för att en bra metod att få GSS/K att stanna längre under sin anställning vore att erbjuda en förmånligare löneutveckling. Mitt förslag var tänkt att ställas i relation till den debatt om olika typer av premier som regeringen för i sin proposition. Jag är fortfarande av åsikten att en bättre löneutveckling är ett viktigt instrument för att få GSS/K att kvarstanna de sex år som Försvarsmakten planerat.

En bättre löneutveckling löser dock inte problemet för en nyanställd GSS/K, som regelmässigt hamnar mellan 16 250 kr och 16 500 kr i månaden i grundlön. Debatten om olika tillägg hör enligt min mening inte hemma här alls - som arbetstagare ska man kunna leva på sin lön och inte vara beroende av olika typer av (oregelbundet förekommande) tillägg till grundlönen. 

Jag anser att en lösning på problemet med logementsboende är att Försvarsmakten illa kvickt börjar skaffa personalbostäder, främst på de orter där det i praktiken är omöjligt att skaffa ett eget billigt boende avpassat för en nettoinkomst på cirka 12 000 per månad. Detta är redan på gång på Berga, där cirka 70 lägenheter planeras. 

Utvecklingen i Berga är mycket starkt pådriven av Sällskapet Kustjägarveteraner:

(http://www.forsvarsutbildarna.se/web/Sallskapet_Kustjagarveteraner.aspx). 

Bostäderna planeras att byggas av ett privat företag (Hemfosa AB) och huset/husen ska sedan blockförhyras av Stiftelsen MHS-bostäder:

(http://www.mhsbostader.se/). 

Hyresgästen blir alltså hyresgäst hos Stiftelsen MHS-bostäder och inte hos Försvarsmakten eller Fortifikationsverket. Sannolikt innebär ett hyresavtal att hyresgästen inte har formell besittningsrätt, dvs. kan fortsätta att bo i sin lägenhet efter det att anställningen som GSS/K har gått ut.

Mer information själva affärsupplägget finns här: 

http://kryssapeter.blogspot.se/2011/12/300-lagenheter-for-forsvarsanstallda.html

En stiftelse styrs av sin stiftelseurkund. En stiftelse får inte agera utanför det ramverk som finns i dess stiftelseurkund. Om en stiftelse ska ändra sin stiftelseurkund ansöker man om så kallad permutation hos Kammarkollegiet. Detta måste ske om Stiftelsen MHS-bostäder ska få ändrat uppdrag, exempelvis innefattande personalbostäder i hela Sverige och inte bara i Stockholm. Jag anser att det är en mycket god idé att jobba vidare i detta spår.

En klok åtgärd av Försvarsmakten borde vara att snarast initiera liknande upplägg på andra ställen än Haninge. Leveranstiden på lägenheter är sannolikt flera år, men det känns inte riktigt korrekt att bara göra ingenting. 

De faktiska genomsnittliga anställningstiderna för GSS/K är en avgörande framgångsfaktor för hela reformen.

En kombination av personalbostäder och en bättre löneutveckling är vad jag skulle vilja se.

Detta kan förresten vara mitt sista inlägg eftersom jag har svårt att hinna med att producera ett kvalitativt hyfsat inlägg varje vecka. Här vid Nilens strand finns det lite annat annat som lockar. Det känns lite grann som att det jag velat säga nu är sagt och det börjar bli dags att dra sig tillbaka.

GMY

Sinuhe

Insatsförsvar utan insatser

Det finns skäl att vara fundersam över att Försvarsmaktens deltagande i internationella militära insatser verkar vara i fritt fall. 

En viktig orsak till den reformerade personalförsörjningen var just att Försvarsmaktens krigsförband skulle vara så användbara att de utan att nyrekryteras skulle kunna användas för just insatser, både nationellt och internationellt. Det politiska målet sattes högt: 1 700 personer insatta i internationella militära insatser över tiden. Denna siffra ligger långt över vad Sverige haft för styrkor utomlands på mycket länge (sannolikt sedan Napoleonkrigens avslutande). På 70-talet hade Sverige en 700-mannabataljon (tre skyttekompanier) i Sinai och en 450-mannabataljon (två skyttekompanier) på Cypern.

Vad blev det då? Vårt bidrag till ISAF krymper och en avslutning kan skönjas runt år 2014. Vårt bidrag till KFOR är på väg att avvecklas. En ny insats runt Afrikas Horn kan skönjas men inga beslut är fattade. En sådan insats kommer att bli liten om man relaterar till antalet insatta personer.

Mina samtal med gruppbefäl, soldater och sjömän på många platser i Sverige ger vid handen att en viktig drivkraft för deras anställning är just möjligheten att få delta i internationella militära insatser. Jag tror detta gäller alla arenor. Den låga ingångslönen för gruppbefäl och soldater har ju delvis förklarats med att de över en längre tidsperiod kommer att få en betydligt högre medellön i och med alla de tillägg som utgår under en internationell militär insats.

Försvarsmakten måste enligt min mening göra två saker:

• Förmå regeringen att snarast fatta beslut om minst ett större svenskt truppdeltagande i en internationell militär insats. Insatsen bör vara långsiktig och omfatta markarenan. Insatsen bör vara av den arten att vi för första gången kan peka på en vanligt krigsförband (helst av bataljonsstorlek) och ge dem marschorder. Det får vara slut med plocke-pin-sammansatta förband.
• Överväga hur den tidvis tjänstgörande personalen ska upprätthålla någon rimlig duglighet utan att ”trimmas” av de två internationella militära insatserna som tidigare planerades för dem. En rimlig ansats är att utöka antalet krigsförbandsövningar från tre under en åttaårsperiod till minst det dubbla. Krigsförband som inte trimmas genom deltagande i internationella militära insatser borde kanske rent utav genomföra krigsförbandsövning varje år? 

Det kanske till och med är så att en klok lösning skulle vara att hitta en modell som innebär att internationella militära insatser genomförs med stående förband medan kontraktsförbanden, med deras stora inslag av tidvis tjänstgörande personal, upprätthåller sin duglighet genom en kraftigt förtätad KFÖ-verksamhet. Försvarsmaktens relationer till andra arbetsgivare skulle sannolikt förbättras genom en sådan lösning.

Jag är självklart medveten om att Försvarsmakten inte kan delta i internationella militära insatser enbart för att öka motivationen för personalen (främst k-personalen). Det finns ändå starka skäl att fundera över var vi håller på att hamna och hur det kunde bli så här.

Trots allt är det inte så att det saknas potentiella insatsområden. Konflikten mellan Sudan och Sydsudan kan till exempel få till följd att det upprättas en buffertzon mellan dessa båda stater. Enligt min mening skulle deltagande i en större internationell militär insats i ett sådant sammanhang vara en god sak - både för Försvarsmakten och för befolkningen i aktuell del av Afrika.

Jag vill slutligen framhålla att jag är mycket väl medveten om att Försvarsmaktens personal deltar i olika insatser dagligen. Tyvärr är de för små och specialiserade för att få något större genomslag avseende personalförsörjning. Sverige hade sannolikt inte behövt byta personal-försörjningssystem för den verksamhet som bedrivs.

GMY

Sinuhe

Längre anställningstid för GSS/K

Det finns goda skäl att ifrågasätta den planerade genomsnittliga anställningstiden för GSS/K. Siffran bygger ju inte på empirisk kunskap om hur länge ett kontinuerligt tjänstgörande gruppbefäl, soldat eller sjöman tänker kvarstanna i sin anställning. Möjligen finns det någon internationell forskning att luta sig mot, men eftersom alla länder är socialt olika bör man inte dra för stora växlar från exempelvis erfarenheter från Nederländerna eller Kanada.

I regeringens proposition om ”soldatanställningar” (den borde rimligen heta ”om vissa anställningar som gruppbefäl, soldat eller sjöman i Försvarsmakten”) framgår det att regeringen är lite inne på ett premiesystem för att skapa entusiasm för att kvarstanna i sin anställning de sex år som Försvarsmakten kalkylerat med.

Jag är mycket tveksam till ett premiesystem - av flera orsaker.

En grundläggande orsak är att jag inte anser att ett sådant system överensstämmer med Försvarsmaktens värdegrund. Det kan rimligen inte anses vara att ta ansvar om Försvarsmakten genom att vifta med en morot långt bort försöker skyla över andra grundläggande brister.

En lika stark orsak är att premiesystem lätt riskerar att bli väldigt fyrkantiga. Om Lisa verkligen vill kvarstanna i sju år men blir skadad och måste sluta (hon uppfyller ju inte längre sin befattnings kravprofil) utgår ingen premie - detta trots att hon egentligen vill kvarstanna.

En tredje orsak är att ett premiesystem, så länge det inte är undantaget från beskattning i inkomstskattelagen, ger väldigt lite ”pang för pengarna”. 

Låt mig exemplifiera. 

Försvarsmakten inför ett system som innebär att efter sex års anställning får man 200 000 kr i premie. Med sociala avgifter kostar detta Försvarsmakten cirka 1,45 X 200 000 kr = nästan 300 000 kr. Lisa får dock bara ut kanske hälften (med hänsyn till att Lisas marginalskatt till stor del är okänd har jag gissat på 50 % i marginalskatt). Utbetalningen blir föremål för beskattning av engångsbelopp, så den omedelbara beskattningen blir sannolikt ännu högre. Korrekt ”netto” visar sig inte förrän senare, beroende på jämkning etc.

Kalkylen ovan indikerar att Försvarsmakten får en kostnad på cirka 300 000 kr och Lisa får behålla cirka 100 000 kr. Dålig växelkurs.

Hur kan man i stället göra då?

Enligt min uppfattning, som har visst stöd av många samtal med olika gruppbefäl, soldater och sjömän, är det bättre ur flera aspekter att lägga pengarna på en bättre löneutveckling.

De gruppbefäl, soldater och sjömän som jag talat med har ofta inga större synpunkter på ingångslönen. Det är trots allt så att de anställs efter en mycket kort utbildning - i princip (nästan) är de outbildade. Ofta har de visat förståelse för detta.

Men - den kommande löneutvecklingen under de kommande anställningsåren upplevs som dålig. Redan det nu avskaffade tarifflönesystemet innehöll endast mycket låga löneökningar. En lönesättning baserad på I-löner kan kanske bli annorlunda, men det finns skäl att tro att det inte kommer att bli några avgörande skillnader. 

Om man i stället använder de 200 000 kr som avsatts för premier skapas det reellt utrymme för en betydligt bättre löneutveckling (utöver RALS-ökningarna).

Om 200 000 kr läggs ut under sex år ger det 33 000 kr per år, eller cirka 2 750 kr per månad. Att gå från cirka 16 500 kr till 19 250 kr det andra året ger tydliga resultat.

Ett problem med modellen är att den sannolikt innebär att att gruppbefäl, soldater och sjömän snabbt kommer att tjäna mer än sina officerare och specialistofficerare. Ojdå.

Nja, det kanske är så att summan 200 000 kr är alldeles för högt ansatt. Jag känner inte till om skisserade premiesystem är beloppsatta. Om de är det är kanske beloppen betydligt lägre än 200 000 kr. Jag vet inte.

Slutsats: Det finns goda skäl att i stället för att införa ett premiesystem använda det planerade ekonomiska utrymmet för en bättre löneutveckling. De skevheter som uppkommer i lönehänseende relaterat till officerare och specialistofficerare får man studera särskilt. En slutlig lösning kanske rent av innehåller en kombination av accelererad löneutveckling och en (mindre) premie vid anställningens slut.

Ett införande av ett system med accelererad löneutveckling för GSS/K måste ställas i relation till lönebildningen för GSS/T. Exakt hur detta ska gå till har jag inget konkret förslag till. Det finns dock skäl att anta att själva grundlönen inte är en primär drivkraft för GSS/T - GSS/T ska ju främst tjänstgöra under förhållanden då det tillkommer andra typer av tillägg: övningsdygn, ersättning enligt Utlandsavtalet etc.

Scenen är öppen för kloka kommentarer.

GMY

Sinuhe

Försvarsförmåga här och nu

I ett antal olika artiklar har Sveriges försvarsförmåga ”här och nu” berörts, främst med inriktning på att rikta ljuset på det stora behov av materiell förnyelse som föreligger snart.

Denna blogg handlar mycket sällan om materiel och så är fallet även denna gång.

Diskussionen om materiel missar som vanligt helt den viktigaste aspekten för en lands försvarsförmåga - personal. Utan personal finns det ingen försvarsförmåga.

En del av det stora behov av materiel som finns uppges återfinns inom sjukvårdsförbanden (jag vet inte riktigt och det är sjukhuskompanierna och sjukvårdsförstärkningskompanierna  som åsyftas, eller om det är den försvarsmedicinska förmågan i allmänhet). Jag skulle vilja påpeka att detta endast är det mindre problemet. Det större problemet är att det inte finns någon personal - eller åtminstone att en avgörande stor del av personalen saknas.

I de fyra kompanier jag räknade upp ovan kan det möjligen finnas en och annan krigsplacerad läkare eller sjuksköterska. Nyttjande av dessa är dock villkorad av ett läge där riksdagen har utlyst höjd beredskap (det vill säga skärpt beredskap eller högsta beredskap). Lagen om totalförsvarsplikt är till vissa delar vilande. Detta gäller bland annat plikten att genomföra grundutbildning, repetitionsutbildning, beredskapstjänst och krigstjänst.

Vad är det exakt som saknas då?

Jag vet faktiskt inte exakt. Det kan vara så att huvuddelen av reservofficers-befattningarna är bemannade med arbetstagare som a) har visat intresse för att tjänstgöra samt b) uppfyller respektive befattnings kravprofil. Jag tror dock inte att så är fallet - en gissning är snarare att en stor del av dessa befattningar är vakanta.

Det jag är 100 % säker på är att alla de befattningar som är avsedda för tidvis tjänstgörande specialister (befattningar benämnda CR eller CF) är vakanta - detta eftersom det inte finns något författningsstöd för en sådan kategori. Rekrytering har inte heller startat.

Från och med 2012-07-01 kommer det att finnas två typer av tidvis tjänstgörande personal: reservofficerare och GSS/T. Ingen annan kategori omfattas av ett författningsstöd som ger rätt till ledighet för att tjänstgöra i Försvarsmakten.

Ska Försvarsmakten med bibehållen trovärdighet säga att det finns en adekvat försvarsmedicinsk förmåga måste rekrytering och utbildning av tidvis tjänstgörande specialister startas snarast. Deras anställningsform måste sannolikt sökas inom de båda anställningsformer jag redogjort för ovan.

GMY

Sinuhe


Uppdatering tnr 011825: Det är givetvis så att det trots allt finns andra kategorier som har rätt att till ledighet för att tjänstgöra i Försvarsmakten - nämligen personalen i Hemvärnet samt personal som anställts med stöd av den så kallade IMI-lagen för att tjänstgöra i en internationell militär insats. Sådan personal är dock inte "tidvis tjänstgörande".
Uppdatering tnr 011830: Nu har jag förenklat verkligheten lite. Om regeringen återinför värnplikten, helt eller delvis, eller utlyser höjd beredskap är det givetvis så att den personal som ska tjänstgöra har rätt att lämna sin civila sysselsättning för att tjänstgöra i Försvarsmakten. Det är dock inte det som frågan gäller "här och nu". Dessutom är sådan personal (krigsplacerade värnpliktiga) inte "tidvis tjänstgörande".

Meritvärde - vad är det?

Inom Försvarsmakten pågår sedan flera år ett arbete relaterat till vad som internt benämns ”civilt meritvärde”.

Jag uppfattar att detta begrepp i klartext betyder att de erfarenheter och den personliga utveckling som en individ får under sin tjänstgöring i Försvarsmakten på något sätt ska bli så tydlig att civila arbetsgivare står på kö för att anställa dessa fantastiska individer som har tjänstgjort i just Försvarsmakten.

För det första kan jag konstatera att meritvärde inte är civilt eller militärt. Ett meritvärde är just ett meritvärde, oavsett om dess ingående delar har tillkommit under tjänstgöring i Försvarsmakten - eller inte. Utanför Försvarsmakten använder man ofta begreppet meritportfölj, som en mer generell metod att beskriva vad en arbetsgivare kan förvänta sig då man anställer en individ från en annan arbetsgivare eller annan sysselsättning.

För det andra har ju ett flertal projekt varit inblandade i olika arbeten relaterade till meritvärde. Området uppfattas uppenbarligen som intressant. Den springande punkten är trots allt att ett meritvärde baserat på tjänstgöring i Försvarsmakten inte är något som Försvarsmakten ensidigt kan införa. Det handlar ju om hur tjänstgöring i Försvarsmakten uppfattas av andra arbetsgivare - en fråga som inte FML kan besluta om.

Jag uppfattar att begreppet meritvärde innehåller två olika dimensioner.

Den första innehåller de hårda delarna - certifikat och formella kompetenser. Det finns viss anledning att tro att denna del är av mindre intresse för en annan arbetsgivare, utom i vissa undantagsfall. Det faktum att Lisa har genomgått YBK nummer 457 ger i sig inget särskilt bidrag till en annan arbetsgivare. Den springande punkten är i stället hur Lisa utvecklats som människa på grund av kursen.

Den andra innehåller de mjuka delarna. Jag tror att dessa är viktigare men också betydligt svårare att beskriva. Det handlar på något sätt om den mentala resa och utveckling som en (ofta) ung människa gör under sin sex till åtta år som GSS i Försvarsmakten. Det handlar om hur en 50-årig yrkesofficer är som människa efter att ha varit plutonchef, kompanichef, bataljonschef samt kanske arbetat som stabsofficer, sektionschef eller avdelningschef inom HKV. Det handlar om en civil arbetstagare utvecklas i en organisation som så tydligt präglas av yrkesofficerarnas dominerande påverkan.

En mycket viktig faktor i detta sammanhang är Försvarsmaktens förmåga och möjligheter att upprätthålla en vettig dialog med andra arbetsgivare. De lokala försvarsmaktsråd som nu växer fram är ett bra steg. Den särskilda funktion som regeringen beskriver i propositionen är en minst lika viktig byggsten. Så här står det i propositionen, sidan 148:

En särskild funktion för arbetsgivarrelationer centralt i  Försvarsmakten bör övervägas (Sinuhes markering). Funktionen skulle ha ett övergripande och sammanhållande ansvar för arbetet med de civila arbetsgivarna. Inom ramen för sådana överväganden bör myndigheten också belysa frågan om resurser för arbetsgivarrelationer på lokal nivå.  Vidare bör Försvarsmakten överväga att inrätta försvarsmaktsråd på flera orter över hela landet och att tillsammans med parterna på det statliga avtalsområdet ta upp frågan om en partssammansatt grupp för frågor om sociala villkor för personalkategorin gruppbefäl, soldater och sjömän.

Vad väntar Försvarsmakten på? Kan regeringens styrning skrivas tydligare utan att det blir ministerstyre?

Det finns en annan sida av meritvärdering, nämligen hur Försvarsmakten som arbetsgivare uppfattar meriter som medarbetare har med sig från den sektor som finns utanför Försvarsmakten. På något sätt bör det ju vara en rimlig balans mellan hur Försvarsmakten tar hand om meriter som skapats hos andra arbetsgivare eller utbildningsanordnare och hur Försvarsmakten vill att meriter som skapats inom Försvarsmakten ska uppfattas externt.

I denna fråga tycker jag att Försvarsmakten har en rejäl resa att göra. Ett bra exempel är hur Försvarsmakten behandlat reservofficerarnas ofta tunga meriter skaffade utanför Försvarsmakten: högskoleutbildningar, akademiska examina, chefskap på större företag med mera. Jag har svårt att säga att Försvarsmakten överhuvud taget försökt dra nytta av dessa utanför Försvarsmakten erövrade och betalda meriter på ett ärligt sätt. Det har snarare varit tvärtom - ”Du ska inte tro att din doktorsexamen i Balkans historia är intressant för oss. Hos oss ska du vara skytteplutonchef och inget annat”. 

Begreppet civilt meritvärde har tydligen ingen som helst spegling i ett militärt meritvärde. Enligt min åsikt skulle Försvarsmakten ha mycket att tjäna på att a) inventera civila kompetenser hos alla medarbetare samt b) använda dessa på ett klokt sätt. Möjligheterna finns i System PRIO, men ingenting händer. Vet Försvarsmakten till exempel hur många hemvärnsmän som talar somaliska? Eller hur många reservofficerare som har bott i Afrika?

Generellt sett har enligt min bedömning yrkesofficerare haft det förhållandevis lätt att få bra arbeten hos andra arbetsgivare. Den generella uppfattning som finns om yrkesofficerare (med ledorden ledarskap, ordning och reda etc.) har ofta räckt förvånansvärt långt. De formella meriterna i form av krigsskola och olika interna utbildningar har inte haft någon större relevans i sammanhanget. Det känns därför rimligt att tro att detsamma kommer att gälla för GSS/K - den mjuka delen blir intressantare än den hårda.

Intressant nog gör regeringen en helt annan bedömning.

"Regeringens bedömning: En centralt placerad funktion i Försvarsmakten för meritbedömning och certifiering (Sinuhes markering) av erfarenheter och utbildning bör övervägas. Syftet med en civil meritvärdering är att tillförsäkra att erfarenheter och utbildning som den enskilde fått under anställningen i Försvarsmakten bedöms och värderas på ett likvärdigt sätt så att de ger ett verkligt meritvärde efter avslutad anställning. Försvarsmakten bör utveckla det civila meritvärdet i samverkan med övriga aktörer på den civila arbetsmarknaden och med utbildningsväsendet."

Jag anser inte alls att det är ”meritbedömning och certifiering” som är det centrala, utan det är de mjuka frågorna om meritvärdet som bör stå i fokus. Vi får se om tio år vem som hade rätt. En förutsättning är nog ändå att Försvarsmakten sätter lite mer fart på utvecklingen av ett strukturerat och tydligt system för att hantera arbetsgivarrelationerna.

GMY

Sinuhe

Lag om vissa försvarsmaktsanställningar

Jag tänkte ta detta tillfälle i akt och delge mina funderingar om den lag som kommer att ligga till grund för alla anställningar av GSS - både GSS/K och GSS/T. Lagen heter lag (0000:000) om vissa försvarsmaktsanställningar och finns på regeringens hemsida (man får leta rätt på hela proposition 2011/12:115 och sedan bläddra sig fram). Lagen beräknas träda i kraft 2012-07-01. 

För det första kan man konstatera att lagen till stora delar skiljer sig från det lagförslag som togs fram av Personalförsörjningsutredningen. Utredningen hade som stridsidé att inkludera hela det skyddsnät som anges i lag (2010:449) om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser, men så blev inte fallet. Den så kallade IMI-lagen kommer att leva vidare som en egen lag.

Personalförsörjningsutredningen ville också inkludera en del regler avseende reservofficerare i GSS-lagen, främst avseende rätten till ledighet för att tjänstgöra i Försvarsmakten. Så blev inte fallet i den slutliga versionen - GSS-lagen gäller enbart gruppbefäl, soldater och sjömän.

Till att börja med kan man konstatera att GSS-lagen ger mycket långtgående möjligheter till ledighet för GSS/T att tjänstgöra i Försvarsmakten. Generellt har man först rätt till ledighet under en provanställningsperiod om sex månader, därefter har man rätt till ledighet under upp till 12 månader vi varje tillfälle. Innan dessa sammanlagt 18 månaders ledighet kan tas ut har man dessutom rätt till ledighet för att fullgöra sin GMU = sammanlagt 21 månaders rätt till ledighet. Spaning ger vid handen att detta i en internationell kontext är mycket långtgående rätt till ledighet. Det finns dock en inskränkning såtillvida att om ledigheten ska vara längre än sex månader får man inte ha tjänstgjort överhuvud taget de föregående 12 månaderna (vilket ju inte är speciellt bra om man ska tjänstgöra i en internationell militär insats).

För en GSS/K gäller den första rätten till ledighet för att fullgöra sin GMU, följt av rätt till sex månaders ledighet under provanställningen.

Det man kan notera är att rätten till ledighet gäller rätten till att vara ledig från en civil anställning. Regeringen har i sin proposition inte varit särskilt tydlig med rätten till ledighet från studier vid olika typer av studier (högskola/universitet, yrkeshögskola etc.). Med start från sidan 110 utvecklar regeringen sina motiv beträffande skrivningarna om anstånd och studieuppehåll. Här, i min hydda vid Nilens strand, kan jag tycka att regeringen fegat lite, när man skriver på sidan 110 att:

Regler om anstånd med att påbörja studier och studieuppehåll för utbildning på grundnivå eller avancerad nivå vid högskola eller universitet finns i 7 kap. 33 § högskoleförordningen (1993:100). En högskola får, om det finns särskilda skäl, besluta att den som är antagen till utbildning på grundnivå eller avancerad nivå vid högskolan får anstånd med att påbörja studierna, eller får fortsätta sina studier efter studieuppehåll. Högskoleverket har meddelat föreskrifter om anstånd med studier för antagna samt studieuppehåll (HSVFS 1999:1). I 1 § i föreskrifterna anges att särskilda  skäl för anstånd med att påbörja studierna kan vara sociala, medicinska eller andra särskilda omständigheter som t.ex. vård av barn, värnplikts- eller civilpliktstjänstgöring eller studentfackliga uppdrag. Anståndstiden får enligt 2 § i föreskrifterna uppgå till högst 18 månader om det inte finns synnerliga skäl för en längre tid.

Det bör vara mer aktuellt att bevilja anstånd eller studieuppehåll för GMU, provanställning som GSS eller tjänstgöring som GSS/T än att bevilja anstånd eller studieuppehåll för ”värnplikts- eller civilpliktstjänstgöring”. Med tanke på att regeringen uppenbarligen uppfattat studerande som en potentiellt viktig grupp att rekrytera ur är det påfallande kraftlöst att inte dessa rättigheter regleras i GSS-lagen. Tydligen förväntas Försvarsmakten nu kontakta olika myndigheter för att hemställa att de ger ut föreskrifter som ansluter sig till det planerade nyttjandet av GSS. I så fall är det bråttom.

Det finns några avsnitt i GSS-lagen som ger särskild anledning till funderingar och kanske också eventuellt oro.

För det första definierar lagen gruppbefäl, soldater och sjömän enligt följande: gruppbefäl, soldat och sjöman: en arbetstagare med tidsbegränsad militär anställning som inte är yrkes- eller reservofficerare. Jag förstår inte riktigt hur regeringen har tänkt i denna definition - yrkes- och reservofficerare är ju överhuvud taget inte tidsbegränsat anställda. Lagens definition av gruppbefäl, soldater och sjömän står dessutom i konflikt med de särskilda anställningar som kan ske med stöd av IMI-lagen. Arbetstagare som anställs med stöd av IMI-lagen är också tidsbegränsat anställda. Det är möjligt att detta inte är ett problem eftersom lagens definition av gruppbefäl, soldater och sjömän endast gäller när detta begrepp används ”i denna lag”. En bättre definition hade dock gjort lagen tydligare.

För det andra anger lagen att gruppbefäl, soldater och sjömän inte får anställas med stöd av någon annan lag. Med andra ord är det inte tillåtet att efter 2012-07-01 anställa gruppbefäl, soldater och sjömän med stöd av ALVA-reglerna i LAS. Om man anställs med stöd av ALVA-reglerna i LAS  är det alltså inte som gruppbefäl, soldat eller sjöman, utan som något annat (sannolikt som civil arbetstagare). 

För det tredje anger lagen att en anställning som gruppbefäl, soldat eller sjöman ska omfatta minst sex år och högst åtta år. Anställningen får förnyas i upp till maximalt 16 år, varav högst 12 år som kontinuerligt tjänstgörande. Jag anser att detta är en bra styrning, som sätter stopp för oskicket att ge anställningar om bara två till fyra år. 

För det fjärde inför lagen vikariatsanställningar för GSS/K. Med vikariat menas inte rekrytering mot vakanta befattningar, utan rekrytering mot en befattning där den ordinarie befattningshavaren av olika skäl inte kan tjänstgöra (sjuk, föräldraledig etc.). Som lagen är skriven så begriper jag faktiskt inte om en vikarierande GSS/K har rätt till ledighet för vikariatsanställningen. Det verkar rimligt att tro att rätten till ledighet för provanställningen (de första sex månaderna) gäller, men jag är faktiskt osäker. Vad jag vet har Försvarsmakten i sina underlag inte angivit att det finns behov av vikarier, så jag förstår faktiskt inte vad skrivningen kommer från.

För det femte reglerar lagen att det med stöd av GSS-lagen går att anställa en GSS/K för att enbart tjänstgöra i en internationell militär insats - under förutsättning att han eller hon har en ”specialistkompetens”. Eftersom IMI-lagen ska fortsätta att gälla så förstår jag faktiskt inte varför regeringen inför en sådan möjlighet i GSS-lagen. Begreppet ”specialistkompetens” kan man fundera över vad det är. Det känns som att regeringen inte vill att ”vanliga skyttesoldater” ska kunna anställas med stöd av denna paragraf (11 §) men då måste man ju fundera på med stöd av vad som de i så fall ska anställas. IMI-lagen kanske? Jag vet inte. Det känns om att regeringen, säkert med goda avsikter, krånglat till lagen i onödan. Försvarsmakten har visserligen efter hand minskande behov av så kallad direktrekrytering, men med 4 200 GSS/K anställda så finns det inga stora volymer att använda för internationella militära insatser. Högvakt och IBSS håller ju på att bli den huvudsakliga sysselsättningen för många GSS/K. Detta är inget stort problem idag, när de internationella militära insatserna efterhand avvecklas helt.

För det sjätte har pennan slirat när man skrev i 22 §: 

En kontinuerlig eller tidvis anställning enligt 9 § första stycket får inledas med en tidsbegränsad provanställning, om prövotiden är högst sex månader.  

Nejnejnej - det är inte anställningen som är tidvis eller kontinuerlig - det är tjänstgöringen! Detta är dåligt gjort i regeringskansliet. Korrekt formulering hade varit:

En anställning med kontinuerlig eller tidvis tjänstgöring enligt 9 § första stycket får inledas med en tidsbegränsad provanställning, om prövotiden är högst sex månader. 

Det finns många andra detaljer i lagen som egentligen är värda att kommentera, lagen är ju omfattande och reglerar väldigt många detaljer som kommer att orsaka Försvarsmakten visst huvudbry.

Jag vill avslutningsvis kommentera lite det om det omfattande semesteravsnittet. Avsnittet är nytt jämfört med Personalförsörjningsutredningens förslag.

Lagen reglerar i princip att semesterdagar ska kunna flyttas mellan Försvarsmakten och den civile arbetsgivaren. Semester intjänad i det civila arbetet ska kunna tas ut hos Försvarsmakten och vice versa (detta gäller alltså enbart GSS/T). Man kan utan att vara alltför alarmistiskt lagd se en omfattande byråkrati växa upp för att hantera semester intjänad hos två helt olika arbetsgivare. Så här står det i lagen (41 §):

Semester som en tidvis tjänstgörande arbetstagare har tjänat in hos Försvarsmakten ska läggas ut under den civila anställningen, i den utsträckning som Försvarsmakten inte redan har lagt ut semestern för arbetstagaren. En civil arbetsgivare ska lägga ut sådan kvarvarande semester på samma sätt som om den hade tjänats in i den civila anställningen. Av de semesterdagar som läggs ut under ett visst semesterår ska de dagar med semesterlön som har tjänats in hos Försvarsmakten läggas ut först.

Jag tolkar detta som att Försvarsmakten får lägga ut intjänad semester under varje tjänstgöringsperiod. En treveckors KFÖ genererar ju bara en eller kanske två dagars semester. Det känns dessutom inte speciellt troligt att en GSS/T som är inne och tjänstgör kommer att anmäla att han eller hon nu vill ta ut sin civilt intjänade semester.

Avslutningsvis har jag tagit del av det nya arbetstidsavtalet. För GSS/T har det skapat en bra möjlighet att kompensera övningsdygn i pengar i stället för ledighet, under förutsättning att tjänstgöringen är kortare än 30 dagar. Jag har sett ett beräkningsunderlag som visar att om en GSS/T är inne och tjänstgör på en treveckors KFÖ (varav två veckor är övningsdygn) ger detta ett tillägg på över 1 700 kr per dygn, förutom den ordinarie lönen (det hela är beräknat på en I-lön om 17 000 kr/månad). Om detta stämmer tycker jag att det blivit enkelt och bra - alternativet hade ju varit att förlänga varje tjänstgöringsperiod för att kompensera för den intjänade ledigheten.

GMY

Sinuhe 

Uppvaknad efter semester i den nubiska öknen

Nu är jag tillbaka efter en varm och skön semester i den nubiska öknen. Kommande inlägg kommer att handla om meritvärde och personalreserv. Glad påsk!

GMY

Sinuhe