Jag tror att svaret på frågan finns lite grann i den nuvarande Lagen om totalförsvarsplikt.
Vaddå, säger den påläste läsaren, den lagen är ju avskaffad eller vilande? Nej, det är den inte alls. Lagen gäller i alla sin delar utom den lilla delen som avser värnplikten och civilplikten samt skyldigheten att genomgå mönstring. Så här står det i lagen:
3 a § En totalförsvarspliktig är skyldig att genomgå mönstring enligt 2 kap. 2 och 3 §§ eller fullgöra värnplikt eller civilplikt enligt 4 kap. endast om regeringen med hänsyn till att det behövs för Sveriges försvarsberedskap har beslutat det. Lag (2010:447).
Alltså kan vi konstatera att lagen om totalförsvarsplikt i några få delar är vilande. Enligt 3 a § ovan är det "värnplikten" som är vilande - vad omfattar detta begrepp då?
Vad värnplikten omfattar framgår av 4 §:
4 § Värnplikten och civilplikten omfattar grundutbildning, repetitionsutbildning, beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring.
Här kom det viss vägledning: värnplikten omfattar bland annat beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring.
Nu letar vi vidare i denna ganska omfattande lag och hittar följande:
12 § En totalförsvarspliktig som efter avslutad grundutbildning har förvärvat tillräckliga kunskaper och färdigheter för en krigsuppgift ska krigsplaceras i en befattning eller i en viss verksamhet som han eller hon är lämplig för. Den som har genomgått en längre grundutbildning än 60 dagar ska krigsplaceras i den verksamhet där grundutbildningen fullgjordes, om det inte från totalförsvarets synpunkt är väsentligt bättre att han eller hon krigsplaceras i en annan verksamhet.
Längre ner i § 12 står det:
Krigsplaceringen ska inte kvarstå längre än tio år efter det senaste tjänstgöringstillfället. Om det finns särskilda skäl i enskilda fall, får beslut fattas om förlängning. Lag (2010:447).
Sammanfattning: begreppet krigsplacerad har fortfarande i allra högsta grad aktualitet. Om regeringen fattar beslut om att aktivera värnplikten, som den är formulerad i 4 § ovan, ska alla krigsplacerade infinna sig till tjänstgöring på den plats som framgår av deras respektive krigsplaceringsorder.
Nu kommer dagens stora fråga: hur ska ovanstående tolkas med bakgrund av att regeringen också har bestämt att all tjänstgöring (i krigsförbanden kan man anta) ska ske med frivilligheten som grund.
Personligen tror jag att man ska se detta som a) en tvåstegsraket och b) en helförsäkring.
Tvåstegsraketen innebär att - javisst, alla befattningar i krigsförbanden ska bemannas med kontinuerligt eller tidvis tjänstgörande arbetstagare men för att vi ska vara säkra på att de rackarna verkligen infinner sig när det föreligger fara för krig och örlog så kommer regeringen att aktivera värnplikten om behov finns.
Det jag inte har kunnat utreda är var det står att en svensk totalförsvarspliktig inte kan kallas in för att tjänstgöra i främmande land (inklusive internationella militära insatser). Kan någon av alla mina läsare hjälpa mig med den pusselbiten?
En spontan reflektion efter att ha spenderat en kväll med Lag (1994:1809) om total-försvarsplikt är att det finns visst utrymme för att städa. Avsnittet om tjänstgöring utan vapen känns inte speciellt aktuellt, hur vilande än värnplikten är.
Jaha, och hur passar detta ihop med den reformerade personalförsörjningen då? Som en spegel kanske? Försvarsmaktens krigsförband ska ju bemannas med kontinuerligt eller tidvis tjänstgörande militära arbetstagare (samt viss frivillig personal).
- De k-tjänstgörande har arbetsskyldighet i Försvarsmaktens verksamhet både nationellt och internationellt men kan säga upp sig från sin anställning om krig och örlog utbryter = tomma befattningar i krigsförbanden.
- De t-tjänstgörande har nationell och internationell arbetsskyldighet när de tjänstgör men däremot ingen stark skyldighet att överhuvud taget tjänstgöra (detta är nog inte helt sant men det finns inga straffrättsliga sanktioner om t-personalen inte infinner sig till tjänstgöring - i realiteten är det ingen stark skyldighet).
Med andra ord kan en aktiverad värnplikt användas för att öka sannolikheten att k-personal och t-personal, under förutsättning att de är krigsplacerade, infinner sig till tjänstgöring vid krig och örlog.
Slutsats 1: om inte k-personal och t-personal krigsplaceras i sina insatsbefattningar ökar risken för "luckor" om regeringen bedömer att värnplikten måste aktiveras med hänsyn till Sveriges beredskap - det jag ovan kallade för krig och örlog.
Slutsats 2: Försvarsmaktens organisation i allmänhet och krigsförbandens i synnerhet måste överensstämma med motsvarande delar i IOR. Om dessa, i två olika system beskrivna, systembeskrivningar av grundläggande byggstenar för Sveriges existens divergerar ökar risken markant för att personalförsörjningen av krigsförbanden "vid krig och örlog" inte kommer att fungera.
Bästa läsare - detta var nog nästan det längsta inlägg jag skrivit. Kom gärna igen med feed-back och synpunkter!
GMY
Sinuhe