Sedan Allan Widmans utredning om veteransoldater har det skett en enorm utveckling, som verkligen är glädjande. Ny lagstiftning finns, Försvarsmakten åläggs ett större ansvar än tidigare och en veteranavdelning ska bildas från halvårsskiftet. Ett rätt stort antal nya tjänster skapas för att förstärka de reella möjligheterna till stöd för veteraner.
Måndag och tisdag förra veckan avhölls ett rätt stort seminarium på Karlberg, inriktat på veteranfrågor.
Det man kan konstatera är att numera är inte frågan om Försvarsmakten ska ta ett större ansvar för sina veteraner utan mest om hur detta ansvar ska materialiseras. Forskning visar ju att generellt sett så mår Försvarsmaktens veteraner (med detta ord menar jag enbart de som egentligen borde benämnas utlandsveteraner, det vill säga soldater som tjänstgjort i internationella militära insatser) faktiskt bättre än ett medelsnitt av Sveriges befolkning gör. Detta gäller även förekomsten av PTSD (post-traumatic stress disorder). Även sådana variabler som självmordsfrekvens är mindre förekommande bland veteranerna än bland motsvarande genomsnitt av Sveriges befolkning.
Detta skulle kunna innebära att man kunde säga att då behövs ju ingen satsning - allt är ju OK. Tyvärr är det inte så. Orsaken till att veteranerna mår såpass bra som de trots allt gör är tydligen främst att det noggranna urval som görs inför anställning och tjänstgöring gör att en stor del av "riskindividerna" sållas bort. Å andra sidan innebär detta att det bland veteranerna kanske inte borde finnas ett enda självmordsfall samt att andelen som drabbats av PTSD också borde vara noll.
Seminariet hade ett bra sätt att beskriva detta, nämligen just att veteranerna som kollektiv kanske mår bra men att det ändå på den individuella nivån ändå kan finnas tydliga behov av hjälp, stöd och behandling.
Det är känt att det finns fortfarande veteraner som tjänstgjorde i Kongo som varje dag mår skit. En annan stor riskgrupp är de veteraner som tjänstgjorde i de tidiga Bosnien-missionerna, där ju kriget var närvarande på ett ännu tydligare sätt än i dagens Afghanistan men Försvarsmaktens "verktygslåda" inte alls lika utvecklad som den håller på att bli här och nu.
Ett stort problem, som jag ser det, är att det lätt blir så att Försvarsmaktens chefer tror att den nya personalförsörjningen på något mystiskt sätt redan idag existerar fullt ut, så att förbandscheferna ska ta sitt ansvar för "sina veteraner". Så kan det kanske bli så småningom, men vi är inte där än. Av de kanske 100 000 svenska män och kvinnor som tjänstgjort i internationella militära insatser är det ju en försvinnande liten andel (några tusen skulle jag tro) som är anställda i Försvarsmakten till vardags och som kan sägas ha en tydlig förbandstillhörighet och en förbandschef.
Det stora flertalet är och var ju totalförsvarspliktiga, som till vardags idag gör något helt annat (arbetar hos en civil arbetsgivare, studerar, är arbetslösa, är pensionärer etc). Många av dessa är utbildade vid ett förband som inte längre existerar. Många av dem har heller ingen krigsplacering vid ett krigsförband.
Det är detta som är problemet tror jag. Om man ska närma sig dessa 100 000 män och kvinnor ska man inte tro att man når dem genom deras "respektive förband", för det gör man inte. Ett omsorgsfullt detektivarbete måste nog till.
Men - det finns ingen annan väg än den smala vägen. Försvarsmaktens veteraner har gjort en fantastisk insats för Sverige, dess folk, riksdag och regering. De flesta veteraner mår jättebra. Nu gäller det bara att finna dem som trots allt har behov av stöd, hjälp och åtgärder.
GMY
Sinuhe
fredag 22 april 2011
söndag 10 april 2011
Försvarsstrukturutredningen
Försvarsstrukturutredningen (FSU) har nu levererat sitt betänkande. Utredningen föreslår att stora delar av FMLOG samt vissa utpekade andra delar av Försvarsmaktens logistikverksamhet ska föras över till ett utvecklat Försvarets Materielverk, som i och med förändringen föreslås byta namn till Försvarslogistikmyndigheten. Själva grundidén med allt detta är att det ska skapa möjligheter att spara pengar, stora pengar.
Jag har inte läst hela utredningen men tycker ändå att det finns skäl att reflektera lite.
Min grundkänsla är att en förändring av den typen som föreslås måste vara motiverad av oerhört tydliga och robusta ekonomiska kalkyler. Det duger inte att "utredningen bedömer" att en viss besparing ska kunna uppnås. Försvarsmakten har ju en historia av mycket stora förändringar i förbandsstruktur, förändringar som enligt min mening ofta inte genererat några besparingar överhuvud taget. Är det nu dags igen att återigen genomföra en mycket stor och genomgripande förändring byggande på bristfälligt underlag? Den som lever får se.
Ett underbart och pedagogiskt exempel på hur Försvarsmakten (dock sannolikt under tvång) tidigare genomfört mindre kloka organisationsförändringar är nedläggningen av alla artilleriregementen förutom Bergslagens Artilleriregemente, A 9. A 9 låg då i Kristinehamn, tillsammans med I 2 (Värmlands regemente). I 2 hade, för höga kostnader, flyttats till Kristinehamn från Karlstad. Tanken var att dessa två regementen på något magiskt sätt skulle bli en effektiv garnison och kunna sänka de fasta kostnaderna genom att samutnyttja delar av administration och infrastruktur.
Tanken var måhända klok men den byggde på att flyttkostnaden för I 2 så småningom skulle kompenseras av besparingar inom Kristinehamns garnison. Exakt hur ekvationen såg ut vet jag inte.
Problemet uppstod när I 2 lades ner. Den kloke läsaren inser snabbt att i och med I 2:s nedläggning föll hela kalkylen och flytten från Karlstad till Kristinehamn blev egentligen helt onödig.
Den komiska finalen på denna lilla flyttcirkus blir att sedermera flytta A 9 till Boden, där Försvarsmakten tidigare lagt ned A 8. Det hade varit intressant att veta hur mycket allt detta kostat skattebetalarna.
Jag ser en risk att FSU:s förslag kan få liknande effekter: mycket stora kostnader accepteras men utan att egentligen konkret kunna räkna hem motsvarande besparingar i efterhand. Tyvärr är det ju så att våra folkvalda i riksdag och regering ofta måste kunna bevisa sin politiska handlingskraft. Tyvärr är det ju också så att det inte ger politiska poänger med att kontinuerligt fila och förbättra en redan existerande struktur - nej rejäla tag ska det vara.
Finns det några konsekvenser för Försvarsmaktens personalförsörjning med utredningens betänkande då?
Enligt min uppfattning, som dock inte baseras på en fullständig analys av hela betänkandet, är svaret absolut ett ja. Försvarsmaktens volym av anställd personal minskar ju när flera tusen civila och militära arbetstagare på något sätt flyttas över till en ny myndighet. En minskning av de totala volymerna är dessutom planerad och beräknas utgöra en väsentlig del av den sammanlagda besparingen.
Det som får mig att fundera lite extra är dock att ett stort antal FMLOG-anställda i nuvarande planering är inriktade mot att ibland tillfälligt kunna besätta en insatsbefattning i ett krigsförband i form genom att tjänstgöra som specialist, en personalkategori som tyvärr egentligen inte existerar.
Jag har inte närmare utrett om en sådan befattning kan bemannas med i grunden civila arbetstagare genom ett så kallat arbetsledningsbeslut - spontant känns det dock som att så borde vara fallet. Rent konkret innebär situationen att den civile arbetstagaren (exempelvis en stridsfordonsmekaniker) tillfälligt konverteras till att vara en militär arbetstagare och, under sin tjänstgöring i krigsförbandet och insatsbefattningen, bär uniform med gradbeteckning.
Det problem som jag tror finns är att detta inte alls fungerar om den civile arbetstagaren arbetar hos en annan arbetsgivare än Försvarsmakten. I så fall måste ju han eller hon ha status som tidvis tjänstgörande arbetstagare i Försvarsmakten för att få rätt till tjänstledighet, skydd för anställningen med mera. Men - det finns inte, och är inte heller planerat, något författningsstöd för tidvis tjänstgörande specialister. Kategorin existerar inte i den av Personalförsörjningsutredningen föreslagna speciallagen, som ju skapar förutsättningar för GSS/T. Speciallagen skapar förutsättningar för två typer av tidvis tjänstgörande arbetstagare:
Jag återkommer när jag läst hela betänkandet och dess förslag.
GMY
Sinuhe
Jag har inte läst hela utredningen men tycker ändå att det finns skäl att reflektera lite.
Min grundkänsla är att en förändring av den typen som föreslås måste vara motiverad av oerhört tydliga och robusta ekonomiska kalkyler. Det duger inte att "utredningen bedömer" att en viss besparing ska kunna uppnås. Försvarsmakten har ju en historia av mycket stora förändringar i förbandsstruktur, förändringar som enligt min mening ofta inte genererat några besparingar överhuvud taget. Är det nu dags igen att återigen genomföra en mycket stor och genomgripande förändring byggande på bristfälligt underlag? Den som lever får se.
Ett underbart och pedagogiskt exempel på hur Försvarsmakten (dock sannolikt under tvång) tidigare genomfört mindre kloka organisationsförändringar är nedläggningen av alla artilleriregementen förutom Bergslagens Artilleriregemente, A 9. A 9 låg då i Kristinehamn, tillsammans med I 2 (Värmlands regemente). I 2 hade, för höga kostnader, flyttats till Kristinehamn från Karlstad. Tanken var att dessa två regementen på något magiskt sätt skulle bli en effektiv garnison och kunna sänka de fasta kostnaderna genom att samutnyttja delar av administration och infrastruktur.
Tanken var måhända klok men den byggde på att flyttkostnaden för I 2 så småningom skulle kompenseras av besparingar inom Kristinehamns garnison. Exakt hur ekvationen såg ut vet jag inte.
Problemet uppstod när I 2 lades ner. Den kloke läsaren inser snabbt att i och med I 2:s nedläggning föll hela kalkylen och flytten från Karlstad till Kristinehamn blev egentligen helt onödig.
Den komiska finalen på denna lilla flyttcirkus blir att sedermera flytta A 9 till Boden, där Försvarsmakten tidigare lagt ned A 8. Det hade varit intressant att veta hur mycket allt detta kostat skattebetalarna.
Jag ser en risk att FSU:s förslag kan få liknande effekter: mycket stora kostnader accepteras men utan att egentligen konkret kunna räkna hem motsvarande besparingar i efterhand. Tyvärr är det ju så att våra folkvalda i riksdag och regering ofta måste kunna bevisa sin politiska handlingskraft. Tyvärr är det ju också så att det inte ger politiska poänger med att kontinuerligt fila och förbättra en redan existerande struktur - nej rejäla tag ska det vara.
Finns det några konsekvenser för Försvarsmaktens personalförsörjning med utredningens betänkande då?
Enligt min uppfattning, som dock inte baseras på en fullständig analys av hela betänkandet, är svaret absolut ett ja. Försvarsmaktens volym av anställd personal minskar ju när flera tusen civila och militära arbetstagare på något sätt flyttas över till en ny myndighet. En minskning av de totala volymerna är dessutom planerad och beräknas utgöra en väsentlig del av den sammanlagda besparingen.
Det som får mig att fundera lite extra är dock att ett stort antal FMLOG-anställda i nuvarande planering är inriktade mot att ibland tillfälligt kunna besätta en insatsbefattning i ett krigsförband i form genom att tjänstgöra som specialist, en personalkategori som tyvärr egentligen inte existerar.
Jag har inte närmare utrett om en sådan befattning kan bemannas med i grunden civila arbetstagare genom ett så kallat arbetsledningsbeslut - spontant känns det dock som att så borde vara fallet. Rent konkret innebär situationen att den civile arbetstagaren (exempelvis en stridsfordonsmekaniker) tillfälligt konverteras till att vara en militär arbetstagare och, under sin tjänstgöring i krigsförbandet och insatsbefattningen, bär uniform med gradbeteckning.
Det problem som jag tror finns är att detta inte alls fungerar om den civile arbetstagaren arbetar hos en annan arbetsgivare än Försvarsmakten. I så fall måste ju han eller hon ha status som tidvis tjänstgörande arbetstagare i Försvarsmakten för att få rätt till tjänstledighet, skydd för anställningen med mera. Men - det finns inte, och är inte heller planerat, något författningsstöd för tidvis tjänstgörande specialister. Kategorin existerar inte i den av Personalförsörjningsutredningen föreslagna speciallagen, som ju skapar förutsättningar för GSS/T. Speciallagen skapar förutsättningar för två typer av tidvis tjänstgörande arbetstagare:
- Tidvis tjänstgörande officerare och specialistofficerare (tillsammans benämnda reservofficerare)
- Tidvis tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän
Jag återkommer när jag läst hela betänkandet och dess förslag.
GMY
Sinuhe
söndag 3 april 2011
Ett försök att minska begreppsförvirringen
Med anledning av Chefsingenjörens senaste inlägg på sin blogg ("Begreppsförvirring") vill jag ta tillfället i akt att försöka minska förvirringen lite grann. Mina läsare får ursäkta mig om jag skriver som en överpedagogisk gammal folkskollärare - jag vill bara vara säker på att alla förstår. Det är tyvärr så att den begreppsvärld som är fastställd innehåller en del ologiska komponenter.
Chefsingenjören inleder med att skriva att Other Ranks (OR) är detsamma som specialistofficerskategorin. Han har både rätt och fel.
Militära befattningar i Försvarsakten tillhör antingen gruppen OF eller gruppen OR. Befattningar benämnda OF är avsedda att bemannas med individer som är officerare (OFF), det vill säga a) anställda som yrkes- eller reservofficerare och b) med lägst fänriks tjänstegrad. Denna inskränkning innebär att en kapten i Hemvärnet normalt inte är officer - utom om han eller hon är yrkes- eller reservofficer. Denna inskränkning av vilka som får kalla sig officerare kommer från Officersförordningen, inte från Försvarsmaktens egna regelverk.
Officerare är tillsvidareanställda och tjänstgör antingen kontinuerligt (OFF/K) eller tidvis (OFF/T).
Slutsats: Befattningar märkta med OF är avsedda att bemannas med individer som är officerare - antingen anställda som yrkesofficerare eller anställda som reservofficerare.
Den uppmärksamme läsaren märker säkert att jag medvetet skiljer mellan befattningens nivå och individen. Jag gör det medvetet - tjänstegrad är en något som utmärker en individ medan nivå utmärker en befattning, som en del av befattningens kravprofil. En individ har tjänstegraden major och tjänstgör i en militär befattning på nivån OF-3.
Jag hoppas att vi nu någorlunda lyckats reda ut OF - jag svara gärna på frågor om någon vill.
Nu kommer det riktigt röriga - det så kallade OR-systemet.
Försvarsmakten har övergått till ett tvåbefälssystem. Det är då lätt att tro att den ena "befälssorten" heter OF (officerare) och den andra "befälssorten" heter OR (specialistofficerare).
Tyvärr är det exakt så som det inte är.
OR betyder other ranks vilket egentligen ska tolkas som alla tjänstegrader förutom de tjänstegrader som nyttjas av officerare. I vårt system innebär det att alla tjänstegrader från och med menig till och med regements/flottiljförvaltare tillhör OR-systemet. Befattningarna ska således markeras med nivåer från och mer OR-1 till och med OR-9.
I OR-systemet ingår tre olika typer av befattningar, och därmed individer.
Specialistofficerarna (SO) har tjänstegrader från och med 1.e sergeant till och med regements/flottiljförvaltare och deras befattningar markeras från och med OR-6 till och med OR-9. Specialistofficer kan man bara vara om man är anställd som yrkes- eller reservofficer. Om man är tillfälligt anställd för att tjänstgöra i en internationell militär insats med tjänstegraden fanjunkare är man lik förbannat inte specialistofficer, utan något annat - kanske specialistofficers vederlike.
Specialistofficerare är tillsvidareanställda och tjänstgör antingen kontinuerligt (SO/K) eller tidvis SO/T).
GSS har längre tidsbegränsade anställningar, för närvarande stödd av ett kollektivavtal. Försvarsmakten räknar med att under 2012 även få ett uttalat författningsstöd för denna anställningsform.
GSS tjänstgör antingen kontinuerligt (GSS/K) eller tidvis (GSS/T).
Det är många komponenter i detta som gör att det kan bli rörigt. det kan exempelvis vara svårt att förklara att en yrkesofficer som är fanjunkare inte är officer (utan just specialistofficer). Om begreppet yrkesofficer hade bytts ut mot det bättre begreppet yrkesbefäl hade kanske detta varit mer enkelt att förklara.
Lägg märke till att vad jag angivit ovan är som systemet är tänkt att fungera. Alla stödsystem är inte fullt ut kompatibla med ovanstående sammanställning. I System PRIO finns det inget som heter GSS till exempel.
Slutligen (ja, detta blev ett långt och tråkigt inlägg): Kategorin specialister existerar formellt inte - det finns inget författningsstöd för den. Visst kan Försvarsmakten internt nyttja begreppet men jag tycker det är bättre att använda begrepp som faktiskt existerar och som det finns författningsstöd för.
Ännu mera slutligen - undvik att använda begreppet kontrakterade om Försvarsmaktens personal. De som är anställda är arbetstagare i Försvarsmakten, militära eller civila. En del arbetstagare är tillsvidareanställda, andra har tidsbegränsade anställningar.
Personalen i Hemvärnet har normalt ett hemvärnsavtal - det vill säga ett avtal om tjänstgöring i Hemvärnet.
Läs till exempel gruppindelningen i Förordning om Försvarsmaktens personal. Där framgår det tydligt att Försvarsmaktens ordinarie militära arbetstagare utgör av:
Jag hoppas jag inte rört till det hela totalt nu....=)
GMY
Sinuhe
Chefsingenjören inleder med att skriva att Other Ranks (OR) är detsamma som specialistofficerskategorin. Han har både rätt och fel.
Militära befattningar i Försvarsakten tillhör antingen gruppen OF eller gruppen OR. Befattningar benämnda OF är avsedda att bemannas med individer som är officerare (OFF), det vill säga a) anställda som yrkes- eller reservofficerare och b) med lägst fänriks tjänstegrad. Denna inskränkning innebär att en kapten i Hemvärnet normalt inte är officer - utom om han eller hon är yrkes- eller reservofficer. Denna inskränkning av vilka som får kalla sig officerare kommer från Officersförordningen, inte från Försvarsmaktens egna regelverk.
Officerare är tillsvidareanställda och tjänstgör antingen kontinuerligt (OFF/K) eller tidvis (OFF/T).
- En kontinuerligt tjänstgörande officer är anställd som yrkesofficer.
- En tidvis tjänstgörande officer är anställd som reservofficer.
Slutsats: Befattningar märkta med OF är avsedda att bemannas med individer som är officerare - antingen anställda som yrkesofficerare eller anställda som reservofficerare.
Den uppmärksamme läsaren märker säkert att jag medvetet skiljer mellan befattningens nivå och individen. Jag gör det medvetet - tjänstegrad är en något som utmärker en individ medan nivå utmärker en befattning, som en del av befattningens kravprofil. En individ har tjänstegraden major och tjänstgör i en militär befattning på nivån OF-3.
Jag hoppas att vi nu någorlunda lyckats reda ut OF - jag svara gärna på frågor om någon vill.
Nu kommer det riktigt röriga - det så kallade OR-systemet.
Försvarsmakten har övergått till ett tvåbefälssystem. Det är då lätt att tro att den ena "befälssorten" heter OF (officerare) och den andra "befälssorten" heter OR (specialistofficerare).
Tyvärr är det exakt så som det inte är.
OR betyder other ranks vilket egentligen ska tolkas som alla tjänstegrader förutom de tjänstegrader som nyttjas av officerare. I vårt system innebär det att alla tjänstegrader från och med menig till och med regements/flottiljförvaltare tillhör OR-systemet. Befattningarna ska således markeras med nivåer från och mer OR-1 till och med OR-9.
I OR-systemet ingår tre olika typer av befattningar, och därmed individer.
Specialistofficerarna (SO) har tjänstegrader från och med 1.e sergeant till och med regements/flottiljförvaltare och deras befattningar markeras från och med OR-6 till och med OR-9. Specialistofficer kan man bara vara om man är anställd som yrkes- eller reservofficer. Om man är tillfälligt anställd för att tjänstgöra i en internationell militär insats med tjänstegraden fanjunkare är man lik förbannat inte specialistofficer, utan något annat - kanske specialistofficers vederlike.
Specialistofficerare är tillsvidareanställda och tjänstgör antingen kontinuerligt (SO/K) eller tidvis SO/T).
- En kontinuerligt tjänstgörande specialistofficer är anställd som yrkesofficer.
- En tidvis tjänstgörande specialistofficer är anställd som reservofficer.
GSS har längre tidsbegränsade anställningar, för närvarande stödd av ett kollektivavtal. Försvarsmakten räknar med att under 2012 även få ett uttalat författningsstöd för denna anställningsform.
GSS tjänstgör antingen kontinuerligt (GSS/K) eller tidvis (GSS/T).
Det är många komponenter i detta som gör att det kan bli rörigt. det kan exempelvis vara svårt att förklara att en yrkesofficer som är fanjunkare inte är officer (utan just specialistofficer). Om begreppet yrkesofficer hade bytts ut mot det bättre begreppet yrkesbefäl hade kanske detta varit mer enkelt att förklara.
Lägg märke till att vad jag angivit ovan är som systemet är tänkt att fungera. Alla stödsystem är inte fullt ut kompatibla med ovanstående sammanställning. I System PRIO finns det inget som heter GSS till exempel.
Slutligen (ja, detta blev ett långt och tråkigt inlägg): Kategorin specialister existerar formellt inte - det finns inget författningsstöd för den. Visst kan Försvarsmakten internt nyttja begreppet men jag tycker det är bättre att använda begrepp som faktiskt existerar och som det finns författningsstöd för.
Ännu mera slutligen - undvik att använda begreppet kontrakterade om Försvarsmaktens personal. De som är anställda är arbetstagare i Försvarsmakten, militära eller civila. En del arbetstagare är tillsvidareanställda, andra har tidsbegränsade anställningar.
Personalen i Hemvärnet har normalt ett hemvärnsavtal - det vill säga ett avtal om tjänstgöring i Hemvärnet.
Läs till exempel gruppindelningen i Förordning om Försvarsmaktens personal. Där framgår det tydligt att Försvarsmaktens ordinarie militära arbetstagare utgör av:
- Yrkesofficerare
- Reservofficerare
- Anställda gruppbefäl, soldater och sjömän
Jag hoppas jag inte rört till det hela totalt nu....=)
GMY
Sinuhe
onsdag 30 mars 2011
"Sorry we cannot help you guys - we are Swedish"
Wiseman beskriver mycket tydligt den eländiga kompromiss som regeringen träffat med (S) och vilka konsekvenser det får. Jag tror många inte vet FN-mandatets faktiska utformning, men visst är det skrivet betydligt mer långtgående än vad socialdemokraterna vill erkänna. Håkan Juholt kanske inte har läst det? Med tanke på hans tidigare uttalanden om "stående stridsvagnsbataljoner" så kan man undra.
"Authorizes Member States that have notified the Secretary-General, acting nationally or through regional organizations or arrangements, and acting in cooperation with the Secretary-General, to take all necessary measures, notwithstanding paragraph 9 of resolution 1970 (2011), to protect civilians and civilian populated areas under threat of attack in the Libyan Arab Jamahiriya".
Den sista bisatsen i mandatet ger ju ett väldigt tydligt mandat att hjälpa civila och civila befolkade områden under risk för attack. Kan det uttryckas tydligare?
Som svensk så skäms jag. Vi skickar äntligen ett flygförband men om ett svenskt flygplan ser ett av överste Gadaffis förband attackera en flyktingkolonn så får vi inte ingripa utan ska snarast be "någon annan" att ingripa. "Sorry we cannot helt you guys - we are Swedish".
Just nu, kl 0718, sitter Lars Ohly och pratar rappakalja om mandadets innebörd. Han har uppenbarligen inte heller läst läxan.
Jag skäms. Min tidigare uttryckta beundran för de män och kvinnor som med risk för sitt liv vågar stå upp mot en blodtörstig diktator kvarstår och är nu ännu större. Min beundran för våra folkvalda representanter är betydligt mindre.
GMY
Sinuhe
"Authorizes Member States that have notified the Secretary-General, acting nationally or through regional organizations or arrangements, and acting in cooperation with the Secretary-General, to take all necessary measures, notwithstanding paragraph 9 of resolution 1970 (2011), to protect civilians and civilian populated areas under threat of attack in the Libyan Arab Jamahiriya".
Den sista bisatsen i mandatet ger ju ett väldigt tydligt mandat att hjälpa civila och civila befolkade områden under risk för attack. Kan det uttryckas tydligare?
Som svensk så skäms jag. Vi skickar äntligen ett flygförband men om ett svenskt flygplan ser ett av överste Gadaffis förband attackera en flyktingkolonn så får vi inte ingripa utan ska snarast be "någon annan" att ingripa. "Sorry we cannot helt you guys - we are Swedish".
Just nu, kl 0718, sitter Lars Ohly och pratar rappakalja om mandadets innebörd. Han har uppenbarligen inte heller läst läxan.
Jag skäms. Min tidigare uttryckta beundran för de män och kvinnor som med risk för sitt liv vågar stå upp mot en blodtörstig diktator kvarstår och är nu ännu större. Min beundran för våra folkvalda representanter är betydligt mindre.
GMY
Sinuhe
måndag 28 mars 2011
Lundaspex samt insats i Medelhavet
Jag har fått några ebrev som artigt undrar om Sinuhe har avlidit, eller om han är ute på en ovanligt lång simtur i Nilen.
...eller som det sjungs i Lundaspexet Uarda:
Liten Moses, rar och söt
Mor din, hon var allt ett nöt
När hon i ett piltråg
Sköt dig ut på Nil-våg.
Tyvärr är sanningen så enkel som att a) tiden inte riktigt räcker till just nu, b) övriga försvarsbloggare förefaller ha ett oändligt flöde av kreativitet och idéer samt c) personalförsörjningsaspekterna på en kommande internationell militär insats i Libyen är ointressanta.
Eller?
Faktum är egentligen det motsatta. Om det blir en insats i och runt Libyen blir det ju faktiskt ett gyllene tillfälle att testa både den internationella arbetsskyldigheten och de nya förutsättningarna i form av den avskaffade utlandsstyrkan. Det var ju faktiskt just för insatser liknande den som nu tornar upp sig som dessa ändringar gjordes. Utan ändringarna hade Försvarsmakten sannolikt haft mycket längre startsträcka (inte för all personal men för en hel del). Exakt hur lagen om utlandsstyrka i Försvarsmaktens hade påverkat en situation som den som just nu håller på att skapas är jag inte expert på - men jag har svårt att tro att någonting hade varit enklare.
Å andra sidan finns det en del arbete kvar. Utlandsavtalet gäller ju fortfarande, varför, om jag förstått det hela rätt, den personal som omgrupperar till Medelhavet kommer att få byta avtalsform hux flux. Detta kan vi bara komma runt den dag det nya arbetstidsavtalet är på plats - då börjar det likna något.
Nåja, nu blev det faktiskt en mikroblogg trots allt. Jag ska försöka skärpa mig framledes.
GMY
Sinuhe
...eller som det sjungs i Lundaspexet Uarda:
Liten Moses, rar och söt
Mor din, hon var allt ett nöt
När hon i ett piltråg
Sköt dig ut på Nil-våg.
Tyvärr är sanningen så enkel som att a) tiden inte riktigt räcker till just nu, b) övriga försvarsbloggare förefaller ha ett oändligt flöde av kreativitet och idéer samt c) personalförsörjningsaspekterna på en kommande internationell militär insats i Libyen är ointressanta.
Eller?
Faktum är egentligen det motsatta. Om det blir en insats i och runt Libyen blir det ju faktiskt ett gyllene tillfälle att testa både den internationella arbetsskyldigheten och de nya förutsättningarna i form av den avskaffade utlandsstyrkan. Det var ju faktiskt just för insatser liknande den som nu tornar upp sig som dessa ändringar gjordes. Utan ändringarna hade Försvarsmakten sannolikt haft mycket längre startsträcka (inte för all personal men för en hel del). Exakt hur lagen om utlandsstyrka i Försvarsmaktens hade påverkat en situation som den som just nu håller på att skapas är jag inte expert på - men jag har svårt att tro att någonting hade varit enklare.
Å andra sidan finns det en del arbete kvar. Utlandsavtalet gäller ju fortfarande, varför, om jag förstått det hela rätt, den personal som omgrupperar till Medelhavet kommer att få byta avtalsform hux flux. Detta kan vi bara komma runt den dag det nya arbetstidsavtalet är på plats - då börjar det likna något.
Nåja, nu blev det faktiskt en mikroblogg trots allt. Jag ska försöka skärpa mig framledes.
GMY
Sinuhe
tisdag 15 mars 2011
Beundran
Mitt huvudområde - personalförsörjning - handlar i mångt och mycket inte bara om den svenska personalförsörjningsreformen, med dess aningen hårda kvantiteter och kostnadsaspekter, utan innerst inne egentligen också om mjukare värden som känslor och empati.
Jag känner en enorm beundran för de modiga och outtröttliga män och kvinnor som till synes utan rast och ro kämpar för att finna överlevande efter jordbävningen och tsunamin. På TV kunde jag tidigare se en till synes fullständigt dödstrött räddningsarbetare som torkade en tår ur ögat och sade att han tänkte jobba hela nästa natt också. Katastrofer, som den vi ser nu, kan verkligen ta fram både det bästa och det sämsta hos människor.
Jag känner en enorm beundran för de män och kvinnor som arbetar i och runt de havererade reaktorerna i Fukushima. Sannolikheten att någon av dem ska utsättas för en för stor stråldos måste vara påtaglig. Det är lätt att dra paralleller till de sovjetiska brandmän som utan tvekan lät sig hissas ned i den skadade reaktorn i Chernobyl.
Jag känner en enorm beundran för alla de män och kvinnor som vågat stå upp mot ett antal förfärliga diktatorer i länder som vi till för några veckor sedan betraktade som stabila. Göran Persson sade en gång i TV att han beundrade den (socialistiska och totalitära) kinesiska modellen för deras unika långsiktighet. Jag undrar vad alla dessa modiga män och kvinnor i norra Afrika och runt arabiska gulfen hade sagt om de kände till den svenske statsministerns uttalande.
Tyvärr känner jag överhuvud taget ingen beundran för ledarskapet inom FN, EU och G8 avseende situationen i Libyen. Det är säkert så att det har varit en mängd olika aspekter som påverkat besluten att inte göra något. Det är säkert så att realpolitik kan sätta hämsko på en reellt existerande vilja att faktiskt göra något åt en galen diktators ambitioner att mörda sitt eget folk.
Tyvärr tycker jag personligen inte att det räcker som förklaring. Dessa organisationers raison d'etre är bland annat just att snabbt och med val av rätt säkerhetspolitiska instrument kunna hantera situationer som den vi ser på andra sidan Medelhavet.
FN, EU och G8: Det ni gör just nu duger inte. Er legitimitet undergrävs.
GMY
Sinuhe
Jag känner en enorm beundran för de modiga och outtröttliga män och kvinnor som till synes utan rast och ro kämpar för att finna överlevande efter jordbävningen och tsunamin. På TV kunde jag tidigare se en till synes fullständigt dödstrött räddningsarbetare som torkade en tår ur ögat och sade att han tänkte jobba hela nästa natt också. Katastrofer, som den vi ser nu, kan verkligen ta fram både det bästa och det sämsta hos människor.
Jag känner en enorm beundran för de män och kvinnor som arbetar i och runt de havererade reaktorerna i Fukushima. Sannolikheten att någon av dem ska utsättas för en för stor stråldos måste vara påtaglig. Det är lätt att dra paralleller till de sovjetiska brandmän som utan tvekan lät sig hissas ned i den skadade reaktorn i Chernobyl.
Jag känner en enorm beundran för alla de män och kvinnor som vågat stå upp mot ett antal förfärliga diktatorer i länder som vi till för några veckor sedan betraktade som stabila. Göran Persson sade en gång i TV att han beundrade den (socialistiska och totalitära) kinesiska modellen för deras unika långsiktighet. Jag undrar vad alla dessa modiga män och kvinnor i norra Afrika och runt arabiska gulfen hade sagt om de kände till den svenske statsministerns uttalande.
Tyvärr känner jag överhuvud taget ingen beundran för ledarskapet inom FN, EU och G8 avseende situationen i Libyen. Det är säkert så att det har varit en mängd olika aspekter som påverkat besluten att inte göra något. Det är säkert så att realpolitik kan sätta hämsko på en reellt existerande vilja att faktiskt göra något åt en galen diktators ambitioner att mörda sitt eget folk.
Tyvärr tycker jag personligen inte att det räcker som förklaring. Dessa organisationers raison d'etre är bland annat just att snabbt och med val av rätt säkerhetspolitiska instrument kunna hantera situationer som den vi ser på andra sidan Medelhavet.
FN, EU och G8: Det ni gör just nu duger inte. Er legitimitet undergrävs.
GMY
Sinuhe
måndag 14 mars 2011
Lågsäsong
I likhet med min värderade kollega Wiseman har jag just nu svart att få tiden att räcka till för att leverera något någorlunda läsvart varje vecka. Men den gode Wiseman sitter ju mitt i natten och skriver har jag sett!
Det är faktiskt också så att inom mitt fokusområde - personalförsörjning - händer det inte så mycket just nu. Det är lågsäsong. Nja, inte riktigt kanske - det pågår ju faktiskt ett arbete fokuserat på specialistofficerskategorin och ett annat arbete fokuserat på hela OR-kategorin (som inte alls är en kategori egentligen utan två). Det pågår också ett rätt spännande arbete kopplat till utvärdering av rekryteringen till GMU. De befarat lättrörliga individerna har hitintills visat sig vara ännu mera lättrörliga än vad vi trodde.
Försvarsmakten har lämnat in sina kommentarer till Personalförsörjningsutredningens betänkande. Jag tror att nu startar en ganska lång regeringsbehandling innan det kan komma en proposition. Det är ju faktiskt så att centrala delar av arbetsrätten ändras rätt rejält - detta genom en lag och inte genom kollektivavtal. Fram till dess saknas viktiga verktyg i lådan helt.
Jag har sett en del av den nya rekryteringskampanjen Välkommen till vår verklighet och är tyvärr inte så imponerad. Visst känns väl anslaget fortfarande väldigt grabbigt? De pressklipp som INFOS skickade ut idag innehöll också en del kommentarer om ovärdiga kopplingar till tillverkare av olika virtuella krigsspel. Man får väl hoppas att INFOS och alla deras analytiker verkligen vet exakt vad de gör. Med tanke på att rekrytering av kvinnor nu är en livsnödvändighet så ska det bli intressant att se i vilken utsträckning det täcka könet nappar.
Skicka inte NBG till Libyen. Jag föredrar i så fall en insats i Elfensbenskusten, som sakta glider närmare och närmare ett inbördeskrig. Den springande frågan är ju faktiskt om hela konceptet med EU:s stridsgrupper inte är moget för nedläggning. Med tanke på beslutsmekanismen inom EU känns det inte speciellt troligt att två stridsgrupper någonsin blir insatta. Det är få konflikter där 5 000 boots on the ground kan göra skillnad.
GMY
Sinuhe
Det är faktiskt också så att inom mitt fokusområde - personalförsörjning - händer det inte så mycket just nu. Det är lågsäsong. Nja, inte riktigt kanske - det pågår ju faktiskt ett arbete fokuserat på specialistofficerskategorin och ett annat arbete fokuserat på hela OR-kategorin (som inte alls är en kategori egentligen utan två). Det pågår också ett rätt spännande arbete kopplat till utvärdering av rekryteringen till GMU. De befarat lättrörliga individerna har hitintills visat sig vara ännu mera lättrörliga än vad vi trodde.
Försvarsmakten har lämnat in sina kommentarer till Personalförsörjningsutredningens betänkande. Jag tror att nu startar en ganska lång regeringsbehandling innan det kan komma en proposition. Det är ju faktiskt så att centrala delar av arbetsrätten ändras rätt rejält - detta genom en lag och inte genom kollektivavtal. Fram till dess saknas viktiga verktyg i lådan helt.
Jag har sett en del av den nya rekryteringskampanjen Välkommen till vår verklighet och är tyvärr inte så imponerad. Visst känns väl anslaget fortfarande väldigt grabbigt? De pressklipp som INFOS skickade ut idag innehöll också en del kommentarer om ovärdiga kopplingar till tillverkare av olika virtuella krigsspel. Man får väl hoppas att INFOS och alla deras analytiker verkligen vet exakt vad de gör. Med tanke på att rekrytering av kvinnor nu är en livsnödvändighet så ska det bli intressant att se i vilken utsträckning det täcka könet nappar.
Skicka inte NBG till Libyen. Jag föredrar i så fall en insats i Elfensbenskusten, som sakta glider närmare och närmare ett inbördeskrig. Den springande frågan är ju faktiskt om hela konceptet med EU:s stridsgrupper inte är moget för nedläggning. Med tanke på beslutsmekanismen inom EU känns det inte speciellt troligt att två stridsgrupper någonsin blir insatta. Det är få konflikter där 5 000 boots on the ground kan göra skillnad.
GMY
Sinuhe
söndag 6 mars 2011
2014
Tänkbart scenario nyårsafton 2014...
ÖB satt i sin fåtölj med ett rejält glas champagne och rekapitulerade vad som hade hänt sedan han fick sin befattning. Åren hade helt klart inneburit en lång rad av ups and downs.
"Det var ju själva fan att det här helikoptereländet aldrig kunde ta slut. Det helt katastrofala beslutet att köpa en helikopter som ingen annan nation beställt (hkp 14) hade övergått i ett otäckt svart hål när den i all hast inköpta kompletterande helikoptern (hkp 16) hade levererats så snabbt att personalförsörjningen av systemet inte alls hade hängt med. Ödets ironi hade dessutom plötsligt fått leveranserna av hkp 14 skjuta en oanad fart, för att till och med plötsligt ligga före planerna. Sverige föreföll översvämmas av splitternya helikoptrar.
Tyvärr översvämmades helikopterflottiljen inte alls av besättningar till alla dessa nya plattformar. Det visade sig att när de olika besluten om materielanskaffning hade tagits hade personalförsörjningsaspekterna överhuvud taget inte varit uppe till diskussion. Personal till besättningar antogs bara "finnas" men få hade några funderingar om hur alla dessa män och kvinnor skulle attraheras, rekryteras, utbildas och nyttjas.
Som tur var hade Allan Widman lyckats finna pensionerade helikopterpiloter och -tekniker, som mot en sanslöst hög ersättning åtog sig att faktiskt hålla hela den nya flottan igång intill dess att nya djärva män och kvinnor producerats.
Det var ju också själva fan att Visbyproblemen aldrig tog slut.
Trots alla löften om snar förbandssättning så var det alltid någon jäkla uppdatering av programvaran som skulle ske. Sverige hade sedan flera år alla fem Visbykorvetterna i något som officiellt benämndes drift, men tyvärr var deras operationella effekt nästan noll. Det hade varit ett klokt beslut han tog under år 2011 att åter göra alla fyra Göteborgkorvetterna fullt operationella igen. Visbykorvetterna gjorde sig bra vid Marinens Dag på Skeppsholmen men hade tyvärr varit en fullständig katastrof när Visby under 2012 fick möjlighet att delta i operation Atalanta. Trots en oerhört dyr extra uppdatering av programvaran hade de tekniska problemen varit av en sådan storlek att den enda korvetten mest hade legat i hamn. Som tur var fanns trotjänaren Carlskrona kvar och kunde med kort varsel skickas ner till Adenviken. Visby fick under tiden ligga i hamn och vara någon slags relästation för ledningssystemet.
Kunde det kanske vara så att Wasa också hade fel på programvaran? Var det därför hon sjönk?
Det mest spännande hade ju helt klart varit alla turer runt personalförsörjningen. Åren 2010 och 2011 hade inte alls varit bra. Antalet rekryter hade, efter en positiv inledning under år 2011, snabbt börjat dala under andra halvåret år 2011 och under år 2012. Märkligt nog hade sedan något hänt. Det började sprida sig i de kretsar där rekryterna skulle rekryteras att utbildningen faktiskt var riktigt bra. Facebook spelade en stor roll. Många rekryter vittnade om att första gången de hörde ordet värdegrund faktiskt var under sin utbildning i Försvarsmakten. Runt årsskiftet 2012 - 2013 hade det hela plötsligt svängt. Försvarsmakten översvämmades av ansökningar att få göra GMU. Vare sig personal- eller informationsstaberna kunde dock förklara vad som hänt. Ny programvara kanske?
Det mest fantastiska var dock den remarkabla utveckling som skett avseende tidvis tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän.
Det första steget som togs var när regeringen motvilligt beslöt att Försvarsmakten fick nyttja begreppet reservister i stället för det där otympliga begreppet med tidvis tjänstgöring. Försvarsministern hade till slut insett att det tidigare begreppet inte var säljande nog.
När det nya författningsstödet kom på plats under år 2012 hade det till allas förvåning snabbt visat sig att det fanns ett uppdämt intresse att bli anställd som reservist. Förmodligen påverkades hela systemet positivt av den snabba kinesiska ockupationen av Taiwan och det tysta ryska medgivandet. Näringslivet hade också snabbt gått ut och förklarat sig stöd till reservistsystemet. Den tydligaste fanföraren från näringslivet hade varit Marcus Wallenberg, som till ÖB:s förvåning visade sig vara reservofficer i Amfibiekåren.
Redan under 2014 hade Försvarsmakten fyllt de drygt 9 000 befattningarna för gruppbefäl, soldater och sjömän i reserven. Ett snabbt beslut att skapa redundans fick till följd att Sverige nu inte bara hade en komplett reservistorganisation, utan också att det under år 2018 kunde förmodas finnas två reservister per befattning. Detta borde borga för en betydligt mer stabil personalförsörjning.
Ersättningssystemet för reservisterna hade däremot behövt ändras i grunden. De motiverade reservisterna var inte alls intresserade av att tjänstgöra i Försvarsmakten för 16 till 19 000 kr per månad. Det hade varit en besvärlig process att ta fram det nya ersättningssystemet, som främst baserades på extra pensionsinsättningar. Eftersom det offentliga pensionssystemet höll på att haverera hade den speciallösning som skapats för alla reservisterna blivit riktigt bra, utan att för den skull rasera ekonomin "
ÖB log i mjugg, reste sig och gick för att hämta mer champagne.
Mvh
Sinuhe
ÖB satt i sin fåtölj med ett rejält glas champagne och rekapitulerade vad som hade hänt sedan han fick sin befattning. Åren hade helt klart inneburit en lång rad av ups and downs.
=====
"Det var ju själva fan att det här helikoptereländet aldrig kunde ta slut. Det helt katastrofala beslutet att köpa en helikopter som ingen annan nation beställt (hkp 14) hade övergått i ett otäckt svart hål när den i all hast inköpta kompletterande helikoptern (hkp 16) hade levererats så snabbt att personalförsörjningen av systemet inte alls hade hängt med. Ödets ironi hade dessutom plötsligt fått leveranserna av hkp 14 skjuta en oanad fart, för att till och med plötsligt ligga före planerna. Sverige föreföll översvämmas av splitternya helikoptrar.
Tyvärr översvämmades helikopterflottiljen inte alls av besättningar till alla dessa nya plattformar. Det visade sig att när de olika besluten om materielanskaffning hade tagits hade personalförsörjningsaspekterna överhuvud taget inte varit uppe till diskussion. Personal till besättningar antogs bara "finnas" men få hade några funderingar om hur alla dessa män och kvinnor skulle attraheras, rekryteras, utbildas och nyttjas.
Som tur var hade Allan Widman lyckats finna pensionerade helikopterpiloter och -tekniker, som mot en sanslöst hög ersättning åtog sig att faktiskt hålla hela den nya flottan igång intill dess att nya djärva män och kvinnor producerats.
Det var ju också själva fan att Visbyproblemen aldrig tog slut.
Trots alla löften om snar förbandssättning så var det alltid någon jäkla uppdatering av programvaran som skulle ske. Sverige hade sedan flera år alla fem Visbykorvetterna i något som officiellt benämndes drift, men tyvärr var deras operationella effekt nästan noll. Det hade varit ett klokt beslut han tog under år 2011 att åter göra alla fyra Göteborgkorvetterna fullt operationella igen. Visbykorvetterna gjorde sig bra vid Marinens Dag på Skeppsholmen men hade tyvärr varit en fullständig katastrof när Visby under 2012 fick möjlighet att delta i operation Atalanta. Trots en oerhört dyr extra uppdatering av programvaran hade de tekniska problemen varit av en sådan storlek att den enda korvetten mest hade legat i hamn. Som tur var fanns trotjänaren Carlskrona kvar och kunde med kort varsel skickas ner till Adenviken. Visby fick under tiden ligga i hamn och vara någon slags relästation för ledningssystemet.
Kunde det kanske vara så att Wasa också hade fel på programvaran? Var det därför hon sjönk?
Det mest spännande hade ju helt klart varit alla turer runt personalförsörjningen. Åren 2010 och 2011 hade inte alls varit bra. Antalet rekryter hade, efter en positiv inledning under år 2011, snabbt börjat dala under andra halvåret år 2011 och under år 2012. Märkligt nog hade sedan något hänt. Det började sprida sig i de kretsar där rekryterna skulle rekryteras att utbildningen faktiskt var riktigt bra. Facebook spelade en stor roll. Många rekryter vittnade om att första gången de hörde ordet värdegrund faktiskt var under sin utbildning i Försvarsmakten. Runt årsskiftet 2012 - 2013 hade det hela plötsligt svängt. Försvarsmakten översvämmades av ansökningar att få göra GMU. Vare sig personal- eller informationsstaberna kunde dock förklara vad som hänt. Ny programvara kanske?
Det mest fantastiska var dock den remarkabla utveckling som skett avseende tidvis tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän.
Det första steget som togs var när regeringen motvilligt beslöt att Försvarsmakten fick nyttja begreppet reservister i stället för det där otympliga begreppet med tidvis tjänstgöring. Försvarsministern hade till slut insett att det tidigare begreppet inte var säljande nog.
När det nya författningsstödet kom på plats under år 2012 hade det till allas förvåning snabbt visat sig att det fanns ett uppdämt intresse att bli anställd som reservist. Förmodligen påverkades hela systemet positivt av den snabba kinesiska ockupationen av Taiwan och det tysta ryska medgivandet. Näringslivet hade också snabbt gått ut och förklarat sig stöd till reservistsystemet. Den tydligaste fanföraren från näringslivet hade varit Marcus Wallenberg, som till ÖB:s förvåning visade sig vara reservofficer i Amfibiekåren.
Redan under 2014 hade Försvarsmakten fyllt de drygt 9 000 befattningarna för gruppbefäl, soldater och sjömän i reserven. Ett snabbt beslut att skapa redundans fick till följd att Sverige nu inte bara hade en komplett reservistorganisation, utan också att det under år 2018 kunde förmodas finnas två reservister per befattning. Detta borde borga för en betydligt mer stabil personalförsörjning.
Ersättningssystemet för reservisterna hade däremot behövt ändras i grunden. De motiverade reservisterna var inte alls intresserade av att tjänstgöra i Försvarsmakten för 16 till 19 000 kr per månad. Det hade varit en besvärlig process att ta fram det nya ersättningssystemet, som främst baserades på extra pensionsinsättningar. Eftersom det offentliga pensionssystemet höll på att haverera hade den speciallösning som skapats för alla reservisterna blivit riktigt bra, utan att för den skull rasera ekonomin "
=====
ÖB log i mjugg, reste sig och gick för att hämta mer champagne.
Mvh
Sinuhe
torsdag 24 februari 2011
Libyen
Lite Off Topic kanske, men när man ser nyheterna och bilder på politiker som funderar på hur man ska agera gentemot Ghadaffi så kan jag inte låta bli att dra mig till minnes Tom Lehrers sång "Send the Marines". I en strof så sjunger han så här:
When someone makes a move
of which we don´t approve
Who is it that always intervenes?
CIA and OAS - they have their place, I guess
But first - SEND THE MARINES!
Tom Lehrer var för övrigt egentligen matematiker men också en lysande ordvrängare och sångare.
GMY
Sinuhe
When someone makes a move
of which we don´t approve
Who is it that always intervenes?
CIA and OAS - they have their place, I guess
But first - SEND THE MARINES!
Tom Lehrer var för övrigt egentligen matematiker men också en lysande ordvrängare och sångare.
GMY
Sinuhe
söndag 20 februari 2011
Jan Kallbergs inlägg på Newsmill
Jan Kallberg har skrivit ett långt inlägg på Newsmill om alla fel som finns med Försvarsmaktens reformerade personalförsörjning. Det är tråkigt att mycket av den försvarsdebatt som förs i olika sociala media snabbt tenderar till att handla om vem som med högst röst kan påtala vilka totala jubelidioter det måste vara som hittat på världens sämsta militära personalförsörjningssystem. Jag ska nedan försöka bemöta och kommentera hans inlägg utan att falla i samma "gnällfålla" som många andra gör.
"1) Ta bort officerare och soldaters rätt att organisera sig - precis som i alla andra länder. Föreningsrätten finns i Regeringsformen men den kan man göra avsteg ifrån genom ny lagstiftning." Intressant idé att införa retroaktiv lagstiftning som fullständigt går tvärtemot värdegrunden, svensk arbetsrättstradition samt (förmodligen) ett stort antal internationella rättsöverenskommelser. Jag bedömer detta förslag som absolut stendött.
"2) Ersätt fast anställning med rullande treårskontrakt för alla personalkategorier.Vart tredje år skall nytt kontrakt tecknas efter nya förutsättningar." Se mina kommentarer till Kallbergs förslag nummer 1. Jag uppfattar dessutom att riksdag och regering så långt det bara går vill att Försvarsmakten ska omfattas av samma regelverk som resten av samhället. Se bara på hantering av arbetsmiljöfrågor samt hur säkerhetsfrågorna hanteras för våra flygplan och båtar.Den särlagstiftning som Personalförsörjningsutredningen föreslår ligger redan den på gränsen till vad som jag bedömer vara möjligt. Möjligen har Kallberg bättre kontakter i regeringskansliet än vad ÖB Försvarsmakten har.
"3) Skapa reella straffsanktioner för avvikelse eller kontraktsbrott som fängelse." Ovanligt dumt förslag, som Personalförsörjningsutredningen redan funderat över men kommit till helt andra slutsatser. Vem vill ha en stridsparskamrat som blivit hämtad av Polis inför sin tjänstgöring i Kongo? Hur motiverad tror Kallberg att hon är? Hela reformen bygger ju på att personal i ett krigsförband ska vara där med frivilligheten som grund. Men - jag har tidigare skrivit om det bortslarvade behovet av personell redundans. Jag anser att mina åsikter i den frågan fortfarande är välgrundade och korrekta.
"4) Friställ samtliga officerare och återanställ enbart dem som har en plats i krigs- och fredsorganisationen. Detta ledar till att kanske bara 1/3 av dagens officerskår kvarstår." Jag rekommenderar Kallberg en snabbkurs i arbetsrätt.
"5) En anställning i Försvarsmakten är ett kontrakt som har en aktiv del och en reservistdel. Ett treårigt kontrakt på aktiv tjänst medför en efterkommande kontraktering på 6 år som reservist för att optimera utbildningsutläggen för Försvarsmakten." Tyvärr förstår jag inte riktigt vad Kallberg menar med sitt förslag. Behoven av tidvis tjänstgörande personal är ju större än för kontinuerligt tjänstgörande? Det känns som att Kallberg vill införa livegenskap och inte en reformerad personalförsörjning. Dessutom är det fel att fortsätta älta om de berömda kontrakten. Det finns inga kontrakt, Kallberg. Det kommer inte heller att finnas några kontrakt. Det som jobbas fram är en anställning som tidvis tjänstgörande i Försvarsmakten, med en tjänstgöringsplan som anger när arbetstagaren ska tjänstgöra och vad han eller hon ska nyttjas till under tjänstgöringen.
"6) Eftersom värnplikten finns kvar utan att det grundutbildas kan krigsförband fyllas med värnpliktiga ur tidigare årskullar och vi har personalresurser att åtminstone 5 - 7 år till vara utan grundutbildning och bara repetitionsutbilda krigsförband. Under dessa 5 - 7 år har vi förbandstillgänglighet men samtidigt tid att skapa ett fullödigare system. De som utbildades som norrlandsjägare för fem år sedan kan kvarstå i ett krigsförband i tio år till. Den verkliga personalen är den som är grundutbildad och hemförlovad. Vi utnyttjar den resursen." Jag må vara korkad men jag förstår inte riktigt vad Kallberg menar att Försvarsmakten ska göra. Ska vi återinföra värnplikten och nyttja den till att påbörja ett intensivt repetitionsövande? Hur vet Kallberg att det finns personal till alla befattningar i krigsförbanden? Vad ska vi göra under de fem till sju år som tydligen Kallbergs metod skapar?
"7) Samtliga personal i Försvarsmakten måste uppfylla krigets fysiska krav. I USA ges man två chanser sedan är man avskedad. Det skulle lösa en betydande del av övertaligheten i Högkvarteret. Det känns lite löjeväckande att behöva påminna att man rekryterar till en krigsmakt." 10 poäng till Kallberg. Jag kan inte heller förstå att Försvarsmaktens behov av fysiskt vältrimmade män och kvinnor tydligen inte gäller när man tjänstgör i vissa byggnader. Jag stöder Kallbergs idé till 100 %. Tydliga krav och årliga prov behövs.
"8) När man införde på tidigt 1980-tal NBO (ny befälsordning) trodde man i sin iver att man skulle göra officerare av kreti och pleti. I verkligheten avskaffade man officerskåren. Den tidigare befälsordningen hade uppenbara fördelar. Plutonsofficeren var specialist, kompaniofficeren var truppare och regementsofficeren var förbandschef. Samtliga tre grupperna var duktiga i sin gren. En befälsordning för 2000-talet kräver diffrentierade befälgrupper vilket sänker kostnader eftersom de lägre kategorierna skolas mindre och truppför mer." Detta förslaget känns lite som att slå in en öppen dörr. Både Försvarsmakten och regeringen har ju till slut insett att NBO var en djupt olycklig förändring. Nu gäller det att ha högtryck i införandet av specialistofficerarna!
"9) Uppgradera personalförsörjningssystemen med mer data på särskilt de som gjort värnplikten, förtidsavgångna yrkesofficerare, tidigare reservofficerare och särskilt deras civila komptens för att skapa förutsättningar för en virtuell personalpool som kan vara en bas för att skapa krigsförband genom. Om vi har koll på 50 000 krigsdugliga och vet vad de kan kan vi inom ett år gå från kader till mobiliserbara förband med repetionsutbildning och materieltillförsel." Kallberg har både rätt och fel. Försvarsmakten har allmänt sett mycket liten koll på sin personals kompetenser. Tanken är att var och en ska fylla i sin kompetensprofil i System PRIO. Jag är tveksam till hur detta kommer att fungera. Min tveksamhet grundar sig på a) mer exotiska kompetenser kan inte läggas in i systemet samt b) problematiken med den tidvis tjänstgörande personalen samt personal med avtal med Hemvärnet.
"10) Försvarsmakten måste för sin egen överlevnad skull, och Rikets, förankra hos regeringen en förståelse att man måste separera militär verksamhet från svensk sedvanlig arbetsrätt och regler. Kriget är unikt." Det är här jag tror att Kallberg tyvärr lämnar jordklotet och beger sig ut i rymden. Min bedömning är att regeringen kommer aldrig att ändra på grundläggande regelverk på det sätt som Kallberg vill.
Jag återkommer med ett nytt inlägg relaterat till Kallbergs mer allmänna tankar. Det är ofta värdefullt med debatt i olika frågor kopplade till Försvarsmaktens utveckling. Men - många debattörer tycks inte inse eller förstå att en reform som den nya personalförsörjningen inte bara kan införas rakt av, utan att det under en rad av år kommer att finnas behov av ett kontinuerligt skruvande och meckande med olika detaljer. Jag tror man gjorde så även efter beslutet om införandet av det ständiga knektehållet 1683.
Jag önskar mina läsare en trevlig söndagskväll.
GMY
Sinuhe
"1) Ta bort officerare och soldaters rätt att organisera sig - precis som i alla andra länder. Föreningsrätten finns i Regeringsformen men den kan man göra avsteg ifrån genom ny lagstiftning." Intressant idé att införa retroaktiv lagstiftning som fullständigt går tvärtemot värdegrunden, svensk arbetsrättstradition samt (förmodligen) ett stort antal internationella rättsöverenskommelser. Jag bedömer detta förslag som absolut stendött.
"2) Ersätt fast anställning med rullande treårskontrakt för alla personalkategorier.Vart tredje år skall nytt kontrakt tecknas efter nya förutsättningar." Se mina kommentarer till Kallbergs förslag nummer 1. Jag uppfattar dessutom att riksdag och regering så långt det bara går vill att Försvarsmakten ska omfattas av samma regelverk som resten av samhället. Se bara på hantering av arbetsmiljöfrågor samt hur säkerhetsfrågorna hanteras för våra flygplan och båtar.Den särlagstiftning som Personalförsörjningsutredningen föreslår ligger redan den på gränsen till vad som jag bedömer vara möjligt. Möjligen har Kallberg bättre kontakter i regeringskansliet än vad ÖB Försvarsmakten har.
"3) Skapa reella straffsanktioner för avvikelse eller kontraktsbrott som fängelse." Ovanligt dumt förslag, som Personalförsörjningsutredningen redan funderat över men kommit till helt andra slutsatser. Vem vill ha en stridsparskamrat som blivit hämtad av Polis inför sin tjänstgöring i Kongo? Hur motiverad tror Kallberg att hon är? Hela reformen bygger ju på att personal i ett krigsförband ska vara där med frivilligheten som grund. Men - jag har tidigare skrivit om det bortslarvade behovet av personell redundans. Jag anser att mina åsikter i den frågan fortfarande är välgrundade och korrekta.
"4) Friställ samtliga officerare och återanställ enbart dem som har en plats i krigs- och fredsorganisationen. Detta ledar till att kanske bara 1/3 av dagens officerskår kvarstår." Jag rekommenderar Kallberg en snabbkurs i arbetsrätt.
"5) En anställning i Försvarsmakten är ett kontrakt som har en aktiv del och en reservistdel. Ett treårigt kontrakt på aktiv tjänst medför en efterkommande kontraktering på 6 år som reservist för att optimera utbildningsutläggen för Försvarsmakten." Tyvärr förstår jag inte riktigt vad Kallberg menar med sitt förslag. Behoven av tidvis tjänstgörande personal är ju större än för kontinuerligt tjänstgörande? Det känns som att Kallberg vill införa livegenskap och inte en reformerad personalförsörjning. Dessutom är det fel att fortsätta älta om de berömda kontrakten. Det finns inga kontrakt, Kallberg. Det kommer inte heller att finnas några kontrakt. Det som jobbas fram är en anställning som tidvis tjänstgörande i Försvarsmakten, med en tjänstgöringsplan som anger när arbetstagaren ska tjänstgöra och vad han eller hon ska nyttjas till under tjänstgöringen.
"6) Eftersom värnplikten finns kvar utan att det grundutbildas kan krigsförband fyllas med värnpliktiga ur tidigare årskullar och vi har personalresurser att åtminstone 5 - 7 år till vara utan grundutbildning och bara repetitionsutbilda krigsförband. Under dessa 5 - 7 år har vi förbandstillgänglighet men samtidigt tid att skapa ett fullödigare system. De som utbildades som norrlandsjägare för fem år sedan kan kvarstå i ett krigsförband i tio år till. Den verkliga personalen är den som är grundutbildad och hemförlovad. Vi utnyttjar den resursen." Jag må vara korkad men jag förstår inte riktigt vad Kallberg menar att Försvarsmakten ska göra. Ska vi återinföra värnplikten och nyttja den till att påbörja ett intensivt repetitionsövande? Hur vet Kallberg att det finns personal till alla befattningar i krigsförbanden? Vad ska vi göra under de fem till sju år som tydligen Kallbergs metod skapar?
"7) Samtliga personal i Försvarsmakten måste uppfylla krigets fysiska krav. I USA ges man två chanser sedan är man avskedad. Det skulle lösa en betydande del av övertaligheten i Högkvarteret. Det känns lite löjeväckande att behöva påminna att man rekryterar till en krigsmakt." 10 poäng till Kallberg. Jag kan inte heller förstå att Försvarsmaktens behov av fysiskt vältrimmade män och kvinnor tydligen inte gäller när man tjänstgör i vissa byggnader. Jag stöder Kallbergs idé till 100 %. Tydliga krav och årliga prov behövs.
"8) När man införde på tidigt 1980-tal NBO (ny befälsordning) trodde man i sin iver att man skulle göra officerare av kreti och pleti. I verkligheten avskaffade man officerskåren. Den tidigare befälsordningen hade uppenbara fördelar. Plutonsofficeren var specialist, kompaniofficeren var truppare och regementsofficeren var förbandschef. Samtliga tre grupperna var duktiga i sin gren. En befälsordning för 2000-talet kräver diffrentierade befälgrupper vilket sänker kostnader eftersom de lägre kategorierna skolas mindre och truppför mer." Detta förslaget känns lite som att slå in en öppen dörr. Både Försvarsmakten och regeringen har ju till slut insett att NBO var en djupt olycklig förändring. Nu gäller det att ha högtryck i införandet av specialistofficerarna!
"9) Uppgradera personalförsörjningssystemen med mer data på särskilt de som gjort värnplikten, förtidsavgångna yrkesofficerare, tidigare reservofficerare och särskilt deras civila komptens för att skapa förutsättningar för en virtuell personalpool som kan vara en bas för att skapa krigsförband genom. Om vi har koll på 50 000 krigsdugliga och vet vad de kan kan vi inom ett år gå från kader till mobiliserbara förband med repetionsutbildning och materieltillförsel." Kallberg har både rätt och fel. Försvarsmakten har allmänt sett mycket liten koll på sin personals kompetenser. Tanken är att var och en ska fylla i sin kompetensprofil i System PRIO. Jag är tveksam till hur detta kommer att fungera. Min tveksamhet grundar sig på a) mer exotiska kompetenser kan inte läggas in i systemet samt b) problematiken med den tidvis tjänstgörande personalen samt personal med avtal med Hemvärnet.
"10) Försvarsmakten måste för sin egen överlevnad skull, och Rikets, förankra hos regeringen en förståelse att man måste separera militär verksamhet från svensk sedvanlig arbetsrätt och regler. Kriget är unikt." Det är här jag tror att Kallberg tyvärr lämnar jordklotet och beger sig ut i rymden. Min bedömning är att regeringen kommer aldrig att ändra på grundläggande regelverk på det sätt som Kallberg vill.
Jag återkommer med ett nytt inlägg relaterat till Kallbergs mer allmänna tankar. Det är ofta värdefullt med debatt i olika frågor kopplade till Försvarsmaktens utveckling. Men - många debattörer tycks inte inse eller förstå att en reform som den nya personalförsörjningen inte bara kan införas rakt av, utan att det under en rad av år kommer att finnas behov av ett kontinuerligt skruvande och meckande med olika detaljer. Jag tror man gjorde så även efter beslutet om införandet av det ständiga knektehållet 1683.
Jag önskar mina läsare en trevlig söndagskväll.
GMY
Sinuhe
tisdag 15 februari 2011
Personalförsörjningsutredningen and beyond
Personalförsörjningsutredningen levererade sitt betänkande den första december 2010, precis som regeringen bestämt. Betänkandet är en rätt maffig historia och är enligt min mening mycket välskriven.
Utredningens uppdrag var i stort sett att ta fram verktyg för en säker bemanning av insatser. Detta har man bland annat löst genom att föreslå en ny och omfattande speciallag. Den nya lagen tjänar flera syften:
Ett är avsnittet om tjänstgöringsskyldighet för tidvis tjänstgörande personal. Utredningen har inte föreslagit en lagstadgad tjänstgöringsskyldighet, utan nöjer sig med att betona att eftersom alla anställda är frivilliga är det rimligt att förmoda att de också kommer att infinna sig till tjänstgöring. En tidvis tjänstgörande som inte infinner sig till tjänstgöring trots inkallelse kan vad jag förstår inte straffas för detta. Han eller hon kan bara sägas upp från anställningen. Om tjänstgöringsskyldigheten vore lagstadgad skulle den trilskande soldaten kunna hämtas av polis. Men å andra sidan - vem vill ha en soldat som blivit hämtad av polis i sin pluton i Sheberghan?
Utredningen har också många idéer om behovet av nya funktioner. Man beskriver bland annat behovet av en ny funktion som ska motivera civila arbetsgivare att släppa sin personal till tjänstgöring i Försvarsmakten.
Man beskriver också en annan ny funktion som ska arbeta med certifiering av kompetenser samt utveckling av det som brukar benämnas civilt meritvärde.
Det som händer nu är att ett antal remissinstanser ska "tycka till" om utredningen och dess förslag. Realistiskt sett kommer den nya speciallagen att börja gälla vid halvårsskiftet 2012. Med andra ord - innan dess kan Försvarsmakten inte rekrytera och anställa GSS/T "fullt ut".
Det ovan beskrivna är nog ett av de största frågetecknen med hela reformen. Det går ju inte att bortförklara att det fullständiga författningsstödet kommer tämligen sent, med tanke på hur viktiga GSS/T är för krigsförbandens bemanning.
GMY
Sinuhe
Utredningens uppdrag var i stort sett att ta fram verktyg för en säker bemanning av insatser. Detta har man bland annat löst genom att föreslå en ny och omfattande speciallag. Den nya lagen tjänar flera syften:
- Den bildar en säkrare bas för anställning av GSS/K än det nuvarande kollektivavtalet. Ett kollektivavtal kan ju sägas upp och då skulle Sverige riskera att stå där utan soldater (om inte regeringen beslutar att värnplikten åter gäller). Alternativet (jag kan inte arbetsrätten tillräckligt) är möjligen att Sverige står där med tillsvidareanställda soldater.
- Den ger författningsmässiga möjligheter för hela konceptet med GSS/T. Den gör detta genom att a) skapa anställningsformen, b) skapa skydd för anställning samt c) skapa rätt till ledighet för tjänstgöring i Försvarsmakten.
- Den för på ett elegant sätt in även reservofficerares rätt till ledighet och skydd för anställningen i den nya författningen.
- Den ersätter den nuvarande lagen om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser.
Ett är avsnittet om tjänstgöringsskyldighet för tidvis tjänstgörande personal. Utredningen har inte föreslagit en lagstadgad tjänstgöringsskyldighet, utan nöjer sig med att betona att eftersom alla anställda är frivilliga är det rimligt att förmoda att de också kommer att infinna sig till tjänstgöring. En tidvis tjänstgörande som inte infinner sig till tjänstgöring trots inkallelse kan vad jag förstår inte straffas för detta. Han eller hon kan bara sägas upp från anställningen. Om tjänstgöringsskyldigheten vore lagstadgad skulle den trilskande soldaten kunna hämtas av polis. Men å andra sidan - vem vill ha en soldat som blivit hämtad av polis i sin pluton i Sheberghan?
Utredningen har också många idéer om behovet av nya funktioner. Man beskriver bland annat behovet av en ny funktion som ska motivera civila arbetsgivare att släppa sin personal till tjänstgöring i Försvarsmakten.
Man beskriver också en annan ny funktion som ska arbeta med certifiering av kompetenser samt utveckling av det som brukar benämnas civilt meritvärde.
Det som händer nu är att ett antal remissinstanser ska "tycka till" om utredningen och dess förslag. Realistiskt sett kommer den nya speciallagen att börja gälla vid halvårsskiftet 2012. Med andra ord - innan dess kan Försvarsmakten inte rekrytera och anställa GSS/T "fullt ut".
Det ovan beskrivna är nog ett av de största frågetecknen med hela reformen. Det går ju inte att bortförklara att det fullständiga författningsstödet kommer tämligen sent, med tanke på hur viktiga GSS/T är för krigsförbandens bemanning.
GMY
Sinuhe
tisdag 8 februari 2011
Statistik
Fascinerande. Jag var inne på min statistiksida och försökte se vilka som egentligen läser min blogg. Jodå, merparten av läsarna var svenska, men det var också spridda skurar från andra länder.
Det som jag funderar på är att jag har ett icke föraktligt antal besök från Afghanistan. Är det som jag hoppas, att män och kvinnor som jobbar för Försvarsmakten i Afghanistan har uppmärksammat den egyptiske bloggaren, eller är det så att de så kallade insurgenterna också sitter och lär sig om den nya svenska personalförsörjningen?
I så fall får akronymen GSS/T en ny betydelse: Tidvis tjänstgörande taliban!
GMY
Sinuhe
Det som jag funderar på är att jag har ett icke föraktligt antal besök från Afghanistan. Är det som jag hoppas, att män och kvinnor som jobbar för Försvarsmakten i Afghanistan har uppmärksammat den egyptiske bloggaren, eller är det så att de så kallade insurgenterna också sitter och lär sig om den nya svenska personalförsörjningen?
I så fall får akronymen GSS/T en ny betydelse: Tidvis tjänstgörande taliban!
GMY
Sinuhe
söndag 6 februari 2011
Om galonering
Det är nog dags att börja diskutera om galonering - nämligen hur en kommande omgalonering skulle kunna tänkas gå till för att inte starta en ny storm liknande den som den internationella arbetsskyldigheten startade.
Själva införandet av tvåbefälssystemet skedde i enighet med Försvarsmaktens fyra fackliga organisationer. So far so good. Utbildning av blivande specialistofficerare startade till och med innan själva beslutet - detta fick dock en del negativa resultat i form av oklarheter om gradinplacering efter examen. Utbildningen har förlängts och är nu på 18 månader. Vad jag erfarit är kvalitén på "produkten" (det begrepp som FHS brukar använda för att benämna sina blivande fänrikar) i stort sett godtagbar. Den kortare utbildningen leder till rimlig kvalitet, även om det självklart alltid finns belackare som menar att några års utbildning ytterligare är nödvändigt.
Utbildningen sker i en takt som genererar cirka 300 kontinuerligt tjänstgörande spcialistofficerare (SO/K) om året. Till detta ska läggas de cirka 50 blivande tidvis tjänstgörande spcialistofficerare (SO/T) som utbildas på exakt samma sätt.
Problemet är att FMORG 14 innehåller en yrkesofficerskår med över 5 000 befattningar för SO/K!
Det krävs inget matematiskt geni för att inse att utbildningstakten inte kan fylla alla befattningar med "rätt" utbildade yrkesofficerare inom rimlig tid.
Försvarsmakten och dess chef står här inför ett synnerligen besvärligt vägval. Antingen så låter man allting vara som det är nu och nöjer sig med att specialistofficerare, "arméns ryggrad", under lång tid förblir sällsynt fågel på förbanden. Nuvarande kontinuerligt tjänstgörande officerare (OFF/K) inplaceras på befattningar som SO/K men utan krav på att befattningen nivå ska resultera i nya gradbeteckningar. Denna mer passiva metod resulterar i att specialistofficerare under lång tid framåt kommer att vara sällsynta samt att det faktiska införandet och genomförandet av tvåbefälssystemet kommer att gå i ultrarapid.
Den mer aktiva modellen innebär att alla som placeras på en befattning för en specialistofficer ska bära gradbeteckning som motsvarar befattningen nivå. Inom parentes gäller detta även rätt många befattningar i HKV...
Om vi analyserar problemet sett ur ett kompetensperspektiv så blir det ännu svårare.
Om Försvarsmaktens inriktning är att alla dess officerare ska ha lägst kandidatexamen (180 hp) så resulterar det ju i att endast ett fåtal yrkesofficerare formellt sett "duger" till att besätta officersbefattningar. Å andra sidan är det egentligen lika illa med spcialistofficers-befattningarna: Det är ju egentligen inte alls självklart att en officersexamen för 20 eller 30 år sedan innebär att individen är kompetent att besätta en befattning på nivån OR-7. Det gäller nämligen att komma ihåg att OR-7 (fanjunkare) är den normerande nivån. OR-8 och OR-9 ska vara sällsynta fåglar.
Dagens fråga: vad skulle DU lämna för råd till ÖB? Alternativ A = passiva metoden, alternativ B = aktiva metoden. Fundera gärna på just det Alexanderhugg som gör att reformen går att genomföra utan stora stormar.
GMY
Sinuhe
Själva införandet av tvåbefälssystemet skedde i enighet med Försvarsmaktens fyra fackliga organisationer. So far so good. Utbildning av blivande specialistofficerare startade till och med innan själva beslutet - detta fick dock en del negativa resultat i form av oklarheter om gradinplacering efter examen. Utbildningen har förlängts och är nu på 18 månader. Vad jag erfarit är kvalitén på "produkten" (det begrepp som FHS brukar använda för att benämna sina blivande fänrikar) i stort sett godtagbar. Den kortare utbildningen leder till rimlig kvalitet, även om det självklart alltid finns belackare som menar att några års utbildning ytterligare är nödvändigt.
Utbildningen sker i en takt som genererar cirka 300 kontinuerligt tjänstgörande spcialistofficerare (SO/K) om året. Till detta ska läggas de cirka 50 blivande tidvis tjänstgörande spcialistofficerare (SO/T) som utbildas på exakt samma sätt.
Problemet är att FMORG 14 innehåller en yrkesofficerskår med över 5 000 befattningar för SO/K!
Det krävs inget matematiskt geni för att inse att utbildningstakten inte kan fylla alla befattningar med "rätt" utbildade yrkesofficerare inom rimlig tid.
Försvarsmakten och dess chef står här inför ett synnerligen besvärligt vägval. Antingen så låter man allting vara som det är nu och nöjer sig med att specialistofficerare, "arméns ryggrad", under lång tid förblir sällsynt fågel på förbanden. Nuvarande kontinuerligt tjänstgörande officerare (OFF/K) inplaceras på befattningar som SO/K men utan krav på att befattningen nivå ska resultera i nya gradbeteckningar. Denna mer passiva metod resulterar i att specialistofficerare under lång tid framåt kommer att vara sällsynta samt att det faktiska införandet och genomförandet av tvåbefälssystemet kommer att gå i ultrarapid.
Den mer aktiva modellen innebär att alla som placeras på en befattning för en specialistofficer ska bära gradbeteckning som motsvarar befattningen nivå. Inom parentes gäller detta även rätt många befattningar i HKV...
Om vi analyserar problemet sett ur ett kompetensperspektiv så blir det ännu svårare.
Om Försvarsmaktens inriktning är att alla dess officerare ska ha lägst kandidatexamen (180 hp) så resulterar det ju i att endast ett fåtal yrkesofficerare formellt sett "duger" till att besätta officersbefattningar. Å andra sidan är det egentligen lika illa med spcialistofficers-befattningarna: Det är ju egentligen inte alls självklart att en officersexamen för 20 eller 30 år sedan innebär att individen är kompetent att besätta en befattning på nivån OR-7. Det gäller nämligen att komma ihåg att OR-7 (fanjunkare) är den normerande nivån. OR-8 och OR-9 ska vara sällsynta fåglar.
Dagens fråga: vad skulle DU lämna för råd till ÖB? Alternativ A = passiva metoden, alternativ B = aktiva metoden. Fundera gärna på just det Alexanderhugg som gör att reformen går att genomföra utan stora stormar.
GMY
Sinuhe
söndag 30 januari 2011
Dags för ny organisation?
Nu tänkte jag förvåna mina läsare, som säkert är dödströtta på mitt eviga tjat om GSS/T, systemredundans, skatterättsliga tjänsteställen och så vidare. Trista frågor som inte en käft är intresserad av.
Nu tänkte jag faktiskt istället skriva om något som det inte skrivs bloggar om alls: organisation av våra krigsförband, främst de som rör sig på det som numera benämns markarenan.
Den brittiske militärteoretikern Lidell Hart har lämnat mycket skrivet efter sig. I min bokhylla finns en (cigarrdoftande) bok från 1950-talet benämnd Västerns Försvar. Cigarrdoften kommer av att den är ett arv av en släkting till mig, som startade sin militära bana som underlöjtnant vid Kungl Karlskrona Grenadjärregemente (infanteribesättningen i Karlskrona Fästning).
Boken har en mycket intressant kapitel som handlar om hur militära förband, främst på nivån brigad och division, är organiserade. Harts slutsats är att ett tredelat förband är det nästa sämsta, slaget endast av det tudelade. Han utvecklar sedan resonemanget och passerar i rask takt fyrdelning, femdelning, sexdelning och sjudelning. Efter en snabb sammanfattning fastnar han för femdelningen, som en god huvudprincip för militära förband.
Med femdelning menar han att exempelvis en manöverbataljon lämpligen ska bestå av, inte tre utan fem manöverkompanier. Med tanke på att vår Försvarsmakt förefaller vara fast cementerad i tredelningens princip är det intressant att ingen debatt och inga försök förekommer i frågan. Enligt Harts modell är det mycket bättre att de sex manöverkompanierna från två bataljoner leds direkt av en bataljonschef än av två. Hart skriver givetvis inte om förband på vår låga nivå, men jag tycker ändå att resonemanget är intressant. Hart menar också att man borde kunna köra femdelningen som princip redan från grunden = skyttegruppen. Varför är det hugget i sten att en skyttegrupp måste bestå av åtta soldater? Vilken forskning ligger till grund?
Jag är inte så dum att jag inte förstår att en förändring kan vara svår att göra; våra plattformar (strf 90) är ju dimensionerade för fler soldater än fem. Men - lite metodförsök skulle kanske inte skada? Varför inte inom Hemvärnet, som ju ändå saknar fordon till stor del. Fem soldater i varje skyttegrupp? Fem skyttegrupper i en pluton? Fem pluton i ett kompani?
Vem vågar tycka till om detta och vem vågar starta försök i stridsmiljö?
Trevlig söndagskväll!
GMY
Sinuhe
Nu tänkte jag faktiskt istället skriva om något som det inte skrivs bloggar om alls: organisation av våra krigsförband, främst de som rör sig på det som numera benämns markarenan.
Den brittiske militärteoretikern Lidell Hart har lämnat mycket skrivet efter sig. I min bokhylla finns en (cigarrdoftande) bok från 1950-talet benämnd Västerns Försvar. Cigarrdoften kommer av att den är ett arv av en släkting till mig, som startade sin militära bana som underlöjtnant vid Kungl Karlskrona Grenadjärregemente (infanteribesättningen i Karlskrona Fästning).
Boken har en mycket intressant kapitel som handlar om hur militära förband, främst på nivån brigad och division, är organiserade. Harts slutsats är att ett tredelat förband är det nästa sämsta, slaget endast av det tudelade. Han utvecklar sedan resonemanget och passerar i rask takt fyrdelning, femdelning, sexdelning och sjudelning. Efter en snabb sammanfattning fastnar han för femdelningen, som en god huvudprincip för militära förband.
Med femdelning menar han att exempelvis en manöverbataljon lämpligen ska bestå av, inte tre utan fem manöverkompanier. Med tanke på att vår Försvarsmakt förefaller vara fast cementerad i tredelningens princip är det intressant att ingen debatt och inga försök förekommer i frågan. Enligt Harts modell är det mycket bättre att de sex manöverkompanierna från två bataljoner leds direkt av en bataljonschef än av två. Hart skriver givetvis inte om förband på vår låga nivå, men jag tycker ändå att resonemanget är intressant. Hart menar också att man borde kunna köra femdelningen som princip redan från grunden = skyttegruppen. Varför är det hugget i sten att en skyttegrupp måste bestå av åtta soldater? Vilken forskning ligger till grund?
Jag är inte så dum att jag inte förstår att en förändring kan vara svår att göra; våra plattformar (strf 90) är ju dimensionerade för fler soldater än fem. Men - lite metodförsök skulle kanske inte skada? Varför inte inom Hemvärnet, som ju ändå saknar fordon till stor del. Fem soldater i varje skyttegrupp? Fem skyttegrupper i en pluton? Fem pluton i ett kompani?
Vem vågar tycka till om detta och vem vågar starta försök i stridsmiljö?
Trevlig söndagskväll!
GMY
Sinuhe
tisdag 25 januari 2011
GSS/T - attraktionsprocess eller kostnadsaspekt
Jag hoppas mina läsare ursäktar att jag måste spy lite galla.
Som ni vet är tanken att Försvarsmaktens tidvis tjänstgörande personal (reservofficerare samt tidvis tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän) ska vara anställda av Försvarsmakten även när de inte tjänstgör i sina krigsförband.
Jag vet från många exempel hur viktigt det är för reservofficerarna att ha uniform och lite rudimentär utrustning hemma. Jag vet hur viktigt det är att kunna gifta sig i uniform och att även kunna gå på andra partyn i uniform. Uniformen skapar stolthet för sitt "andra yrke" och dessutom en symbolik för bindningen till Försvarsmakten. Jag tror inte en yrkesofficer inser hur viktiga dessa symboler är.
Mina källor säger nu att det är inte alls så som PROD har tänkt sig för de tidvis tjänstgörande gruppbefälen, soldaterna och sjömännen (GSS/T). Inriktningen lär vara att de ska få ut uniform och annan utrustning endast vid tjänstgöring, däremellan ska de inte ha någonting alls hemma i garderoben.
Det kostar väl för mycket?
Enligt min mening vore det en fullständig katastrof att behandla dessa nyckelpersoner sämre än reservofficerarna. Enligt min mening är det också en fullkomlig självklarhet att all tidvis tjänstgörande personal har:
GMY
//Sinuhe
Som ni vet är tanken att Försvarsmaktens tidvis tjänstgörande personal (reservofficerare samt tidvis tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän) ska vara anställda av Försvarsmakten även när de inte tjänstgör i sina krigsförband.
Jag vet från många exempel hur viktigt det är för reservofficerarna att ha uniform och lite rudimentär utrustning hemma. Jag vet hur viktigt det är att kunna gifta sig i uniform och att även kunna gå på andra partyn i uniform. Uniformen skapar stolthet för sitt "andra yrke" och dessutom en symbolik för bindningen till Försvarsmakten. Jag tror inte en yrkesofficer inser hur viktiga dessa symboler är.
Mina källor säger nu att det är inte alls så som PROD har tänkt sig för de tidvis tjänstgörande gruppbefälen, soldaterna och sjömännen (GSS/T). Inriktningen lär vara att de ska få ut uniform och annan utrustning endast vid tjänstgöring, däremellan ska de inte ha någonting alls hemma i garderoben.
Det kostar väl för mycket?
Enligt min mening vore det en fullständig katastrof att behandla dessa nyckelpersoner sämre än reservofficerarna. Enligt min mening är det också en fullkomlig självklarhet att all tidvis tjänstgörande personal har:
- Uniformer i hemmet (FU90 samt m/87 eller m/48)
- Försvarsmaktens ID-kort
GMY
//Sinuhe
måndag 24 januari 2011
Gör om, gör rätt
Bäste och bästa bloggläsare!
Vänliga ord har fått mig att ändra mitt tidigare beslut. Om det kan anses vara OK att inte skriva ett nytt inlägg varje dag eller vecka så kommer jag att fortsätta blogga, förhoppningsvis om sådana ämnen som har ett vettigt läsvärde.
Jag vill verkligen tacka er som skrev vänligt här hos Sinuhe! Det värmde mycket ska ni veta!
GMY
//Sinuhe
Vänliga ord har fått mig att ändra mitt tidigare beslut. Om det kan anses vara OK att inte skriva ett nytt inlägg varje dag eller vecka så kommer jag att fortsätta blogga, förhoppningsvis om sådana ämnen som har ett vettigt läsvärde.
Jag vill verkligen tacka er som skrev vänligt här hos Sinuhe! Det värmde mycket ska ni veta!
GMY
//Sinuhe
söndag 23 januari 2011
Avslut
Bäste/bästa bloggläsare!
Efter moget övervägande har jag nu bestämt mig för att sluta blogga. Jag känner dels att jag inte har den tid som Wiseman, Chefsingenjören med flera har, men också att jag faktiskt inte heller har alla de insikter som erfordras för att kunna skriva så att resultatet faktiskt verkligen ger någonting till läsarna. Att bara spy etter och galla över Försvarsmakten tycker jag enbart är ovärdigt. Mitt motiv var att bidra till att göra saker och ting bättre, samt att i någon mån bidra till att fakta behandlas korrekt.
Mitt huvudspår är ju personalfrågor - inte speciellt sexigt förutom när arbetsskyldigheten diskuteras.
Jag kommer att fortsätta att läsa och kanske ibland kommentera.
Jag tackar de cirka 9 000 besökare jag haft.
GMY
//Sinuhe
Efter moget övervägande har jag nu bestämt mig för att sluta blogga. Jag känner dels att jag inte har den tid som Wiseman, Chefsingenjören med flera har, men också att jag faktiskt inte heller har alla de insikter som erfordras för att kunna skriva så att resultatet faktiskt verkligen ger någonting till läsarna. Att bara spy etter och galla över Försvarsmakten tycker jag enbart är ovärdigt. Mitt motiv var att bidra till att göra saker och ting bättre, samt att i någon mån bidra till att fakta behandlas korrekt.
Mitt huvudspår är ju personalfrågor - inte speciellt sexigt förutom när arbetsskyldigheten diskuteras.
Jag kommer att fortsätta att läsa och kanske ibland kommentera.
Jag tackar de cirka 9 000 besökare jag haft.
GMY
//Sinuhe
måndag 17 januari 2011
Dagens mediala brus
Idag har det skrivits och pratats en hel del om Försvarsmakten, tyvärr som vanligt i mindre positiva ordalag.
Mikael Holmström har lyckats med bravaden att ganska ordentligt blanda ihop den faktiska rekryteringen av tidvis och kontinuerligt tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän med de siffror som tidigare angivits i bland annat budgetunderlaget.
Felet är faktiskt delvis Försvarsmaktens eget, eftersom vi inte övertydligt gjort klart för regeringen att viktiga delar av verktygslådan avseende den tidvis tjänstgörande personalen, förutom avseende reservofficerarna, helt saknas idag. Försvarsmakten borde omedelbart sagt nej till rekryteringsmål avseende GSS/T.
Min bild är däremot att avseende GSS/K så ligger vi faktiskt rätt hyfsat till. Frågetecken dock: hur många GSS som idag är anställda i NBG kommer att vara kvar när beredskapstiden är avslutad? Jag tror mindre än hälften. Officiellt tror Försvarsmakten betydligt mer. Vi får se vem som har rätt. Har jag rätt så blir det nog panikåtgärder och bortförklaringar.
En annan intressant upplevelse var att se Håkan Juholt uttala sig om anställda soldater i "två pansarbataljoner". Jag har god inblick i både FM ORG 11 och IO14 och har tyvärr helt missat att vi ska organisera några pansarbataljoner. Det hela blir ännu roliga lite senare under dagen när någon annan medial aktör (TT?) går ett steg längre och döper om förbanden till "stridsvagnsbataljoner". Ujujuj.
Jag tror att det som avses är de båda stående manöverbataljonerna "mek", dvs. en bataljon från P 4 och en från I 19. So far so good.
Juholt ifrågasätter om Sverige verkligen behöver dessa stående förband. Frågan leder till en motfråga, nämligen vilka stående förband kan vi tänkas behöva mer än just dessa två bataljoner? Jag blir svaret skyldig, men har tidigare uttryckt viss förundran över att specialtruppslagen, i någon sorts svenskt rättevisespel, vardera erhållit en stående bataljon (luftvärn, ingenjör, logistik) utan att någon egentligen kunnat förklara vad vi till vardags ska ha dem till. Jag är fortfarande tveksam.
GMY
//Sinuhe
Mikael Holmström har lyckats med bravaden att ganska ordentligt blanda ihop den faktiska rekryteringen av tidvis och kontinuerligt tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän med de siffror som tidigare angivits i bland annat budgetunderlaget.
Felet är faktiskt delvis Försvarsmaktens eget, eftersom vi inte övertydligt gjort klart för regeringen att viktiga delar av verktygslådan avseende den tidvis tjänstgörande personalen, förutom avseende reservofficerarna, helt saknas idag. Försvarsmakten borde omedelbart sagt nej till rekryteringsmål avseende GSS/T.
Min bild är däremot att avseende GSS/K så ligger vi faktiskt rätt hyfsat till. Frågetecken dock: hur många GSS som idag är anställda i NBG kommer att vara kvar när beredskapstiden är avslutad? Jag tror mindre än hälften. Officiellt tror Försvarsmakten betydligt mer. Vi får se vem som har rätt. Har jag rätt så blir det nog panikåtgärder och bortförklaringar.
En annan intressant upplevelse var att se Håkan Juholt uttala sig om anställda soldater i "två pansarbataljoner". Jag har god inblick i både FM ORG 11 och IO14 och har tyvärr helt missat att vi ska organisera några pansarbataljoner. Det hela blir ännu roliga lite senare under dagen när någon annan medial aktör (TT?) går ett steg längre och döper om förbanden till "stridsvagnsbataljoner". Ujujuj.
Jag tror att det som avses är de båda stående manöverbataljonerna "mek", dvs. en bataljon från P 4 och en från I 19. So far so good.
Juholt ifrågasätter om Sverige verkligen behöver dessa stående förband. Frågan leder till en motfråga, nämligen vilka stående förband kan vi tänkas behöva mer än just dessa två bataljoner? Jag blir svaret skyldig, men har tidigare uttryckt viss förundran över att specialtruppslagen, i någon sorts svenskt rättevisespel, vardera erhållit en stående bataljon (luftvärn, ingenjör, logistik) utan att någon egentligen kunnat förklara vad vi till vardags ska ha dem till. Jag är fortfarande tveksam.
GMY
//Sinuhe
onsdag 15 december 2010
Kontraktsförbanden och GSS/T
Jag känner en oerhört djup oro inför framväxten av kontraktsförbanden. Jag känner en lika stor oro inför framväxten av GSS/T.
Kontakter med organisationsenheterna ger vid handen att allt fokus ligger på a) stående förband och b) GSS/K. Till del kan jag förstå detta; den verkliga tillväxten av "riktiga" GSS/T kan ju inte ske förrän 2012. Det är först då som det kommer att finnas ett uttalat författningsstöd för a) rätt till tjänstledighet från den civile arbetsgivaren för tjänstgöring i Försvarsmakten, b) skydd för civil anställning under tjänstgöring i Försvarsmakten samt c) en anställningsform som innebär att man är anställd även när man inte tjänstgör.
De författningsförslag som återfinns i Personalförsörjningsutredningens betänkande ser rimligt funktionella ut, och klarar av att leverera a) till och med c) enligt ovan. Det finns också ett föreslaget skydd mot diskriminering vid själva den civila anställningens ingående. Var och en som suttit i en anställningsintervju inser säkert att det föreslagna skyddet bara är en schimär.
Om man ser GSS/T som en sort kusiner till reservofficerarna så måste man tyvärr konstatera att Försvarsmakten sedan muren föll inte alls kunnat hantera tidvis tjänstgörande personal på ett klokt och rättvist sätt. Det finns otaliga exempel på felaktiga uppsägningar, oskälig lönesättning och felaktigt nyttjande. Listan kan göras lång, mycket lång.
Försvarsmaktens attraktionskraft ska ju kunna riktas mot både blivande, existerande och före detta anställda. Som stöd för den förbättrade attraktionskraften refereras ofta, i VU och FMUP, till attraktionsskapande aktiviteter. Jag anser att detta är ett helt felaktigt synsätt. Attraktionskraft riktad till existerande anställda handlar om ett grundläggande förhållningsätt, inte aktiviteter.
Om GSS/T blir behandlade på samma dåliga sätt som reservofficerarna kommer systemet aldrig att fungera. Den tidvis tjänstgörande personalen måste fullt ut räknas in i arbetslaget.
Det finns också en risk att systemet med GSS/T blir dyrare än vad Försvarsmakten planerat för. Det är nämligen så att frågan om det skatterättsliga tjänstestället för GSS/T inte är avdömd. Enligt min bedömning är risken/chansen oerhört stor att Skatteverket beslutar att tjänsteställe för GSS/T ska vara hemmet och inte förbandet där arbetet utförs. Så är det nämligen för reservofficerarna. Ett sådant beslut kan innebära stora obudgeterade kostnader för traktamente, resor med mera.
Rörande kontraktsförbanden, som ju till största delen ska bli bemannade med tidvis tjänstgörande personal, känner jag en oro att de hela tiden kommer att bli second class units. Organisationsenheter som har två bataljoner, en stående och en kontrakts-, kommer helt säkert att alltid prioritera den förstnämnda. Det är ju den som syns och märks.
I det sammanhanget kan man fundera på varför specialtruppslagen egentligen har stående bataljoner? Vad ska vi med en stående haubitsbataljon, en stående ingenjörbataljon eller en stående luftvärnsbataljon till?
Slutsats: utan aktiv "handpåläggning" kommer vare sig kontraktsförbanden eller GSS/T-systemet att fungera som regeringen beställt.
Beträffande GSS/T återkommer jag senare med ett nytt inlägg. Det är nämligen sannolikt ännu värre än vad jag beskrivit ovan.
Mvh//S
Kontakter med organisationsenheterna ger vid handen att allt fokus ligger på a) stående förband och b) GSS/K. Till del kan jag förstå detta; den verkliga tillväxten av "riktiga" GSS/T kan ju inte ske förrän 2012. Det är först då som det kommer att finnas ett uttalat författningsstöd för a) rätt till tjänstledighet från den civile arbetsgivaren för tjänstgöring i Försvarsmakten, b) skydd för civil anställning under tjänstgöring i Försvarsmakten samt c) en anställningsform som innebär att man är anställd även när man inte tjänstgör.
De författningsförslag som återfinns i Personalförsörjningsutredningens betänkande ser rimligt funktionella ut, och klarar av att leverera a) till och med c) enligt ovan. Det finns också ett föreslaget skydd mot diskriminering vid själva den civila anställningens ingående. Var och en som suttit i en anställningsintervju inser säkert att det föreslagna skyddet bara är en schimär.
Om man ser GSS/T som en sort kusiner till reservofficerarna så måste man tyvärr konstatera att Försvarsmakten sedan muren föll inte alls kunnat hantera tidvis tjänstgörande personal på ett klokt och rättvist sätt. Det finns otaliga exempel på felaktiga uppsägningar, oskälig lönesättning och felaktigt nyttjande. Listan kan göras lång, mycket lång.
Försvarsmaktens attraktionskraft ska ju kunna riktas mot både blivande, existerande och före detta anställda. Som stöd för den förbättrade attraktionskraften refereras ofta, i VU och FMUP, till attraktionsskapande aktiviteter. Jag anser att detta är ett helt felaktigt synsätt. Attraktionskraft riktad till existerande anställda handlar om ett grundläggande förhållningsätt, inte aktiviteter.
Om GSS/T blir behandlade på samma dåliga sätt som reservofficerarna kommer systemet aldrig att fungera. Den tidvis tjänstgörande personalen måste fullt ut räknas in i arbetslaget.
Det finns också en risk att systemet med GSS/T blir dyrare än vad Försvarsmakten planerat för. Det är nämligen så att frågan om det skatterättsliga tjänstestället för GSS/T inte är avdömd. Enligt min bedömning är risken/chansen oerhört stor att Skatteverket beslutar att tjänsteställe för GSS/T ska vara hemmet och inte förbandet där arbetet utförs. Så är det nämligen för reservofficerarna. Ett sådant beslut kan innebära stora obudgeterade kostnader för traktamente, resor med mera.
Rörande kontraktsförbanden, som ju till största delen ska bli bemannade med tidvis tjänstgörande personal, känner jag en oro att de hela tiden kommer att bli second class units. Organisationsenheter som har två bataljoner, en stående och en kontrakts-, kommer helt säkert att alltid prioritera den förstnämnda. Det är ju den som syns och märks.
I det sammanhanget kan man fundera på varför specialtruppslagen egentligen har stående bataljoner? Vad ska vi med en stående haubitsbataljon, en stående ingenjörbataljon eller en stående luftvärnsbataljon till?
Slutsats: utan aktiv "handpåläggning" kommer vare sig kontraktsförbanden eller GSS/T-systemet att fungera som regeringen beställt.
Beträffande GSS/T återkommer jag senare med ett nytt inlägg. Det är nämligen sannolikt ännu värre än vad jag beskrivit ovan.
Mvh//S
söndag 5 december 2010
Svenska Dagbladets senaste rappakalja
SvD har idag en artikel om den numera riksbekante bloggaren "Björn" och hur han hanterats av sin arbetsgivare.
När jag växte upp var SvD ett signum för kvalitet och måttfullhet. Dess journalister visste i allmänhet vad de skrev om och kunde dessutom uttrycka sig på korrekt svenska.
Så är det inte nu. Dagens artikel är så full av fel att jag tycker SvD borde skämmas. Några småsaker:
Jag anser inte att det är orimligt att man medverkar i arbetsgivarens uppgifter, utan att sätta villkor att fackföreningarna först godkänt deltagandet.
Mvh//S
När jag växte upp var SvD ett signum för kvalitet och måttfullhet. Dess journalister visste i allmänhet vad de skrev om och kunde dessutom uttrycka sig på korrekt svenska.
Så är det inte nu. Dagens artikel är så full av fel att jag tycker SvD borde skämmas. Några småsaker:
- Det ska inte "skrivas på något anställningsavtal". Det ska tas ställning till om man accepterar en utvidgad arbetsskyldighet. Om man gör det får man ett nytt anställningsbevis, med den internationella arbetsskyldigheten inskriven. Om man inte gör det blir man uppsagd. Påskrivandet sker av myndighetens representant.
- Försvarsmakten kan inte "sparka honom även från den tjänsten". Utlandsstyrkan är ingen egen myndighet. Blir man uppsagd blir man av med alla tjänster man har i Försvarsmakten. För det mesta är det bara en.
- Björns villkorande av sitt ja med att hans fackförening skulle fullt ut acceptera hela frågan om omreglering av sina medlemmars anställningar var från början ett omöjligt upplägg. 25 000 anställda = 25 000 olika grader av villkor?
- Björn kan inte bli "uppsagd från Utlandsstyrkan". SvD borde ge sina så kallade journalister en grundläggande utbildning i arbetsrätt.
- Några 450 soldater har inte sagts upp av Försvarsmakten. Åtminstone inte i fredags när jag var på jobbet senast.
Jag anser inte att det är orimligt att man medverkar i arbetsgivarens uppgifter, utan att sätta villkor att fackföreningarna först godkänt deltagandet.
Mvh//S
SMS-debatten och dess fortsättning, del 2
Jag tar mig återigen friheten att skriva reflektioner på tidigare kommentarer i form av ett nytt inlägg - hoppas det är OK!
Commander, du har absolut en point i att vissa befattningar alltid kommer att innebära "för få individer för att hålla befattningen bemannad under längre tid". Jag tror dock inte att detta fenomen främst berör flottan. OM så är fallet kanske vi får fundera på att ha två besättningar per båt? Det redundansproblem du berör tror jag är betydligt större för hela systemet med kontraktsförband. Jag återkommer med ett längre inlägg om det inom kort.
J.K. Nilsson - tackar och bockar....;-). Kul att någon läser det man vill skriva om!
Apan innanför (varför kallar du det?) - jag tror du och jag delvis har samma grundinställning. Det är självklart i längden orimligt att en ny internationell militär insats ska föregås av förhandlingar med fackföreningarna om avtal och villkor, inköp av materiel, uppsättning av ad-hoc-förband med mera. Lite lättare kommer det att gå med det nya systemet!
Roger Klang - någon tyckte att min beskrivning av arbetsskyldighetens innebörd var bättre än Försvarsmaktens. Om det är så är det ju både smickrande och skrämmande! Jag tror du håller med om det orimliga i att 25 000 anställda villkorar, på olika sätt, sina ställningstaganden.
"Ho" föreslår beredskapsförband - intressant idé men jag är ändå tveksam. Vad gör vi om ingen vill bemanna dem? Det danska exemplet skrämmer kanske lite. Jag stödjer faktiskt att våra ordinarie krigsförband ska kunna göra insatser. Jag inser också att antalet LMT, MOT, OMLT etc. i krigsförbanden är "rätt lågt". Men - huvudbyggstenarna kommer att finnas i alla fall!
Cynisk - jag tror vi är på samma linje!
Jag glädjer mig åt att ett nytt uttryck sett dagens ljus: INS-knodd! Någon sorts kusiner till PROD-knoddarna antar jag...;-)
Tyvärr mina vänner - detta var allt jag orkade med i kväll. Under helgen har jag följt en del mer fackmässiga bloggar och lärt mig lite mer om stödfartyg och helikoptrar. Någon blogg uttryckte en oro över att allt blir så jäkla komplicerat att sannolikheten att det ska fungera i en skarp situation blir näst intill noll. Jag delar absolut den grundsynen. I krig är bara det enkla möjligt är en maxim som jag tror står sig alldeles utmärkt.
Mvh//S
Commander, du har absolut en point i att vissa befattningar alltid kommer att innebära "för få individer för att hålla befattningen bemannad under längre tid". Jag tror dock inte att detta fenomen främst berör flottan. OM så är fallet kanske vi får fundera på att ha två besättningar per båt? Det redundansproblem du berör tror jag är betydligt större för hela systemet med kontraktsförband. Jag återkommer med ett längre inlägg om det inom kort.
J.K. Nilsson - tackar och bockar....;-). Kul att någon läser det man vill skriva om!
Apan innanför (varför kallar du det?) - jag tror du och jag delvis har samma grundinställning. Det är självklart i längden orimligt att en ny internationell militär insats ska föregås av förhandlingar med fackföreningarna om avtal och villkor, inköp av materiel, uppsättning av ad-hoc-förband med mera. Lite lättare kommer det att gå med det nya systemet!
Roger Klang - någon tyckte att min beskrivning av arbetsskyldighetens innebörd var bättre än Försvarsmaktens. Om det är så är det ju både smickrande och skrämmande! Jag tror du håller med om det orimliga i att 25 000 anställda villkorar, på olika sätt, sina ställningstaganden.
"Ho" föreslår beredskapsförband - intressant idé men jag är ändå tveksam. Vad gör vi om ingen vill bemanna dem? Det danska exemplet skrämmer kanske lite. Jag stödjer faktiskt att våra ordinarie krigsförband ska kunna göra insatser. Jag inser också att antalet LMT, MOT, OMLT etc. i krigsförbanden är "rätt lågt". Men - huvudbyggstenarna kommer att finnas i alla fall!
Cynisk - jag tror vi är på samma linje!
Jag glädjer mig åt att ett nytt uttryck sett dagens ljus: INS-knodd! Någon sorts kusiner till PROD-knoddarna antar jag...;-)
Tyvärr mina vänner - detta var allt jag orkade med i kväll. Under helgen har jag följt en del mer fackmässiga bloggar och lärt mig lite mer om stödfartyg och helikoptrar. Någon blogg uttryckte en oro över att allt blir så jäkla komplicerat att sannolikheten att det ska fungera i en skarp situation blir näst intill noll. Jag delar absolut den grundsynen. I krig är bara det enkla möjligt är en maxim som jag tror står sig alldeles utmärkt.
Mvh//S
torsdag 2 december 2010
SMS-debatten och dess fortsättning
Jag tar mig friheten att försöka besvara synpunkter (som jag är mycket glad över!) i ett nytt inlägg i stället för i det förra inlägget. Jag hoppas det är OK.
Flera kommentatorer skriver om "anställningsavtalet" och de delar av det som man anser fattas. Enligt Arbetsgivarverkets rekommendationer för anställningar i staten så manifesteras en anställning av a) ett anställningsbeslut (ofta på myndighetens anslagstavla) samt b) ett anställningsbevis (som tillsänds den nyanställde). Anställningsbeviset är inget avtal, eftersom det endast skrivs under av myndigheten. Basta. Gillar man inte anställningsbeviset och det som står i det så behöver man inte acceptera jobbet.
Den internationella arbetsskyldigheten är framtagen för att Försvarsmakten ska kunna nyttja ordinarie krigsförband (ja, det heter faktiskt så igen) för både nationella och internationella insatser. Det ska inte behöva rekryteras en massa ny personal eller lånas ihop materiel. Det nya systemet innebär att det blir irrelevant hur bra Försvarsmakten tidigare lyckats rekrytera personal till Utlandsstyrkan. Det är ju inte det systemet som framledes ska gälla.
Beträffande hur ofta man ska "åka ut" beror ju därmed på a) hur ofta det krigsförband där man har en insatsbefattning ska nyttjas men också på b) om hela krigsförbandet (exempelvis en bataljon) nyttjas i den internationella militära insatsen, eller bara en del. Frågan är därför omöjlig att svara på. Det pågår ett arbete relaterat till insatsfrekvens/tjänstgöringsfrekvens inom ramen för veteransoldatprojektet. Det hade självklart varit bra om det arbetet var klart när man "kryssade i rutan". Personligen känner jag mig rimligt säker i frågan.
Personal med bristkompetenser kommer sannolikt att bli mer eftertraktade men så är det väl redan nu?
Det finns ett giltigt kollektivavtal om tjänstgöring i Utlandsstyrkan. Det kommer att nästa år avlösas av ett nytt. Med andra ord är villkoren väl kända just nu. De nyttjas just idag.
J.K. Nilssons inlägg har jag lite svårt att kommentera, utom att jag kan hålla med om att pusslet än så länge saknar några bitar. Jag är rätt säker på att det snabbt kommer att bildas en praxis i samverkan med våra ATO.
Till den anonyme som "hintar" att jag inte är disponibel för utlandstjänst vill jag bara svara att han har fel. Jag har deltagit i en handfull internationella militära insatser i tre missionsområden. Jag har bott i tält månadsvis under vintern. Jag är redo att göra det igen om min arbetsgivare anser att jag har kompetens för den tänkta uppgiften.
Jag märker att Björn är en uppskattad kollega (jag vet själv inte vem han är) och har full respekt för det. Det är på något sätt en otäck ödets ironi att en av de mest respekterade försvarsbloggarna blir uppsagd på grund av den internationella arbetsskyldigheten, samtidigt som han själv står i begrepp att omgruppera till Afghanistan.
Ingen hoppas mer än jag att det hela löses på ett annat sätt.
Mvh//S
Flera kommentatorer skriver om "anställningsavtalet" och de delar av det som man anser fattas. Enligt Arbetsgivarverkets rekommendationer för anställningar i staten så manifesteras en anställning av a) ett anställningsbeslut (ofta på myndighetens anslagstavla) samt b) ett anställningsbevis (som tillsänds den nyanställde). Anställningsbeviset är inget avtal, eftersom det endast skrivs under av myndigheten. Basta. Gillar man inte anställningsbeviset och det som står i det så behöver man inte acceptera jobbet.
Den internationella arbetsskyldigheten är framtagen för att Försvarsmakten ska kunna nyttja ordinarie krigsförband (ja, det heter faktiskt så igen) för både nationella och internationella insatser. Det ska inte behöva rekryteras en massa ny personal eller lånas ihop materiel. Det nya systemet innebär att det blir irrelevant hur bra Försvarsmakten tidigare lyckats rekrytera personal till Utlandsstyrkan. Det är ju inte det systemet som framledes ska gälla.
Beträffande hur ofta man ska "åka ut" beror ju därmed på a) hur ofta det krigsförband där man har en insatsbefattning ska nyttjas men också på b) om hela krigsförbandet (exempelvis en bataljon) nyttjas i den internationella militära insatsen, eller bara en del. Frågan är därför omöjlig att svara på. Det pågår ett arbete relaterat till insatsfrekvens/tjänstgöringsfrekvens inom ramen för veteransoldatprojektet. Det hade självklart varit bra om det arbetet var klart när man "kryssade i rutan". Personligen känner jag mig rimligt säker i frågan.
Personal med bristkompetenser kommer sannolikt att bli mer eftertraktade men så är det väl redan nu?
Det finns ett giltigt kollektivavtal om tjänstgöring i Utlandsstyrkan. Det kommer att nästa år avlösas av ett nytt. Med andra ord är villkoren väl kända just nu. De nyttjas just idag.
J.K. Nilssons inlägg har jag lite svårt att kommentera, utom att jag kan hålla med om att pusslet än så länge saknar några bitar. Jag är rätt säker på att det snabbt kommer att bildas en praxis i samverkan med våra ATO.
Till den anonyme som "hintar" att jag inte är disponibel för utlandstjänst vill jag bara svara att han har fel. Jag har deltagit i en handfull internationella militära insatser i tre missionsområden. Jag har bott i tält månadsvis under vintern. Jag är redo att göra det igen om min arbetsgivare anser att jag har kompetens för den tänkta uppgiften.
Jag märker att Björn är en uppskattad kollega (jag vet själv inte vem han är) och har full respekt för det. Det är på något sätt en otäck ödets ironi att en av de mest respekterade försvarsbloggarna blir uppsagd på grund av den internationella arbetsskyldigheten, samtidigt som han själv står i begrepp att omgruppera till Afghanistan.
Ingen hoppas mer än jag att det hela löses på ett annat sätt.
Mvh//S
onsdag 1 december 2010
SMS-debatten och dess relevans
Nu blir det svårt, eftersom det jag ska skriva kanske innebär en revolt mot dagens gängse åsikter i "bloggosfären".
Att det faktiskt ser hyfsat ut avseende GMU samt att Personalförsörjningsutredningens betänkande faktiskt ser ut att lösa en del stora problem - ja, det drunknar i mängden av information, tyckanden och påståenden på grund av ett SMS skickat av Jan Otterström.
Chefsingenjören: jag tycker det var synd att du blev utsatt för tråkiga nyheter (dock inte en uppsägning) i ett SMS. Förmodligen hade du på känn att taktiken med förbehåll inte skulle hålla ända in i mål. Jag tror ändå du var överraskad att det som skedde faktiskt skedde. Du klarar dig säkert bra - med den 100-miljoners-utbildning du har vore det konstigt annars.
Förhoppningsvis kommer Försvarsmakten nu att lära sig att använda aningen mer mjukhet samt lägga örat mer till rälsen vad avser själva genomförandet av kvarstående delar av reformen.
- Jag anser helt klart att införandet av den internationella arbetsskyldigheten var korrekt och nödvändigt, men illa tajmat och genomfört. Vissa bloggares åsikter om brist på svar på frågor av typen "det finns inga avtal", "hur ofta ska man åka ut", "vad gäller just för mig", "jag har barn, måste jag ändå åka ut" anser jag dock bara visar att skribenten inte tagit sig tid att läsa och förstå vad det hela egentligen handlar om.
- I fallet med Chefsingenjören går mina slutsatser enligt ovan i stort sett igen. Utan att alls veta vad som i detalj har hänt, utöver det berömda SMS:et, tror jag att alla inser att det förmodligen måste hänt betydligt mer som inte kommit fram i debatten. Chefsingenjören, som ju helt klart förefaller vara en klok karl (Björn), borde kanske insett att han inte utan vidare kan svara "ja med förbehåll". Tänk om alla 25 000 anställda svarat ja eller nej med olika förbehåll?
Att det faktiskt ser hyfsat ut avseende GMU samt att Personalförsörjningsutredningens betänkande faktiskt ser ut att lösa en del stora problem - ja, det drunknar i mängden av information, tyckanden och påståenden på grund av ett SMS skickat av Jan Otterström.
Chefsingenjören: jag tycker det var synd att du blev utsatt för tråkiga nyheter (dock inte en uppsägning) i ett SMS. Förmodligen hade du på känn att taktiken med förbehåll inte skulle hålla ända in i mål. Jag tror ändå du var överraskad att det som skedde faktiskt skedde. Du klarar dig säkert bra - med den 100-miljoners-utbildning du har vore det konstigt annars.
Förhoppningsvis kommer Försvarsmakten nu att lära sig att använda aningen mer mjukhet samt lägga örat mer till rälsen vad avser själva genomförandet av kvarstående delar av reformen.
söndag 21 november 2010
Kallbergs rappakalja
Jan Kallberg har i Dagens PS (www.dagensps.se) raljerat en massa om Försvarsmaktens reform avseende personalförsörjning. Tyvärr verkar han se verkligheten iklädd ett par amerikanska Ray-Ban solglasögon. En del av det han skriver må vara korrekt men det mesta är mest rappakalja. Hur reformen avlöper vet i dagsläget vare sig han eller jag.
Jag ska nedan bemöta hans tio punkter (lika många som budorden men färre än president Wilsons 14 punkter).
1 Kostnader
Kallberg blandar friskt äpplen och päron. Försvarsmaktens inriktning är att under en begränsad tid erbjuda ett enkelt boende. Avsikten är att gruppbefäl, soldater och sjömän efterhand ska hitta ett eget boende. Detta torde vara rätt normalt i Sverige. Lever inte Kallberg kvar i någon sorts värnpliktsförsvar?
Försvarsmakten har självklart avsatt medel för sociala avgifter. Attraktions- och rekryteringskostnaderna är också avsatta. Detta sker löpande inom ramen för Försvarsmaktsplaneringen.
Kallberg använder ofta ordet "kan", vilket klart avspeglar att han egentligen inte "vet".
2 Idealism på stor bredd
Här har Kallberg faktiskt en point. Vårt samhälle kan inte liknas vid det amerikanska, som han hela tiden refererar till. Men - vi står ni i början av reformen och hur Försvarsmakten kommer att uppfattas som arbetsgivare om några år vet vare sig Kallberg eller jag. Klart är i alla fall att Försvarsmakten är oerhört medveten om problematiken.
3 Förväntningar och verklighet
Kallberg tycks tro att alla andra arbetsgivare erbjuder en hundraprocentig överensstämmelse mellan förväntningar och leverans? Eller vill han bara svartmåla kanske?
Visst är det så att alla yrken i Försvarsmakten inte innebär att man får flyga Gripen på förmiddagen och skjuta med strv 122 på eftermiddagen. Men - det åvilar självklart Försvarsmakten, som alla arbetsgivare, ett ansvar att så bra som möjligt förklara för blivande rekryter vilka yrkes som finns.
4 Bostadsfrågan
Kallberg tycks åter igen vara illa påläst. Försvarsmakten äger inte sina fastigheter. Gruppbefäl, soldater och sjömän planeras inte att i längden bo på logement. Dessa individer kan sannolikt träna på samma gym som alla andra.
5 Rekryteringskostnader
Kallbergs inlägg visar tydligt att han överhuvud taget inte läst på. Rekrytering ur "magasinet" kommer enbart att ske under det fåtal år när vi har ett "magasin".
Medel för att säkerställa ett balanserat inflöde till GMU är självklart budgeterade.
6 Ekonomiska incitament
Kallberg cyklar igen. Anledningen till att några avgångsvederlag inte är budgeterade är att de inte är planerade. Ett gruppbefäl, soldat eller sjöman som lämnar sin anställning i Försvarsmakten gör det antingen för att hans/hennes anställning har gått ut (det som Kallberg helt felaktigt refererar till som "kontraktet") eller också för att han/hon bestämt sig för att pröva något annat.
Försvarsmakten arbetar just nu med att ta fram en palett av åtgärder för att underlätta för tidsbegränsat anställda för att lämna Försvarsmaktens trygga famn. Paletten planeras inte att innehålla några premier eller andra speciella ekonomiska incitament.
7 Soldatfacket
Hur i hela friden kan Kallberg mena att ett nytt soldatfack skulle vara ett problem? Det är snarare ett stort problem att det idag inte existerar något soldatfack. Vare sig Officersförbundet, Sveriges Reservofficersförbund, Försvarsförbundet eller SEKO kan egentligen sägas representera de båda nya kategorierna.
8 Positiv diskriminering
Kallberg kan vara lugn. Försvarsmakten tänker inte be om någon positiv diskriminering av den typ som Veteransoldatutredningen skissade på.
9 Militärt rättssystem
Kallberg har möjligen en point igen men är för tidigt ute. Frågan om tjänstgöringsskyldighet behandlas av den sittande Personalförsörjningsutredningen. Jag har svårt att tro att det i det svenska rättssamhället skulle accepteras prygel och tukthus för den som väljer att avsluta sin anställning i Försvarsmakten. Eller anser Kallberg att det borde vara så kanske?
10 Integration i gällande lag
Återigen visar Kallberg att han har bott för länge i USA. Försvarsmakten accepterar självklart det regelverk som finns i Sverige. ÖB kan inte ålägga en annan myndighet att rekrytera. Och - ja en svensk soldat kommer att få vara föräldraledig. Något annat vore orimligt, Kallberg.
Jag ska nedan bemöta hans tio punkter (lika många som budorden men färre än president Wilsons 14 punkter).
1 Kostnader
Kallberg blandar friskt äpplen och päron. Försvarsmaktens inriktning är att under en begränsad tid erbjuda ett enkelt boende. Avsikten är att gruppbefäl, soldater och sjömän efterhand ska hitta ett eget boende. Detta torde vara rätt normalt i Sverige. Lever inte Kallberg kvar i någon sorts värnpliktsförsvar?
Försvarsmakten har självklart avsatt medel för sociala avgifter. Attraktions- och rekryteringskostnaderna är också avsatta. Detta sker löpande inom ramen för Försvarsmaktsplaneringen.
Kallberg använder ofta ordet "kan", vilket klart avspeglar att han egentligen inte "vet".
2 Idealism på stor bredd
Här har Kallberg faktiskt en point. Vårt samhälle kan inte liknas vid det amerikanska, som han hela tiden refererar till. Men - vi står ni i början av reformen och hur Försvarsmakten kommer att uppfattas som arbetsgivare om några år vet vare sig Kallberg eller jag. Klart är i alla fall att Försvarsmakten är oerhört medveten om problematiken.
3 Förväntningar och verklighet
Kallberg tycks tro att alla andra arbetsgivare erbjuder en hundraprocentig överensstämmelse mellan förväntningar och leverans? Eller vill han bara svartmåla kanske?
Visst är det så att alla yrken i Försvarsmakten inte innebär att man får flyga Gripen på förmiddagen och skjuta med strv 122 på eftermiddagen. Men - det åvilar självklart Försvarsmakten, som alla arbetsgivare, ett ansvar att så bra som möjligt förklara för blivande rekryter vilka yrkes som finns.
4 Bostadsfrågan
Kallberg tycks åter igen vara illa påläst. Försvarsmakten äger inte sina fastigheter. Gruppbefäl, soldater och sjömän planeras inte att i längden bo på logement. Dessa individer kan sannolikt träna på samma gym som alla andra.
5 Rekryteringskostnader
Kallbergs inlägg visar tydligt att han överhuvud taget inte läst på. Rekrytering ur "magasinet" kommer enbart att ske under det fåtal år när vi har ett "magasin".
Medel för att säkerställa ett balanserat inflöde till GMU är självklart budgeterade.
6 Ekonomiska incitament
Kallberg cyklar igen. Anledningen till att några avgångsvederlag inte är budgeterade är att de inte är planerade. Ett gruppbefäl, soldat eller sjöman som lämnar sin anställning i Försvarsmakten gör det antingen för att hans/hennes anställning har gått ut (det som Kallberg helt felaktigt refererar till som "kontraktet") eller också för att han/hon bestämt sig för att pröva något annat.
Försvarsmakten arbetar just nu med att ta fram en palett av åtgärder för att underlätta för tidsbegränsat anställda för att lämna Försvarsmaktens trygga famn. Paletten planeras inte att innehålla några premier eller andra speciella ekonomiska incitament.
7 Soldatfacket
Hur i hela friden kan Kallberg mena att ett nytt soldatfack skulle vara ett problem? Det är snarare ett stort problem att det idag inte existerar något soldatfack. Vare sig Officersförbundet, Sveriges Reservofficersförbund, Försvarsförbundet eller SEKO kan egentligen sägas representera de båda nya kategorierna.
8 Positiv diskriminering
Kallberg kan vara lugn. Försvarsmakten tänker inte be om någon positiv diskriminering av den typ som Veteransoldatutredningen skissade på.
9 Militärt rättssystem
Kallberg har möjligen en point igen men är för tidigt ute. Frågan om tjänstgöringsskyldighet behandlas av den sittande Personalförsörjningsutredningen. Jag har svårt att tro att det i det svenska rättssamhället skulle accepteras prygel och tukthus för den som väljer att avsluta sin anställning i Försvarsmakten. Eller anser Kallberg att det borde vara så kanske?
10 Integration i gällande lag
Återigen visar Kallberg att han har bott för länge i USA. Försvarsmakten accepterar självklart det regelverk som finns i Sverige. ÖB kan inte ålägga en annan myndighet att rekrytera. Och - ja en svensk soldat kommer att få vara föräldraledig. Något annat vore orimligt, Kallberg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)