tisdag 7 april 2015

Försvarsmaktens befattningstyper

Den befattningsstruktur som återfinns i system PRIO innebär att det finns två typer av befattningar i Försvarsmaktens organisation: C-befattningar och O-befattningar.

O-befattningar innebär att det finns krav på "militär kompetens" - detta manifesteras också genom att denna typ av befattningar ofta benämns "militära befattningar". I princip är det minsta kravet på militär kompetens GMU.

C-befattningar benämns "oberoende befattningar". Det finns alltså inte något specifikt krav på "militär kompetens" eller "civil kompetens", utan både militär personal och civila arbetstagare kan söka.

En försvårande faktor för alla befattningar är att Försvarsmaktens kravprofiler fortfarande är mycket grunda och endast omfattar de fyra kriterier som togs fram under den senaste omstruktureringen.

De facto har detta inneburit att cirka 400 yrkesofficerare idag sitter på C-befattningar - delvis som ett resultat av den senaste omstruktureringen. Samtidigt "ojas" det på förbanden att det saknas yrkesofficerare i O-befattningar.

Det är också så att det är mycket svårt att sätta en civil arbetstagare på en O-befattning - i princip är detta bara möjligt om hon eller han är reservofficer eller kanske GSS/T.

Så här kan det inte vara. Det måste bli ordning och reda på Försvarsmaktens befattningsstruktur.

Denna blogg föreslår helt enkelt följande.
  • Om en yrkesofficer söker och får en C-befattning ska hon eller han avsluta sin anställning som yrkesofficer och bli civil arbetstagare. Detta ska vara en del av anställningens villkor, på samma sätt som regelverket runt byte av tjänstegrad och personalkategori.
  • Försvarsmakten ska inte längre genom arbetsledningsbeslut placerare yrkesofficerare på C-befattningar.
Det kan inte vara rimligt  att en yrkesofficer kan arbeta under lång tid på en C-befattning (som kanske dessutom återfinns i basorganisationen) och ändå kunna åtnjuta pension vid 61 års ålder, samtidigt som hennes eller hans kollega på parallellbefattningen är civil arbetstagare med tjänstgöring i flera internationella insatser och pension vid 65.

Till saken hör att C-befattningar från början benämndes "civila befattningar" - efter hand luckrades detta upp och den nya benämningen "oberoende befattningar" infördes. Varför?

GMY

Sinuhe

22 kommentarer:

  1. Du är klok som vanligt.

    Jag har en fråga som du säkert kan svara på eller i alla fall har en åsikt om. I FM Org Ny förekommer ett stort antal befattningar av exakt samma typ, såväl avseende benämning som arbetsuppgifter. Detta förekommer både mellan krigsförband men också inom samma förband. Den enda skillnaden mellan befattningarna är att de har olika nivåer. Ibland har samma befattning till och med helt olika befattningskategorier. Frågan lyder: Hur hänger detta ihop med Försvarsmaktens lönestruktur? Det torde nämligen innebära osakliga och därmed kanske även olagliga(?) löneskillnader.

    SvaraRadera
  2. Svår fråga men vad jag förstår är lönenivån (spannet) mer kopplad till befattningsnivån och mindre till befattningsbenämningen. En mer försvårande faktor är nog eventuell BESTA-kodifiering - om två befattningar har samma BESTA-kod bör de rimligen också lönesättas lika. BESTA-systemet är ju till för att skapa möjlighet att jämföra olika befattningars lönesättning.

    GMY

    Sinuhe

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, lönespannet är kopplat till nivån. Det blir därmed synnerligen konstigt när en soldat kan placeras på en befattningsbenämning som förekommer i tre olika nivåer (ex: OR2/OR3/OR4) trots identiska krav och arbetsuppgifter. Resultatet blir ofrånkomligen osakliga löneskillnader utifrån nuvarande bestämmelser.

      Det är möjligt att FM avser ändra sin lönestruktur utifrån hur FM Org Ny utformas men det har hittills inte framkommit.

      Radera
  3. "Samtidigt "ojas" det på förbanden att det saknas yrkesofficerare i O-befattningar"

    Även om en de 400 på C-befattningar delvis är skuld till ovanstående så är en betydligt större anledning att väldigt många sitter på internt rörliga befattningar. Här borde krafttag göras för att ta bort ett fenomen som skapat ett korthus. Jag är en mycket stark förespråkare av att en person bara kan ha en befattning. Om det nu är så att den rörliga befattningen verkligen behövs så ska den vara fast alternativt ska uppgiften som befattningen löser tas bort eller omfördelas.

    SvaraRadera
  4. Jag delar din uppfattning att systemet med fasta och rörliga befattningar kanske överlevt sig självt. En kommande förändring som innebär att en "röd" och en "blå" organisation bör enligt min uppfattning också innebära att de rörliga befattningarna försvinner. Det kommer då bli helt logiskt att man har en krigsbefattning och en fredsbefattning - som man ju hade förr i tiden. T-personalen kommer i grunden bara att finnas i sina röda befattningar förutom de de reservofficerare som är ett arv från en större organisation.

    GMY

    Sinuhe

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi är alltså på väg tillbaka till en produktionsorganisation där många aldrig eller sällan tjänstgör i sin krigsbefattning? Glädjande att rörliga befattningar är på väg att försvinna men jag är tveksam till om detta är bättre. Det blir i princip samma sak fast med ett annat namn. Tveksamt om en sådan organisation ligger i linje med inriktningspropositionen. Det lär vi veta om ett par veckor. Om det nu inte skjuts upp.

      Radera
  5. Vi får se. Det pågår i alla fall ett omfattande arbete som syftar till att klargöra olika aspekter rörande en ny, röd och blå, organisation. Vad jag förstår är det egentligen inte en ny organisation utan mer två olika sätt att se på hur verksamheten är organiserad.

    GMY

    Sinuhe

    SvaraRadera
  6. Tanken med C-befattningar i Org 13, vilken alltså utgjorde grunden för nuvarande fördelning mellan C- och O-befattningar, var att det skulle vara kompetensen som styrde huruvida befattningen bäst bemannades med militär eller civil personal. Tanken låter i mina öron inte helt orimlig och så länge den fortfarande gäller är det därför vare sig förvånande eller upprörande att 400 officerare är placerade på C-befattningar. Det skulle dessutom kunna vara så att flera av dessa, ur ett myndighetsperspektiv, gör bättre nytta på sina nuvarande C-befattningar, trots - eller tack vare - sin officersbakgrund, än för tillfället vakanta O-befattningar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men visst blir väl resonemanget lite konstigt om man säger att beträffande C-befattningar "är det kompetensen som styr". Detta borde väl rimligen gälla alla befattningar. Behövs det ingen kompetens i O-befattningar?

      Det jag pekade på i inlägget var att strukturen borde renodlas så att inte yrkesofficerare med fel kompetens kan räddas undan från uppsägning bara för att arbetsgivaren kan stoppa in dem på C-befattningar. En liknande möjlighet finns ju inte för civila arbetstagare.

      GMY

      Sinuhe

      Radera
    2. Klart att kompetensen också gäller för O-befattningar, "kompetensen" för dessa befattningar lyckas vi ju dessutom att definiera till olika nivåer vilket verkar vara svårare för de oberoende C-befattningarna. Att renodla befattningsstrukturen för att undanröja risken för att yrkesofficerare (vad är det förresten :-)) kan räddas från uppsägning genom placering på C-befattningar låter i mina öron något bakvänt. Rimligen bör strukturen optimeras med utgångspunkt i vad organisationen skall leverera snarare än att utesluta oönskade effekter om den "nedmonteras".

      Radera
  7. Ditt resonemang utgår från att all befattningar i Försvarsmakten är noggrant analyserade och därefter har man beslutat vilka som behöver respektive inte behöver militär kompetens. Tyvärr har det nog inte riktigt gått till på det viset. Behövs t.ex. inte militär kompetens för att vara Personalchef (HR-Chef) på ett militärt förband? Nej, inte enligt nuvarande struktur. Alla HR-Chefer ska vara civila. Tycker du att det fungerar särskilt bra? Vissa förband har insett att de behöver en officer som HR-chef. Jag skulle generellt säga att de flesta befattningarna i Försvarsmakten kräver någon form av militär kompetens. För att spara pengar har man dock tvingats att anställa civila. Använd det synsättet istället så tror jag det blir mer rätt än fel.
    Mvh / AN

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, det är skillnad på att vara HR-chef och att vara personalchef. Såvitt jag vet så är man HR-chef på förbandsnivå, medan personalcheferna återfinns i krigsförband som är på lägre nivå än regemente/flottilj.

      Det finns också många exempel på yrkesofficerare som enbart arbetar med civila ämnen såsom ekonomi, rekrytering, IT etc. På något sätt känns det som ett dåligt sätt att omhänderta den militära kärnkompetensen - framför allt i en situation där förbanden hävdar att de saknar yrkesofficerare.

      Detta inlägg är kanske inte något som gör denna bloggen populär men vi som jobbar med den är av åsikten att en ökad renodling mellan O och C skulle gynna verksamheten. Alternativet kanske kan vara att ta bort C-befattningarna helt och göra alla befattningar till O-befattningar, där befattningens kravprofil sedan avgör vem som har grundbehörighet att söka den?

      GMY

      Sinuhe

      Radera
    2. Herr Sinuhe.

      Efter att ha studerat ett antal nedläggningar, neddragningar och omorganisationer så förstår jag inte riktigt din upprördhet.

      Vid varje åtgärd där personalförändringar varit ett resultat har befattningar och befattningsbeskrivningar ändrats. I de flesta fall kan man väl säga att "bäste broder doktrinen" fått råda.
      Utan att ta någon som helst notis om befattningens ursprung och syfte har man sett till att beskriva befattningen ner i sådana detaljer att endast namn och personnummer uteslutits.
      Allt syftande till att medföljande kollega eller anhörig säkerställts ett nytt jobb.
      En hel del av dessa kreativa lösningar lever nog kvar på vissa förband utan närmare analys eller eftertänksamhet.
      Får jag gissa så är det nog närmare 4000 än 400 som sitter på en sådan befattning idag.
      Verkligheten överträffar i många fall dikten när man läser om rekryteringar och hur man med fackets hjälp misshandlade arbetstagarna.

      F.d. Teaterdirektören.

      P.S. Är det någon av de yngre som inte var med på den tiden och inte som jag är historienörd så kan jag skriva ner några exempel om intresse finns.

      Radera
    3. Glöm inte för all del att "bäste broder doktrinen" också kompletteras med "fallucka uppåt" ifall inga andra lämpliga lösning ligger närmare till hands.

      Ser fram emot en historielektion.

      Radera
    4. Håller med om befattningsbeskrivningar som är så skräddarsydda att det är helt omöjligt för någon annan än den redan tilltänkte att få tjänsten. Många duktiga medarbetare har farit illa med denna metoden och "varit tvungna" att omplaceras. Inte minst i FM Org 13 där många märkliga saker hände!
      //Enkel resa i FM Org 13

      Radera
    5. Visst är det som ni säger, att många befattningar i samband med omstruktureringen tillsattes med skräddarsydda befattningsbeskrivningar som grund. Enligt min mening har myndigheten inte råd med sådan verksamhet. Om C-befattningar exklusivt kan tillsättas med medarbetare som är civila arbetstagare så försvinner den möjligheten. Om en yrkesofficer vill söka och få en sådan befattning bör hon eller han alltså också vara beredd att avsluta sin anställning.

      GMY

      Sinuhe

      Radera
  8. Hej igen.
    Exemplet personalchef eller HR-Chef var tydligen inte så tydligt som jag trodde. Låt mig istället då ta ditt exempel om ekonomi och rekrytering. Är det inte bra om den som arbetar med att lägga upp budget och årsredovisning också är familjär med kärnverksamheten? Är det inte bra att den som jobbar med rekrytering vet varom det handlar? Jag återvänder till min tes att det krävs någon form av militär kompetens för att kunna göra ett bra jobb i Försvarsmakten. Därmed inte sagt att alla måste genomföra en officersutbildning men rimligen borde minimikravet vara genomförd värnplikt eller GMU.
    Mvh / AN

    SvaraRadera
    Svar
    1. OK, då fattar jag. Ditt exempel med rekrytering tycker jag är bra - jag kommer att återkomma senare med ett inlägg som allmänt handlar om rekrytering. Enligt min åsikt befolkas nuvarande rekryteringsverksamhet av för många medarbetare som saknar kontakt och kunskap med den militära verksamheten i allmänhet och de unika 11 militära personalgrupperna i synnerhet.

      GMY

      Sinuhe

      Radera
  9. Jag känner att det behövs ett civilistperspektiv i den här debatten.

    Självklart behöver alla ha en grundkunskap om kärnverksamheten inom den bransch man jobbar. Det gäller oavsett om man som nyexad börjar jobba inom Polisen, Astra Seneca eller FM, tre helt olika branscher. Vanligtvis får man denna branschkunskap efter hand, i sitt dagliga jobb – eftersom det inte existerar några ”grundutbildningar” hos andra arbetsgivare än FM.

    MEN. Det omvända gäller också. Kärnverksamhetens representanter, officerare i FM-fallet, måste inse att deras kompetens inte är den enda kompetens som behövs för att driva verksamheten framåt. Många behöver lära sig att inse sina egna begränsningar, och förstå när det är dags att lämna över en uppgift till någon som kan mer, för bästa resultat.

    Jag är själv dataingenjör med en bakgrund inom både försvarsindustri och FMV. Jag jobbar med taktiska system som inkluderar både hårdvara och mjukvara. Och jag har sett otaliga exempel på hur officerare bemannar roller som de uppenbart inte är utbildade för. Det är särskilt tydligt inom FMV, där många befattningar har titeln ”ingenjör” men bemannas av YO utan någon ingenjörsbakgrund. Det märks ofta på resultatet.

    Några exempel på arbetsuppgifter som definitivt inte ingår i officersutbildningen, men som ofta utförs av officerare idag med varierande framgång:
    - Kravinsamling från användarna, och omvandling av dessa taktiska krav till tekniska krav som ska vara begripliga i text för en helt civil systemutvecklare.
    - Modellering och kravställning av samfunktion i programvara på system-av-system-nivå.
    - Rapportering av programvarurelaterade fel till industrin. Rapporten måste innehålla tillräckligt mycket information för att industrin ska kunna återskapa felet – det är svårt att veta vad som behövs, om man aldrig själv har försökt återskapa och lösa ett fel i programvara.
    - Diskussion om tekniska lösningar med industrin. Ofta accepteras allt som industrin föreslår.

    Det finns också uppgifter som INGEN inom FM/FMV gör pga brist på kunskap. Ett exempel är felsökning på komplexa datorsystem (typ EW, radar, datalänkar, ledningssystem) i daglig drift och under övningar med hjälp av analysverktyg, loggfiler etc. Man nöjer sig ofta med att felsöka på apparater, som går att mäta på och byta ut. Jag har också märkt en tendens att när något uppfattas som svårt låter man ofta bli att göra något och hoppas att problemet ”självläker”, hellre än att tala om för sina chefer att man behöver hjälp med att reda ut det. Hur blev det så här??

    Jag har sett så många situationer där jag hade kunnat hjälpa användarna om jag hade fått. Men det verkar inte finnas några befattningar för dataingenjörer inom vare sig FM eller FMV. Och det tror jag beror på inställningen hos många officerare att de själva har all kompetens som behövs. Tyvärr leder det till att användarna får leva med en hel del problem som hade kunnat lösas för länge sen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan inte annat än hålla med om din problembeskrivning och analys! Det handlar i grunden om att arbetsgivaren måste använda varje medarbetares kompetens där den ger mest verksamhetsnytta - att äldre yrkesofficerare utan civilingenjörsexamen ges epitet "ingenjör" känns i inte rimligt. I grunden handlar problemet dock om att Försvarsmaktens kravprofiler inte är tillräckligt tydliga för att styra kompetenser till befattningar där medarbetarens kompetens gör mest nytta.

      GMY

      Sinuhe

      Radera
    2. Här skulle det behövas lite utvecklande om FMV.s roll i kedjan mellan användare/FM och Försvarsindustrin, vilka försörjningsprinciper som valts och begränsningar i att vara ramstyrd myndighet. Det är inte bara befattningsbeskrivningar det hänger på.

      J.K Nilsson

      Radera
  10. Lite drygt 200 civila arbetstagare sitter på O-befattningar. Varför kommenteras inte det. Denna häxjakt på officerare! Anledningen till ett stort antal officerare på C-befattningar var att de befattningarna var militära tidigare. Men när FM org 13 byggdes så räckte inte matematiken till utan ett antal militära befattningar gjordes om till C-befattningar. Analysen var alltså inte särskilt välgjord utan det var en otydlig matematisk ekvation som ledde fram till den organisation som då bemannades.

    Kan det dessutom vara så att militära arbetstagare är lite mer meranvändbara än civila ifall det skulle skorpa till sig. Det skapas en redundans i systemet.

    SvaraRadera