söndag 13 november 2011

Försvarsmaktens behov av personalkårer

Försvarsmakten sista "personalkår" avskaffades officiellt för något år sedan. Kåren hette Väg- och vattenbyggnadskåren (VVK). VVK hade anor sedan 1800-talet och var enligt uppgift mycket viktig under andra världskriget då en stor mängd befästningar och andra fasta anläggningar skulle byggas. För att bli medlem i VVK skulle kandidaten vara reservofficer samt civilingenjör inom väg- och vattensbyggnadsfacket (det som numera heter samhällsbyggnadsprogrammet).

VVK avvecklades främst för att dess medlemmar i mycket liten omfattning faktiskt tjänstgjorde i Försvarsmakten. Att det blev så är nog både VVK:s och Försvarsmaktens fel. VVK avvecklades också för att dess författningsstöd utgick redan på 1990-talet.

Idag har Försvarsmakten ett flertal arbetsområden där bildandet av motsvarande personalkårer enligt min mening skulle ge tydliga fördelar och egentligen inga nackdelar.

Låt oss börja med att studera försvarsmedicinpersonalen. Försvarsmedicinpersonal består i dag av värnpliktiga krigsplacerade, yrkesofficerare, reservofficerare, GSS/K och GSS/T, civila arbetstagare samt hemvärnssoldater. De har titlar som läkare, sjuksköterska, undersköterska, tandläkare, veterinär, stridssjukvårdare etc. Det de egentligen har gemensamt är att de inte har något gemensamt, förutom att Försvarsmakten främst är intresserad av deras civila kompetenser inom försvarsmedicinområdet.

Denna ganska stora skara av människor saknar en "husse" (eller "matte") som kan arbeta med att "hålla ihop" hela skaran samt dagligen vara dess främste företrädare. Att vara främste företrädare för en personalkår innebär inte att man är personalens chef utan mer att man har ett arbete som i någon mån liknar det som en KOF (kompetensområdesföreträdare) utför. Exempel på uppgifter som skulle kunna tänkas åvila en främste företrädare för en personalkår är följande:

  • Planera kompetensutveckling
  • Planera personalrörlighet
  • Planera personalflöden
  • Följa internationell utveckling

Däremot tror jag inte att det är lämpligt att en personalkår så att säga får en egen ekonomi för exempelvis kompetensutveckling. Rent principiellt är det ju respektive förbandschef som ska planera och genomföra kompetensutveckling för sin personal. Problemet är bara att C I 19 sannolikt inte har full kunskap om hur man bör kompetensutveckla en narkosläkare.

Den modell jag har funderat på ett bra tag är följande:

Försvarsmakten bildar ett antal personalkårer inom de arbetsområden där behovet förefaller tydligast. Rent spontant och utan djupare analys tror jag att det finns goda behov inom följande områden:

  • Försvarsmedicin (Försvarsmedicinkåren)
  • Logistik (Försvarslogistikkåren)
  • Underrättelsetjänst (Underrättelsekåren)
  • Ledningssystem (Ledningssystemkåren)
  • Personaltjänst (Personaltjänstkåren)
Till denna lilla skara skulle man kunna lägga till den personalkår som faktiskt redan existerar, fast den inte omnämns som en personalkår: Försvarsmaktsingenjörerna (Försvarsingenjörkåren).

Eftersom denna blogg till stor del handlar om Försvarsmakten så har jag kunskap om att många i Försvarsmakten bär uniform. En uniform präglas ofta av att den är behängd med symboler av olika slag. Detta innebär att en fråga som automatiskt kommer upp är "ska medlemmar i Underrättelsekåren bära ett särskilt märke som visar kårtillhörigheten?". 

Spontant är mitt svar ett entydigt ja.

För att summera detta inlägg så föreslår Sinuhe härmed att Försvarsmakten återinför begreppet personalkår, samt bildar ett antal sådana inom de områden där behovet förefaller tydligast. Om någon läsare tvekar så fråga gärna en försvarsmaktsingenjör vad han eller hon tycker.

Trevlig söndagkväll! Det ska bli spännande att läsa vad mina läsare tycker om detta skott ut i mörkret.

GMY

Sinuhe

15 kommentarer:

  1. Fortifikatatörer är ytterligare ett kompetensområde som är på väg mot en renässans i Försvarsmakten efter regeringens utredning. Samma problem som de du redogör för finns även där. Om de sedan skall benämnas fortifikationskåren eller skydd- och anläggningskåren lämnar jag åt betraktaren att avgöra. Det ena har en tydlig historisk koppling emedan det andra kanske uppfattas som mer modernt!

    Mike Bravo

    SvaraRadera
  2. En annan grupp individer som skulle behöva en samlad kompetensutveckling är alla de som jobbar med kommunikation inom Försvarsmakten. PsyOps och press/info har tex liknande kompetensutvecklingsbehov.

    SvaraRadera
  3. Personalkårer behövs inte.
    Allt det du beskriver ovan avseende att hålla koll på kompetenser mm ligger inom det som HRC skall lösa.
    Instrumentet är PRIO.

    ...att detta nu inte funkar i verkligheten är en helt annan sak som också talar mot all form av centralicerad personalhantering.

    SvaraRadera
  4. Jag som är så gammal att jag kommer ihåg när jag var anställd av regementet och att det sen fanns både mj/ptrp och mj/gst vid förbandet menar att detta är kloka tankar. Idag är vi den enda FM som jag känner till som t.ex. inte har en generalstabskår el.likn som gallrar och utvecklar chefer. Pkår begreppet bör alltså innefatta även en Gstkår värd namnet!

    SvaraRadera
  5. Försvarsmaktsingenjör är för mig ett skällsord som inte säger någonting. De tidigare Marin- och Flygingenjörskårerna var starka och drev både mentorprogram och rekrytering bl.a. lämpliga officerare att bli s.k. "sneddare". I Armén så levde tyvärr Arméingenjörerna en betydlig anonymare tillvaro.

    Gemensamt är att alla har en Civilingenjörsexamen i botten, vilket är lite ironisk eftersom Civilingenjörsutbildningen i Sverige delvis är en avknoppning från Artilleriutbildningen på 1800-talet.

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Civilingenj%C3%B6r#Historik

    I dagsläget betyder en civil utbildning inte ett smack i Försvarsmaktens ögon. tvärtom fick man ofta höra att man ska vara glad för att man fått en utbildning betald av staten!

    Det som gjorde att Flygingenjörskåren dog ut var avsaknaden av starka ledargestalter som kunde agera frontfigur för kåren. Den siste förespråkaren för Flygingenjörerna var GenMj Staffan Näsström. Därefter kom... ingenting. Numera slåss var och en för sin egen karriär.

    Jag och två kollegor försökte för ett antal år sedan dra ihop till ett stormöte där vi skulle diskutera hur vi skulle överleva. Vi letade bland de överstar som fanns som Flygingenjörer, men intresset saknades eller för att vara ärligt i allt förmånga fall så var arbetsbelastningen för stor för att ta på sig en liknande uppgift.

    Den siste personen som utsågs som Personalstabens representant (inga namn nämnda, men vi kan kalla honom Öv T) var en ren katastrof!

    Staffan Näsström hade ett bra uttryck, "Flygingenjörer är som potatis, dem kan man använda till allt".

    Alltså, kårer är bra, men utan kåranda inga kårer.

    SvaraRadera
  6. Hej Mike Bravo

    Jag ville medvetet lämna till utrymme åt mina läsare att komma med egna förslag. Fortifikationskåren låter som ett alldeles ypperligt sådant! F d VVK kanske kan inordnas i en sådan ny kår?

    GMY

    Sinuhe

    SvaraRadera
  7. Anonym

    Ditt exempel är ett bra exempel på ett arbetsområde som verkligen skulle vinna på att föras fram i rampljuset och ges en egen kåranda. Bra tänkt!

    GMY

    Sinuhe

    SvaraRadera
  8. Anonym

    Jag tror du raljerar lite. System PRIO kan inte skapa kåranda eller utveckla kompetensutvecklingssystem.

    Det jag beskriver är behovet av något helt annat.

    GMY

    Sinuhe

    SvaraRadera
  9. Anonym

    Tanken på en generalstabskår har faktiskt inte föresvävat mig. Tror du verkligen att det finns behov av en sådan? Jag googlade på begreppet och lärde mig att i kejsarens Tyskland var generalstabskåren med sina generalstabsofficerare en ovärderlig del av den tyska krigsmaktens kapacitet. En generalstabsofficer med lägre tjänstegrad kunde i vissa fall ge order till en "vanlig" officer med högre.

    Tyvärr tor jag att det är uppförsbacke i frågan om att återinföra "allmänna" personalkårer och sannolikt är uppförsbacken ännu större i att återinföra något som låter "hemskt odemokratiskt och mot värdegrunden"...;)

    GMY

    Sinuhe

    SvaraRadera
  10. Chefingenjören

    Tack för ditt långa inlägg. Min bild är också att hela konstruktionen med försvarsmaktsingenjörerna blivit ett mischmasch. Även i det fallet tror jag att idén hade tjänat på frågan om en gemensam identitet och bildandet av er kåranda.

    Om avståndet är för stort mellan kamrater ur försvarsrenarna så innebär det att "någon" borde ta tillbaka beslutet och återinföra de tre mindre kategorierna och gärna som egna personalkårer.

    I den "gamla marinen" var något av det finaste man kunde vara att vara marinintendent. Det kanske är dags att återinföra även dem men i en nyare form som Försvarsintendenter?

    Jag håller helt med om din skrivning om behovet av kåranda. Men - det är just kårandan som jag tror skulle vinna på att man tillhör en personalkår och inte bara är en i en grå massa. Den nuvarande skapelsen med "försvarsmaktsingenjörer" förefaller vara ett bra exempel när det blir helt galet.

    Din skrivning att civil utbildning inte betyder ett skvatt håller jag tyvärr med om. Civila arbetstagares civila kunskaper går knappt att föra in i System PRIO. Reservofficerares akademiska meriter är det ingen som är intresserad av, förutom om de är läkare eller jurister.

    GMY

    Sinuhe

    SvaraRadera
  11. Får vi bara lite mera folk i staberna så kommer allt detta att lösa sig.

    SvaraRadera
  12. Kan bara konstatera att arbeta med teknisk tjänst i FM verkar vara en mycket marginell företeelse. Systematisk har FM tagit död på kårer och karriärmöjligheter. Det verkar inte ens finnas kvar i sinnevärlden.

    Hur den framtida FM ska se ut utan denna ”kår” blir intressant att se.

    SvaraRadera
  13. Anonym

    Det är just problemet med anonymiteten som jag tror att ett antal personalkårer ska kunna kurera!

    Jag hade faktiskt trott att fler läsare skulle ha åsikter i frågan. Att ta ett stort steg tillbaka har ju en viss symbolik. Det kanske är dags att återinföra försvarsgrenarna fullt ut igen också?

    GMY

    Sinuhe

    SvaraRadera
  14. Hej! Avseende en generalstabskår behöver du inte gå till Tyskland utan fråga några äldre arméofficerare som varit GSO så får du reda på hur det kunde fungera. Gstkåren i Sverige omformades till Chefsurvalsgrupp mm som inte längre finns kvar. idag är främsta urvalsfaktorn att du anmält intresse för en befattning till din bemannare...

    SvaraRadera
  15. Ska jag sent omsider sammanfatta menighetens uppfattning om det kloka i att bilda personalkårer så känns det helt klart som att stödet är tydligt men möjligen inte så starkt. De flesta verkar inte bry sig.

    Trist. Jag är 100 % säker på att ett återskapande av personalkårerna skulle vara en riktigt god idé, som med ett alexanderhugg och till nästan inga kostnader skulle återge kritiska arbetsområden deras tidigare vitalitet och vigeur.

    Nu blir det säkert en sådan där vanlig HKV-lösning i form av PowerPointbilder och sedan ingenting. Jämför gärna med den medicinska insatspoolen.

    GMY

    Sinuhe

    SvaraRadera