Party på Livgardet - men inte bara där

Den bedrövliga ordningen på Försvarsmaktens rekryteringssidor fortsätter. Jag hade faktiskt trott efter mitt senaste inlägg i frågan (”Party på Livgardet”) att någon skulle känna sitt ansvar och höja kvaliteten på en statlig myndighets hemsida till en acceptabel nivå. 

Så har det inte blivit.

Låt mig börja med att citera lite från det litterära mästerverk som på hemsidan benämns:

”Vill du göra skillnad? 7. Bataljon rekryterar tidvis tjänstgörande gruppchefer och soldater

Försvarsmakten är en av Sveriges största myndigheter med mer än 50000 medarbetare och frivilliga. Försvarsmakten är ständigt beredd att hävda Sveriges territorium, genomföra internationella insatser, samt att stödja samhället vid större kriser. Försvarsmaktens unika förmåga är den väpnade striden och med den Sveriges yttersta säkerhetspolitiska instrument. Ytterst är Försvarsmaktens uppgift att värna demokrati och mänskliga rättigheter. Hos oss kan du göra skillnad. Försvarsmakten eftersträvar mångfald eftersom det berikar vår verksamhet. 

I Försvarsmakten finns en värdegrund där såväl professionell utveckling som personlig hälsa lyfts fram. Försvarsmakten erbjuder många interna karriärmöjligheter, friskvårdsmöjligheter och en rimlig balans mellan arbete, privat- och familjeliv.

Livgardet är ett av Sveriges största militära regementen med anor sedan 1521. Det är en växande och modern arbetsgivare med många spännande och utmanande yrken. Mest känt är regementet kanske för de blåklädda soldater som bevakar de kungliga slotten. Men Livgardet svarar även för utbildning och träning av militär och civil personal som åker på internationella uppdrag samt all militärpolisverksamhet. Utöver detta tränar och utbildar vi hemvärnssoldater, försvarsmusiker och tjänstehundar. 13. Säkerhetsbataljon arbetar nationellt och internationellt mot säkerhetshot och terrorism och 7. Manöverbataljon är inriktad på strid i bebyggelse och markstrid.”

För det första finns det inget krigsförband som heter ”7. bataljon”. Försvarsmaktens krigsförband heter det som är beslutat i FM ArbO (FFS 2012:1). Senast jag kollade fanns det inget krigsförband som benämndes ”7. bataljon”, inte heller ”7. Manöverbataljon”. Det heter ”gruppbefäl” och inte ”gruppchefer”.

Mera kommer senare:

”7. Bataljon är ett av arméns insatsförband som arbetar nationellt och internationellt. Förbandet utbildas och övas i fredsbevarande och fredsframtvingande verksamhet och skall vara berett att lösa internationella uppdrag med en omfattning som beslutas av riksdag och regering. Förbandet är i dagsläget delat med K3 Livregementets husarer.”

Nja, det är ju nästan rätt, men det finns faktiskt inget som heter ”insatsförband”. Enligt mitt rättesnöre (FM ArbO) finns det krigsförband och hemvärnsförband. Men OK - detta var inte så allvarligt egentligen. Däremot borde 7. bataljonen omnämnas i bestämd form.

Nu bli det värre.

”7. Bataljon tar nu nästa steg i rekryteringen och söker därför fler tidvis tjänstgörande soldater till våra olika enheter.

Vi erbjuder inte en heltidsanställning utan en möjlighet att få tjänstgöra under perioder på förbandet. Under den perioden man tjänstgör så anställs man. Förbandet kommer tillsammans med den enskilde upprätta en tjänstgöringsplan som beskriver när det är tänkt att man tjänstgör.”

Nu blev det alldeles fel. Hela konstruktionen med GSS/T (för det är väl det som avses?) är just att man är anställd även när man inte tjänstgör. Senast jag kollade lagtexten så stod det i alla fall så.

”Vill DU göra skillnad?

Vi söker soldater med erfarenhet från värnplikt och internationell tjänst inom alla tjänstegrenar, från skyttesoldat till gruppchef såväl på skyttekompani som i logistikfunktion. Tjänsten är tänkt att kombineras med civila studier eller arbete och man anställs bara under den tid man tjänstgör på förbandet eller i insats som avtalet ser ut idag.
Vi erbjuder ett arbete i mycket varierande miljöer. Eftersom enheten är under uppbyggnad så är arbetssituationen dynamisk och utmanande, möjlighet till inflytande finns.”

Nej, man anställs inte alls bara när man tjänstgör. Och vad är det för ”avtal” som Livgardet refererar till?

”Utbildning och kompetens

För att arbeta hos oss krävs att du har:

Genomförd svensk värnplikt med godkända betyg (eventuellt GMU)

God fysik (Vid de fysiska testerna krävs ett resultat på minst 9.11 på beeptestet vilket motsv 3 km löpning på 14 min samt ett godkänt multitest styrka upptill 175 poäng)

Simkunnig

Det är meriterande om du har genomfört militär internationell tjänstgöring samt om du har flera körkort än för personbil. Talar du flera språk, har mycket god fysik och/eller har genomfört din militära grundutbildning vid Livgardet gärna på en skyttegrupp med erfarenhet av strid i bebyggelse är det meriterande.”

Jag orkar inte ge mig in fullt ut angående språkbruket, men visst är det väl så att om man har behörighet att köra både personbil och lastbil så får man flera behörigheter i samma körkort och inte ”flera körkort än för personbil”? För övrigt fattas det lite skiljetecken här och där men jag orkar inte peka på alla.

”Vem är du?

Du är en lagspelare som gillar utmaningen att ständigt sträva efter att bli bättre på just ditt specifika område. Vidare gillar du även tanken att du verkar för att andra skall kunna lösa sina uppgifter. Du är flexibel och har lätt för att bemöta andra människor. Stresstålighet, envishet, "vinnarskalle" och lagspelare kännetecknar dig som person. ”

Nu hände det något - detta avsnitt gillar jag skarpt. Bra skrivet, Livgardet.

Tyvärr är inte Livgardet ensamma om att lägga ut platsannonser utan kvalitetskontroll. Här kommer lite liknande material från ett annat förband i Stockholmstrakten. 

”Huvudsakliga arbetsuppgifter

Som kustjägare eller attackdykare utgör du en mycket viktig del i ett av Sveriges främsta elitförband. Vilken din roll kommer att bli i förbandet avgörs efter din provanställning. Det finns det flera olika typer av befattningar som kan bli din specialitet, exempelvissignalist, sjukvårdare, prickskytt, förhörsledare mm. Gemensamt för alla kustjägar och attackdykartjänster är en omfattande spanings och stridsutbildning där du bl.a. lär dig hantera kamerasystem, olika vapensystem, samt olika metoder för att lösa förbandets uppgifter. Arbetet på kustjägarkompaniet omfattar insatser både nationellt och internationellt och däremellan övning och träning för att förbandet ska kunna lösa tilldelade uppgifter.”

Hej och hå men visst fattas det lite luft ibland mellan orden? ”Exempelvissignalist”? Vad är det?

”Meriterande kvalifikationer:

Utlandstjänst med goda betyg

Militärakompetenser/utbildningar relevanta mot sökt befattning

Förarbevis fordon

Språkkompetenser

Genomförd gymnasieutbildning med godkända betyg

Körkort

Utbildad kustjägare”

Jag tycker inte att en statlig platsannons ska innehålla så dålig svenska som denna gör.

Jag vet att jag är en gammal sur egyptier som ofta skriver obegripligt tråkigt och gnälligt - men om en statlig myndighet ska vara professionell i sin rekrytering via platsannonser så vill det faktiskt till ett markant kvalitetslyft. Jag blir orolig när jag tänker på att antalet platsannonser i och med den nya principen för intern personalrörlighet kommer att mångdubblas. Det här duger inte, helt enkelt.

GMY

Sinuhe

Military Work

Det finns ett nytt företag som fokuserar på att hjälpa till att hantera de personalflöden in och ur Försvarsakten som kommer att uppstå i framtiden (och som även har funnits i flera hundra år för övrigt. Magnus Stenbock gick under det stora nordiska kriget över från att ha varit en uppskattad kårbefälhavare i Karl XII:s polska armé till att bli guvernör i Skåne).

Företaget heter Military Work i Sverige AB och har sin hemvist i Stockholm (www.militarywork.se).

Det har nog egentligen i flera år funnits ett behov av en mötesplats för all den personal som flödar in och ut ut Försvarsmakten. Men - nu är det så att ett flödesresonemang också måste bygga på en förståelse att det inte är onormalt att byta jobb. Hur många gånger har jag inte hört, när man frågat efter en gammal känd kollega, att ”hon har lääääämnat Försvarsmakten”. Vad ger ett sådant synsätt för signaler till en modern flexibel arbetsmarknad? Hon har inte alls ”lämnat Försvarsmakten” - hon har bytt jobb. De flesta svenskar byter jobb massor av gånger under sitt liv. Är det ett axiom att Försvarsmaktens arbetstagare skulle vara undantagna och hänvisade till en livslång karriär hos en enda arbetsgivare?

Jag vill inte på min blogg gärna reklam för ett företag som jag knappt känner till, men tycker ändå att det finns anledning att beröra några av de orsaker som kan finnas att inrätta en marknadsplats som denna.

Jag är faktiskt inte speciellt orolig att våra GSS/K inte ska kunna finna en vettig sysselsättning när deras längre tidsbegränsade anställningar löper ut. Vi måste ju på något sätt själva tro på att det är som vi säger: detta är ovanligt duktiga män och kvinnor som bör göra ett bra jobb hos vilken arbetsgivare som helst. De har god fysisk spänst. De är uttagna och testade på ett sätt som få andra svenska arbetstagare är.

Detsamma gäller yrkesofficerare. Av de officerskurser som startade sin utbildning till officer på 70-talet finns det oftast färre än hälften kvar nu när det lackar på pensionering. De som har bytt jobb är alltså en stor andel av varje kurs. Det finns kurser där ingen av de ursprungliga kadetterna återstår.

Men - trots allt tror jag att ett nischat företag av den typ som Military Work i Sverige AB står för kan göra en mycket god nytta på svensk arbetsmarknad - om inte annat för att vara ytterligare en kontaktpunkt mellan Försvarsmakten och alla civila arbetsgivare.

GMY

Sinuhe

Regeringsbeslut 7

Regeringen har i regeringsbeslut 7 (daterat 2012-10-04) givit Försvarsmakten en lång rad uppgifter kopplade till den långsiktiga ekonomin. Själva uppdraget heter ”Uppdrag att redovisa kompletterande underlag om långsiktig ekonomisk balans”.

Internt inom HKV är det många som uppskattar att omfattningen av detta uppdrag är av samma dignitet som det arbete som sedermera ledde till den berömda ”30 januari-underlaget”.

Uppdraget omfattar vad jag förstår två olika deluppgifter. Dels ska Försvarsmakten redovisa vilka konkreta åtgärder som bedöms vara nödvändiga för att utföra myndighetens uppgifter och upprätthålla den operativa förmågan inom ramen för prolongerade anslagsramar (min kursivering), dels ska Försvarsmakten redovisa en precisering avseende bedömningen av kostnadsutvecklingen 2008 - 2019.

Försvarsmakten åläggs i ganska bryska ordalag att redovisa arbetsläget avseende uppdraget den 22 oktober 2012, den 10 december 2012 och den 11 februari 2013. Hela uppdraget ska slutredovisas som en del av budgetunderlaget för år 2014.

Om jag ska sammanfatta hela regeringsbeslutet så innebär min sammanfattning i korthet att Försvarsmakten nu ska titta under varje sten för att kunna säkra den långsiktiga ekonomin utan att regering och riksdag ska behöva skjuta till ökade anslag i någon form.

Självklart innehåller regeringsbeslutet ett större avsnitt som är relaterat till materielförsörjningen. Den av regering och riksdag beslutade strategin för materiel-försörjning ska implementeras. Försvarsmakten får också en klapp på axeln rörande internationella samarbeten - dessa ska nyttjas i ökad omfattning för att uppnå kostnadsdelning och bibehållen eller ökad operativ effekt. När jag läser detta stycke får jag en konstig känsla av att tjänstemännen på departementet verkar tro att Försvarsmakten medvetet håller tillbaka och bromsar materielsamarbeten som skulle kunna spara pengar. Så har jag dock inte uppfattat situationen alls. Problemet är enligt min bedömning snarare att vi nog redan deltar i de samarbetsspår som är realistiska. Det finns ju trots allt en hel del svenska arbetstillfällen att väga in i vågskålen om samarbetena skulle öka i omfattning.

Ett intressant avsnitt är det som innehåller skrivningen att Försvarsmakten ska försöka minska kostnaderna genom att förändra rekryteringsverksamheten.

Detta förstår jag tyvärr inte alls. I en situation där Försvarsmakten i ökad omfattning ska rekrytera sin personal (och sedan behålla den) ska vi minska kostnaderna för rekryteringen. Skrivningen får ju säkert "värnpliktskramarna" att piggna till - i en personalförsörjning baserad på plikt så blir det ju billigare att rekrytera. 

Ärligt talat förstår jag inte riktigt vad det är som regeringen vet om våra rekryteringskostnader som vi inte vet själva. Visst har det varit en och annan misslyckad annonskampanj (exempelvis den som riktad mot det som då benämndes aspirantutbildning), men i det stora hela tycker jag nog, från min plats på läktaren, att det känns som att rekryteringsverksamheten i stort hanteras rimligt bra. Möjligen skulle rollspelet mellan krigsförband - organisationsenhet - INFOS - FM HRC kunna blir tydligare, men det innebär inte med automatik att det skulle bli billigare.

Det som jag tycker är mest intressant i regeringsbeslutet är det avsnitt där regeringen verkligen siktar in sig på frågor relaterade till den reformerade personalförsörjningen. 

Regeringen vill bland annat att Försvarsmakten ska överväga möjligheterna att:

• Ta fram alternativa metoder (billigare antagligen) för att rekrytera och utbilda officerare genom:

1. Varierande utbildningsvägar
2. Internationella samarbeten
3. Ett ökat inslag av civil akademisk utbildning

• Ha en högre andel tidvis tjänstgörande av såväl soldater som officerare och civila
• Ha en lägre andel officerare
• Genomföra andra ändringar av balansen mellan olika personalkategorier

I princip tycker jag att regeringens uppdrag är spännande men mindre bra formulerat. Även regeringen bör använda begrepp som är korrekta avseende den reformerade personalförsörjningen.

Där det inledningsvis står ”officerare” menar sannolikt regeringen ”yrkes- och reservofficerare”. Skriv det då.

Ett ökat inslag av civil akademisk utbildning låter för mig som en lysande idé, klart väl värd att prova igen. Det är ju så att den ”anpassade officersutbildning” som genomfördes för några år sedan inte var en generell utbildning utan mer inriktad mot ett fåtal individer.

Det jag skulle vilja se är ett storskaligt prov, där cirka 50 unga akademiker (dvs. med en akademisk examen på grundnivå) ges möjlighet att genomgå en kortare utbildning (inomverksutbildning) för att sedan anställas som fänrikar (YO eller RO). Faktum är att vad jag vet finns redan denna möjlighet beskriven i FM PersI. Hur svårt kan det vara att faktiskt använda de möjligheter som redan finns idag?

”Högre andel tidvis tjänstgörande av såväl soldater som officerare och civila” är för mig en mindre bra skriven uppgift. För det första har regeringen tydligen glömt att det även finns specialistofficerare, gruppbefäl och sjömän, för det andra borde även regeringen känna till att det inte existerar några tidvis tjänstgöra civila. Eller vad menar man med civila egentligen? Däremot tror jag att det vara en god idé att verkligen fundera inom varje typ av krigsförband om det verkligen är en optimal blandning av kontinuerligt respektive tidvis tjänstgörande.

Regeringen vill tydligen också minska andelen ”officerare” (jag förmodar att man menar kontinuerligt tjänstgörande officerare) och mellan raderna kompensera detta med att öka andelen kontinuerligt tjänstgörande specialistofficerare. Vad jag vet har snarare det motsatta inträffat under senare tid, andelen kontinuerligt tjänstgörande officerare har ju genom arbetet i Ag BoK snarare ökat. Det ska bli mycket intressant att se om Försvarsmakten verkligen djärvt vågar lyfta på alla stenar i dessa frågor.

Slutligen innebär regeringsbeslutet också att Försvarsmakten ska redovisa den planerade personella statusen i ”insatsförbanden” (vilket är ett felaktigt begrepp) för år 2014 respektive 2019. I fråga om personal ska redovisningen även fördelas per personalkategori (jag förmodar att vad regeringen åsyftar är per grupp, enligt de grupper av militär personal som definieras i Förordning för Försvarsmaktens personal).

Min sammanfattning av regeringens beslut och det stora arbete som pågår inom Försvarsmakten är att jag tycker det är bra att Försvarsmakten ges i uppgift att titta under stenarna efter kostnadsbesparingar. Det jag tycker är mindre bra är dels att regeringen åtminstone kunde formulerat sig i enlighet med den reformerade personalförsörjningens grunder, dels att jag tror att det blir svårt att genomföra en sådan stor analys i en situation där organisationen egentligen ropar efter en period av arbetsro.

Här i min hydda vid Nilens strand är det dock lätt att missa några detaljer. Jag är trots allt glad att Faraos budbärare kunde ge mig en på papyrus utskriven kopia av Faraos (regeringens) beslut.

GMY

Sinuhe

Intern personalrörlighet

I våras fattade C LEDS ett principiellt beslut att Försvarsmakten ska bli en modernare arbetsgivare - en arbetsgivare som inte genomför personalplanering med hjälp av olika Excelark utan genom att använda varje individs inneboende egna drivkrafter.

Det så kallade ”sök- och intresse-förfarandet” ska bli normen och arbetsledningsbeslut ska bli undantaget.

Systemet bygger på att Försvarsmakten kan informera om lediga befattningar på ett strukturerat sätt samt att alla som kan tänkas vara intresserade också kan nå den interna arbetsmarknaden.

Enligt min bedömning har Försvarsmakten här en utmaning - det system som används idag (FM Rekryteringsverktyg - ReachMee) är möjligen funktionellt i sig men det bör skapas en helt annan ordning och reda för att personalrörligheten ska fungera som avsett.

För det första förstår jag inte riktigt systemet med de två ingångarna som finns: en som verkar rikta sig till externa sökanden och en annan som är avsedd ”för dig som redan är anställd”. Många platsannonser finns på båda listorna och jag har svårt att se logiken i det hela. Behövs det två olika ingångar? Går det inte att skriva i platsannonsen vem annonsen riktar sig till?

Jag har tidigare raljerat lite över Livgardets platsannonser - inte alls för att vara elak mot gardisterna utan endast för att peka på nödvändigheten av att kvalitetssäkra material som ska läggas ut på en statlig myndighets hemsida. Förutom att många andra platsannonser innehåller felaktiga särskrivningar så är det tyvärr så att Livgardet fortfarande leder klassen avseende illa skrivna platsannonser. Ett bra exempel är den annons som har den mycket säljande rubriken ”LIVBATALJON SÖKER GSS/T SOLDATER FÖR KRIGSPLACERING”. 

• För det första kan man fundera över om en krigsplacering är ett särskilt lockande moment i en bra utformad platsannons. 
• För det andra heter det inte ”GSS/T SOLDATER” (som för övrigt inte ska särskrivas). 
• För det tredje borde krigsförbandet ifråga benämnas ”livbataljonen” i singularis bestämd form. Av någon anledning verkar just personalen på livbataljonen ha svårt att skilja på obestämd och bestämd form - jag har sett samma felaktighet på många andra ställen.

”Livbataljonen vid Livgardet söker dig som vill anställas som tidvis tjänstgörande gruppbefäl eller soldat” hade kanske varit en bättre formulering. Man kan också fundera över vad Livgardet egentligen söker: söker man folk för att anställas som GSS/T, eller söker man redan anställda GSS/T som ska tjänstgöra?

Längre ner i annonsen kan man läsa följande: ”Livbataljonen är en nyuppsatt enhet med ca 300 anställda soldater och officerare fördelade på tre enheter: bataljonstab, livskvadron samt livkompaniet. Utöver det har bataljonen ca 270 soldater och reservoffierare som tjänstgör tidvis på bataljonen.” 

Nu blev det alldeles fel på Livgardet. Det går inte att dela in personalen i anställda respektive tidvis tjänstgörande - de senare är ju också anställda. Det hade kanske varit en god idé att använda de begrepp som Försvarsmakten beslutat ska användas? Finns det förresten inte några specialistofficerare på Livbataljonen? Och varför benämns livskvadronen i obestämd form (”livskvadron”) men livkompaniet i bestämd?

Längre ner i annonsen klarnar det lite grann - tydligen är det nyanställning av GSS/T som man är ute efter. Annonsen kanske är inriktad mot totalförsvarspliktiga som inte tecknat interimsavtal? Så här står det: ”Just nu söker vi personal som vill arbeta hos oss ibland, som tidvis tjänstgörande soldater och gruppchefer. Vi behöver anställa personal i följande befattningar: skyttesoldater, sjukvårdare, logistik- och ledningssoldater, stabsassistenter, gruppchefer eller ställföreträdanden gruppchefer.” Nu blev det nästan rätt, men bara nästan. Gruppbefäl och gruppchef är inte samma sak.

Ännu längre ner så står det att: 

”Anställningen sker med stöd av GSS/T-avtalet som du kan läsa mer om på www.forsvarsmakten.se/.../Forband/Livgardet-LG/Insatsforband/Livbataljon”

För det första finns det inget som heter ”GSS/T-avtalet” och för det andra fungerar inte länken.

Jag ska inte plåga det stackars Livgardet med men måste ändå peka på den sista minan. Så här står det lite längre ner: ”Anställningstyp: Tjänsten är en tidvis anställning (min kursivering) inom ramen för GSS/T-avtalet.” Nej du bäste livgardist - det är det inte alls. Anställningen sker för tidvis tjänstgöring med stöd av lagen om vissa försvarsmaktsanställningar. 

Vad ska man då göra för att få bättre ordning på myndighetens hemsida? Jag tror att det är ett antal åtgärder som ska till.

För det första kan man fundera på om det verkligen behövs två ingångar: en för dem som redan är anställda och en annan för de som inte är det. Om det ändå till stor del är samma annonser som förekommer på båda platserna så är det kanske att röra till det hela i onödan. Eventuella speciella krav kan man ju skriva i själva annonsen.

För det andra borde det kanske finnas en särskild ingång som exempelvis kunde heta ”Tjänstgöringsmöjligheter för tidvis tjänstgörande personal”. T-personalen är ju redan anställd och det är en bra åtgärd av Försvarsmakten att på ett bättre sätt än idag ge t-personalen möjligheter till extra tjänstgöring. Det kan ju röra sig om vikariat, tillfälliga arbetstoppar etc.

För det tredje bör ingen platsannons publiceras innan dess innehåll har kvalitetssäkrats.

För det fjärde bör en ökad uniformitet införas. Som exempel bör befattningens nivå alltid framgå.

Man kan slutligen fundera över vad Sinuhe anser om det nya systemet för intern personalrörlighet? Självklart är jag för systemet. Om Försvarsmakten ska vara en arbetsgivare som så långt det går närmar sig andra arbetsgivare kan vi inte ha en personalplanering som bygger på Excel. Men - det finns arbete kvar att göra innan systemet kan sägas vara helt infört. Om jag inte minns rätt ska detta ske runt halvårsskiftet år 2013.

GMY

Sinuhe

GSS-lönerna

Ryktet går att GSS-lönerna mycket snart ska ändras och att generell höjning mycket snart ska läggas ut. Mitt tips är att lägstalönen för meniga hamnar på 17 500 kr per månad, eller kanske ännu lite högre.

Vad ska man tycka om detta? Personligen har jag tidigare förfäktat att en bättre löneutveckling är en bättre morot än att höja ingångslönerna. Jag tror fortfarande att pengarna hade gett bättre effekt om man i första hand hade justerat löneutvecklingen. Med effekt menar jag att den genomsnittliga anställningstiden för GSS/K mer närmar sig de sex år som personalflödena bygger på. 

En viktig fråga är också hur GSS-lönerna (främst för gruppbefälen) nu kan relateras till lönerna för befattningsnivåerna OR 6 och OF 1. Jag har ingen kunskap hur arbetet har gått till, men hoppas att en lönejustering för GSS inte skapar tillkommande skevheter och orättvisor. Om Försvarsmakten siktar på att ha en samlad lönestruktur så måste man ju ha som utgångspunkt att alla löner på något sätt hänger ihop. Systemet måste tåla syn och fungera i enlighet med värdegrunden.

Mitt stalltips är att besked om GSS-lönerna kommer kommande vecka.

En annan sak som "puttrar" är att regeringen i regeringsbeslut 7 ålagt Försvarsmakten att göra en oerhört stor genomlysning av hela försvarsstrukturen - en genomlysning som enligt mitt spontana bedömande kan bli av samma dignitet som det arbete som ledde till 30 januari-underlaget. Jag återkommer när jag läst regeringsbeslutet mer noga.

GMY

Sinuhe

Försvarsministern på Newsmill

Försvarsminister Karin Enström har den 28 september publicerat en artikel benämnd Bra villkor krävs för att försvaret ska kunna rekrytera.

På något sätt låter det som att slå in en öppen dörr att hävda att det behövs bra villkor för att lyckas - finns det någon som har en annan åsikt? 

Dessutom är det ju så att det mest aktuella problemet för Försvarsmakten är inte att rekrytera utan att behålla (GSS/K). I och för sig finns det vissa moln på himlen även avseende rekrytering (GMU mot hemvärnet,  utbildning till reservofficer, tekniker, piloter etc.) men i det stora hela bedömer jag att paniken inte står för dörren.

Beträffande behållande av GSS/K är bilden tyvärr en annan. Kurvorna börjar peka åt fel håll. Även om en klok analytiker bör ta i beaktande att de GSS/K som slutar sannolikt har varit "med" (under olika anställningsformer) sedan NBG 08, så finns det ändå skäl att fundera på vad Försvarsmakten kan göra bättre för att uppnå sex års genomsnittlig anställningstid.

Försvarsministerns artikel ger ingen vägledning. Däremot innehåller den ett antal språkliga grodor, som tyvärr visar att inte ens den högsta ansvariga vet vad systemets komponenter heter. Hon skriver att :

"Försvarsmakten har samtidigt nått, och i vissa fall överträffat, sina rekryteringsmål gällande kontinuerligt (heltids) och tidsbegränsat (deltids) tjänstgörande soldater och sjömän. I dagsläget har myndigheten anställt över 4 000 soldater och skrivit interimskontrakt med cirka 4 700 ytterligare". 

Detta är tyvärr inte alls korrekt. Ministerns eget departement har beslutat att det heter tidvis tjänstgörande. Så står det också i lag (2012:332) om vissa försvarsmaktsanställningar som riksdagen antagit efter det att ministerns tjänstemän skrivit en proposition.Det faktum att GSS är tidsbegränsat anställda är en helt annan sak. Som jag tidigare förfäktat anser jag att ansvarig minister ska använda korrekta uttryck. Det gäller både här i Egypten och i landet i norr.

I slutet av artikeln kommer ett avsnitt som möjligen kan sägas vara ett steg mot ministerstyre. Så här skriver ministern:

"Här finns det anledning att vara ödmjuk inför reformarbetet och givetvis följer jag noga hur den nya personalförsörjningen utvecklas. Regeringen har därför uppdragit åt Försvarsmakten att redovisa sina överväganden och åtgärder i en rad frågor. Det rör bland annat meritvärdering, arbetet med sociala villkor, inrättandet av olika samarbetsformer med övriga samhället på både lokal och central nivå och inte minst se över användandet av premier som ett incitament. Uppdraget ska redovisas i mars nästa år."

Ärligt talat så förstår jag inte riktigt vad som åsyftas. Vad jag vet gjordes för något år sedan ett arbete rörande just meritvärdering - civilt meritvärde. Ibland får jag en känsla av att regeringen inte riktigt förstår hur hantering av ett meritvärde fungerar när det gäller att göra just detta meritvärde gällande när man ska byta jobb. Försvarsmakten har mycket små möjligheter att certifiera inom sin egen verksamhet.

Sociala villkor - vad är det? Om regeringen vill skapa ett särskilt regelverk för GSS så står det givetvis regeringen fritt att göra så. Själv är jag emellertid motståndare till att Försvarsmaktens anställda lever inom ramen för ett regelverk som inte omfattar andra svenska medborgare. Jag går hellre och handlar på ICA än i Högkvarterets PX.

Det jag tycker är sämst i ministerns artikel är att hon åter tar upp den faktor som tydligen regeringen beslutat är Alexanderhugget vad avser att lägga till några år på den genomsnittliga anställningstiden för GSS/K - premier! I värsta fall är det så att Försvarsmakten inte kan undkomma ett införande av premier. Jag har dock tidigare på min blogg argumenterat för att en bättre löneutveckling nog är ett bättre instrument.

Den enda fördelen jag kan se med premier är att de inte skakar om hela lönestrukturen som den kommande höjningen av GSS-löner gör. Men - ibland är det bråttom och gäller att visa politisk handlingskraft. 

"Politik är att vilja", sade ju farao Amenhotep. 

GMY

Sinuhe

Nystart övervägs

Min resa till landet Punt (dvs. söder om mitt Egypten) blev längre än vad det var tänkt. Jag har därför full förståelse om mina fåtaliga läsare tröttnat på denne Sinuhe som bara försvinner utan att ens säga farväl.

Läget är att jag överväger att sluta blogga, men har inte bestämt mig. Även om mitt huvudspår (den reformerade personalförsörjningen) även berörs av andra bloggare så känner jag efter att försökt "läsa ikapp" att det kanske finns något enstaka korn av kunskap som jag kan bidra med.

Det som har hänt sedan jag sadlade Esther (min kamel) är ju att GSS-lagen har kommit på plats, den 1 juli 2012. Ska man vara krass är det ju helt klart två år för sent - två år som jag tror kan vara förödande för rekrytering av värnpliktiga till en anställning som GSS/T. Orsaken till mitt dystra påstående är att de två åren också innebär att potentiella GSS/T även blivit två år äldre. Två år äldre betyder oftast två är närmare villa, vovve och Volvo, dvs. en sannolikt minskad benägenhet att gå in i en anställning som tidvis tjänstgörande.

En komplicerande faktor för GSS-lagens implementering är att system PRIO inte är klart att härbärgera GSS/T förrän någon gång i november. Jag kan tänka mig att regeringen inte uppskattar eventuella förseningar som beror på faraos nya räknemaskin.

Nu kan i alla fall snart alla förband sätta fart och anställa. Det ska bli spännande om målet i ÖB U 2012 kan klaras av : 2 400 anställda GSS/T vid årets slut.

Den förändring som sker rörande ambitionsnivå för internationella militära insatser är både positiv och negativ för Försvarsmaktens personalförsörjning. 

I grunden är det givetvis positivt att en mindre andel av oss anställda behöver kommenderas ut i krig och örlog i olika konfliktområden. Med tanke på relationen mellan Försvarsmakten och civila arbetsgivare är det också positivt att risken för att Anders och Marie ska lämna sitt civila arbete för att vara borta i nio månader minskar.

Det negativa (men i grunden egentligen mycket positiva) är att den minskade internationella ambitionsnivån innebär att de låga soldat- och sjömanslönerna nu inte länge kan döljas av "faktoruppräkning" i enlighet med Utlandsavtalet. En balanserad och på vetenskap vilande "incitaments-verktygslåda" behöver snabbt tas fram. Om inte detta sker kan det få förödande effekter avseende anställningstid för GSS/K (GSS/T har en annan situation eftersom deras låga lön döljs av deras tillägg för övningsdygn under KFÖ, har man sagt).

Slutligen några ord om det faktum att fänriken blir chef över kaptenen. Som jag ser det borde detta ha kunnat förutsätts redan år 2008. De nyutexaminerade fänrikarna och 1:e sergeanterna måste ju få en befattning någonstans. Om man i Pg BoK bestämt att OF-befattningar ska ha som krav en akademisk examen så innebär det ju förr eller senare att individens formella kompetens inte matchar befattningens krav. Möjligen är det så att detta inte kommunicerats speciellt väl.

Nu gäller det att fundera - börja blogga igen eller sadla Esther för att omgruppera till landet Punt.

GMY

Sinuhe

Anställningstid för GSS

Många bloggare har under den senaste tiden tagit upp olika farhågor avseende anställningstid för anställda gruppbefäl, soldater och sjömän (GSS). Ett exempel är min värderade kollega Wiseman som skrev ett mycket bra inlägg här:

http://wisemanswisdoms.blogspot.se/2012/07/fortroendet-sviktar.html

Det finns ett antal faktorer att ta hänsyn till innan man dömer ut det nuvarande ”attraktionspaketet” för GSS.

För det första så gäller det (som vanligt) att använda rätt terminologi. Det finns ingen ”kontraktstid” och det finns inget ”kontrakt”. Det som finns är en anställning med en sista anställningstidpunkt. Det är ju en längre tidsbegränsad anställning som det hela handlar om.

Det som Försvarsmakten mäter är hur stor andel av GSS som avslutar sin anställning i förtid, dvs. innan den enligt anställningsbeviset skulle avslutas. Min information är att Försvarsmakten planerat för att cirka 10 % skulle avsluta sin anställning i förtid, medan de senaste siffrorna nu ligger på cirka 13 %.

Det hela kompliceras av att mycket få GSS/K har fått en anställning som enligt anställningsbeviset är så lång som kollektivavtalet maximalt tillåter. Det finns två kollektivavtal på området - det vanligaste (med OFR/O FM) finns här:

http://www.forsvarsmakten.se/upload/dokumentfiler/avtal/avtal-ofr-saco.pdf

Många organisationsenheter verkar regelmässigt ha gett anställningar om endast två till fyra år. Detta borde rimligen ha fått till följd att fler fullföljer sina anställningar - Försvarsmakten har ju ansatt sex år som en genomsnittlig anställningstid för GSS/K. Kollektivavtalet tillåter dock upp till 12 år inom en ramtid av 18 år. Den nya GSS-lagen tillåter upp till 16 år, varav maximalt 12 år som kontinuerligt tjänstgörande.

Jag tycker nog inte att man säga att skillnaden mellan 10 % och 13 % är alarmerande. Det som många observatörer missar är att en hel del av de GSS/K som Försvarsmakten har anställda just nu egentligen har varit med sedan NBG 08, i kombination med ett antal anställningar i olika internationella militära insatser. Ett mycket litet antal av dem har de facto ”nyproducerats” genom GMU och BFU. 

Detta innebär att de som slutar rent statistiskt sannolikt inte är representativa för de GSS/K som efterhand kommer att anställas under senare tid. Men - jag har inte kunskap om hur fördelningen ser ut för de som slutar: hur stor andel av de som slutar är ”nyproducerade” efter 2010-07-01 och hur stor andel är utbildade inom värnpliktssystemet? Kanske någon läsare har kunskap om detta?

För det andra är det så att den ansatta genomsnittliga anställningstiden om sex år för GSS/K (och sju år för GSS/T) endast var en ansatt tid - den byggde inte på en vetenskaplig analys eller kvantitativ undersökning. Däremot kom den att ligga till grund för olika typer av ekonomiska beräkningar.

För det tredje är det ju så att det enligt min mening finns flera grundläggande frågetecken med systemet med GSS.

Det största frågetecknet gäller den totala avsaknaden av redundans avseende GSS/T. I det gamla värnpliktsförsvaret hade varje krigsförband en mobiliseringsreserv - i mitt vapenslag var den regelmässigt 15 %. I klartext innebar det fanns 15 % ”extra krigsplacerade värnpliktiga” som också skulle infinna sig till tjänstgöring om krig och örlog förelåg. Ett krigsförband med 300 befattningar för värnpliktig personal hade 45 ”extra” värnpliktiga som tillhörde just det krigsförbandet.

Man bör observera att detta var i en situation där det var en lagstadgad plikt att infinna sig till tjänstgöring. Tjänstgöringsplikten för t-personal är inte lika stark. 

Det andra frågetecknet gäller det planerade flödet mellan GSS/K och GSS/T. Det finns enligt min mening en övertro på att ”när en GSS/K slutar ska han eller hon anställas som GSS/T”. Det man lätt glömmer bort är att det också måste finnas en rimlig matchning mellan kompetens och befattning. En GSS/K som är sjöman kan inte utan vidare ta en befattning som skyttesoldat inom ramen för en anställning som GSS/T. En stor del av alla GSS/K finns i flygvapnet och flottan. Men - ibland kan det säkert vara möjligt att gå från en k-anställning till en t-anställning. Till syvende och sist är det trots allt individens eget val om han eller hon vill fortsätta att vara anställd av Försvarsmakten.

Jag har tidigare på min blogg haft lite funderingar om vilka åtgärder som Försvarsmakten kan vidta för att öka benägenheten för GSS/K att förbli anställda hela den planerade anställningstiden ut.

Jag är fortfarande av uppfattningen att en bättre löneutveckling är ett viktigt verktyg. Jag skrev om detta på min blogg här:

http://sinuhessamtal.blogspot.se/2012/05/gssk-bostader-och-loneutveckling.html

Ett annat verktyg kan vara att sätta fart med det påbörjade arbetet kopplat till reell meritvärdering av anställning och tjänstgöring i Försvarsmakten. Man måste respektera att våra GSS/K är olika individer med olika personliga preferenser avseende sitt fortsatta liv. En del kommer att vilja jobba direkt och en del kommer att vilja studera. Några glada män och kvinnor kommer kanske att vilja åka jorden runt.

I och med att Försvarsmakten har ganska dålig kunskap om själva faktaläget borde ett projekt påbörjas för att a) undersöka fakta avseende incitament för att kvarstanna i anställningen, samt b) ta fram en ”verktygslåda” som överensstämmer med incitamentsstrukturen. Verktygslådan kan exempelvis innehålla:

• Studier på arbetstid
• Möjlighet att erhålla certifikat (exempelvis buss- eller lastbilskort) på arbetstid
• Studie- och yrkesvägledning

Vissa åtgärder bör rimligen inte vara åtkomliga förrän efter en viss anställningstid. Detta kanske kan låta hårt men det finns mig veterligen ingen annan arbetsgivare som aktivt förbereder sina arbetstagare för ett liv i en annan verksamhet.

GMY

Sinuhe

Sommarbetraktelse

Man skulle kunna tro att det inte händer så mycket på försvarsområdet under sommaren, men så är det inte alls.

För det första så pågår spektakelveckan i Almedalen. Försvarsmakten, med ÖB i spetsen, är självklart på plats. Praktiskt nog har man återigen med sig sitt eget flytande hotell i form av HMS Carlskrona. Jag kommer eventuellt att återkomma med refererat av något av alla de seminarier som Försvarsmaktens representanter deltar i.

Under måndag kväll blev statsrådet Karin Enström intervjuad med anledning av ÖB:s mycket starka markering att en oförändrad ekonomi kommer att medföra att ”någonting måste bort”. I pressen har detta uppfattats som att antingen armén eller marinen ”måste bort”. Jag trodde inte att vi hade försvarsgrenar längre, men uttalandet kanske inte ska ses som en bekräftelse på deras återuppståndelse. 

Jag uppfattar nog inte att valet står mellan armén och marinen utan snarare om exempelvis plattformar eller förmågor. Kan man tänka sig en Försvarsmakt utan exempelvis luftvärn, ubåtar eller amfibisk förmåga? 

Fördyringen av försvarsmateriel i kombination med oförändrade anslag är i sig en garanti för att ”något måste bort”. Materielanslaget har ju på ett fåtal år andelsmässigt minskat från cirka hälften till cirka en fjärdedel av hela försvarsanslaget. Jag tror inte att löne- och andra kostnader för våra cirka 4 000 GSS/K är det primära problemet - det finns snarare i andra obalanser. Man behöver inte vara raketforskare för att konstatera att antalet yrkesofficerare ter sig högt om det ställs i relation till antalet planerade GSS. 

Statsrådet Enström gjorde enligt min mening en ganska slät figur i intervjun och bör snarast förbättra sin förmåga att leverera mer konkreta svar utan att stapla plattityder på varandra.  Jag och många andra hade faktiskt förväntat oss ett bättre framträdande. Den ”grace period” som hennes ministerskap inleddes med har nog tagit slut nu.

För det andra har Sverige fått en ny lag - Lagen (2012:332) om vissa försvarsmaktsanställningar. Lagen ger bland annat GSS/T kraftfulla rättigheter till ledighet från civilt arbete för att arbeta i Försvarsmakten. Jag har i tidigare inlägg analyserat lagen och tänker inte gå igenom den igen.

Lagen kommer att medföra att Försvarsmakten nu kan börja anställa GSS/T ”på riktigt”, dvs. starta övergången från interimsavtal till anställning för ett antal tusen individer. Många förband har ju planerat aktiviteter under andra halvåret 2012 - både KFÖ:er, andra övningar och rekryteringsdagar. Det ska bli intressant att se hur detta kommer att gå till i praktiken - lagen är ju solklar på att ingen får anställas som GSS med stöd av ”någon annan lag”. Med andra ord är GSS-anställningar med stöd av ALVA förbjudna från och med halvårsskiftet.

Eftersom införande 4.2 av PRIO är försenat till i höst har Försvarsmakten här ett intrikat problem att lösa - GSS/T existerar ju inte i PRIO idag.

Efterhand som GSS/T anställs och börjar tjänstgöra med stöd av den nya lagen kommer sannolikt olika civila arbetsgivare att höra av sig till Försvarsmakten för att kontrollera vilken rätt till ledighet med mera som deras personal har. Regeringens proposition var ju tydlig rörande Försvarsmaktens behov av en särskild funktion för att hantera arbetsgivarrelationer. Försvarsmakten har dock agerat långsamt i denna fråga - lagen är i kraft men någon ny funktion syns inte till.

Jag önskar mina läsare en skön sommar.

GMY

Sinuhe