tisdag 27 december 2011

Civila arbetstagare i krigsförbanden


Krigsförbanden i IO14 innehåller ett antal olika kategorier av svenska medborgare:
1.     Yrkesofficerare – kontinuerligt tjänstgörande officerare (OFF/K) respektive specialistofficerare (SO/K)
2.     Kontinuerligt tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän (GSS/K)
3.     Reservofficerare – tidvis tjänstgörande officerare (OFF/T) respektive specialistofficerare (SO/T)
4.     Tidvis tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän (GSS/T)
5.     Krigsplacerade värnpliktiga
6.     Frivillig personal
7.     Civila arbetstagare (CVAT)
Observera att detta inlägg endast berör krigsförbanden – inte hemvärnsförbanden. Av någon mystisk anledning räknas inte hemvärnsförbanden som krigsförband – jag kan inte låta bli att känna att denna uppdelning sannolikt inte framkallar någon större eufori inom Hemvärnet, vilket endast verkar vara tänkt att syssla med letande efter bortsprungna äldre damer och herrar.
Det jag vill belysa i detta inlägg är de civila arbetstagarna med en befattning i ett krigsförband. Av praktiska skäl använder jag fortsättningsvis den beslutade akronymen CVAT för ”civila arbetstagare”.
Att det finns CVAT i krigsförbanden är egentligen ingenting konstigt – jag ser det snarare som ett billigt sätt att tillför vissa civila fackkompetenser utan att till höga kostnader låta yrkesofficerare eller GSS/K gå långa civila kurser.
Rent folkrättsligt bör CVAT med befattning i ett krigsförband, trots sin anställningsform, räknas som ”militär personal”. Jag är inte klok nog att säga om denna kategorisering har några begränsningar – man kan ju exempelvis tänka sig att en CVAT räknas som militär personal endast under vissa väldefinierade omständigheter. Till syvende och sist är det ju så att folkrätten inte fungerar särdeles väl i gråzonen mellan civil och militär verksamhet – det skydd man har som kombattant är ju villkorat vissa formalia.
Vi tar som ett praktiskt exempel en tekniker inom FMLOG. Hon heter Lisa och arbetar med underhåll på stridsfordon 90 inom en markverkstad. I Lisas anställningsbevis framgår det att hon är anställd som ”civil tjänsteman” (vilket det fortfarande heter i PRIO) samt har internationell arbetsskyldighet (fast det brukar uttryckas mer burdust i PRIO). Det framgår vidare att grunden för hennes anställning är LAS (Lagen om anställningsskydd).
Det kan verka onödigt att i anställningsbeviset skriva vad som är grunden för Lisas anställning, men det är faktiskt viktig information som hjälper till med att hålla reda på en mängd andra parametrar. Hade Lisa varit yrkesofficer eller reservofficer hade grunden för hennes anställning varit Officersförordningen. Hade Lisa varit GSS/K hade grunden för anställningen varit ett kollektivavtal.
Var Lisas arbete fysiskt ska utföras kan mig veterligen också vara beskrivet i hennes anställningsbevis. Om anställningens placering inte tydligt framgår i hennes anställningsbevis bör det finnas ett annat dokument där detta framgår. I anställningsbeviset framgår ju normalt bara organisationsenhetens namn. Det faktum att hennes placering är i en befattning i ett krigsförband anges av var hennes rad i PRIO finns – inte speciellt tydligt.
So far so good.
Frågan är sedan vad som händer om hennes befattning ingår i ett av Försvarsmaktens krigsförband. Vad jag vet är markverkstäderna inte krigsförband, men låt oss säga att hela logistikverksamheten omdanas så att hennes jobb hux flux i stället finns i ett krigsförband. Man kan exempelvis tänka sig att den omdanade försvarslogistiken får till följd att hennes arbetsuppgifter i stället ska utföras i en mekaniserad bataljons trosskompani eller inom en av våra logistikbataljoner.
Den fråga jag vill belysa med detta inlägg är att jag anser att Försvarsmakten utifrån sin värdegrund måste vara mycket tydligare med var gränsen går mellan CVAT med befattning i ett krigs- eller hemvärnsförband och Försvarsmakten ”vanliga” CVAT. Om Försvarsmakten med någorlunda trovärdighet ska kunna använda CVAT för att bemanna befattningar i krigsförbanden är det väl inte orimligt att dessa CVAT (åtminstone vid vissa tillfällen) ska bära uniform och vapen? Om svaret på min fråga är ja är det väl rätt rimligt att alla dessa CVAT ska genomgå en kortare militär utbildning (med kortare menar jag en utbildning som är kortare än GMU och som kanske mer ansluter sig till dagens GSU INT). Vidare bör dessa befattningars kravprofiler skrivas så att det klart framgår att befattningen är avsedd för en CVAT men att han eller hon ändå räknas som militär personal.
Enligt min åsikt är ett önskvärt sluttillstånd (desired end-state) för detta inlägg att Försvarsmakten genomför följande:
·      Analyserar hur många befattningar i krigsförbanden som ska bemannas med CVAT (vilka baserat på sin generella arbetsskyldighet hos arbetsgivaren Försvarsmakten har placerats i dessa befattningar).
·      Analyserar och komplettera kravprofiler för dessa befattningar (om inte Ag BoK gör det).
·      Jämför arbetstagarnas kompetensprofiler med respektive befattnings kravprofiler.
·      Vidtar åtgärder när det divergerar mellan arbetstagarens kompetensprofil och befattningens kravprofil.
·      Tar fram en Försvarsmaktsgemensam kvalitetssäkrad kort militär utbildning om cirka 4 veckor.
·      Låter alla CVAT som är placerade i befattningar i krigsförbanden genomgå utbildningen.
Först efter dessa enkla steg kan man enligt min mening säga att Försvarsmakten i detta avseende lever enligt sin egen värdegrund.
Det är rimligt att tro att inte alla CVAT kommer att a) acceptera en befattning i krigsförbandet eller b) uppfylla befattningens kravprofil. Nähä. Vad jag vet är inriktningen vid en kommande omstruktureringen att bland annat ta fram enkla regler för vad som händer när en arbetstagare inte uppfyller sin befattnings kravprofil. Detta regelverk borde kunna appliceras även på frågan om våra CVAT i krigsförbanden.
En annan fråga är hur gradbeteckningar för CVAT med befattning i krigsförband (alltså inte CVAT som har sin befattning i basorganisationen) ska utformas. Enligt min bestämda uppfattning är detta ett icke-problem: CVAT med befattning i ett krigsförband är militär personal och ska därför ha exakt samma typ av gradbeteckningar som alla andra, dock kompletterade med ett yrkesband i lämplig färg (vit färg betyder förvaltningspersonal och inget annat!). Tjänstegraden ska spegla individens befattningsnivå.
Jag vill slutligen framhålla att enligt min mening bör CVAT med en befattning i ett krigsförband avlönas bättre än sina motsvarigheter med en befattning på en motsvarande CR- eller CF-nivå i basorganisationen. Men det är bara min egen åsikt.
GMY
Sinuhe
 


7 kommentarer:

  1. Sammanblandning av civila och militära roller ger upphov till gränsdragningsproblem, inte minst ur försäkringssynpunkt.

    Vad gäller till exempel om en CVAT skadas eller omkommer i tjänsten? Detta kan ju antingen betraktas såsom en civil arbetsplatsolycka eller såsom en militär krigsförlust.

    Har någon försäkringsjurist utrett vad som egentligen gäller i ett sådant fall?

    Flygsoldat 113 Bom

    SvaraRadera
    Svar
    1. Även om militär personal skadas i tjänsten ska det anmälas som en arbetsplatsolycka. Finns historier från exempelvis Bosnien då bloggaren Morgonsur fått fylla i en högst civil blankett efter att Pebban träffats av pvrb.

      Radera
  2. Flygsoldaten

    Det var lite grann det som du belyser som jag ville ta upp. Just själva gränsdragningsproblematiken är ett intressant område i sig självt - jag vill ju speciellt komma bort från situationen att man "hänger på någon en uniform" utan att inse konsekvenserna.

    Vad jag vet har JURS inte gjort något arbete avseende försäkringsaspekterna. Däremot vet jag inte om det finns något som heter "militär krigsförlust"? Utan att veta så skulle jag gissa att en civil arbetsplatsolycka är just en civil arbetsplatsolycka, oavsett vem den drabbar. Eventuella särskilda regler för beredskap och krig torde bara gälla under dessa särskilda tillstånd.

    GMY

    Sinuhe

    SvaraRadera
  3. Bra att du tar upp problemen som kan uppkomma. En tidigare FRA-anställd berättade att vid krig skulle han placeras i ett militärt förband. Jag vet inte exakt hur de civilanställda skulle bli militärer över en natt.

    Fundersam 2

    SvaraRadera
    Svar
    1. På samma sätt som stora delar av den övriga befolkningen skulle bli det?

      Radera
  4. Fundersam 2

    Om vi inte gör något så har vi absolut ett problem, både moraliskt och rent försörjningsmässigt.

    Hela min idé bygger på att Försvarsmakten ganska lätt kan ta tag i detta och fatta de skäligen enkla beslut som behövs för att skapa ordning och reda.

    GMY

    Sinuhe

    SvaraRadera
  5. Det här med grundläggande militär utbildning är ju intressant. Det har ju funnits ett antal varianter genom åren.

    För GSS, uoff och off är det ju solklart, det börjar med minst GMU.

    För medicinalpersonal i reserven finns någon särskild reservofficersutbildning.

    För civil personal som ska åka på utlandstjänst finns GSU-Int, gamla GSU-US på tre veckor.

    För personal i frivilligorganisationerna (främst för Hv behov) finns GU-F på två veckor, som ersatt den gamla TFU-G på en vecka.

    Ditt förslag är en kurs på fyra veckor.
    Om man inte låter alla genomföra GMU anser jag att de olika varianterna på kurser på ett par veckor bör slås samman till en kurs. Liksom GMU är samma i hela FM borde den kortare utbildningen för civil personal vara det.

    SvaraRadera